En tänkbar förklaring?

Idag är sociala medie-drevet igång igen. Nu rasar man mot påstådd censur från banker gentemot en skräckfilmsbutik på nätet – och en Facebookgrupp har (givetvis) också startats för att rädda butiken. Om det är så att banker stoppar butiker utifrån vad de säljer för produkter så är det givetvis förkastligt och ska fördömas, problemet här är att alla väljer att svälja butikägarens egna ord om att det handlar om censur från bankens sida. Ja, kombinerat med ett olyckligt formulerat uttalande från en Swedbank-representant:

Det är ett ganska kort, allmänt formulerat stycke. Vissa saker är inte olagliga, men ändå stötande för den stora allmänheten, och därför ska man inte hålla på med dem. (…)

Vi rättar oss efter de internationella avtal om etik som finns i bankvärlden. Man kan kalla det moralcensur, eller så kan man kalla det för ha en moralisk kompass som man verkar efter.

Så långt allt gott, eller ja ont. Man häpnar över att bankerna leker moraliska väktare på detta sätt. Men jag är ändå nyfiken på om det faktiskt kan vara något annat som ligger bakom. Jag är också nyfiken på om Swedbank verkligen pratar om det aktuella fallet – eller bara generaliserar. När det gäller det sistnämnda så hittar jag snabbt ett svar:

För att klargöra, vi har inte uteslutit någon butik pga att de sysslar med t ex erotisk film eller skräckfilm. Sådana filmer är helt tillåtna enligt Visas och Mastercards regelverk.

Ingen av butikerna i programmet är kund hos oss. Vi vet inget om dessa butikers betaltjänster. Vi vet inte om de uteslutits eller inte av någon annan bank. När vi uttalade oss om reglerna visste vi inte något om de i programmet aktuella butikerna – vi uttalade oss om reglerna för butiksanslutning i allmänhet.

Oftast säger man nej till butik pga rena affärsskäl – butiken är ekonomiskt tveksam och därför ointressant som kund.

Vanligaste skäl att säga upp en butik är att den brutit mot sitta avtal och vållat bedrägerier och andra förluster åt banken.

Det är ytterst ovanligt att neka eller säga upp en butik pga att den sysslar med något som är så grovt att det kan skada varumärke och anseende för Visa och Mastercard och banker som tillhör dessa betalnätverk, t ex sex med djur, tortyr m.m. bestialiskt beteende. Har inte i minne att vi sagt upp en butik pga detta skäl.

Vi har inget intresse att hindra butiker – tvärt om, vi tjänar pengar på att butiker tar emot kort. Under ekonomiskt ordnade förhållanden.

Ok. Det svaret är tyder på att det tidigare svaret alltså bara var ett generellt svar på en generell fråga – precis som jag misstänkte.

Som ni ser så har jag fetat ett par meningar som jag finner intressanta. Kan det vara så att det faktiskt är (vilket låter rimligt) ekonomin som är avgörande. Så jag gör en kreditupplysning på det aktuella företaget, precis som alla banker troligen gör. Det visar sig att:

*Företaget har en mycket låg omsättning – motsvarande en normal svensk inkomst – och gjort förlust motsvarande 25% av omsättningen
*Företaget har betalningsanmärkning.
*Företaget har skuldsaldo hos kronofogden
*Företaget har fem tidigare ansökningar om betalningsföreläggande hos kronofogden
*Företaget har lägsta kreditvärderingen- 1 av 10.
*Ägaren har två tidigare konkurser i bagaget

Jag säger inte att det är så att ekonomin är det som avgjort om företaget fått nåt avtal med banker om kortbetalning eller ej. Men vad tror ni själva låter som den rimligaste förklaringen: att det är pga filmer, som många andra butiker utan problem med banker kan sälja, eller en samlad ekonomisk bedömning av företaget?

Hade jag varit bank så hade jag definitivt aktat mig för det företaget i dagsläget. Och hade jag varit företagaren hade jag kollat upp alla dessa möjligheter som finns till betallösningar utan att behöva ha inlösenavtal och liknande.

Den ädla konsten att rasa utan att förstå.

De senaste dagarna har Twitter och Facebook rasat mot en 1 1/2-år gammal ”mattebok” – nämligen boken ”Östberga Komvux – matte för vuxna med särskilda behov”.  Debatten har varit – som så ofta när sociala medier-mobben reagerar först, tänker sen – stundtals helt absurd, mer absurd än de satiriska, ironiska, cyniska och humoristiska ”mattetalen” i boken.

Först var dett upprördhet över att det var i en mattebok. Att boken givetvis inte är en riktig mattebok gick många förbi. Men den största debatten kom ändå att handla om innehållet. Några av omdömena jag sett på Twitter är ”man måste vara sjuk om man gillar det”, ”Bonniers är idioter som ger ut det”, ”jävla svin som skrivit det”, ”man skämtar inte om sånt”. Med mera. Som vanligt nyanserat och påläst med andra ord. Som en twitter-storm brukar vara. Och någonstans, redan i början av diskussionen, verkar de flesta fullständig kört huvudet i sanden och bara se det de själva vill.

Det ”mattetal” som orsakat mest rabalder är detta (och sätt er ner nu):

”När Carl-Fredrik våldtog Tessan på en fest i Täby, var hon både överförfriskad och lättklädd. Självklart fick C.F. 80% kortare straff på grund av dessa, enligt åklagaren, förmildrande omständigheter, och behövde bara sitta 4 månader. Hur länge skulle C.F. få sitta om Tessan varit nykter och haft en knälång kjol?”

Genast läser folk ”våldtagen” och ”förmildrande omständigheter” och skriker sig hesa i kampen över vem som kan vara mest upprörd över detta kränkande lågvattenmärke. Några citat från Twitter:

Jag tror inte mina ögon. Något är fel, mycket fel med det talet. Hur fan kunde den få tryckas? Anmälan!

Vad i hela helvetet??? Förlåt ordvalet men jag blir förbannad av detta.

Allvar ?!? Jag blir heligt förbannad?!

Men fy fan!

Innehåller boken de här exemplen, på riktigt? Man blir mörkrädd.

Äckligt och så jävla fel!

Det är alltså ingen hejd på upprördheten. (”Anmälan”-citatet är f.ö min favorit. Anmäla vem till vad? Satirpolisen? Det där med yttrandefrihet verkar en del ha missat…)

Och ja, vid en första anblick så börjar man undra hur författarna är funtade. Men så läser man det igen. Och gör det ni också (nu har jag fetmarkerat det väsentliga):

”När Carl-Fredrik våldtog Tessan på en fest i Täby, var hon både överförfriskad och lättklädd. Självklart fick C.F. 80% kortare straff på grund av dessa, enligt åklagaren, förmildrande omständigheter, och behövde bara sitta 4 månader. Hur länge skulle C.F. få sitta om Tessan varit nykter och haft en knälång kjol?”

Plötsligt trillar det ner en polett. I alla fall hos mig – och många andra som orkar tänka själva. Vänta här ett ögonblick. Detta är kanske inte nåt osmakligt skämt om våldtäktsoffer som får skylla sig själva. Detta kanske är något helt annat. Det här är ju samhällskritik. Satir. Ironi. Sarkasm. Kalla det vad ni vill. Det författarna vill lyfta fram är inte att ”höhö”-skämta om våldtäktsoffer – utan det absurda i att klädsel och berusningsgrad påverkar hur domstolen dömer. Detta är något helt annat än göra sig skojig på andras bekostnad. Det här är vasst. Eller som en kommentar så fint uttrycker det på Bokias webb:

Samtidsanalys på högsta nivå. Sitter som en seismografisk analplugg i röven på Moder Svea

Själv sitter jag dock fortfarande och skakar på huvudet åt twitter-mobben som fortfarande inte förstår. De som koncentrerar sig på texten utan att förstå sammanhanget eller syftet. De som tycker att författarna och Bonniers är jordens avskum. Man vill skrika ut till dom allesammans ”men är ni helt jävla tomma, fattar ni verkligen inte syftet med texten? Tror ni verkligen författarna vill skämta om våldtäkt och våldtäktsoffer? LÄS IGEN! OCH FÖRSÖK FÖRSTÅ!”. Men jag lugnar ner mig och konstaterar att många bara har lite otur när de tänker.

Men jag blir också förbannad över hur denna twittermobb fullständigt missar mål. Om de istället hade ägnat den där sekunden åt att försöka förstå texten istället för att rasa så kanske debatten hade handlat om det väsentliga, det texten faktiskt på sitt oortodoxa sätt belyser: att det är åt helvete att kvinnor bedöms utifrån klädsel och berusningsgrad vid våldtäktsmål. Att det är åt helvete att åklagare (eller försvarare… jag anar en felskrivning i texten) tar upp det som ”förmildrande omständigheter”. Ägna er åt det istället för att fullständigt försöka massakrera de som faktiskt vill belysa detta, om än i satirens form.

Och precis när jag sitter och skriver den här texten så ser jag att förlaget varit tvungen att förklara syftet med boken och exemplet ovan:

2011 gav vi ut humorboken Östberga Komvux – Matte för vuxna med särskilda behov av Ebrahim Isaacs och Joel Uhr. Kritik har riktats mot ett av talen i boken. Vi uppfattar talet som en satir mot det faktum att förövare ofta har dömts till mildare straff i våldtäktsmål när man valt att diskutera offrets sedlighet snarare än gärningsmannens övergrepp.
Till alla som ändå känt sig illa berörda av talet ber vi om ursäkt.

Så uppenbarligen har jag uppfattat det på pricken rätt. Dock så tror jag twittermobben kommer fortsätta rasa. De som rasar utan att förstå – eller snarare genom att missförstå.