För några månader sen blev jag i en bloggkommentar anklagad för detta:

Det är obegripligt hur du kan sympatisera med en islam fascistisk shaira diktatur som vill utplåna ett demokratiskt land och dess befolkning.

Anledningen? Jag tyckte det var korkat av staten Israel att bomba oskyldiga, civila palestinier för vad fundamentalistiska skägg gjorde.

Nu blev jag av en annan blogghaverist* anklagad för – paradoxalt nog – att vara “rabiat israelkramare”.

Anledningen? Jag avfärdade Aftonbladets ökända organstöldsartikel som en tossig konspirationsteori samt ansåg att det låg nåt i vad en läkare sade om lämpligheten att använda krigsoffer för organdonationer. I samma artikel hade jag också, som antagligen de flesta rabiata israelkramare, även kallat framstående israeliska politiker för “reaktionära kukhuvuden”.

Att två tokar med helt skilda sympatier ser mina åsikter som felaktiga måste betyda att jag är ganska rätt ute. Fundamentalister är alltid mina ideologiska fiender oavsett om de kommer från höger eller vänster, är israelkramare eller palestinakramare.

Jag antar att jag är ganska hårt för en tvåstatslösning…

Fotnot*: Blogghaverist är en slags modern variant av rättshaverist. En blogghaverist har oftast en oehört skev världsbild och letar rätt på ett antal bloggar, ofta via blogglänkar hos SvD och DN, som helt eller delvis inte stödjer deras egna teorier och spammar dem med kommentarer. Ofta är det samma kommentarer som återkommer på ett stort antal bloggar. Blogghaveristen ger sig heller aldrig utan skriver längre och längre kommentarer ju längre “diskussionen” pågår. I de allra flesta fall brukar dock blogghaveristen göra bort sig rejält genom att komma med grunlösa anklagelser, som de ovan, eller rena förolämpningar av typen “du är utvecklingsstörd” eller liknande.

Blogghaveristen är också i de allra flesta fall anonym och/eller anger felaktiga mailadresser samt saknar egna bloggar där de kan skriva av sig sin dynga på.

Japp så är det.

Jag har nämligen enormt svårt att tycka synd om Heidi, ett offer för snabba lån. Heidi har tagit massa SMS-lån och har tydligen saknat förmågan att förstå att de måste betalas tillbaka om en månad och även saknat grundläggande mattekunskaper och därför inte kunnat räkna ut att hon inte skulle ha råd att betala tillbaka. Detta har lett till att Heidi varit tvungen att sälja sin soffa för den elaka kronofogden. Och detta i sin tur har lett att Heidi, detta oskyldiga offer för egen dumhet, nu gråter ut i pressen – och ställer även upp på en oehört patetisk bild där hon sitter på en madrass och putar med underläppen och ser så där tragisk ut som bara ett offer i en kvällstidningsartikel kan göra.

Jag har alltså väldigt svårt att tycka synd om vuxna, myndiga människor som inte kan ta ansvar för sitt eget handlande och därför ser sig som offer. Jag kan däremot vara djupt empatisk mot att hon har ekonomiska svårigheter på grund av andra olyckliga omständigheter, det kan hända oss alla, så det säger jag absolut inget om.

För övrigt kan jag rekomendera en blogg som jag hittade – Dagens lokaltidningsbesvikelse – som letar rätt på alla dessa gråt-ut-i-pressen-artiklar från hela landet och samlar för oss som älskar artiklar med bilder på människor med putande underläppar.

I SvD idag så uttalar sig chefen för Aftonbladets brunröda kultursidor, Åsa Linderborg (vars förhållande till sanningen är välkänt) om den famösa artikeln som fick flera israeliska politiker att tappa det sista unset av vett och sans de möjligtvis hade (sällan har så många reaktionära kukhuvuden uttalat sig så korkat i en fråga). Men det Linderborg säger vinner inga priser heller direkt:

Den sensation som finns i artikeln är i så fall att det äntligen är någon som vågar prata om Israels brott mot de mänskliga rättigheterna

Ett egentligen typiskt uttalande från nån som jobbar på svensk journalistisks största dyngspridare, skryt om hur de vågar ta tag i de obekväma sanningarna.

Det finns dock några små problem.

För det första så bevisar artikeln ingenting om Israels brott mot de mänskliga rättigheterna. Den bygger helt och hållet på spekulationer och konspirationsteorier och bör därför bara tas på marginellt större allvar än David Ickes sinnesslöa teorier om reptilmänniskor som styr jorden.

För det andra så undrar man om Linderborg befunnit sig i en grotta i Afganistan de senaste typ 41 åren om hon har missat att diskussioner om Israels brott mot de mänskliga rättigheterna är tämligen vanligt förekommande i både den svenska politiska debatten och debatten som förs på svenska tidningars kultursidor, bland annat den hon själv ansvarar för.

Ett mycket märkligt uttalande med andra ord.

Tillägg: En sak som jag finner intressant och som jag kom att tänka på nu är hur starkt ändamålet helgar medlen-attityden lever kvar hos många med en mer extremistisk ideologisk syn på tillvaron. Linderborg ger ju i sitt uttalande klart uttryck för det, vad hon egentligen säger är att vi skiter i huruvida det som står i artikeln stämmer eller ej, så länge syftet är att demonisera Israel och väcka opinion mot Israels brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är beklämmande och en skrämmande typ av argumentation men tyvärr frekvent förekommande såväl till vänster som till höger.

Uppdatering: jag noterar att en överläkare har, på SvDs debattsidor, ganska bra försökt skjuta organ-myten i sank. De som köper konspirationsteorier kommer troligtvis inte lyssna ändå, men det han säger är intressant:

Det kan låta cyniskt, men organen bör knappast ha varit av den kvaliteten att man velat använda dessa till transplantation. Tanken att använda någon som avlidit ute på fältet som organdonator är absurd.

Det snitt som syns på bilden i Aftonbladets artikel stämmer med ett vanligt obduktionssnitt. Information till anhöriga om varför man utfört en obduktion hade sannolikt minskat risken för dessa spekulationer, vilka inte gagnar någon – allra minst de efterlevande.

De senaste dagarna har det pågått en fullständigt vidrig häxjakt och mobbing mot den 18-åriga sydafrikanska löperskan Caster Semenya – vilket ingen lär ha missat. Eftersom hon – liksom ganska många andra elitidrottande kvinnor – inte är så “kvinnlig” som en sexistisk omvärld förväntar sig av en kvinna så har könstillhörigheten ifrågasatts – överallt i media.

Det har varit mängder med artiklar i all världens press och rövhålen i IAAF har också de gått ut offentligt med att man ska könstesta Semenya. Testet kanske är befogat (även om hon könstestats i Sydafrika, men det är ju i Afrika, och negrer kan man väl inte lita på, eller?) men att gå ut med det offentligt som förbundet gjort är så fruktansvärt okänsligt att man kräks.

Men nu börjar media ändra fokus, och byter från häxjakt och börjar så småningom skriva om människan vars liv och karriär de genom sin journalistik kan varit med om att förstöra.

Även Aftonbladet. I en artikel förklarar de hur fina läsare de har, där en majoritet har röstat för att det bedrivs häxjakt mot tonåringen. Det finns bara ett litet problem. Aftonbladet kanske var värst av alla under häxjakten, åtminstone i vårt härliga land. Kolla t.ex in den kreativa leken med färg i rubriken till den här artikeln (”Utmanaren” – med “man” förstärkt i rött).

Jag blir äcklad av denna varböld till tidning.

PS! Det är många som säger att man ska ignorera kvällstidningarna och det kan man visserligen göra, men samtidigt så anser jag att det är viktigt att granska skiten de skriver då de trots allt har miljoner läsare.

I Aftonbajsets kamp för att fördumma svenskarna ytterligare så tog de idag, på sportsidorna, ytterligare ett steg. Med rubriken Springer i burka – trots 30 grader så skriver de om en kvinnlig löpare från Bahrain som är med i årets friidrotts-VM. Kvinnan de skriver om är (av nån konstig anledning) troende muslim, så istället för att springa i korkorta byxor och en topp så har hon en mer heltäckande dräkt – dock som alla löpardräkter tight, fast den täcker då även ben och armar.

Men hur i hela friden Aftonbladets begåvningsreserv har lyckats få det till en burka är för mig obegripligt. Speciellt när de, till artikeln, klipper in en definition från wikipedia om just burka:

Burka är ett slags ytterplagg som täcker hela kroppen och ansiktet. Vanligen sydd i ett lätt material bärs den utomhus över vanliga kläder av vissa muslimska kvinnor, främst i Afghanistan, delar av Pakistan och norra Indien.

Och som alla normalbegåvade (och troligen de flesta med lägre begåvning som inte jobbar inom kvällspressen) ser så täcker löpardräkten inte ansiktet, och den är heller inte speciellt “formlös”, så som burkor är (de ska ta bort alla kvinnliga former). Vad den här löparen har på sig är helt enkelt en vanlig löpardräkt, fast heltäckande, med en löparanpassad variant av hijab (huvudduk).

Faktum är att dräkten inte alls är olik den som – den icke-muslimska – Cathy Freeman bar vid OS 2000.

Att Svenne Banan hemma i stugan i Sveg sitter och orerar över arabkärringen som springer i burka vore inte så chockerande, men borde man inte förvänta sig mer av Sveriges största dagstidning?

Men att Aftonbladet är ett hån mot all form av intelligens och allmänbildning är inte direkt nån nyhet.

Efter Ugglas löfte om att vi som har Spotify ska slippa snubbla över hans intellektuellt utmanande musik så verkar det som om kvällspressen har börjat nåt slags korståg mot Spotify och skivbolagen.  Stora skivbolag förtjänar visserligen i stort sett alltid skit, men när kritiken bygger på gammal god journalistisk ohederlighet, kvällspressens signum som det spridande av avföring de är, så måste man säga ifrån.

Båda de svenska kvällstidningarna har nämligen hakat upp sig på en påstådd värdering av spotify på närmare 2 miljarder kronor. Och med denna värdering som utgångspunkt så försöker dumhetens riddare få oss att tro att Sony BMG har tjänat 116 miljoner hitills på Spotify, och att detta är pengar som gått rakt ner i fickan på giriga skivbolag. De skriver det givetvis inte rent ut, men det är underförstått att det är så vi korkade läsare ska tolka artiklarna.

Problemet är att dessa pengar inte finns. De är en skrivbordsprodukt. En uträkning. En gissning, Spekulation. Det är ekonomer som suttit i sina grottor och räknat ut att si och så mycket är bolaget – hypotetiskt – värt om det skulle säljas idag. Eller vad de i alla fall anser att själva affärsidén är värd. Och eftersom Sony BMG fortfarande sitter hårt på sin andel av företaget har de hitills inte sett röken av de där 116 miljonerna, mer än en siffra i en tidning. Och mig veterligen har har Spotify än så länge enbart gjort väldigt blygsamma resultat – en fågel viskade i mitt öra att vinsten hittills ligger i en storleksordning runt 300 000. Varav då Sony BMGs andel (6%) uppnår till den enorma summan av 18 000 kronor.

Sen är det säkerligen så att de tar en del av kakan per lyssning av sina artister, det ligger liksom i skivbolagens natur. Men det är fortfarande en väldigt blygsam summa per lyssning – även delen som skivbolagen får.

Så hur man än vänder och vrider på det hela så kan jag knappast få det till att Spotify är det där fantastiska klippet för skivbolagen som exkrementpressen och aftonbajset försöker få oss att tro. Om de däremot säljer sina andelar idag till den summan som de pårökta ekonomerna kommit fram till så är det visserligen det, men det har ännu inte skett, och jag tror inte heller det kommer att ske. Jag tror nämligen inte – fast jag kanske är naiv – att skivbolagens främsta anledning till delägarskap i Spotify är rent ekonomiska, i betydelsen casha in pengar snabbt. Snarare är det ett sätt att (15 år efter resten av världen) hänga med i teknikutvecklingen och bevaka sina intressen gentemot en tjänst som många tror kommer revolutionera vår musikkonsumtion.

Nu har jag försvarat skivbolagen. Jag känner mig faktiskt en smula smutsig. Men i valet av två ondskefulla ting, stora skivbolag och kvällspressen, så kommer jag aldrig stå på de sistnämndas sida. Och det går heller inte komma ifrån det faktumet att det har hänt historiskt att stora elaka skivbolag faktiskt har gett oss något bra, av hög kvalitet. Ett påstående man verkligen inte kan säga om svensk kvällspress.

Som en liten extra bonus kan man också nämna att fördumningen modell Aftonbladet tar sig extra bisarra utryck när de i sin Spotify-artikel kallar stolpskott som Adam Tensta och Sarah Dawn Finer för “stjärnor”, och nämner dem i samma andetag som The Beatles och Bob Dylan. Bara i Aftonbladet, barn. Bara i Aftonbladet.

Tillägg: Det kan vara värt att nämna att den första avräkningen- den som Uggla rasar mot – från Spotify som artisterna nu har fått är beräknat på perioden okt 2008 – feb 2009. Noterbart är även att sedan mars 2009, dvs efter senaste avräkningsperioden, har man ökat antalet användare i Sverige med närmare 300%! Så en inte alltför kvalificerad gissning är att vid nästa avräkning kommer också antalet lyssningar, och då även intäkterna för artisterna, ha ökat betydligt. Fast inte för Uggla, förhoppningsvis. Men tyvärr är det vetenskapligt bevisat att folk i allmänhet saknar god smak.

Eftersom jag skrivit om hur synd det är Magnus Uggla, så måste jag också kommentera att det är synd om Tito Beltran också. Tito sitter i fängelse för våldtäkt (oskyldigt givetvis, som alla andra i fängelse) och tycker tydligen det är ganska hemskt att han måste jobba – det är som ett arbetsläger rentav, och inte kan “studera” opera på halvtid.

Nåväl, han kan väl alltid sättas i isolering istället.

Och han kanske skulle tänkt sig för lite innan?

Om han nu kände att han behövde studera opera så kanske han inte borde gått och våldtagit en 18-åring barnflicka? Känns ju en smula onödigt så här i efterhand, speciellt när man vet att fängelse i många fall brukar  ha en negativ inverkan på karriären, ja om man inte är hip hop-artist. Och vem vet – Tito kanske tänker byta bana.

Just a thought.

Hoppas bara att Tito nu inte tappar tvålen i duschen. Vore ju för himla taskigt – och visserligen en smula ironiskt – om han råkar ut för en våldtäkt från nån annan oskyldig medfånge.

Ikväll spelar ICA Göteborg fotboll mot israeliska laget Hapoel Tel Aviv. Och eftersom laget är just israeliskt så kommer, som vanligt, en massa skägg, flanellskjortor och palestinasjalar protestera. De har tydligen fått för sig att vi måste bojkotta allt israeliskt inklusive sport (enligt logiken “bojkott är okej så länge det är icke-diktaturer som är dumma”). Men det finns ett litet dilemma med att protestera mot just Hapoel Tel Avivs sverigebesök:

Onsdagens demonstration, initierad av Proletären (Proletärens FF, min anm.), gör honom (=israelisk jornalist, min anm.) förvånad.

- Va? Ska de demonstrera? Mot Hapoel? Men…vet de inte att Hapoel är arbetarnas lag, som har palestinier i laget och har massor med sociala projekt tillsammans med palestinier i Israel. Det springer omkring tiotusentals arabiska småkillar med Hapoeltröjor.

Ja, så kan det gå. Ytterligare en anledning till att generella bojkotter av t.ex idrottare inte är en alltför bra idé. De representerar inte regeringar och stater.  Att protestera mot ett lag som aktivt jobbar med att förbättra relationerna mellan israeler och palestinier är en smula korkat – kan tyckas. Hela Göteborg kanske inte är ett gruppboende för utvecklingsstörda fiskare, som Magnus Betnér sa, men det verkar åtminstone finnas gott om dem i “ärrarnas” led.

Jag ska upp en sväng till Kungliga Huvudstaden om ett tag och eftersom jag av någon konstig anledning gillar gamla kyrkor – trots min ateistiska läggning – så tänkte jag passa på och besöka Riddarholmskyrkan (trots att jag bott i Sthlm och även frekventerar staden tämligen ofta har ett besök inte blivit av). Inte bara en vacker kyrka utan den är även av historisk betydelse som kunglig begravningsplats (och som republikan så gillar man döda kungar…). Så jag gick in på deras webbplats för att kolla öppettiderna – men där hittade jag även något helt annat, nämligen detta:

Fotografering, filmning och tecknande är inte tillåtet inne i kyrkan med anledning av copyright av de Kungliga samlingarna.

Någon måste skämta med mig? Ärligt talat. Nu har fan i mig upphovsrätten gått för långt. Hur i hela friden kan exempelvis Magnus Ladulås grav från 1280-talet eller nån staty eller målning från 16-1700-talet på något sätt vara skyddat av “copyright”? Det var det löjligaste jag har hört sen jag konfirmerades. Finns det någon vänlig själ därute som kan förklara detta för mig, tack.

Nåväl, nu fick jag i alla fall ett utflyktsmål mindre att besöka.

PS! Eftersom jag har en lätt rättshaveristisk ådra i mig så passade jag på att skicka ett mail till visningsavdelningen på Kungliga Slottet (som även ansvarar för kyrkfan):

Jag har en fråga om det generella fotoförbudet i Riddarholmskyrkan. Frågan är enkel? Varför?

Det står på webben att det är p.g.a “av copyright av de Kungliga samlingarna” (jag antar att ni menar det “upphovsrätt”, vilket är den korrekta svenska benämningen…), men jag kan inte förstå hur exempelvis ett gravmonument eller tavla som är flera hundra år gammal kan skyddas av upphovsrätten och därför förhindra besökare att fota av dem? Det borde i rimlighetens namn gått mer än 70 år sedan upphovsmännen för dessa verk dog och sålunda borde det vara fritt att fotografera dessa.

Jag skulle som sagt gärna vilja ha en förklaring till vad det är för upphovsrätt (”copyright”) som förhindrar mig som besökare att fotografera inne i den vackra Riddarholmskyrkan.

Tacksam för svar!

mvh
Daniel Ekman

Läser en krönika på Aftonbladet – av nån för mig okänd förmåga – om näthat (ett näthat som tydligen fått Carolina Gynning att sluta blogga).

Ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket om krönikans budskap – ok, ja det är dumt att mobbas och trakasseras, sluta upp med det – idioter – men ett stycke i texten får min haka att slå i backen:

Hur mycket kan vi tänja på demokratin för att alla ska ha rätten att uttrycka en åsikt?

Ärligt talat, behöver man ge Aftonbladets krönikörer en crash-course i demokrati eller vad är det frågan om? Fundamentet i en demokrati är just RÄTTEN ATT UTTRYCKA EN ÅSIKT. Även rena stolpskottsåsikter som de den här krönikören visar upp.

Men att människan saknar grundläggande allmänbildning får ju sin förklaring i slutet av den korta krönikan:

Det är synd, eftersom Carolina Gynnings blogg är i princip den enda blogg jag faktiskt följer.

Well. Du kanske borde läsa fler? Även om det kan vara många stavelser och svåra ord i en del andra bloggar. Men lite vidgade vyer skadar sällan även om det kan vara läskigt i början.

Så. Nu har vi alltså upplevt det ironiska i att en krönika om att stoppa näthatet triggade just lite näthat hos mig. Jag måste vara en ond människa. Och mot demokratin.