Dags att reda ut det hela.

I helgen har kvällstidningarna med Aftonbladet i spetsen försökt skapa nÃ¥n slags skandal över att prins Daniel “köper sig förbi kön” pÃ¥ Karolinska Institutet:

Prins Daniels betyg räcker inte till.

Därför köper han sig förbi kön till det prestigefulla universitetet Karolinska Institutet.

För 200 000 kronor av skattebetalarnas pengar får han en utbildning i fysiologi.

[...] Men det är fullt lagligt att köpa sig förbi kön, tack vare den statliga förordningen om uppdragsutbildning.

Kolumnisten Lena Melin “förklarar” det hela ytterligare:

Men för den som, likt hovet, har pengar är det inget problem. Man kan helt enkelt köpa den utbildning man vill ha.

Jag är inte rojalist nånstans men jag känner att jag ändå måste vända mig emot dessa missuppfattningar. Efter tio år som anställd inom den akademiska världen har jag något bättre koll än vad Aftonbladets reportrar och krönikör verkar ha.

För det första: uppdragsutbildning handlar inte om att köpa sig förbi nÃ¥gon “kö”. Köparen av en uppdragsutbildning tar inte nÃ¥gon annans plats utan det ligger helt vid sidan av ordinarie utbildningsutbud. Betalningen man tar ska ha full kostnadstäckning – och belastar alltsÃ¥ inte högskolans eller universitetets ordinarie utbildningsbudget. Oftast är uppdragsutbildning specialiserad och skräddarsydd för kunden. I de allra flesta fall handlar det om kortare kurser som kompetensutveckling. Uppdragsutbildning behöver inte ens vara poänggivande.

För det andra: “man” kan inte “helt enkelt” köpa den utbildning man vill ha bara för att man har pengar, vilket Lena Melin pÃ¥stÃ¥r. Uppdragsutbildning kan enbart säljas till juridiska personer, dvs företag eller organisationer. Detta vet med säkerhet Aftonbladet och Lena Melin även om man i sin artikel försöker fÃ¥ läsarna att tro att vem som helst med pengar faktiskt kan köpa sig en utbildning.

Hovet lär knappast vara den första, eller enda, statliga myndighet som faktiskt köper uppdragsutbildning eller kompetensutveckling till sina medarbetare – för skattebetalarnas pengar. Och jag har väldigt svÃ¥rt att se nÃ¥got fel i det.

Vad media egentligen borde ägnat sitt krut pÃ¥ är att ta reda pÃ¥ hur prins Daniel lyckats med bedriften att enbart fÃ¥ 0,1 pÃ¥ högskoleprovet…

Mon 13 Jun 2011 | Comments Off

The internet is to blame. As usual.

Som sÃ¥ ofta förr sÃ¥ har internet – det där hemska nätet – blivit slagpÃ¥se och ska stÃ¥ till svars för all möjlig skit som händer. Nu senast är det självmord som enligt ett gäng debattörer har en “ökad koppling till internet”:

En ökande del av självmorden har en koppling till internet, antingen genom att självmorden annonseras och diskuteras där eller genom att man på nätet kan hitta detaljerade anvisningar om hur man tar sitt liv. Många av inläggen tyder på en bristande kunskap om riskerna med denna typ av kommunikation.

Inte helt oväntat tar man upp fallet med 21-åringen som tog sitt liv efter att ha diskuterat självmord på Flashback:

Ett tragiskt exempel var när en 21-årig man i oktober 2010 startade en diskussionstråd på Flashback där han skrev att han planerade att hänga sig. Flera av dem som deltog i chatten försökte stödja honom, men vissa uppmanade honom att skrida till verket och andra trodde honom inte. Vid ett par tillfällen tvekade 21-åringen, men efter en timmes chattande hängde sig mannen, som även filmade händelsen.

Och lösningen pÃ¥ problemet med “nätsjälvmord” är enligt debattörerna – inte helt oväntat – fler lagar, som alltsÃ¥ i praktiken skulle innebära mer övervakning av nätet och ännu en inskränkning av yttrandefriheten:

I samband med den pågående översynen av den svenska straffrätten och de svenska grundlagarna bör regeringen och riksdagen utreda möjligheten att förbjuda hets till självmord

Jag vÃ¥gar säga – det finns ingen koppling mellan internet och självmord. Sen nätet slog igenom sÃ¥ har antalet självmord inte pÃ¥ nÃ¥got sätt ökat. Tvärtom. De säger det själva i artikeln, att självmorden i Sverige har minskat. Visserligen har inte antalet minskat bland unga – men de har heller inte ökat. Däremot sÃ¥ är det inte sÃ¥ förvÃ¥nande om antalet självmord med “koppling” (vad denna koppling egentligen är säger inte författarna speciellt mycket om – mer än hänvisning till det tragiska flashback-fallet) till internet eftersom hela livet idag har en större koppling till nätet.

En kommentar till artikeln säger det väldigt bra:

Om självmordsfrekvensen är oförändrad för åldersgruppen, men antalet självmord med koppling till internet ökar, så måste alltså antalet självmord minska någon annan stans. Vilket snarast tyder på att självmorden bara flyttar sig till internet, så att börja med inskränkningar och reglering av nätet skulle (i bästa fall) bara innebära att självmorden flyttade bort därifrån igen, inte att de försvann.

Det finns heller inget som talar för att det s.k flashbacksfallet hade kunnat undvikas vare sig utan internet eller utan de “pÃ¥tryckningar” han fick. Är man fast besluten att ta sitt liv sÃ¥ tror jag man skiter i om nÃ¥n okänd pÃ¥ internet säger vare sig bu eller bä.

Sen blir jag irriterad över att det fallet tas upp allt som oftast för att “bevisa” hur hemskt internet är – och flashback i synnerhet. Sällan blir det rubriker när nätet faktiskt räddar liv, vilket troligen är i fler fall än tvärtom. Till och med det elaka hemska läskiga Flashback har förhindrat självmord!

PÃ¥ bara nÃ¥gra mÃ¥nader räddades tvÃ¥ unga människor av Flashback-användare – men av nÃ¥gon anledning blev det aldrig nÃ¥gra löpsedlar pÃ¥ kvällspressen. Och det nämns inte nÃ¥got om det i artikeln, tvärtom försöker man ge Flashback skulden.

Wed 8 Jun 2011 | Comments Off

Fattigdom.

De senaste veckorna har det varit stort fokus pÃ¥ svensk barnfattigdom – Rädda Barnen har tagit fram en rapport som säger att 220 000 barn i Sverige lever i “fattigdom” och Aftonbladet har hakat pÃ¥ med vad de kallar för Barnfattigbloggen.

Jag betvivlar inte alls att det finns nÃ¥gon slags “fattigdom” i Sverige – absolut inte. Det finns massor med barn som växer upp med ensamstÃ¥ende föräldrar, sjuka föräldrar, arbetslösa föräldrar etc. och som har det knapert och oehört svÃ¥rt att fÃ¥ ekonomin att gÃ¥ ihop varje mÃ¥nad.

Den här typen av granskningar dyker upp med jämna mellanrum – och trots att syftet är gott sÃ¥ är det inte alltid sÃ¥ att de relativt välbetalda journalisterna frÃ¥n Stockholms innerstad (journalisterna bakom Aftonbladets blogg bor t.ex pÃ¥ Södermalm respektive Lilla Essingen) alltid ser skillnaden mellan riktig fattigdom och vad man faktiskt kan kalla för i-landsproblem.

När Expressen häromåret gjorde en liknande granskning så tog man t.ex upp Gustav, 14, som inte har råd med de märkeskläderna han vill ha eller Jonny, 15, som drömde om ett par Diesel-skor för 1500 spänn.

Det fanns lÃ¥nga perioder under min uppväxt dÃ¥ min familj inte hade gott ställt – utan levde pÃ¥ en normal inkomst. När jag gick i grundskolan sÃ¥ hade jag knappast nÃ¥gra märkeskläder. Min garderob bestod till största delen av billiga lÃ¥gpriskläder eller av ärvda kläder frÃ¥n brorsan. Jag kunde inte ens drömma om svindyra skor – det fanns liksom inte i begreppsvärlden.

I Aftonbladets nya granskning kan man t.ex läsa om hur dyrt det kan vara att ta studenten:

Jag och reportern Natalia Kazmierska har precis varit på Kista Gymnasium, där eleverna tar studenten imorgon. Vi träffade några av dem, som berättar att det kostar en hel del med alla studentprylar man måste ha nu för tiden. Bara studentmössan kan gå på 1500 kronor, med broderier och märken.

Att studenter inte har råd att köpa studentmössa för 1500 jävla spänn har inget med fattigdom att göra. Det är ren lyxkonsumtion. Det är som om jag skulle kalla mig själv fattig för jag inte har råd med en Jaeger LeCoultre Master Control för sisådär 50 000.

AlltsÃ¥, det är klart studenten ska ha en studentmössa, missförstÃ¥ mig rätt, men duger inte Wigéns klassiska mössor som kostar 179 spänn, plus 149 för brodyr om man vill ha det. AlltsÃ¥ lite drygt 300 spänn – lÃ¥ngt ifrÃ¥n de 1500 som nämns ovan. Den dög Ã¥t mig – och dÃ¥ gick jag ändÃ¥ pÃ¥ en snobbskola pÃ¥ gymnasiet.

Det är fler tossigheter i den texten:

- Själva tårtan till min studentmottagning gick på 650 kronor. Kläder, hår och skor kostade 3000, berättar Elif Teke, som går ut Handelsprogrammet.

Hon hoppas kunna betala tillbaka lite av summan för festen till sina föräldrar i framtiden.

Även att få stå på flaket är dyrt, mellan 800-1000 kronor. En del elever måste avstå, eller låna ihop pengar för att kunna följa med sina klasskamrater.

Ok. Jag ser heller inte det som ett uttryck för fattigdom att alla inte har råd eller för den delen lust att lägga tusentals kronor på tårtor, kläder, flak etc. Det är snarare uttryck för en galen konsumtionshets. Och varför är det ingen av kidsen i artikeln som säger att man kan betala sin egen student? Typ, sommarjobba ihop pengarna? Det rör sig trots allt om myndiga människor som av staten anses vara fullt ansvarsdugliga individer.

Att försöka illustrera barnfattigdom med det här studentexemplet blir enbart patetiskt.

Ett annat exempel av det mindre verklighetsnära slaget är det om semesterresa på kredit:

Vi har varit utomlands två gånger. Båda gångerna tog vi lån, mamma ville verkligen att vi skulle få uppleva något annat, säger Thor.

[...]

Lånet till Egypten-resan svider fortfarande varje månad, men det var det värt. Det var en fantastisk resa, säger Fia.

För det första så ingår knappast brist på utlandsresor i fattigdomsbegreppet. Det är inte en mänsklig rättighet att flyga iväg till något varmt land.

Återigen vill jag gå tillbaka till min egna uppväxt. Förutom några kortare besök i våra nordiska grannländer så var första längre utlandssemestern när jag var 16 år. Med bil. I värmebölja. Utan AC. Till Österrike.

Första gången jag flög så var jag tjugo år. Då flög jag så långt bort som till Paris.

Visst det hade varit kul att Ã¥ka pÃ¥ fler semestrar – dÃ¥ i synnerhet utlandsresor. Men det var kul att Ã¥ka runt i Sverige de gÃ¥nger vi kunde det – annars fick man roa sig pÃ¥ hemmaplan. Man fÃ¥r ju intrycket när man läser sÃ¥nna här granskningar att i stort sett alla, ja förutom fattigbarnen, är bortresta hela somrarna – antingen i sina sommarhus (som tydligen de flesta har) eller pÃ¥ lÃ¥nga utlandsresor. SÃ¥ var det i alla fall inte där jag växte upp. Och dÃ¥ snackar vi inte slum – utan vanlig svensk medelklassbyggd. De flesta ungarna var trots allt hemma större delen av det lÃ¥nga sommarlovet sÃ¥ det fanns allt som oftast nÃ¥n att hänga med.

Sen började jag i och för sig sommarjobba redan som 13-åring vilket tog en del av tiden i anspråk.

En annan sak som de här granskningarna ocksÃ¥ har lite svÃ¥rt för är det där med absolut och relativ fattigdom. Absolut fattigdom är det stora problemet. Det är de som har det rejält tufft och som i vissa fall t.o.m har svÃ¥rt att fÃ¥ ihop mat pÃ¥ bordet. I och för sig borde man kanske i ett rikt land som Sverige benämna den som relativ absolut fattigdom (för att krÃ¥ngla till det ytterligare) – eftersom en person som ligger pÃ¥ gränsen till den svenska absoluta fattigdomen ändÃ¥ tillhör de 10-15% som är rikast i världen.

Aftonbladet fattigblogg säger sig handla om den absoluta fattigdomen i Sverige (vilket de ovanstÃ¥ende exemplen verkligen är bevis för…) samtidigt som man publicerar en text om hur man utrotar fattigdomsgapet - som helt och hÃ¥llet berör den relativa fattigdomen (skillnaden mellan dessa definitioner nämner man givetvis inte i texten).

Det relativa fattigdomsbegreppet anser dock jag – i alla fall i det här sammanhanget – vara fullständigt ointressant. Det bygger enbart pÃ¥ hur lite en person tjänar i förhÃ¥llande till andra i samma land eller region (enligt EU sÃ¥ är du “fattig” om du tjänar under 60% av medianinkomsten). Det säger alltsÃ¥ egentligen inget om personens köpkraft eller “misär” – alltsÃ¥ fattigdom. En lÃ¥gavlönad i ett rikt land kan mycket väl ha en tämligen god levnadsstandard.

För att visa hur jag menar så tar jag ner det till mikronivå och gör ett övertydligt (och en smula överdrivet) exempel:

I mitt egna postnummer tjänar jag ungefär 10-15% mer än medianinkomsten idag – ett vanligt medelklassomrÃ¥de i stadsmiljö. Skulle jag däremot flytta – utan att öka min lön – till ett av Sveriges rikaste postnummer, i Bromma, sÃ¥ skulle samma inkomst ligga pÃ¥ ungefär hälften av dess medianinkomst. SÃ¥lunda skulle jag – pÃ¥ mikroplanet – räknas som fattig, enligt den relativa metoden. Och jag skulle troligen ocksÃ¥ känna mig som värsta fattiglappen i kvarteret även om jag behöll exakt samma levnadsstandard som jag har idag.

Tillägg:

Jag insåg att jag glömde en sak när det gäller att ta lån till semester. Har man råd att ta lån till semestern (under förutsättning att man alltså betalar tillbaka i rätt tid) så är man inte fattig. Har man råd att betala i efterhand så har man råd att lägga undan i förväg. Att låna till en resa är enbart att skjuta upp problemet, samt göra resan betydligt dyrare.

Tyvärr handlar det om att mÃ¥nga saknar framförhÃ¥llning – det är sÃ¥ enkelt att bara ta ett privatlÃ¥n och Ã¥ka direkt istället för att planera och spara till resan. Och själva mÃ¥nadskostnaden pÃ¥ lÃ¥net behöver inte ens bli speciellt hög sÃ¥ därför ser man inte att resan egentligen kostat tusentals kronor mer, med ränta och avgifter.

MÃ¥nga tar alltför lÃ¥ng Ã¥terbetalningstid pÃ¥ sina lÃ¥n för att hÃ¥lla nere kostnaden per mÃ¥nad men det medför istället otroligt höga merkostnader. Ett lÃ¥n pÃ¥ 20 000 kronor med tio Ã¥rs Ã¥terbetalningstid och tio procent i ränta (vilket inte alls är en ovanligt hög ränta pÃ¥ ett privatlÃ¥n – speciellt inte om lÃ¥ntagaren inte har sÃ¥ hög kreditvärdighet) sÃ¥ har det lÃ¥net totalt kostat över 31 000 kronor när det är Ã¥terbetalt.

Tue 7 Jun 2011 | kommentarer (1)

Mona och siffrorna.

DN har idag en intervju med Mona Sahlin där jag retar mig enormt på svaret på sista frågan:

Vad tycker du om att den nya S-ledningen saknar medlemmar med utomeuropeisk bakgrund?

– Det tycker jag är allvarligt. Vi pratar om ungefär 20 procent av Sveriges befolkning och jag är övertygad om att vi medvetet och envetet ska lyfta fram individer som kan vara förebilder och representanter för det Sverige som vi lever i i dag.

Antingen sÃ¥ har Mona missat att frÃ¥gan handlar om utomeuropéer eller sÃ¥ räknar hon totalt galet. Nej Mona, 20 procent av Sveriges befolkning har inte utomeuropeisk bakgrund. Möjligen är det sÃ¥ högt som 20 % av Sveriges befolkning som kan räknas som invandrare (födda utomlands eller födda i Sverige av utrikes födda föräldrar) – men utav dessa sÃ¥ har ungefär 2/3 europeiskt ursprung, vilket alltsÃ¥ betyder att nÃ¥nstans runt 6-8% har en utomeuropeisk bakgrund.

Visst är det illa att denna grupp (om man nu vill/mÃ¥ste se dem som en enhet…) saknar representation i S-ledningen – men nÃ¥gra 20% av befolkningen kommer de aldrig att representera. Det är ju knappt ens att sossarna som helhet gör det.

Varför retar jag mig på detta? Jo, det är kanske inte så konstigt om Sverigedemokrater och andra invandringskritiska och främlingsfientliga krafter kraftigt överdriver i sina siffror när t.o.m de från de invandringsvänliga sidorna gör det också. När personer som Mona Sahlin överdriver t.ex antalet utomeuropeiska invandrare eller antalet muslimer i Sverige så öppenar det upp för en ökad legitimitet när SD och dess vänner gör samma sak.

Mon 30 May 2011 | Comments Off

Gestapoligan.

Svensk ishockey har Рtill skillnad fr̴n fotbollen Рvarit i stort sett f̦rskonad fr̴n allvarliga incidenter med sțkig publik. Visst har det f̦rekommit lite sm̴br̴k och tumult men inget att sl̴ p̴ stora Bodstr̦m-trumman f̦r.

Trots detta sitter det smÃ¥fascister pÃ¥ svenska hockeyligan och funderar pÃ¥ vilka integritetskränkande kontrollmetoder man ska införa. Att man ska införa nÃ¥gon typ av personlig biljett verkar var sÃ¥ gott som klart – men man verkar inte nöja sig med att kontrollera enbart legitimationen pÃ¥ besökarna utan fundera även – pÃ¥ fullt allvar – om det är möjligt att använda sig av t.ex ögonscanner eller fingeravtrycksläsare för att kunna hÃ¥lla massorna i schack.

Hur hade de egentligen tänkt att det ska gÃ¥ till? MÃ¥ste man lämna fingeravtryck alternativt “ögonavtryck” när man köper sin biljett? Eller är det möjligen sÃ¥ att alla hockeybesökares avtryck ska samlas i en stor databas? Kanske lika bra att spara samtliga medborgare när man ändÃ¥ hÃ¥ller pÃ¥ – man vet ju inte vilka som kan tänkas vilja gÃ¥ pÃ¥ hockey i framtiden.

Kan ingen säga till hockeyligan att 1984 inte är en instruktionsbok utan en dystopisk framtidsskildring?

PS! Sen har vi ju andra praktiska aspekter med personliga biljetter. Hur har man tänkt göra med alla företag som har säsongsbiljetter som delas ut till kunder och personal? Eller privatpersoner där man är flera som delar på en plats?

Fri 27 May 2011 | Comments Off

Non Sequitur.

De senaste dagarna har man med spänning (nÃ¥ja…) kunnat följaavslöjandet” om att Ingmar Bergman skulle vara nÃ¥n slags bortbyting. Det jag som skeptiker och allmänt intresserad av ämnen som juridik och rättskunskap reagerar pÃ¥ är medias missbruk av ord som “bevis” eller “sannolikt”.

Vad man har gjort är ett DNA-test där man har jämfört DNA från två frimärken som Bergman påstått slickat på (påstått är här en central punkt, ingenstans får man reda på att det verkligen är regissören själv som slickat på dem) med blodprov från hans systerdotter för att se huruvida de är släkt på mödernet.

DN skriver:

Ingmar Bergman var sannolikt inte släkt med sin egen mor, Karin Bergman. Det är det sensationella resultatet av en ny dna-undersökning från Rättsmedicinalverket.

[...]

i det slutliga utlåtandet konstaterar de två att personerna bakom de inlämnade proven, det vill säga Veronica Ralston och Ingmar Bergman, inte är släkt på mödernet. Med andra ord: Karin Bergman är inte biologisk mor till Ingmar Bergman.

SvD skriver:

Kontentan är att Veronica Ralston och Ingmar Bergman inte kan vara släkt på mödernet, Karin Bergman kan alltså inte vara biologisk mor till regissören.

AlltsÃ¥, ärligt talat hur är det med källkritik och lite lite besinning. Visst, det finns indicier som säger att det kan vara sÃ¥ – men inte ett enda riktigt bevis. Det enda man med säkerhet vet är att en okänd person (som kan vara Bergman) inte är släkt med en annan person pÃ¥ mödernet.

Och även om man med hundra procents säkerhet kan säga att det är Bergmans DNA pÃ¥ frmärkena sÃ¥ bevisar det fortfarande inget mer än att han inte pÃ¥ mödernet är släkt med sin systerdotter. Vem vet – hon kanske är adopterad utan att veta om det?

Jag skiter fullständigt i Bergmans släktförhÃ¥llanden, däremot sÃ¥ är jag kritisk till att media tar sÃ¥ pass skakiga bevis som en i det närmaste fullständig sanning. I en rättsal sÃ¥ skulle i stort sätt vilken brännvinsadvokat som helst fullständigt pulverisera de här “bevisen”.

Det enda som verkligen skulle bevisa nÃ¥got är om Bergmans pÃ¥stÃ¥dda mors efterlevande testas mot Bergmans DNA. Allt annat är bara spekulationer – och lÃ¥ngt ifrÃ¥n den världssensation DN försöker fÃ¥ det till.

Fri 27 May 2011 | Comments Off

Restaurangmomsen.

Jag noterar att Håkan Juholt varit på besök här i Jönnet. Bland annat passade han på att dänga till regeringen när det gäller deras förslag på sänkt restaurangmoms:

De pengar som går förlorade vid en sänkt restaurangmoms räcker till att anställa 10 000 lärare. Det är oansvarig att regeringen hellre finansierar våra krogbesök än vår utbildning

Billig retorik minst sagt.

För det första kan det vara värt att nämna att sÃ¥ sent som förra hösten tyckte socialdemokraterna – tillsammans med sina lekkamrater – exakt samma sak som regeringen gör idag, nämligen att man borde halvera restaurangmomsen. Men det är väl lättare att inte lÃ¥tsas om det. Blir ju inte samma schvung att säga att det är oansvarigt att ens eget parti ville samma sak för bara ett knappt Ã¥r sen.

För det andra så är ju inte ekonomi något nollsummespel även om man kan förledas att tro det ibland. Man kan ju även se det som så att sänkt restaurangmoms skapar en ökad omsättning för restaurangbranschen samt ett antal tusen nya arbetstillfällen.

Skulle restaurangernas omsättning i Sverige öka med sig tio procent tack vare detta sÃ¥ skulle det innebära att kostnaden för reformen i stort sätt äts upp (pun intended…) och kostnaden för staten blir alltsÃ¥ i stort sett noll.

Och dÃ¥ har jag alltsÃ¥ inte räknat med antalet nya arbetstillfällen det kan skapa. Det finns de som säger att det kan skapas upp till 10 000 – 15 000 nya jobb i branschen (bl.a baserat pÃ¥ tillväxten i andra länder som sänkt sin restaurangmoms). Säg att vi räknar lÃ¥gt – att 5 000 arbetslösa ungdomar (för det är främst ungdomar som jobbar i branschen) fÃ¥r jobb. DÃ¥ gÃ¥r dessa frÃ¥n bidragstagare till skattebetalare och pÃ¥ sÃ¥ sätt genererar pengar till statskassan istället för tvärtom. Och dÃ¥ bör man även tillägga att ökad inkomst leder till ökad konsumtion vilket leder till mer intäkter till staten. Ja, ni förstÃ¥r. Det kallas tillväxt.

Så retoriken, den rätt uttjatade klassiska sosse-retoriken (Juholt gör skäl för sitt gråsoss-epitet), om att man tar pengar från en grupp (lärarna) och ger till en annan (elaka restaurangkapitalister) känns väl inte helt fair, eller?

Så Håkan Juholt kanske skulle ägna mer tid åt mustaschkampen än åt att plocka billiga retoriska poänger.

Mon 23 May 2011 | Comments Off

Mustaschkampen

Jag har valt att lägga in en banner för HV-spelaren Oscar Sundhs insamling i Mustaschkampen.

Oscar är inte bara en jäkligt bra hockeyspelare utan även en förebild vid sidan av isen: 2008 vann han hela tävlingen i Mustaschkampen och skänkte även priset – en motorcykel – till en auktion till förmÃ¥n för Cancerfonden.

Så nu tycker jag alla ska hjälpa till så Oscar vinner i år också!

Fri 6 May 2011 | Comments Off

Men…hur tänkte ni nu?

Om det är någon som undrar varför det går utför med svenska skolelevers kunskaper så kan detta vara en delförklaring:

På många skolor får eleverna ha med sig mobilen in på provskrivningen – även vid nationella prov.
– Det finns risker med allt, säger rektorn Bo-Ã…ke Andersson som tillÃ¥ter det även pÃ¥ sin skola. (…)

På många skolor får man ha med sig mobilen in på provskrivningen. Bo-Åke Andersson är rektor på Praktiska gymnasiet i Stockholm där man tillåter att eleverna har med sig mobiltelefonen på provet.

– Det finns alltid risker med allt, man kan aldrig förhindra allt. Men enligt reglerna ska de varken synas eller höras och det finns en vuxen i rummet, säger han.

Please. FÃ¥r inte synas och höras? Ja, dÃ¥ är det väl bara att sätta den pÃ¥ ljudlöst och gömma mobilen under bordet…

Men den kära rektorn kommer även med ett uttalande som nästan gör mig Kalle Anka-arg:

Varför tar ni inte bort telefonerna?

– Jag tycker det är en rättighet i dagens samhälle att man ska få ha en mobiltelefon.

Nej. Det. Är. Det. INTE.

Speciellt inte på prov.

Pucko.

Thu 5 May 2011 | Comments Off

Osama.

72virgins

Wed 4 May 2011 | Comments Off
« Newer PostsOlder Posts »