Fallet Ganna.

De senaste dagarna har media handlat mycket om Ganna Chyzevska som skulle (ska?) utvisas till Ukraina, trots att hon är över 90 år, dement och halvblind – och saknar familj i hemlandet. Med rätta har folk blivit upprörda. Givetvis ska Sverige både ha råd och plats för en svårt sjuk kvinna som har hela sin familj här i landet (och som även försörjer henne). För mig är det en självklarhet.

Dock så har liksom drevet och ilskan, både från press och ”folk i allmänhet”, blivit en smula vridet – som det ofta blir i känsliga frågor. Det måste hittas syndabockar och de måste hängas offentligt. Problemet är att de utpekade ”syndabockarna” inte egentligen kan påverka frågan.

Vad som behövs är kanske en grundläggande kurs i statskunskap för svenska folket och för svensk media så det förstår att allt inte är svart eller vitt, eller ”glasklara” fall.

Den första syndabocken är Migrationsverket. Troligen en av Sveriges svåraste arbetsplatser. De borde givetvis ha lite mer empati och visa lite mer mänsklighet och inte vara så förbannade paragrafryttare hela tiden. Eller?

Problemet är att en myndighet kan inte det. De måste följa de lagar och förordningar de har fått. Något som i grund och botten är bra. Vi kan inte ha statliga myndigheter som tar beslut utifrån känslomässiga grunder, tycke och smak eller utifrån den allmänna opinionen. Alla ska behandlas lika inför lagen – och inför myndigheten. Och detta måste vara stenhårt reglerat och styrt.

Nackdelen med detta ser vi dock i det här fallet. Lagen och myndigheten säger en sak. Det sunda förnuftet säger en annan. Här kan man diskutera om det inte är så att lagen helt enkelt är för snävt skriven, något det också verkar föras diskussioner om:

Utredningens slutsatser i kombination med ett antal uppmärksammade fall har utlöst en debatt bland politikerna om ordet ”synnerligen” ska bytas ut mot ”särskilt”, vilket är juristsvenska för att ge ett lite större utrymme att bevilja uppehållstillstånd i ömmande fall. Denna diskussion förs nu mellan regeringen och Miljöpartiet inom ramen för den så kallade migrationspolitiska överenskommelsen.

Den andra syndabocken är migrationsminister Tobias Billström. Medierna har ”jagat” honom för uttalanden i frågan och på facebook och andra ställen har folk uppmanats att mailbomba Billström för att försöka påverka avvisningsbeslutet.

Problemet här är att som minister är han bakbunden. Enligt grundlagen. Han kan inte ens uttala sig om ett enskilt ärende. Vilket gör att som minister framstår man som tämligen känslokall så fort den här typen av frågor kommer upp. Han kan bara svara väldigt vagt och svävande. Allt annat är formellt att se som ett grundlagsbrott. Än mindre kan han gå in och påverka ett enskilt ärende. Det kan inte ens regeringen som helhet göra.

Det hjälper sålunda inte ett smack att mailbomba Billström eller statsministern eller nån annan i regeringen. Det enda det kan hjälpa är att påverka dem att ändra lagen. Men det hjälper ju knappast i det aktuella ärendet.

Vad som behövs är att lagen om ”sista länken” – som avskaffades redan 1997 – återinförs. Den gav en möjlighet för äldre med hela släkten i Sverige men ingen kvar i hemlandet att få stanna här/komma hit. Man får hoppas att detta kommer leda till en debatt om att återinföra den. Det har Sverige både råd och plats med.

Blir också intressant att följa vad Europadomstolen kommer fram till nu när det tillfälligt stoppat utvisningen. Kanske är Sverige tvungna att snabbt skriva om lagen?