Ett klokt citat – och lite religionsbashing.

Jag börjar med att be om ursäkt – men jag måste citera en centerpartist (även om han kallar sig oberoende). Bloggen Bent skriver i ett inlägg om Gazakonflikten nåt som jag verkligen kan hålla med om:

En självklar liberal ståndpunkt i frågan är att ta avstånd både från det som är auktoritärt och religiöst präglat, och det inbegriper faktiskt Israel och deras mer eller mindre vidriga religiöst betingade ställningstaganden i konflikten liksom från det auktoritärt och religiöst präglade ”motståndet” från Hizbollah och Hamas. Judiskhet är inte finare än islamism. Islaminsm är inte finare än judiskhet. Det är samma sida på samma mynt om båda används för att nedvärdera sin motståndares mänsklighet.

Klokt sagt. Fast jag kanske skulle använda mig av ”sionism” som motpolen till ”islamism” – då islamism är – kan man säga förenklat – en politisk ideologisk gren av islam, såsom sionism är en politisk ideologisk gren av judendomen.

Att stora delar av konflikten och dess histora faktiskt bygger på nåt hämtat ur sagoböcker – upphöjt till ideologi – är på alla sätt skrämmande. Ändå hör man alldeles för lite om att det faktiskt – i väldigt hög utsträckning – är religionens fel. Det blir dock rätt ofta utläggningar om att det minsann inte är religionerna det är fel på – det är tolkningarna, att religionerna minsann är fredliga men att det finns fundamentalister samt att religioner dödar inte – människor dödar.

Det sista är alltså samma typ av logik som vapentokiga rednecks använder när de ska försvara rätten att köpa automatgevär på bensinmackar – och på så sätt blunda för samband som är tydliga för alla andra.

Men alla kloka människor borde givetvis fundera på om det inte är något allvarligt fel i religionerna i grunden som gör att de skapar fundamentalister och gör att människor dödar andra människor i dess namn. Det kanske är så att det inte går att skylla på feltolkningar, utan tvärtom är de korrekta tolkningarna. Ju mer bokstavstroende man är, ju mer fundamentalistisk är man och ju mer våldsam är man. Så kanske är det helt enkelt de s.k moderata religiösa krafterna som är feltolkarna, de som väljer att ta bort delar – av det de påstår vara Guds ord – för att det inte passar in i vårt moderna samhälle?

Det går liksom inte att påstå ena sekunden att det handlar om feltolkningar, att religionerna i grunden är fredliga, samtidigt som man har Bibeln/Koranen/Tanach liggandes hemma – övertygad om att det är Guds ord. (Och om man inte anser det vara Guds ord, eller att bara vissa delar av dem är det så är det ju tveksamt om man egentligen är religiös.)

För om dessa s,k moderata religiösa faktiskt sätter sig ner och läser böckerna, med just utgångspunkten om Guds ord, så borde de ganska snart inse att det till stora delar inte alls är fredligt och kärleksfullt. Det är kanske precis så det ska vara – våldsamt och intolerant.

Eller så är det helt enkelt så – och här kommer kovändningen – att inga lyckas tolka skrifterna korrekt. För att det nämligen är fullständigt omöjligt, att vilken människa som helst som skulle försöka sig på att följa dessa heliga skrifter till punkt och pricka skulle bli svårt psykiskt sjuk, ja mer än en vanlig religiös alltså. För Guds ord innehåller nämligen så mycket motsägelser och logiska kullerbyttor att det gör en bokstavstrogen tolkning i princip helt omöjlig. Men samtidigt – vem vågar påstå det? Gud ska ju vara ofelbar, eller? Vad vet jag, Gud kanske ÄR ofelbar – fast en jävligt jobbig författare som ändrar sig hela tiden och hans redaktör missade att stryka alla motsägelser innan boken gick på tryck.

PS! Det verkar vara svårare att passera mitt spamfilter på kommentarerna än för en syndare att komma till himlen. Så om någon känner sig kränkt över att kommentarer som skrevs för flera veckor sen inte har synts förrän nu så ber jag högaktningsfullt om ursäkt. Jag har helt enkelt glömt att kolla efter. Om någon religiös känner sig kränkt av att jag kallar deras tro för sagor så bryr jag mig inte. Vi har åsiktsfrihet i det här landet.

Kompassens kortslutning är komplett.

Vi börjar med att fastslå två saker:

1. Iran är en fundamentalistisk religiös stat som sedan revolutionen 1979 bygger på (shia)muslimska principer och lagar baserade på koranen och sharia. Till exempel är det dödsstraff för homosexualitet och otrohet samt tvång för kvinnor att bära huvudduk, hijab.

2. Hamas är en fundamentalistisk religiös organisation som inte bara vänder sig mot Israels ockupation utan mot hela Israels existens. Man har som långsiktigt mål att – efter Israels utplånande – ersätta Israel, Västbanken och Gaza med en islamistisk palestinsk stat.

Iran stödjer Hamas i deras kamp, inte bara motståndet mot den israeliska ockupationen utan även kampen för Israels utplånande.

Detta är faktum.

Iran är sålunda inte någon mysig demokrati som står på de utsattas sida. Hamas är heller inte någon mysig motståndsrörelse som vill kicka ut en ockupationsmakt för att skapa ett eget fritt land baserat på demokratiska, sekulära principer.

Jag fortsätter sen med att diskutera det gamla fina ordspråket ”min fiendes fiende är min vän” som var en vanligt förekommande devis att leva efter under exempelvis kalla krigets dagar.

Till exempel så samarbetade gärna USA med de mest vidriga figurer och regimer så fort de var anti-sovjetiska/anti-kommunistiska.

Och på hemmaplan hade vi exempelvis en rad borgare som tyckte Pinochet var en hygglig snubbe, för han kastade ut socialisten Allende och diggade marknadsekonomi.

Men vi hade även – och det i betydligt större skala – en stor skara sektvänstermänniskor som i sin avsky mot USA och marknadsekonomi gärna visade sitt stöd för de mest avskyvärda profilerna inom det kommunistiska blocket. Mao, Stalin, Pol Pot, Hoxha, Castro, Kim il Sung. Listan kan göras hur lång som helst.

Som ni säkert förstår så tycker jag detta är en avskyvärd devis att leva efter då det i alldeles för många fall leder till att man samarbetar/stödjer avskum.

Vad har då detta med Iran och Hamas att göra? Jo, även om det känns som fler och fler i vårt kalla land överger principen med ”min fiendes fiende…” så dyker dom upp titt som tätt. Nu senast i den intensifierade Gazakonflikten så har vänsterdebattören och (f.d?) syndikalisten Andreas Malm en debattartikel på Newsmill som är ett modernt skolexempel på denna princip. Artikelns rubrik är – håll i er nu: Vi bör följa Iran och stödja Hamas i kampen mot Israels folkmordspolitik.

Grattis, Andreas. Om du nånsin haft en demokratisk kompass – vilket man onekligen betvivlar – så befinner den sig numera i botten på marianergraven utan något som helst hopp om att återfinnas.

Detta väcker också frågor om hur vänstern ställer sig till frågor om religion kontra ateism. Nu tänker jag givetvis inte generalisera hela vänstern utifrån Malms gullande med religiös extremism, men jag känner att det från många inom vänster finns en förståelse inte bara för fundamentalistiska muslimska rörelser som aktivt motarbetar USA och Israel, utan för islam som helhet. Detta trots att vänsterrörelser och socialistiska rörelser har en lång och – måste jag säga – fin tradition av aktiv ateism och antireligion. Vad hände med den? Men det är kanske en annan diskussion som jag lär få anledning att återkomma till.

PS! Kan vara intressant i sammanhanget att nämna att Hamas även har stöd ifrån den svenska extremhögern. Min fiendes fiende är min vän var det ja.

PS2! Rubriken på det här inlägget är lånat från en debattartikel av Rasmus Fleischer sist Malm var igång och stödde islamistisk extremism i form av Guds Parti (Hizbollah).

Sluta bomba för helvete.

Jag tänkte först gå in på ett något slags krångligt och genomtänkt politiskt resonemang om den rådande situationen mellan Israel och Palestinier men det finns säkert de som gör det där betydligt bättre och mer insatt än vad jag har ork att göra – utan nedanstående text kommer främst att bygga på känslomässig argumentation, inte på massa historia och storpolitik.

Det känns som det enda jag kan säga är ”sluta bomba för helvete”. Israel gör det onekligen svårt för oss som tycker de ska existera som egen stat, och som anser att de är en demokrati – den enda i mellanöstern och så vidare.

Man kan diskutera i oändlighet vad som är rätt och fel angående Israels existens, att allt kanske inte sköttes så jäkla smart sådär för drygt 60 år sen när Israel bildades. Men gjort är gjort – det är historia nu. Israel existerar och kommer att existera även i morgon. Det är ett faktum.

Visst kommer det att finnas de som alltid kommer att gapa om att förgöra Israel och radera ut dom från kartan – men det är ju budskap som hörs främst från människor med en ganska luddig demokratisk kompass, eller ja – fullständig avsaknad av sådann om man ska vara ärlig.

Men Israel borde samtidigt förstå att deras agerande skapar mer aggresioner, att de förlorar vänner på detta. Att det inte bara skapar fler som (fullt legitimt) är emot den förda politiken utan mot hela dess existens som självständig stat.

Vad de egentligen borde göra är att skita i att några skäggiga fundamentalister skjuter granater mot deras land. Man borde helt enkelt riva den där satans muren/barriären/stängslet, skita i att diskriminera och mura in palestinier. Och givetvis borde de aktivt hjälpa till i bildandet av en palestinsk självständig stat. Då skulle det troligen bli betydligt svårare för Hamas och andra fundamentalistiska organisationer att rekrytera medlemmar.

Sen borde man givetvis släppa Jerusalem också. Men det borde palestinierna/muslimerna också. Hela staden borde ställas under typ FNs flagga med fritt tillträde för alla, oavsett om de är kristna, muslimer, judar eller whatever.

Men detta kommer nog aldrig att hända tyvärr. Och ska jag ändå drömma så kan jag ju likaväl ta det hela ett steg längre och presentera den ultimata lösningen:

Kasta ut religionen ur Israel och Palestina – och inför EN stat. En enda jäkla stat. En enda jäkla sekulär demokratisk stat för både israeler och palestinier. En enda jäkla sekulär demokratisk stat för både israeler och palestinier där religionen är förvisad till att vara en privatsak och inte politik. Då snackar vi dröm.

Till sist: I lördags råkade jag nästan hamna mitt i ett demonstrationståg för Palestina. Jag har full förståelse för deras lidande men när det enda man hörde dom ropa var ”Allahu Akbar” så fick jag rysningar. Att gå i deras tåg har mer att göra med att stödja religiös fundamentalism och Hamas än att visa sitt stöd för barnen som dör (undrar dock om de svenska vänstertanterna längst bak i tåget förstår det?). Hade jag inte haft andra planer så blev jag nästan lite sugen på att fixa ett plakat med texten ”Gud ut ur Palestina och Israel!” – men då hade man väl antagligen åkt på rejält med spö av nåt uppretat skägg. Trots att det vore den bästa lösningen på hela konflikten. Vad som behövs i mellanöstern är en rejäl dos antiteism!

Ytterligare politiker med hjärnsläpp.

Att politiker får hjärnsläpp är snarare regel än undantag, men ibland kommer det någon som lyckas sticka ut lite mer än andra. Den senaste i raden på kontrollkåta politruker som borde entledigas är vänsterpartiets rättspolitiska talesperson, Lena Olsson. Inspirerad av den sista sovjetstaten, Norge, så vill hon följa deras exempel och förbjuda sexköp för svenska medborgare – UTOMLANDS:

Norge har ju dessutom tagit ytterligare ett steg, genom att det blir förbjudet att köpa sexuella tjänster utomlands. Jag tycker absolut att vi ska följa deras exempel, säger hon till SvD.se.

I ärlighetens namn är det inte bara Lena Olsson som har den uppfattningen, utan den verkar delas av flera inom den svenska politiska ankdammen. Tomas Bodström som gjort det till en konstart att förfölja svenskar (och skylla på de borgerliga) delar också synen:

Det är glädjande att Norge har tagit det här steget, efter att ha funderat i flera år, säger han till SvD.se.

Folkapartisten och ”liberalen” Birgitta Ohlsson ställer sig dock något tvekande – men enbart av praktiska skäl:

Men det vara ganska svårt rent, rent praktiskt, att lagföra ett sådant här brott som skett utomlands, säger hon.

No shit? Speciellt om det inte ens är ett brott i landet där det sker…

För min del handlar det inte om det moraliskt riktiga eller förkastliga med att köpa sexuella tjänster – utan synen som dessa politiker har på sitt eget lands medborgare. Vad dessa verklighetsfrånvända politiker har missat är att lagar är knutet till ett territorium – inte till medborgarskap. I Sverige gäller svensk lag – oavsett var du kommer ifrån. I Tyskland gäller tysk lag. I Kina kinesisk osv. Den svenska staten har varken rätt eller möjlighet att kontrollera vad vi gör utomlands (speciellt inte rätt).

I Tyskland är det lagligt att köpa sex. Detta gäller givetvis även för svenskar i Tyskland. I Holland får man röka på – därför har även svenskar rätt att röka på om de är där. I Tyskland får jag köra 180 på vissa sträckor av Autobahn – men vi kanske ska skicka dit svensk trafikpolis som övervakar svenska billister på genomresa? Och så vidare.

Problemet är att detta är en feministisk/jämställdhetsfråga – och ibland känns det som att de är liksom höjda över andra lagar och principer. Om man kritiserar ett lagförslag vars syfte kanske är ”gott” – att skydda utsatta kvinnor så framstår man rätt lätt som en okänslig typ. Men som sagt – det handlar inte om det, det handlar om rättsprinciper. Det är okej att övervaka svenskar med lagen inom Sverige, men utanför Sverige finns det andra länders lagar som tar över.

(Är dock medveten om att det kan finnas gråzoner här. T.ex blev en svensk man friad för våldtäkt på sin maka, då våldtäkten skedde i Tunisien. Och där är våldtäkt inom äktenskapet inte att betrakta som brott – vilket i sig är en ganska vidrig syn på kvinnors rättigheter.)

PS! Var tvungen att uppgradera mitt wordpress, och då försvann min design (samt av nån anledning alla mina kategorier). Ska fixa en ny snygg form så fort jag hinner…