Inte så fel ute.

Redan dagen före valet skrev jag lite spekulationer om vad Socialdemokraternas dåliga siffror kan bero på:

Ett par av de frågorna jag kommer att tänka på är RUT-avdraget och skattepolitiken.

När det gäller RUT-avdraget så är de rödgröna helt enkelt inte i fas med väljarkåren

(…)Nu är visserligen inte RUT-avdraget nån prioriterad fråga för de flesta väljarna, men samtidigt så finns det ändå tendenser till att det kan vara en avgörande fråga – i Stockholms län uppger t.ex 59% av väljarna att det påverkar deras val av parti och då ska vi tänka på att det bara är 25% av stockholmarna som är negativa till RUT.

Idag kan man läsa detta:

37 procent av de socialdemokrater som bytte politiskt block i årets val gjorde det på grund av partiets hållning i frågan om avdraget för hushållsnära tjänster. 32 procent lämnade Socialdemokraterna på grund av samarbetet med Vänsterpartiet. 26 procent motsatte sig Socialdemokraternas hållning till kärnkraften.

Jag vill inte påstå att jag var spot on, men jag tycker inte det var så illa att jag i min amatörspekulation dagen före valet pekade ut RUT som den troligaste orsaken, vilket det också verkade vara med facit i hand. Jag var väl inte helt korrekt när det gäller att jag även trodde att skatterna skulle vara avgörande, men jag nämnde att det i såfall är Ohlys skattehöjarpolitik som skrämmer bort väljarna – och där fick jag ju delvis rätt. Och faktum är att skatterna spelade viss roll:

När de skarpa skatteförslagen lades fram på bordet övergav många mittenväljare Socialdemokraterna för Alliansen.

Så jag är ändå hyfsat nöjd med min ”analys” – fast jag borde givetvis förutsett att samarbetet med Vänsterpartiet skulle spela större roll, det är ju trots allt en klassisk socialdemokratisk inställning att man inte vill ha ”kommunister” (verkliga eller inbillade) i regeringen.