Stefan Liv, 1980 – 2011

alltid-saknad

Känns fortfarande helt sjukt. Tomt. Jag har gråtit så mycket och kan knappt förstå hur man kan ha en så stor sorg över någon man aldrig kände personligen.

Men för mig är HV som en familj. Jag missar i snitt 1-2 matcher per säsong och alla spelare blir som vänner även om man inte känner dom, och en av de allra bästa vännerna var just Stefan även om han för tillfället var ”tjänstledig” från HV.

Jag är relativt lyckligt lottad och har förlorat få närstående genom åren. De jag i vuxen ålder har förlorat är äldre släktingar. Visserligen har de alla varit mig oehört kära, men de hade levt långa liv vilket dämpar smärtan något. Så jag har aldrig sörjt någon så mycket tidigare och detta kommer att bli en tung säsong.

Och jag kan knappt ens föreställa mig hur det känns för Stefans familj och närmaste vänner. Mina tankar går främst till Stefans allra närmaste. Hustrun Anna och sönerna Herman och Harry.

De har säkert svårt att känna någon glädje men jag hoppas att de känner stolthet men också den enorma kärlek som Stefan och de har fått, inte bara från HVs fans utan från hela landet.

Stefan Liv var en person som inte gick att tycka illa om.

Därför var han också en av Sveriges mest omtyckta idrottsmän.

Och här i Jönköping så var han den störste.

Han hade inte bara nummer ett på sin tröja. Han var också nummer ett i många HV-hjärtan.

Han fattas oss alla. Han fattas oss så mycket att det gör ont.

Samtidigt så känner jag en enorm stolthet över HV71 som förening på det sättet som de har tacklat denna ofattbara tragedi på. Så mycket värdighet och så mycket kärlek. Lördagens minneshögtid var så vacker och så sorglig och de måste ha lagt ner enormt med energi på detta, samtidigt som de varit tvungna att sörja förlusten av HVs främsta profil genom tiderna.

Och Johan Davidsson. Vilken kapten. Vilken människa. Att se honom med sån värdighet under den djupaste sorgen man kan tänka sig ta sig an journalisternas frågor gör mig oehört rörd och stolt.

Jag känner även en stor stolthet och tacksamhet till hela hockeysverige. Det stöd som visats gentemot Stefans familj, vänner, HV, fans m.m från alla andra svenska klubbar och även dess fans gör att man känner hopp om framtiden. Kanske kan vi framöver se en svensk hockey som handlar mer om kärlek än om hat?

Det har varit en helvetisk vecka och vi är många som kommer gråta många tårar till, samtidigt som man så småningom kan börja le åt alla ljusa minnen som finns.

Ta hand om er och era nära och kära!

Semesterbilder

semester11

Snart är min långa semester slut och då kanske även Subjektiv vaknar ur sommardvalan. Men tills dess får ni hålla till godo med lite bilder från en weekend jag nyss spenderade på vackra Österlen i Skåne:

http://www.dekman.se/foton/index.php?album=oesterlen

Österlen är f.ö mer än bara en vacker del av Skåne och Sverige för mig. Det är även till stor del av min släkts nutidshistoria. Min far är född i Kristianstad i nordöstra Skåne, men hans far – min farfar – var född och uppvuxen på Österlen och hans släkt härstammar därifrån många generationer tillbaka. Och jag har fortfarande en hel del släktingar kvar i de trakterna.

Men även min mor har rötter delvis på Österlen – då hennes farmor kom från en liten by strax utanför Tomelilla.

Det finns faktiskt en intressant historia kring min mammas farmor och min pappas farmor. Båda var alltså födda och uppvuxna på Österlen i stort sett samtidigt och bara några kilometer ifrån varandra, men de kände inte varandra och kom från helt olika bakgrunder. Faktum är att min pappas farmor mindes när min mammas farmor gifte sig. Det var tydligen en så pass stor händelse i bygden att hon (pappas farmor) fick en paus från sitt arbete som mjölkerska/piga för att bevittna mammas farmors och farfars bröllopsprocession – då de passerade gården där pappas farmor jobbade!

Det är onekligen spännande och intressant att ha en släkt där alla sidor av det svenska klassamhället är representerat – och det inte speciellt långt tillbaka i tiden. Min pappas farmor gick faktiskt inte bort förrän jag var 20 år gammal.

Mustaschkampen

Jag har valt att lägga in en banner för HV-spelaren Oscar Sundhs insamling i Mustaschkampen.

Oscar är inte bara en jäkligt bra hockeyspelare utan även en förebild vid sidan av isen: 2008 vann han hela tävlingen i Mustaschkampen och skänkte även priset – en motorcykel – till en auktion till förmån för Cancerfonden.

Så nu tycker jag alla ska hjälpa till så Oscar vinner i år också!

Detoxbluffen.

Jag blir så trött på allt tjat om detox. Jag har kollegor och bekanta som lovrprisar detox, att man ska genom mer eller mindre krångliga dieter ska ”rena” kroppen från gifter och ”slaggprodukter” (som ingen verkar kunna förklara vad det är fär nåt). Det senaste är nu att man ska detoxa hela kroppen – hur nu det ska gå till? Antar att man luras att köpa dyrare tvål som sägs ha extra ”avgiftande” effekt.

Men alltså. Något måste ha gått tokigt i skolans biologiundervisning. Vi behöver inte speciella dieter och kurer (som oftast är dyra och mycket väsen för ingenting) för ”rening” av kroppen. Det där tar kroppen hand om helt själv – med hjälp av exempelvis tarmar, njurar och levern. Det är just det som är deras syfte.

Att folk däremot mår bra och/eller går ner i vikt av ”detoxdieter” beror helt enkelt på att de plötsligt börjar tänka mer på sin kosthållning och helt enkelt äter nyttigare. Det behövs inte förtäckas i fåniga – och fullkomligt meningslösa – modeord som detox.

Nu för iofs media – med kvällstidningarna och TV4s olika ”specialkanaler” – en slags kamp mot förnuft och vetenskap men lite kan väl folk tänka själva?

Till sist ett boktips: Salvekvick och kvacksalveri. Jag kan lugnt säga att jag känner mängder med personer som borde läsa den…

Vattenkatastrofer över världen.

Brasilien:

Över 500 döda i översvämningar i den värsta naturkatastrofen i landets historia.

– Jag förlorade mina fyra döttrar; allt jag hade, säger han knappt hörbart och kramar försiktigt en docka.

59-årige Joao de Limas förtvivlan är skriven i hans ansikte.

Australien:

Brisbane håller mer eller mindre på att drunkna i översvämningar. Man beskriver det som en ”krigszon”.

Invånare i Australiens tredje största stad Brisbane vaknade på torsdagen upp i något som liknade en krigszon. Hela förorter står under vatten, och det första dödsoffret har nu krävts i översvämningarna där.

Sverige:

En vattenpöl retar invånarna i Sandared utanför Borås.

Förutom att det är svårt för kunder och patienter att ta sig fram till entrén genom vattenmassorna försvinner dessutom ett antal parkeringsplatser i och med vattensamlingen.

Personligen kräver jag omedelbar katastrofhjälp till Sandared. De andra katastroferna bleknar i jämförelse.

Ni har mitt mandat.

Hej Maria och Peter,

ni säger att miljöpartiet inte har mandat från sina väljare att samarbeta med alliansen men jag röstade på er och ger er i alla fall mitt mandat. Jag kan givetvis inte prata för alla era väljare (grattis till ökningen förresten!) men det finns säkert många som håller med mig.

Att fullständigt blockera all möjlighet för rasisterna att få en enda milimeter makt vore så ädelt att jag tror många skulle ha överseende med om ni byter lekkamrater i några år.

Jag delar mycket av er kritik mot alliansregeringen, speciellt den om behandlingen av sjuka och arbetslösa samt när det gäller integritetsfrågorna. Det är därför jag röstade på er och för första gången bröt med borgerligheten. Jag gillar helt enkelt miljöpartiet och jag har väl blivit charmad av din flört med socialliberaler, Maria.

Men.

När ni ändrade uppfattning om EU så var en av motiveringarna att det är lättare att påverka inifrån än att stå utanför att titta på. Borde inte samma gälla även inrikespolitiken? Är det inte bättre att samarbeta med alliansen även om ni bara får igenom ett enda förslag, än att stå utanför och inte få igenom något? Så tänker i alla fall jag. Och jag tror säkert många av era andra väljare skulle tycka likadant.

Speciellt om syftet är att stoppa rasisterna så de inte får en enda milimeter med makt.

Jag vet att Maud absolut inte vill samarbeta med er – men vafan, byt plats med henne då. Miljöpartiet blev större än centern och det skulle räcka till en majoritet i så fall. Är väl ändå ingen som gillar Maud? Annars kan ni väl byta plats med Göran. Kristdemokrater i regeringen känns inte speciellt fräscht 2010. Problemet här är väl att alla gillar Göran. Fast ni kan ju fortfarande bjuda in honom till fredagsfikat. Jag tror Göran är en kanonkille att tjöta med på fikaraster, men nån politisk makt vill jag helst inte se att han har.

Så kom igen, ni kan väl åtminstone ge det en chans. Och det har ju funkat för ert parti att samarbeta med borgarna ute i landet, bl.a i min hemkommun.

Ni har i alla fall mitt mandat så nu behöver ni bara kolla med 415 878 väljare till.

Bästa hälsningar

Daniel

När andra sätter ord på hur det är…

When everything is lonely I can be my own best friend
I’ll get a coffee and the paper, have my own conversations
with the sidewalk and the pigeons and my window reflection
The mask I polish in the evening by the morning looks like shit

[…]

And I’m not sure what the trouble was that started all of this
The reasons all have run away, but the feeling never did
It’s not something I would recommend, but it is one way to live
Cause what is simple in the moonlight by the morning never is

Bright Eyes – Lua

Släpp fånarna loss, det är höst – del 4

Den här rubriken börjar bli en följetong nu, nästan så jag funderar på att byta namn på bloggen. Men det har på nåt sätt varit en passande rubrik för all dårskap som kommer fram under hösten. Det är som om folks hjärnor fungerar sämre ju närmre nollstrecket man kommer på termometern.

Nåväl. Till saken.

Svenska Fotbollförbundets disciplinnämnd har tilldömt Örgryte IS böter på 10 000 för nåt deras supportrar gjort. Inte helt ovanligt i fotbollssammanhang med stökiga supportrar som tycker det är mer lattjo att förstöra än bry sig om spelet, men det som sticker ut i det här fallet är att det är en banderoll laget tilldömts böter för. En banderoll som SvFF anser är anstötlig.

Så vad är det nu för djupt stötande budskap supportrarna haft som gett klubben böter? Jo, en banderoll med texten:

Free Dawit Isaak – Imprisoned in Eritrea since 2001

Anstötligt var ordet för dagen.

I Trollkarlen från Oz saknar plåtmannen hjärta och fågelskrämman hjärna.

I verklighetens Sverige verkar båda dessa egenskaper finnas hos ett paragrafridande fotbollförbund.

Släpp fånarna loss, det är höst – del 3

Det är uppenbarligen inte bara svenska politiker som är lågbegåvade, utan de finns även i vårt västra grannland.

Att ge Nobels fredspris till nån som hitills inte gjort ett jota utan att prata fint om vad han ska göra är oehört märkligt. Ja, rentav korkat. Missförstå mig rätt, Obama kan säkert jobba ihop till ett fredpris under de kommande åren – OM han omsätter sina vackra tal i praktiken – men det är en lång väg kvar dit. Det enda han hitills åstadkommit är att bli vald till president.

Ibland hör man det lite skämtsamt sägas att det lättaste sättet att få fredspriset är att starta krig och sen sluta det. Men då har man i alla fall gjort något. Nu verkar den nya given vara att det räcker att prata fint om att man vill ha fred. Men då borde en och annan vältaligt diktator ligga bra till också, för de pratar också fint om hur mycket de värdesätter fred.

Men att det blir en del märkliga val av fredspristagare har ju ändå sin förklaring. Alla andra pristagare utses av experter inom varje respektive fält. Fredspriset utses av en liten klick politker. Och norska till råga på allt. It’s bound to go wrong.

Det verkar som ett av de viktigaste kriterierna för att kvalificera sig för fredspriset är att man är en high profile-figur, de rätta kändisarna kommer och minglar i Oslo ett par kvällar i december.

Fredspriset är alltså inget annat än show-biz i idealistiska kläder.

Sen måste man dock -  i ärlighetens namn – säga att det är långt ifrån det sämsta valet hitills, och heller inte det fegaste.

Samtidigt kan jag inte undgå att dra paralleller till gårdagens text om litteraturpriset.

Att ge fredspriset till Barack Obama är nämligen i samma liga som att ge litteraturpriset till Jan Guillou eller Camilla Läckberg.

Eller kemipriset till Hemliga Arne.

Tillägg:
Jag vill här passa på att lyfta fram ett av historiens allra bästa val av fredspristagare, Norman Borlaug, som dog för mindre än en månad sen, 95 år gammal.

Borlaugs forskning och engagemang, i den s.k gröna revolutionen, kan ha räddat livet på en miljard människor.

EN MILJARD.

Smaka på det.

Varje större stad på jorden borde ha minst en park eller ett torg uppkallat efter honom. Det var en man som fick priset för att han verkligen gjorde något, inte bara pratade.

Kanske dags att starta upp ett nytt – riktigt – fredspris i hans namn så kan de där norrmännen fortsätta dela ut sitt sjaskiga lilla pris till de personer som drar mest uppmärksamhet (kan vi gissa på att Bono får det nästa år?)

Scientist. Teacher. Humanitarian. Nobel Laureate. Father of the Green Revolution. Those terms describe Dr. Norman Borlaug, who is distinguished professor of international agriculture at Texas A&M University, but they can’t possibly capture the magnitude of his accomplishments.

Ellen Ritter, Texas A&M University