Att bli gammal.

Om knappt fyra månader fyller undertcknad 37 år. Jag blir helt enkelt jävligt gammal – även om det inte är nåt som stör nämnvärt. Som gubbe kan man ju t.ex klä sig i kavaj utan att se ut som man ska på skolavslutning eller tycka att Pluras kök är det bästa som finns på TV. Men när jag läste detta så kände jag mig extremt gammal.

Loveboat är festen för dig som vill dansa och ha kul. Här träffas alla som fyllt 37 (OBS) och som upplevde live ”The Golden years of disco” 1975 – 1988.

Ok för att jag gillar en hel del musik från perioden 1975-88 – men jag betvivlar att speciellt mycket av det spelas på en sån tillställning – men det är ändå hemskt att jag snart har åldern inne att gå på Dressmann-fest.

Nä, nu blir det att lyssna på en ännu äldre gubbe än vad jag själv är för att inse att man inte automatiskt måste bli mossig när man passerat en viss ålder.

Ryoji Ikeda (född 1966 – och sålunda i exakt rätt ålder festen ovan…) – ”Data.Microhelix”

Detoxbluffen.

Jag blir så trött på allt tjat om detox. Jag har kollegor och bekanta som lovrprisar detox, att man ska genom mer eller mindre krångliga dieter ska ”rena” kroppen från gifter och ”slaggprodukter” (som ingen verkar kunna förklara vad det är fär nåt). Det senaste är nu att man ska detoxa hela kroppen – hur nu det ska gå till? Antar att man luras att köpa dyrare tvål som sägs ha extra ”avgiftande” effekt.

Men alltså. Något måste ha gått tokigt i skolans biologiundervisning. Vi behöver inte speciella dieter och kurer (som oftast är dyra och mycket väsen för ingenting) för ”rening” av kroppen. Det där tar kroppen hand om helt själv – med hjälp av exempelvis tarmar, njurar och levern. Det är just det som är deras syfte.

Att folk däremot mår bra och/eller går ner i vikt av ”detoxdieter” beror helt enkelt på att de plötsligt börjar tänka mer på sin kosthållning och helt enkelt äter nyttigare. Det behövs inte förtäckas i fåniga – och fullkomligt meningslösa – modeord som detox.

Nu för iofs media – med kvällstidningarna och TV4s olika ”specialkanaler” – en slags kamp mot förnuft och vetenskap men lite kan väl folk tänka själva?

Till sist ett boktips: Salvekvick och kvacksalveri. Jag kan lugnt säga att jag känner mängder med personer som borde läsa den…

Kreativ rubriksättning

Går man in på Expressens hockeysidor kan man idag se följande:

expressen-fbk

Läser man däremot artikeln så står det:

Två spelare från lagen utanför SM-finalerna och kvalserien har tillfrågats i SportExpressen.se:s enkät.
Totalt 16 spelare, alltså.
Frågan: Vilket lag vill du ska vinna SM-guld?
Sammanlagda svaret: 9-7 – till Skellefteå.

Ingen gillar FBK? Det är väl att ta i så man spricker. Eller så missade rubriksättaren lektionerna i matematik.

Själv var jag på besök i Norrland (alltså norr om Dalälven) en sommar i slutet av 80-talet samt anser att allt ont kommer från Värmland, så var mina sympatier ligger kan ni säkert gissa.

Uri Geller

Aftonbladet har skrivit en helt okritisk artikel om charlatanen Uri Geller där de påstår att han har lyckats fixa trasiga prylar på nåt magiskt sätt genom TV-rutan:

Klockor som gick sönder för 18 år sen, datorer som dömts ut och mängder av mobiltelefoner som varit stendöda.

Allt som krävdes för att de skulle fungera var Uri Gellers ord:

– 1, 2, 3, fungera!

Skrämmande.

Men det är inte själva grejen att saker fått nytt nytt liv som är skrämmande – utan ”journalistiken”. Artiklar som är mer eller mindre förklädd reklam är illa nog i sig – men det blir än värre när man helt okritiskt skriver om ”övernaturligheter” som om det vore på riktigt.

Uri Geller är skicklig – ingen tvekan om saken.

Men han har inga oförklarliga krafter, hans skicklighet ligger på det pyskologiska planet och på en kunskap om sannolikhetslära och ”slump”.

Om ett program har hundratusentals tittare så är det sannolikt att mängder av dem har trasiga prylar. Det är också sannolikt att en liten liten del av de prylarna faktiskt börjar fungera igen – i anslutning till programmet sänds. Och tar man hänsyn till att väldigt många inte ens kollat dessa prylar på lång tid (dvs de vet inte om de egentligen fortfarande är kassa) förrän nån på TV säger åt dem att göra det så blir alltså sannolikheten ännu högre att de ”mystiskt” fungerar. Och så tror folk plötsligt att det är en gubbe på TV som fixat prylen. Det är inte konstigare än att ungefär elva procent av löjliga tidningshoroskop ”stämmer” trots att de i de flesta fall enbart är dragna ur en hatt.

En olaglig film.

I helgen såg jag en film som borde vara olaglig, eller i alla fall censurerad, med hänsyn till den svenska barnporrlagstiftningen. Och nej, det var ingen suspekt undergroundrulle eller nåt kinky shit jag hittat i bottenskrapet på internet. Det var Beckfilmen Lockpojken från 1997. I filmen får man vid flertalet tillfällen se ett foto på tre pojkar i yngre tonåren, avklädda och ”utmanande”. Bilden beskrivs t.o.m som ”barnporr” av filmens huvudpersoner.

Med tanke på att man i Sverige kan straffas för teckningar föreställande nakna sagoväsen så borde verkligen landets polis- och åklagarmyndigheten ta en titt på den här filmen. Och själv ligger jag väl risigt till som har sett den också, men som tur var så har jag inga kopior av den sparad så det kan bli svårt att bevisa. Och nej, jag hade heller inte laddat ner den olagligt – utan såg den via Canal Plus Play på Telia Digital-TV – så rimligen borde Canal Plus och Telia anmälas för spridande av barnporr.

För övrigt råkade jag även hitta nedanstående bild på det läskiga internet. Jag har censurerat bilden, både könet och ansiktet – för att skydda personen i fråga. Men jag kan säga så mycket att han är tio år gammal och bor i USA. Och det finns betydligt grövre bilder på den stackars pojken på internet – men de kan jag inte ens visa i censurerad form med hänsyn till svensk lagstiftning.

bart-simpson

PS! För säkerhets skull är det väl värt att nämna att jag givetvis tar avstånd från alla verkliga övergrepp på verkliga barn. Även om det är en självklarhet så måste jag nämna det eftersom folks sinnen blir grumliga så fort de hör ordet ”barnporr”.

Ett amerikanskt "mangafall".

I Sverige är vi många som har blivit rejält förbannade på den s.k mangadomen – där en översättare av japanska serier blev dömd för innehav av barnporr – i både tingsrätt och hovrätt – p.g.a några manga-teckningar han hade.  Givetvis en helt absurd dom, men helt i linje med nån slags nymoralism som gör segertåg över världen. Så fort ordet ”barnporr” nämns så slåss det på stora fördömar-trumman – oavsett om det är verkliga övergrepp eller rent påhittade, som t.ex teckningar. (Missförstå mig rätt, riktig barnporr, med riktiga övergrepp mot barn är på alla sätt förkastligt, bland det vidrigaste som finns och de som sysslar med sånt ska givetvis straffas – hårt – för det.)

Nu verkar det som USA är påväg att ett rättsfall av liknande kaliber, fast kanske ännu mer absurt. Nu rör det sig visserligen inte om mangateckningar – men om musik! Vad som har hänt är att en sångare vid namn Evan Emory har spelat in en video där det ser ut som han sjunger en snuskig visa för barn (hur snuskig visan är vet jag inte då videon inte längre är tillgänglig). Han har först filmat barnen när han sjunger en vanlig barnvänlig visa och sen helt enkelt i redigering bytt ut själva sången mot en mer ”vuxen”.

För detta har han nu gripits och riskerar att straffas. Och då snackar jag inte om att straffas för själva ”bedrägeriet” (han har ju faktiskt lurat skolan och barnen) utan han riskerar 20 års fängelse för ”manufacturing child porn”. Världen håller på att bli fullständigt galen.

"Djupt kränkta"

Jag läser om en chef i gnällbältet som råkat skicka ett ”olämpligt” julkort (på lite avklädda rumpor) till sina anställda. Att det överhuvudtaget blivit en nyhet kan man ju diskutera – men det som fick mig att reagera var fackets uttalande:

Det är ett oacceptabelt beteende. Mina medlemmar har blivit djupt kränkta.

Nej. Det är inte en kränkning. Och definitivt inte en djup kränkning. Att bli djupt kränkt är t.ex att bli våldtagen, misshandlad, rånad plus en massa andra saker. Att råka få en bild på halvnakna rumpor är det inte. Man kan bli arg, upprörd, ledsen, förbannad över det. Men man blir inte djupt kränkt. När i helvete ska vi sluta missburka det ordet i svenskan? När kommer botemedlet mot vinterkränksjukan?

Kränkta? My ass.

Birros tro på mänskligheten.

Häromdagen kunde man läsa en krönika av riksoffret Marcus Birro där han beskriver en så skakande incident som fick honom att tappa tron på hela mänskligheten – och då speciellt barn i rullstol samt östeuropeiska män.

Och jag förstår att det var en skakande upplevelse – hela händelsen är nämligen filmad (översta klippet) – så alla kan se hur fruktansvärt traumatiskt det är för stackars Marcus. Lägg speciellt (inte) märke till de härjade östeuropeiska männen som (inte) jagar efter honom.