Non Sequitur.

De senaste dagarna har man med spänning (nåja…) kunnat följaavslöjandet” om att Ingmar Bergman skulle vara nån slags bortbyting. Det jag som skeptiker och allmänt intresserad av ämnen som juridik och rättskunskap reagerar på är medias missbruk av ord som ”bevis” eller ”sannolikt”.

Vad man har gjort är ett DNA-test där man har jämfört DNA från två frimärken som Bergman påstått slickat på (påstått är här en central punkt, ingenstans får man reda på att det verkligen är regissören själv som slickat på dem) med blodprov från hans systerdotter för att se huruvida de är släkt på mödernet.

DN skriver:

Ingmar Bergman var sannolikt inte släkt med sin egen mor, Karin Bergman. Det är det sensationella resultatet av en ny dna-undersökning från Rättsmedicinalverket.

[…]

i det slutliga utlåtandet konstaterar de två att personerna bakom de inlämnade proven, det vill säga Veronica Ralston och Ingmar Bergman, inte är släkt på mödernet. Med andra ord: Karin Bergman är inte biologisk mor till Ingmar Bergman.

SvD skriver:

Kontentan är att Veronica Ralston och Ingmar Bergman inte kan vara släkt på mödernet, Karin Bergman kan alltså inte vara biologisk mor till regissören.

Alltså, ärligt talat hur är det med källkritik och lite lite besinning. Visst, det finns indicier som säger att det kan vara så – men inte ett enda riktigt bevis. Det enda man med säkerhet vet är att en okänd person (som kan vara Bergman) inte är släkt med en annan person på mödernet.

Och även om man med hundra procents säkerhet kan säga att det är Bergmans DNA på frmärkena så bevisar det fortfarande inget mer än att han inte på mödernet är släkt med sin systerdotter. Vem vet – hon kanske är adopterad utan att veta om det?

Jag skiter fullständigt i Bergmans släktförhållanden, däremot så är jag kritisk till att media tar så pass skakiga bevis som en i det närmaste fullständig sanning. I en rättsal så skulle i stort sätt vilken brännvinsadvokat som helst fullständigt pulverisera de här ”bevisen”.

Det enda som verkligen skulle bevisa något är om Bergmans påstådda mors efterlevande testas mot Bergmans DNA. Allt annat är bara spekulationer – och långt ifrån den världssensation DN försöker få det till.