De senaste dagarna har man kunnat läsa om hur en kommunal chef i mellansverige har fått sluta sitt jobb då det har framkommit att han dömdes för mord för 25 år sen.
Jag tänker inte gå in på det enskilda fallet då jag är för dåligt insatt men det väcker onekligen en del funderingar på hur man kan se på det där med straff i rättssamhället. Vill man ha straff enbart för hämndbehovet ska stillas eller vill man också att det ska fungera för att brottslingarna ska bli hederliga medborgare när de väl kommer ut?
Jag tillhör väl den mjukare (mesigare) skolan. Jag tror inte på hämnd. Jag tror också att en viktig del för kriminalvården – och för den delen också rättspsyk – faktiskt är att vårda – inte förvara. Jag tror också att alla har rätt till en andra chans. Om man har begått ett brott, blivit straffad för detta och sen kommer ut så anser jag att man ska behandlas som vilken annan individ som helst. Lever man i fortsättningen ett hederligt liv, jobbar och gör rätt för sig så ska man ha all rätt i världen att göra det.
Jag vet som sagt för lite om det aktuella fallet och hur den här personen har levt eller hur han fungerar på jobbet. Men om han nu har hållt sig undan kriminalitet och gjort ett bra jobb så finner jag det märkligt om man inte ska kunna jobba kvar för nåt som hände för 25 år sen. Jag har visserligen full förståelse för kollegor etc som tycker det känns olustigt att jobba tillsammans med en dömd mördare och jag vet inte själv hur jag skulle reagera. Men i teorin så anser jag att en sån här person ska behandlas av samhället som andra blir behandlade – utfrån vem han är idag, inte för 25 år sen.
Men det beror på att jag inte tror på hämnd.
På diverse internetforum om brott och straff, forum med lätt fascistiska böjelser, så går diskussionen vild om att man egentligen borde ta och hänga ut varenda dömd mördare, dråpare, rånar, våldtäktsman etc så att de alla blir omöjliga både i arbetslivet och i det sociala livet. I min värld känns inte det speciellt fräscht.
Men det beror på att jag inte tror på hämnd.
Vilket tror ni är det bästa för samhället? Att dessa numera fria brottslingar lever laglydiga liv ute i samhället och gör rätt för sig på alla sätt, eller att de tack vare en mobb tvingas ut i skuggorna och där med stor sannolikhet riskerar att hamna i ett liv fyllt av missbruk och återupprepad brottslighet? Det förstnämnda borde i alla civiliserade samhällen vara att föredra.
Men det beror på att jag inte tror på hämnd.
Den här mobben säger sig stå på offrens sida men de skiter troligtvis fullständigt i alla offer. Det enda som driver dom är ett hämndbegär mot personer de inte ens har nån relation till. Hämndbegäret är enbart politiskt. Jag tror inte anhöriga mår bättre av att allt rivs upp igen 20-25-30 år senare.
Men det beror på att jag inte tror på hämnd.
P.S: Jag vill påpeka att allt givetvis inte är svart eller vitt. Det finns människor som kanske aldrig borde släppas ut i samhället igen. Det finns även en del fall där påföljderna har varit provocerande låga i förhållande till brottets art. Sen finns det en del andra saker att ta hänsyn till, t.ex är det inte speciellt lämpligt att låta en dömd pedofil jobba med barn – oavsett om han avtjänat straff eller ej.