Det där med demokrati.

Jag blir faktiskt en smula förbannad när jag läser att Moderaterna – enligt Expressen – vill förhindra att Sverigedemokraterna ska få utskottsplatser helt enkelt genom att minska antalet ledamöter i dem. Detta trots att jag avskyr Sverigedemokraterna och bara tanken på dem i riksdagen gör mig förtvivlad. Men jag tror på demokratin och de demokratiska spelreglerna. Att genomföra ett demokratiskt tveksamt drag för att stänga ute ett folkvalt parti är inte ok – oavsett vad det partiet har för värderingar.

Att bekämpa mörka politiska krafter med metoder som själva gränsar till icke-demokrati är inte ok – då har man redan förlorat kampen.

För mig är det självklart att alla partier också ska ha plats i utskotten. Oavsett hur vidriga de än må vara.

Förutom det så har jag ett par andra kritiska aspekter mot moderaternas funderingar.

För det första så vad är det som säger att det är just SD som hamnar utanför utskotten om de minskar antalet ledamöter? Vad jag vet så är SD inte det minsta partiet i Riksdagen så i så fall borde det rimliga vara att KD eller Vänsterpartiet förlorar sina utskottsplatser.

För det andra så har vi det ständiga martyrargumentet. Det är tveklöst så att etablissemangets behandling av SD har gjort att partiets popularitet ökat och de behöver verkligen inte mer bränsle på martyrelden.

Därför kan jag faktiskt i vissa stunder tänka att Kristian Luuks vänliga behandling av Jimmie Åkesson var snudd på genialt – trots den massiva kritiken. Han var den första i media som behandlat Åkesson som en människa istället för nåt katten släpat in – och på så sätt är det en av de smartaste avväpningarna av SD som kan ha gjorts. Ingen sarkasm, inget tydligt avståndstagande eller något annat som kan få SD att tända till och peka ut SVT som den store satan med sig själva i offerställning. Så jag tror mycket väl att Luuk visste precis vad han gjorde – utan att bry sig om att det skulle ge kritik.