Restaurangmomsen.

Jag noterar att Håkan Juholt varit på besök här i Jönnet. Bland annat passade han på att dänga till regeringen när det gäller deras förslag på sänkt restaurangmoms:

De pengar som går förlorade vid en sänkt restaurangmoms räcker till att anställa 10 000 lärare. Det är oansvarig att regeringen hellre finansierar våra krogbesök än vår utbildning

Billig retorik minst sagt.

För det första kan det vara värt att nämna att så sent som förra hösten tyckte socialdemokraterna – tillsammans med sina lekkamrater – exakt samma sak som regeringen gör idag, nämligen att man borde halvera restaurangmomsen. Men det är väl lättare att inte låtsas om det. Blir ju inte samma schvung att säga att det är oansvarigt att ens eget parti ville samma sak för bara ett knappt år sen.

För det andra så är ju inte ekonomi något nollsummespel även om man kan förledas att tro det ibland. Man kan ju även se det som så att sänkt restaurangmoms skapar en ökad omsättning för restaurangbranschen samt ett antal tusen nya arbetstillfällen.

Skulle restaurangernas omsättning i Sverige öka med sig tio procent tack vare detta så skulle det innebära att kostnaden för reformen i stort sätt äts upp (pun intended…) och kostnaden för staten blir alltså i stort sett noll.

Och då har jag alltså inte räknat med antalet nya arbetstillfällen det kan skapa. Det finns de som säger att det kan skapas upp till 10 000 – 15 000 nya jobb i branschen (bl.a baserat på tillväxten i andra länder som sänkt sin restaurangmoms). Säg att vi räknar lågt – att 5 000 arbetslösa ungdomar (för det är främst ungdomar som jobbar i branschen) får jobb. Då går dessa från bidragstagare till skattebetalare och på så sätt genererar pengar till statskassan istället för tvärtom. Och då bör man även tillägga att ökad inkomst leder till ökad konsumtion vilket leder till mer intäkter till staten. Ja, ni förstår. Det kallas tillväxt.

Så retoriken, den rätt uttjatade klassiska sosse-retoriken (Juholt gör skäl för sitt gråsoss-epitet), om att man tar pengar från en grupp (lärarna) och ger till en annan (elaka restaurangkapitalister) känns väl inte helt fair, eller?

Så Håkan Juholt kanske skulle ägna mer tid åt mustaschkampen än åt att plocka billiga retoriska poänger.