Birros tro på mänskligheten.

Häromdagen kunde man läsa en krönika av riksoffret Marcus Birro där han beskriver en så skakande incident som fick honom att tappa tron på hela mänskligheten – och då speciellt barn i rullstol samt östeuropeiska män.

Och jag förstår att det var en skakande upplevelse – hela händelsen är nämligen filmad (översta klippet) – så alla kan se hur fruktansvärt traumatiskt det är för stackars Marcus. Lägg speciellt (inte) märke till de härjade östeuropeiska männen som (inte) jagar efter honom.

Kvällstidningar är idioter.

Om nu inte alla redan visste att våra hederliga kvällstidningar är idiotiska och styrs av idioter och vänder sig till idioter så var väl namn- och bildpubliceringen av den misstänkte malmöskytten det yttersta beviset. Normalt brukar tidningarna vara väldigt restriktiva när det gäller just misstänkta gärningsmän men nu har man av någon anledning (läs: sälja mer lösnummer även om man kallar det för ”allmänintresse”) ändå gått ifrån den principen. Nu finns det många anledningar till att inte publicera namn och bild på misstänkta – ett är t.ex den personliga integriteten; i ett rättssamhälle betraktas man som oskyldig tills man är bevisad skyldig i en rättegång. Även om det ser ut som om den häktade mannen är skytten så är han fortfarande – i lagens ögon – oskyldig. Att då i kvällspressen hålla på med massa spekulationer om mannens intressen, vänner, liv, sjukdomar etc är tämligen smaklöst. Här minns jag mordet på Anna Lindh där en misstänkt person (”35-åringen”) fick ungefär samma behandling i pressen – med intervjuer med ”bekanta”, utförliga skriverier om mannens pykiska hälsa etc. Dock visade det sig att han var helt oskyldig. Dock hade man inte publicerat namn och bild i svensk press – till skillnad från nu.

En annan – och i det här fallet ännu viktigare – anledning är att det försvårar för utredningen. Det kan man läsa om i Svenskan idag, där ett av huvudvittnena ”pekar ut” mannen efter att ha sett honom på löpsedlarna – och genast är hans vittnesmål i stort sett värdelöst. Så, tack för det kvällstidningshyenor.

Det där med fattigdom.

Jag läser en intressant artikel i SvD om det amerikanska samhället Hungry Horse men jag reagerar över en sak. Artikelförfattaren måste ha rört till det när det kommer till fattigdomsbegreppet. Man kan nämligen läsa:

Närmare 30 procent av de som bor i Hungry Horse lever under fattigdomsgränsen (nio kronor/dag).

Det skulle i såfall innebära att 30 procent av invånarna skulle tillhöra de absolut fattigaste i världen. Vad artikelförfattaren helt enkelt har gjort är att missuppfatta begreppet ”fattigdom”. Ja, det finns en fattigdomsgräns – gränsen för extrem fattigdom – som går vid lite drygt 1 dollar om dagen, men det är som sagt de allra fattigaste på jorden som hamnar under denna gräns. I rika länder, som t.ex USA eller för den delen Sverige, så pratar man istället om relativ fattigdom – det vill säga hur fattiga folk är i relation till samhället i övrigt. Och när man kan läsa att ca 30% av invånarna i Hungry Horses hamnar under fattigdomsgränsen så menar man givetvis gränsen för amerikansk fattigdom. Och den gränsen ligger på knappt 200 kronor om dagen (för ensamstående). Det är visserligen inte mycket – men långt långt ifrån de nio kronor som nämns i artikeln.

Är det för mycket begärt att nån redaktör på SvD själva ska reagera på detta?

Svensk byggnadstradition.

Jag har fått insideinformation om att Sverigedemokraterna kommer lägga en motion om arkitektur. Som många säkert vet så värnar SD om vad de kallar ”svensk byggnadstradition” och därför kommer de i motionen att fastslå att de enda godkända byggnadsstilarna – efter en av partistyrelsen beställd utredning i frågan – i Sverige kommer att vara långhus av vikingatyp (utredarna kom fram till att danska och norska långhus hämtade sin inspiration från det som nu är Sverige), fäbodar, röda stugor med vita (viktigt!!) knutar samt s.k ”mexitegelhus” (dessa kommer dock framöver att kallas ”svensktegelhus”).

Utöver det så kommer man också att kräva för att alla andra byggnadsstilar ska repatrieras till sina ursprungsländer.

Fantastiskt Bodström.

Jag måste säga att jag beundrar f.d justitieminister Thomas Bodström – han måste vara arbetsnarkoman av sällan skådad sort. Han har nämligen klarat av att ha tre lukrativa arbeten samtidigt; som riksdagsman (och ordförande i justitieutskottet), advokat och författare och har därför även lyckats få bra inkomster från tre olika håll. Imponerande. Och helt utan skrupler.

Det här är extra intressant:

I samband med rättegångar och polisutredningar har han inte ägnat sig åt politiskt arbete i pauser eller när han varit på resande fot. Därför har han också fakturerat domstolarna även för tidsspillan med drygt 1000 kronor per timme. Under 21 granskade månader fakturerade han för 1200 timmars arbete och 300 timmars ”tidsspillan”.

Inte illa. Han har alltså lyckats fakturera staten ~300 000 kronor för ”tidsspillan” samtidigt som han utöver det har fått fullt riksdagsarvode med tillägg – från staten – på sammanlagt 64 800 kronor i månaden. För er som inte vet vad ”tidsspillan” är så definieras det så här:

2 § Tidsspillan avser tid då produktivt arbete med något uppdrag inte kan utföras, trots att den ersättningsberättigades arbetstid tas i anspråk.

Man kan tycka att den arbetstid som tas i anspråk borde täckas av den heltidsersättningen han alltså får från Riksdagen, men icke. Självklart ska han ha mer pengar från staten för det. Och nån tanke på att begära nedsättning av riksdagsarvodet för den tiden han får betalt som advokat verkar inte finnas.

Vilken hjälte!

Dagens idioter.

Dagens största idioter har bara fått en undanskymd notis i svensk media, men det gör dom ändå inte till mindre idioter för det. Jag pratar om socialnämnden (inte socialtjänsten som det står i artikeln) i moderatstyrda Täby kommun som tycker det är en vettig idé att åka till USA (enligt uppgift New York) för att studera hur man ska ta hand om hemlösa. Till saken hör också att Täby har omkring tio hemlösa – ironiskt nog ungefär lika många som man har ledamöter i socialnämnden.

Ärligt talat, har de ingen jävla skam i kroppen?

Moderater pratar gärna om hur man ska vara försiktig med att använda skattebetalarnas pengar – men det gäller tydligen inte så länge de kan sko sig själva och åka på gratisresor till USA.

Dumstrut på.

Vilket scoop.

Aftonbladet gör en nyhet av Centerpartiet ”klassar” väljare och delar in dom i olika grupper inför sina reklamutskick.

Wow. Vilket scoop.

Detta gör i stort sett alla som sysslar med nån form av direktreklam. Det är knappast Centerpartiet själva som har hittat på dessa benämningar utan de är oftast framtagna av marknadsanalytiker efter grundlig research. Ofta används det s.k Mosaic-systemet som är ett system där man delar in befolkningen i x antal olika grupper med undergrupperingar – ofast utifrån vilket postnummer man bor i. Givetvis väldigt generaliserande men absolut inget kontroversiellt och absolut inget som Centerpartiet bör lastas för att de använder. Jag tror faktiskt alla partier använder liknande system. Det klantiga här är väl att de märkt lådorna med material med dessa grupper – hade varit smartare att skriva ut koder istället så slipper man sånna här missuppfattningar.

Posten har förresten en tjänst där man kan fylla i postnummer och se vilken livstilstyp de boende (generellt) tillhör. Själv tillhör jag tydligen kategorin C06 Minglande singlar:

  • Unga
  • Relativt välutbildade
  • Singlar
  • Medelinkomsttagare
  • Hyresrätt i medelstor stad
  • Sportintresserade med hög nöjeskonsumtion
  • Förändringsbenägna individualister

Spot on nästan. Dammit. Jag är en vandrande klyscha.

Bevara Sverige…svenskt?

Med spelare som Majstorovic (”bosnier”), Safari (”iranier”), Bajrami (”kosovoalban”) och Ibra (”bosnier”/”kroat”) i startelvan så förstår jag att Sverigemuppokraterna verkligen måste älska det svenska fotbollslandslaget.

Just ja, vi har ju Toivonen (”finländare”) också. Men finländare är ju goda invandrare, ofta blonda och resliga (ja om du inte är finsk zigenare vill säga – men de tillhör ju de onda invandrarna) och dricker kopiösa mängder sprit, äter gris och beter sig som folk i allmänhet. Att finländare samtidigt råkar vara en av de invandrargrupper som är absolut mest överrepresenterade i brottsstatistiken (ungefär dubbelt upp mot ”svenskar”) kan vi ju lämna därhän. För de är ju som oss. Nästan.

Apoteket.

Jag är i grunden positiv till avregleringen av apoteksmonopolet. Speciellt delen när det gäller att sälja receptfria läkemedel i livsmedelsbutiker. Det är en av de största frihetsreformerna som gjorts i Sverige på många år och en reform som underlättar för miljoner människor.

Den andra delen av avregleringen är jag dock betydligt mer skeptisk till. Jag förstår vitsen med att släppa monopolet och tillåta privata apotek. Men det innebär inte att jag tycker det är rätt att i en hast sälja ut i stort sett alla apotek. Det känns som det skett för fort och för slarvigt för att regeringen ville hinna med det innan en eventuell valförlust. Man vet att det är svårare för en eventuell ny regering att återskapa monopolet om alla apotek redan är sålda. Att med tvång förstatliga privata företag är inte speciellt populärt och vore självmord för en eventuell rödgrön regering. Detta vet alliansen mycket väl.

Därför har man i relativ snabb hast genomfört en privatisering som troligen saknar motstycke inom svensk historia. En privatisering som vad jag kan se inte har gagnat oss konsumenter speciellt mycket. I bästa fall är det status quo – ett statligt monopol har ersatts av ett annat de facto-monopol – i alla fall lokalt. Ta min gamla hemort, Gränna, som exempel. Före reformen fanns det bara ett apotek – efter reformen finns det fortfarande bara ett apotek – fast nu drivs det av Kronans Droghandel.

Istället för att t.ex underlätta för privata apotek att nyetablera – och på så sätt skapa konkurrens – så har man alltså bara sålt ut de befintliga och summan apotek är densamma. Fast sämre. För som jag skriver ovan så är det status quoi bästa fall. Men det verkar som väldigt väldigt många istället upplever en försämring bl.a sämre sortiment och vattentäta skott mellan de olika apoteksbolagen – vilket gör att många får fara mellan flera olika apotek för att få tag på rätt medicin.

Ett annat problem läser jag om i Aftonbladet idag – hur människor med små ekonomiska resurser av privata apotek nekas kredit och kanske inte längre har råd att hämta ut sin medicin. Det gör mig riktigt förbannad. Speciellt när man – som jag skriver ovan – bara har ersatt ett statligt apotek med ett privat. Om man bor i Gränna och nekas kredit på Kronans Droghandel så finns det idag ingen annanstans att ta vägen om man inte vill åka fyra mil söderut.

Det blir ju inte bättre av att socialministerns pressekreterare inte riktigt vill se allvaret:

Vi har bett branschen att själva lösa de här problemen, det är bättre än ny lagstiftning. De har visat att de kan och vill lösa problem tidigare.

Jag är ingen lagivrare men nu verkar det bestämt som om branschen fortfarande inte har löst problemet och då ser inte jag nån annan lösning än just lagstiftningen, tyvärr. Apotek och mediciner är nämligen så pass samhällsviktiga att det aldrig får finnas nån som nekas köp. Men de fattigaste i samhället kanske inte räknas till verklighetens folk?

Vi ska vara stolta över att vi har så pass generösa regler; högkostnadsskyddet för receptbelagda läkemedel ligger på 1800 kronor om året – en summa som alla egentligen borde ha råd med. Men man får också acceptera att det finns människor med små ekonomiska ramar som kanske inte har råd att lägga ut det på en gång (det är lätt hänt med dyra läkemedel att man ”slår i taket” på ett enda köp) och vill inte företagen ge kredit till dessa så måste antingen staten tvinga dom att göra det eller själva stå för krediten. Det är djupt ovärdigt ett modernt samhälle att det finns folk som inte har råd med livsviktiga läkemedel. Det får aldrig ske. Aldrig.

Jag känner att jag glider allt längre från alliansen ju närmare valet vi kommer. Synd bara att alternativet heller inte är någon höjdare – men de kanske i alla fall inte så regelbundet pissar på de som har det sämst i samhället.