För en vecka sen spenderade jag några dagar i Malmö med omnejd. Som vanligt när jag är ute och reser så har jag alltid kameran med mig och tar alldeles för mycket bilder, det blir liksom ofta det resan går ut på. Nåväl, jag har lagt upp lite bilder från min resa till sydligare breddgrader på mitt digitala fotoalbum.
PS! Den bilden som kanske ser mest photoshoppad™ ut är den som är minst fixad med. Kan ni lista ut vilken jag tänker på och hur den är gjord?
Eftersom jag enligt Expressens test lider av “boreout” (”Eftersom du har svarat “Ja” på mer än fyra frågor lider du troligen av boreout , eller är nära att drabbas”) så roade jag mig med att göra några till av Expressens högst vetenskapliga tester. Det blev minst sagt bedrövliga resultat.
Du har fått fyra poäng eller mer. Det kan innebära att du har vuxen-adhd. Du kan vända dig till din läkare eller annan specialist för utredning.
Ok. Troligen inget nytt för de som känner mig…
Du har troligen en svårare form av social fobi, så kallad generaliserad social fobi.
Ok. Jag gillar inte att ringa folk jag inte känner så bra, jag är heller inte den som tar första steget till att prata med okända på fester och vid lunchbord. Jag har överhuvudtaget rätt svårt att initiera kontakt. Men jag springer inte och gömmer mig om jag måste träffa nån för mig okänd person, ofta brukar det lossna efter ett tag. Men visst, jag kan vara en smula blyg, eller ja – svårare form av social fobi var det visst…
Depression – testa om du är i riskzonen!
Du ligger i riskzonen. Du har svarat ja på mer än fem av frågorna, inklusive fråga 1 och fråga 2. Du är sannolikt deprimerad och behöver söka läkarhjälp.
Göm knivarna om jag kommer på besök. Vilket jag troligen inte gör, p.g.a min sociala fobi.
Du har svarat ja på fyra eller fler av frågorna. Du bör söka professionell hjälp av en sjuksköterska, dietist eller läkare för att göra en ordentlig bedömning av din situation och för att få hjälp att lägga om kursen.
Mmm. Kebab. Mmm. Godis. Mmm. Coca-Cola. Mmm. Chips. Alla normala människor skulle nog bli sockerberoende enligt det testet. Dock svarade jag “nej” på vad jag trodde var de viktigaste frågorna (typ om jag blir arg om nån snor ur mitt godisförråd eller att jag ljuger om hur mycket bröd jag äter…).
Du fick 9 rätt av 10 möjliga Oj, oj, oj. Du har verkligen inte gått på myterna. Jättebra jobbat!
Med tanke på att jag gör dessa jäkla hälsotester så borde jag väl gått på nån myt? Men tydligen inte…
Du lider sannolikt inte av hypokondri.
Med tanke på att jag gör dessa jäkla hälsotester så borde jag väl vara hypokondriker? Men tydligen inte…
Tur kanske då att jag inte kommer bli så gammal…
Du bör förändra ditt liv, risken är uppenbar att du riskerar att dra på dig sjukdomar som i förlängningen förkortar ditt liv.
Du kan ha svårt att nå medellivslängden som är 82,9 år för kvinnor och 78,7 år för män.
I övrigt anser jag nog att det krävs mer än bara ett fåtal ja/nej-frågor för att ställa en diagnos på människor. Psyket är inte svart eller vitt. Men det kanske bara är jag som tycker så? Knäpp som jag är…
Jag blev för mer än tio år sen av med mitt Visa-kort pga en klantig biluthyrare som tog flera månader på sig att dra pengarna för en bilhyra vilket ledde till en övertrassering. Sen dess har jag haft bebiskortet Maestro. Jag har några gånger – när jag fick fast jobb med skaplig lön – försökt få tillbaka mitt Visa – men Swedbank har hänvisat till mina gamla synder. Sen dess har jag skitit i det, och vant mig vid Maestrot – det funkar liksom även om det känns pinsamt att inte ha ett “riktigt” kort.
För drygt två år sen (mars 2007) råkade jag dra på mig en betalningsanmärkning, på drygt 700 kronor, pga en försenad TV-licens. Tydligen skickar Radiotjänst till kronofogden – med automatiskt utslag – snabbare än man hinner säga “avskaffa TV-licensen”.
För två veckor sen fick jag ett brev från Swedbank:
Idag har du ett Bankkort Maestro. Det är ett av våra enklare kort med begränsade möjligheter. Nu vill vi erbjuda dig att prova ett Bankkort Visa.
Givetvis får jag då tillbaka mitt gamla begär och skickar en ansökan. Tänker dumt nog att betalningsanmärkningen säkert inte blir några problem. De erbjuder ju mig ett Visa ju. Och jag ska ju inte ha nån kredit eller annat läskigt – utan enbart ett bankkort, kopplat till mitt konto, mitt konto som fylls på den 25:e varje månad med en skaplig (men inte hög 
) summa. Jag tänker även att “de ser väl att jag haft samma arbetsgivare i åtta år, med en fast och ständigt ökande inkomst. Jag har låg hyra och inga jättedyra lån”.
Men ack vad jag bedrog mig. Idag kom svaret:
Vid en bankkortssansökan tas en kreditupplysning. Denna visade att du har betalningsanmärkningar och därför kan din ansökan om Bankkort inte beviljas.
Tack så jävla mycket. Skithögar.
Ja, jag vet. Jag får skylla mig själv som slarvar och drar på mig en betalningsanmärkning. Ja, det står säkert i villkoren att man skoningslöst nekar alla med anmärkning. Men jag blir ändå förbannad och ledsen.
Det är ett jävla piss att bankerna enbart tittar på den där satans, dumma, korkade, onödiga betalningsanmärkningen. Skitsamma om den är en slarvig försenad TV-licens på några hundra eller en skatteskuld på miljonen. Skitsamma att man har fast jobb och fast inkomst. Skitsamma om man inte ska ha kredit. Vi ska alla behandlas lika. Den allsmäktiga betalningsanmärkningen gör oss alla lika värdelösa.
Det blir ju extra bissart med tanke på att jag fick mitt första Visa-kort när jag var fattig student utan någon som helst inkomst förutom CSN.
Tyvärr gör också den där satans anmärkningen att jag heller inte kan byta bank – nåt jag borde gjort redan för flera år sen.
(Hade det inte varit för den gamla historien och det fina “erbjudandet” som damp ner häromveckan hade jag inte blivit så här upprörd. Tyvärr – kanske jag ska säga – skickade jag även ett upprört mejl tillbaka till banken, det är verkligen inte min stil, men den här gången trodde jag verkligen att jag kunde få ett Visa-kort igen och blev jäkligt irriterad över svaret. Well. Den åttonde mars 2010 kommer undertecknad i alla fall att byta bank).
Idag fyller faktiskt subjektiv fem år. Den 12 januari 2004 var dagen då jag började blogga här. Jag vill inte på något sätt framhäva mig själv som nån pionjär men jag bör onekligen – tillsammans med en handfull andra vara en av de tidigare bloggarna i Sverige, som fortfarande existerar (även om jag haft en del både kortare och längre uppehåll).
Det har varit en resa måste jag säga. I och med att jag var ganska tidig med bloggande och hittade nån slags stil som folk av någon konstig anledning verkade gilla så gick jag ganska fort från en blogg med bara närmast sörjande som läsare till rätt så uppmärksammad med tusentals läsare i veckan. Sen efter några år så tröttnade jag. Eller ja tröttnade och tröttnade. Ska jag vara ärlig så fick jag nån slags prestationsångest. I och med att läsarna och uppmärksamheten ökade stadigt hela tiden ställde jag massa krav på mig själv att hela tiden ha något vettigt att säga, och samtidigt skriva bättre och bättre. Bloggandet blev helt enkelt för allvarligt.
I och med att antalet bloggar – även inom “mitt” område – verkligen ökade dramatiskt så kände jag att jag kunde inte hänga med i konkurrensen. Det fanns så många som gjorde samma sak som jag, fast både bättre och snabbare. Så då lade jag av.
Men sen en tid tillbaka har lusten kommit tillbaka och jag ställer inte längre samma orimliga krav på mig själv. Jag har inte längre några ambitioner att vara “inflytelserik” eller så. Och jag går heller inte in dagligen och kollar statistiken. Jag bryr mig inte så mycket längre. Och med mitt senaste – och rätt långa – blogguppehåll så känns det som jag är tillbaka på ruta ett. Det är bara de närmast sörjande kvar.
Men de blir i alla fall inte av med mig så lätt den här gången.
Jag håller på och redesigna bloggen. Därför kommer den kanske se keckig ut ett tag. Visst funkade templaten jag laddade hem, men eftersom jag som sagt jobbar med webb så känner jag att jag inte vill köra en mall, utan göra en egen. Så därför har jag valt den fula s.k “classic”-looken så länge – helt enkelt för att det är den enklaste templaten att utgå ifrån när man redesignar.
