Jag och Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg är sällan överens. Hon företräder allt som ofta en gapig plakatsocialism med svart-vit världsbild som jag har fruktansvärt svårt för. Hennes texter känns allt som ofta hämtad från en bokstavsvänster förankrad i sjuttiotalets mökigaste rum.
Men nu har det hänt.
Åsa har skrivit en text som jag nästan nickade instämmande till. Nämligen om att förhatliga AC Milan samlar spelare man älskar.
Nu vill jag inte påstå att jag på något sätt hatar Milan. Såna känslor har jag enbart för vissa svenska ishockeylag. Men vetskapen om att Milan ägs av Berlusconi gör att man kräks lite i munnen varje gång man kommer på sig själv att kolla på deras matcher och hålla på dem lite sådär i smyg.
Och med deras nya anfallskvartet bestående av Ronaldinho, Ibra, Pato och Robinho så vill man heja på dom ännu lite mer. Men så känner jag smaken av lunchens Pytt-i-Panna i munnen igen, uppblandad med lite magsyra. Jävla Berlusconi.