Uri Geller

Aftonbladet har skrivit en helt okritisk artikel om charlatanen Uri Geller där de påstår att han har lyckats fixa trasiga prylar på nåt magiskt sätt genom TV-rutan:

Klockor som gick sönder för 18 år sen, datorer som dömts ut och mängder av mobiltelefoner som varit stendöda.

Allt som krävdes för att de skulle fungera var Uri Gellers ord:

– 1, 2, 3, fungera!

Skrämmande.

Men det är inte själva grejen att saker fått nytt nytt liv som är skrämmande – utan ”journalistiken”. Artiklar som är mer eller mindre förklädd reklam är illa nog i sig – men det blir än värre när man helt okritiskt skriver om ”övernaturligheter” som om det vore på riktigt.

Uri Geller är skicklig – ingen tvekan om saken.

Men han har inga oförklarliga krafter, hans skicklighet ligger på det pyskologiska planet och på en kunskap om sannolikhetslära och ”slump”.

Om ett program har hundratusentals tittare så är det sannolikt att mängder av dem har trasiga prylar. Det är också sannolikt att en liten liten del av de prylarna faktiskt börjar fungera igen – i anslutning till programmet sänds. Och tar man hänsyn till att väldigt många inte ens kollat dessa prylar på lång tid (dvs de vet inte om de egentligen fortfarande är kassa) förrän nån på TV säger åt dem att göra det så blir alltså sannolikheten ännu högre att de ”mystiskt” fungerar. Och så tror folk plötsligt att det är en gubbe på TV som fixat prylen. Det är inte konstigare än att ungefär elva procent av löjliga tidningshoroskop ”stämmer” trots att de i de flesta fall enbart är dragna ur en hatt.