The internet is to blame. As usual.

Som så ofta förr så har internet – det där hemska nätet – blivit slagpåse och ska stå till svars för all möjlig skit som händer. Nu senast är det självmord som enligt ett gäng debattörer har en ”ökad koppling till internet”:

En ökande del av självmorden har en koppling till internet, antingen genom att självmorden annonseras och diskuteras där eller genom att man på nätet kan hitta detaljerade anvisningar om hur man tar sitt liv. Många av inläggen tyder på en bristande kunskap om riskerna med denna typ av kommunikation.

Inte helt oväntat tar man upp fallet med 21-åringen som tog sitt liv efter att ha diskuterat självmord på Flashback:

Ett tragiskt exempel var när en 21-årig man i oktober 2010 startade en diskussionstråd på Flashback där han skrev att han planerade att hänga sig. Flera av dem som deltog i chatten försökte stödja honom, men vissa uppmanade honom att skrida till verket och andra trodde honom inte. Vid ett par tillfällen tvekade 21-åringen, men efter en timmes chattande hängde sig mannen, som även filmade händelsen.

Och lösningen på problemet med ”nätsjälvmord” är enligt debattörerna – inte helt oväntat – fler lagar, som alltså i praktiken skulle innebära mer övervakning av nätet och ännu en inskränkning av yttrandefriheten:

I samband med den pågående översynen av den svenska straffrätten och de svenska grundlagarna bör regeringen och riksdagen utreda möjligheten att förbjuda hets till självmord

Jag vågar säga – det finns ingen koppling mellan internet och självmord. Sen nätet slog igenom så har antalet självmord inte på något sätt ökat. Tvärtom. De säger det själva i artikeln, att självmorden i Sverige har minskat. Visserligen har inte antalet minskat bland unga – men de har heller inte ökat. Däremot så är det inte så förvånande om antalet självmord med ”koppling” (vad denna koppling egentligen är säger inte författarna speciellt mycket om – mer än hänvisning till det tragiska flashback-fallet) till internet eftersom hela livet idag har en större koppling till nätet.

En kommentar till artikeln säger det väldigt bra:

Om självmordsfrekvensen är oförändrad för åldersgruppen, men antalet självmord med koppling till internet ökar, så måste alltså antalet självmord minska någon annan stans. Vilket snarast tyder på att självmorden bara flyttar sig till internet, så att börja med inskränkningar och reglering av nätet skulle (i bästa fall) bara innebära att självmorden flyttade bort därifrån igen, inte att de försvann.

Det finns heller inget som talar för att det s.k flashbacksfallet hade kunnat undvikas vare sig utan internet eller utan de ”påtryckningar” han fick. Är man fast besluten att ta sitt liv så tror jag man skiter i om nån okänd på internet säger vare sig bu eller bä.

Sen blir jag irriterad över att det fallet tas upp allt som oftast för att ”bevisa” hur hemskt internet är – och flashback i synnerhet. Sällan blir det rubriker när nätet faktiskt räddar liv, vilket troligen är i fler fall än tvärtom. Till och med det elaka hemska läskiga Flashback har förhindrat självmord!

På bara några månader räddades två unga människor av Flashback-användare – men av någon anledning blev det aldrig några löpsedlar på kvällspressen. Och det nämns inte något om det i artikeln, tvärtom försöker man ge Flashback skulden.

En olaglig film.

I helgen såg jag en film som borde vara olaglig, eller i alla fall censurerad, med hänsyn till den svenska barnporrlagstiftningen. Och nej, det var ingen suspekt undergroundrulle eller nåt kinky shit jag hittat i bottenskrapet på internet. Det var Beckfilmen Lockpojken från 1997. I filmen får man vid flertalet tillfällen se ett foto på tre pojkar i yngre tonåren, avklädda och ”utmanande”. Bilden beskrivs t.o.m som ”barnporr” av filmens huvudpersoner.

Med tanke på att man i Sverige kan straffas för teckningar föreställande nakna sagoväsen så borde verkligen landets polis- och åklagarmyndigheten ta en titt på den här filmen. Och själv ligger jag väl risigt till som har sett den också, men som tur var så har jag inga kopior av den sparad så det kan bli svårt att bevisa. Och nej, jag hade heller inte laddat ner den olagligt – utan såg den via Canal Plus Play på Telia Digital-TV – så rimligen borde Canal Plus och Telia anmälas för spridande av barnporr.

För övrigt råkade jag även hitta nedanstående bild på det läskiga internet. Jag har censurerat bilden, både könet och ansiktet – för att skydda personen i fråga. Men jag kan säga så mycket att han är tio år gammal och bor i USA. Och det finns betydligt grövre bilder på den stackars pojken på internet – men de kan jag inte ens visa i censurerad form med hänsyn till svensk lagstiftning.

bart-simpson

PS! För säkerhets skull är det väl värt att nämna att jag givetvis tar avstånd från alla verkliga övergrepp på verkliga barn. Även om det är en självklarhet så måste jag nämna det eftersom folks sinnen blir grumliga så fort de hör ordet ”barnporr”.

Ett amerikanskt "mangafall".

I Sverige är vi många som har blivit rejält förbannade på den s.k mangadomen – där en översättare av japanska serier blev dömd för innehav av barnporr – i både tingsrätt och hovrätt – p.g.a några manga-teckningar han hade.  Givetvis en helt absurd dom, men helt i linje med nån slags nymoralism som gör segertåg över världen. Så fort ordet ”barnporr” nämns så slåss det på stora fördömar-trumman – oavsett om det är verkliga övergrepp eller rent påhittade, som t.ex teckningar. (Missförstå mig rätt, riktig barnporr, med riktiga övergrepp mot barn är på alla sätt förkastligt, bland det vidrigaste som finns och de som sysslar med sånt ska givetvis straffas – hårt – för det.)

Nu verkar det som USA är påväg att ett rättsfall av liknande kaliber, fast kanske ännu mer absurt. Nu rör det sig visserligen inte om mangateckningar – men om musik! Vad som har hänt är att en sångare vid namn Evan Emory har spelat in en video där det ser ut som han sjunger en snuskig visa för barn (hur snuskig visan är vet jag inte då videon inte längre är tillgänglig). Han har först filmat barnen när han sjunger en vanlig barnvänlig visa och sen helt enkelt i redigering bytt ut själva sången mot en mer ”vuxen”.

För detta har han nu gripits och riskerar att straffas. Och då snackar jag inte om att straffas för själva ”bedrägeriet” (han har ju faktiskt lurat skolan och barnen) utan han riskerar 20 års fängelse för ”manufacturing child porn”. Världen håller på att bli fullständigt galen.

Det där med demokrati.

Jag blir faktiskt en smula förbannad när jag läser att Moderaterna – enligt Expressen – vill förhindra att Sverigedemokraterna ska få utskottsplatser helt enkelt genom att minska antalet ledamöter i dem. Detta trots att jag avskyr Sverigedemokraterna och bara tanken på dem i riksdagen gör mig förtvivlad. Men jag tror på demokratin och de demokratiska spelreglerna. Att genomföra ett demokratiskt tveksamt drag för att stänga ute ett folkvalt parti är inte ok – oavsett vad det partiet har för värderingar.

Att bekämpa mörka politiska krafter med metoder som själva gränsar till icke-demokrati är inte ok – då har man redan förlorat kampen.

För mig är det självklart att alla partier också ska ha plats i utskotten. Oavsett hur vidriga de än må vara.

Förutom det så har jag ett par andra kritiska aspekter mot moderaternas funderingar.

För det första så vad är det som säger att det är just SD som hamnar utanför utskotten om de minskar antalet ledamöter? Vad jag vet så är SD inte det minsta partiet i Riksdagen så i så fall borde det rimliga vara att KD eller Vänsterpartiet förlorar sina utskottsplatser.

För det andra så har vi det ständiga martyrargumentet. Det är tveklöst så att etablissemangets behandling av SD har gjort att partiets popularitet ökat och de behöver verkligen inte mer bränsle på martyrelden.

Därför kan jag faktiskt i vissa stunder tänka att Kristian Luuks vänliga behandling av Jimmie Åkesson var snudd på genialt – trots den massiva kritiken. Han var den första i media som behandlat Åkesson som en människa istället för nåt katten släpat in – och på så sätt är det en av de smartaste avväpningarna av SD som kan ha gjorts. Ingen sarkasm, inget tydligt avståndstagande eller något annat som kan få SD att tända till och peka ut SVT som den store satan med sig själva i offerställning. Så jag tror mycket väl att Luuk visste precis vad han gjorde – utan att bry sig om att det skulle ge kritik.

Ett vanligt rån?

Jag har tyvärr svårt att tro att misshandeln av Federley var ett vanligt rån även om man givetvis inte kan vara säker. Men det låter en smula märkligt att fyra personer som är ute efter att personråna någon börjar med att slå ner honom, fortsätter sparka för att sen sno plånboken.

För det första brukar de flesta rånare trots allt hota personen först – typ ”ge oss plånboken” – inte börja med att begå grovt övervåld.

För det andra så verkar det orimligt att fyra personer bestämmer sig för att råna en enda – om han inte har väldigt mycket pengar på sig eller nåt annat väldigt värdefullt. Vid ett normalt personrån så får man vara glad om det ger max en tusing i kontanter, en mobiltelefon värd några hundra på hälarmarknaden samt eventuellt nåt smycke eller nån klocka. Så att fyra personer spöar upp nån för att kanske i bästa fall få en tusing var känns en smula orimligt.

Nu förekommer visserligen personrån av gäng – tyvärr – relativt frekvent, men i de flesta fall är det ungomar som rånar andra ungdomar och väldigt sällan med grovt våld inblandat – däremot hot om våld.

Det KAN givetvis röra sig om ett rån. Men jag finner det osannolikt.

Det kan givetvis vara rent oprovocerat gatuvåld helt utan anledning – och där stölden av plånboken bara är en ”bonus” för gärningsmännen. Men jag är ingen stor anhängare av slump. Att en högprofilerad politiker – med kontroversiella åsikter – och tillika nån slags riksbög råkar ut för rent slumpartat oprovocerat gatuvål några få dagar före ett val låter orimligt.

Det KAN givetvis vara så. Men jag finner det osannolikt.

Då återstår teorin om att det skulle vara politiska motiv eller hatbrott bakom. Tyvärr känns det som det mest sannolika.

Givetvis är det fruktansvärt illa och på alla sätt hemskt med rån och oprovocerat våld. Absolut. Men om det nu skulle vara våld av andra anledningar – läggning eller politisk åsikt – så är det faktiskt ett angrepp på hela vårt öppna samhälle. Jag vet att det låter som en klyscha – men det är tyvärr så det är. För det handlar ytterst om vår yttrandefrihet. Om folk riskerar att spöas upp för sina åsikter eller sin läggning så har vi snart inga kvar som vågar stå upp för dessa saker. Då är vår demokrati under hård press.

Politiskt våld är givetvis aldrig okej. Oavsett om det är mot Centerpartister, Vänsterpartister eller t.o.m Sverigedemokrater. När man t.ex läser om Sverigedemokrater som misshandlas i sitt hem p.g.a sina åsikter så blir jag betydligt mer förbannad och äcklad än jag faktiskt blir av den politik de står för. Så viktig är demokratin och yttrandefriheten för mig.

Som sagt, jag vet inte alls motivet bakom Federleys misshandel. Det kan vara slump och olyckliga omständigheter likaväl som andra mörkare motiv – så mitt inlägg är enbart spekulation och för Federley själv spelar det nog inte så stor roll just nu – chocken och smärtan är densamma. Vi får i alla fall vara glada att det inte blev värre – oavsett vad man tycker om hans politik. Tyvärr är inte alla lika lyckosamma.