Stefan Liv, 1980 – 2011

alltid-saknad

Känns fortfarande helt sjukt. Tomt. Jag har gråtit så mycket och kan knappt förstå hur man kan ha en så stor sorg över någon man aldrig kände personligen.

Men för mig är HV som en familj. Jag missar i snitt 1-2 matcher per säsong och alla spelare blir som vänner även om man inte känner dom, och en av de allra bästa vännerna var just Stefan även om han för tillfället var “tjänstledig” frÃ¥n HV.

Jag är relativt lyckligt lottad och har förlorat få närstående genom åren. De jag i vuxen ålder har förlorat är äldre släktingar. Visserligen har de alla varit mig oehört kära, men de hade levt långa liv vilket dämpar smärtan något. Så jag har aldrig sörjt någon så mycket tidigare och detta kommer att bli en tung säsong.

Och jag kan knappt ens föreställa mig hur det känns för Stefans familj och närmaste vänner. Mina tankar går främst till Stefans allra närmaste. Hustrun Anna och sönerna Herman och Harry.

De har säkert svårt att känna någon glädje men jag hoppas att de känner stolthet men också den enorma kärlek som Stefan och de har fått, inte bara från HVs fans utan från hela landet.

Stefan Liv var en person som inte gick att tycka illa om.

Därför var han också en av Sveriges mest omtyckta idrottsmän.

Och här i Jönköping så var han den störste.

Han hade inte bara nummer ett på sin tröja. Han var också nummer ett i många HV-hjärtan.

Han fattas oss alla. Han fattas oss så mycket att det gör ont.

Samtidigt så känner jag en enorm stolthet över HV71 som förening på det sättet som de har tacklat denna ofattbara tragedi på. Så mycket värdighet och så mycket kärlek. Lördagens minneshögtid var så vacker och så sorglig och de måste ha lagt ner enormt med energi på detta, samtidigt som de varit tvungna att sörja förlusten av HVs främsta profil genom tiderna.

Och Johan Davidsson. Vilken kapten. Vilken människa. Att se honom med sån värdighet under den djupaste sorgen man kan tänka sig ta sig an journalisternas frågor gör mig oehört rörd och stolt.

Jag känner även en stor stolthet och tacksamhet till hela hockeysverige. Det stöd som visats gentemot Stefans familj, vänner, HV, fans m.m från alla andra svenska klubbar och även dess fans gör att man känner hopp om framtiden. Kanske kan vi framöver se en svensk hockey som handlar mer om kärlek än om hat?

Det har varit en helvetisk vecka och vi är många som kommer gråta många tårar till, samtidigt som man så småningom kan börja le åt alla ljusa minnen som finns.

Ta hand om er och era nära och kära!

Mon 12 Sep 2011 | Comments (2)

2 Comments

  1. Fina ord och bra skrivet Daniel! det här är fortfarande svårt att ta in. Svårt att sätta ord på det hela.

    Comment by TeXasDIF — September 12, 2011 @ 13:53

  2. Tack så jättemycket! En text man hade sluppit skriva dock :(

    Comment by Daniel — September 12, 2011 @ 14:06

RSS feed for comments on this post.

Sorry, the comment form is closed at this time.