Dagens demokrat.

bjorn-von-sydowTill Dagens demokrat utser jag f.d talmannen i Riksdagen, Björn von Sydow. Detta för att han tackar nej till att återigen kandidera till posten eftersom han inte vill bli framröstad av Sverigedemokrater:

Det är riskabelt för mig. Jag vill inte vara i en situation där Sverigedemokraterna kan rösta på mig, av demokratiska skäl. De är inte odemokratiska på alla sätt, men de har en annan syn på fri- och rättigheter. Jag vägrar att ställa upp

von Sydow kunde alltsÃ¥ ha accepterat en nominering till landets näst högsta ämbete men väljer att inte ställa upp p.g.a sin moraliska, politiska och demokratiska kompass. Det är respekt i min bok – är inte alla som skulle välja ideal före en fin tjänst (som han iofs redan har innehavt vilket kanske gjorde beslutet enklare?).

Wed 29 Sep 2010 | Comments Off

En profil fattigare.

Sverige är en profil fattigare. Holger Nilsson har lämnat oss, endast 67 år gammal. Blupp blupp, Holger.

Tue 28 Sep 2010 | Comments Off

Det där med demokrati.

Jag blir faktiskt en smula förbannad när jag läser att Moderaterna – enligt Expressen – vill förhindra att Sverigedemokraterna ska fÃ¥ utskottsplatser helt enkelt genom att minska antalet ledamöter i dem. Detta trots att jag avskyr Sverigedemokraterna och bara tanken pÃ¥ dem i riksdagen gör mig förtvivlad. Men jag tror pÃ¥ demokratin och de demokratiska spelreglerna. Att genomföra ett demokratiskt tveksamt drag för att stänga ute ett folkvalt parti är inte ok – oavsett vad det partiet har för värderingar.

Att bekämpa mörka politiska krafter med metoder som själva gränsar till icke-demokrati är inte ok – dÃ¥ har man redan förlorat kampen.

För mig är det självklart att alla partier också ska ha plats i utskotten. Oavsett hur vidriga de än må vara.

Förutom det så har jag ett par andra kritiska aspekter mot moderaternas funderingar.

För det första så vad är det som säger att det är just SD som hamnar utanför utskotten om de minskar antalet ledamöter? Vad jag vet så är SD inte det minsta partiet i Riksdagen så i så fall borde det rimliga vara att KD eller Vänsterpartiet förlorar sina utskottsplatser.

För det andra så har vi det ständiga martyrargumentet. Det är tveklöst så att etablissemangets behandling av SD har gjort att partiets popularitet ökat och de behöver verkligen inte mer bränsle på martyrelden.

Därför kan jag faktiskt i vissa stunder tänka att Kristian Luuks vänliga behandling av Jimmie Ã…kesson var snudd pÃ¥ genialt – trots den massiva kritiken. Han var den första i media som behandlat Ã…kesson som en människa istället för nÃ¥t katten släpat in – och pÃ¥ sÃ¥ sätt är det en av de smartaste avväpningarna av SD som kan ha gjorts. Ingen sarkasm, inget tydligt avstÃ¥ndstagande eller nÃ¥got annat som kan fÃ¥ SD att tända till och peka ut SVT som den store satan med sig själva i offerställning. SÃ¥ jag tror mycket väl att Luuk visste precis vad han gjorde – utan att bry sig om att det skulle ge kritik.

Tue 21 Sep 2010 | Comments Off

Inte så fel ute.

Redan dagen före valet skrev jag lite spekulationer om vad Socialdemokraternas dåliga siffror kan bero på:

Ett par av de frågorna jag kommer att tänka på är RUT-avdraget och skattepolitiken.

När det gäller RUT-avdraget så är de rödgröna helt enkelt inte i fas med väljarkåren

(…)Nu är visserligen inte RUT-avdraget nÃ¥n prioriterad frÃ¥ga för de flesta väljarna, men samtidigt sÃ¥ finns det ändÃ¥ tendenser till att det kan vara en avgörande frÃ¥ga – i Stockholms län uppger t.ex 59% av väljarna att det pÃ¥verkar deras val av parti och dÃ¥ ska vi tänka pÃ¥ att det bara är 25% av stockholmarna som är negativa till RUT.

Idag kan man läsa detta:

37 procent av de socialdemokrater som bytte politiskt block i årets val gjorde det på grund av partiets hållning i frågan om avdraget för hushållsnära tjänster. 32 procent lämnade Socialdemokraterna på grund av samarbetet med Vänsterpartiet. 26 procent motsatte sig Socialdemokraternas hållning till kärnkraften.

Jag vill inte pÃ¥stÃ¥ att jag var spot on, men jag tycker inte det var sÃ¥ illa att jag i min amatörspekulation dagen före valet pekade ut RUT som den troligaste orsaken, vilket det ocksÃ¥ verkade vara med facit i hand. Jag var väl inte helt korrekt när det gäller att jag även trodde att skatterna skulle vara avgörande, men jag nämnde att det i sÃ¥fall är Ohlys skattehöjarpolitik som skrämmer bort väljarna – och där fick jag ju delvis rätt. Och faktum är att skatterna spelade viss roll:

När de skarpa skatteförslagen lades fram på bordet övergav många mittenväljare Socialdemokraterna för Alliansen.

SÃ¥ jag är ändÃ¥ hyfsat nöjd med min “analys” – fast jag borde givetvis förutsett att samarbetet med Vänsterpartiet skulle spela större roll, det är ju trots allt en klassisk socialdemokratisk inställning att man inte vill ha “kommunister” (verkliga eller inbillade) i regeringen.

Tue 21 Sep 2010 | Comments Off

Ni har mitt mandat.

Hej Maria och Peter,

ni säger att miljöpartiet inte har mandat från sina väljare att samarbeta med alliansen men jag röstade på er och ger er i alla fall mitt mandat. Jag kan givetvis inte prata för alla era väljare (grattis till ökningen förresten!) men det finns säkert många som håller med mig.

Att fullständigt blockera all möjlighet för rasisterna att få en enda milimeter makt vore så ädelt att jag tror många skulle ha överseende med om ni byter lekkamrater i några år.

Jag delar mycket av er kritik mot alliansregeringen, speciellt den om behandlingen av sjuka och arbetslösa samt när det gäller integritetsfrågorna. Det är därför jag röstade på er och för första gången bröt med borgerligheten. Jag gillar helt enkelt miljöpartiet och jag har väl blivit charmad av din flört med socialliberaler, Maria.

Men.

När ni ändrade uppfattning om EU så var en av motiveringarna att det är lättare att påverka inifrån än att stå utanför att titta på. Borde inte samma gälla även inrikespolitiken? Är det inte bättre att samarbeta med alliansen även om ni bara får igenom ett enda förslag, än att stå utanför och inte få igenom något? Så tänker i alla fall jag. Och jag tror säkert många av era andra väljare skulle tycka likadant.

Speciellt om syftet är att stoppa rasisterna så de inte får en enda milimeter med makt.

Jag vet att Maud absolut inte vill samarbeta med er – men vafan, byt plats med henne dÃ¥. Miljöpartiet blev större än centern och det skulle räcka till en majoritet i sÃ¥ fall. Är väl ändÃ¥ ingen som gillar Maud? Annars kan ni väl byta plats med Göran. Kristdemokrater i regeringen känns inte speciellt fräscht 2010. Problemet här är väl att alla gillar Göran. Fast ni kan ju fortfarande bjuda in honom till fredagsfikat. Jag tror Göran är en kanonkille att tjöta med pÃ¥ fikaraster, men nÃ¥n politisk makt vill jag helst inte se att han har.

Så kom igen, ni kan väl åtminstone ge det en chans. Och det har ju funkat för ert parti att samarbeta med borgarna ute i landet, bl.a i min hemkommun.

Ni har i alla fall mitt mandat så nu behöver ni bara kolla med 415 878 väljare till.

Bästa hälsningar

Daniel

Mon 20 Sep 2010 | Comments (2)

Fy fan.

Visst hade man anat ett längre tag att rasisterna skulle komma in i riksdagen, men det blir ändå en chock nu när de väl gjorde det.

Jag är äcklad.

Jag är förbannad.

Jag är nästan gråfärdig.

Jag skiter t.o.m i det parlamentariska läget. Det kommer att lösa sig. Rasisterna kommer inte fÃ¥ igenom en enda av sina punkter. De kanske fÃ¥r hybris nu och väntar samtal frÃ¥n statsministern men det kommer inte att ske. När det gäller exempelvis rasisternas hjärtefrÃ¥ga – invandringen – sÃ¥ verkar de helt ha missat att det rÃ¥der ganska god konsensus i Sveriges riksdag om detta. Visst – skillnader finns – men det är ändÃ¥ inget parti – INGET – som stÃ¥r pÃ¥ rasisternas sida.

Så som sagt, det parlamentariska läget oroar mig inte så mycket. Själva kärnfrågan och det som gör att jag kräks en smula är att vi har rasister i riksdagen. Även om de får noll makt så är det illa nog. Vi har rasister i riksdagen.

Jag tar det personligt. Jag har flera vänner och ännu fler kollegor med utländsk bakgrund. Dessa borde inte enligt rasisterna få bo kvar här eller jobba här. Ja, om de inte först underkastar sig fullständigt orimliga krav, som typ bära folkdräkt och äta surströmming och fläsk dagligen. Dessa personer gör dock mer rätt för sig, har gjort mer rätt för sig och kommer göra mer rätt för sig än någon i den pöbel som rasisterna nu kommer skicka till riksdagen. Otvivelaktigt.

Fy fan.

Mon 20 Sep 2010 | Comments Off

Lite spekulationer

Nu är det visserligen en hel dag till valet men jag känner för att börja spekulera redan nu. Om de rödgröna förlorar valet så tror jag det beror mycket på att de i en del frågor antingen är ur fas med vad väljarkåren tycker eller ger ett osäkert intryck.

Ett par av de frågorna jag kommer att tänka på är RUT-avdraget och skattepolitiken.

När det gäller RUT-avdraget så är de rödgröna helt enkelt inte i fas med väljarkåren:

Två av tre svenskar vill ha kvar Rut, enligt Svenskt Näringsliv. 70 procent är för skattereduktionen, 12 procent emot den, enligt ­Demoskop. Ännu mer talande är Almegas studie av gruppen ”blockosäkra väljare” – här är 75 procent positiva till rut-avdraget medan 16 procent är negativa.

Nu är visserligen inte RUT-avdraget nÃ¥n prioriterad frÃ¥ga för de flesta väljarna, men samtidigt sÃ¥ finns det ändÃ¥ tendenser till att det kan vara en avgörande frÃ¥ga – i Stockholms län uppger t.ex 59% av väljarna att det pÃ¥verkar deras val av parti och dÃ¥ ska vi tänka pÃ¥ att det bara är 25% av stockholmarna som är negativa till RUT.

När det gäller skattepolitiken sÃ¥ är det sÃ¥ att ens ens egna plÃ¥nbok trots allt är väldigt viktig. Och faktum är att de allra flesta faktiskt har fÃ¥tt det ekonomiskt bättre under den borgerliga regeringen, tack vare skattesänkningarna. Nu har visserligen en del avgifter höjts istället – men för de som har arbeten är ändÃ¥ skattesänkningen märkbart högre än avgiftshöjningarna.

Nu gÃ¥r ju inte de rödgröna till val pÃ¥ skattehöjningar – i alla fall inte av inkomstskatten – men de ger inte ett direkt glasklart intryck utan det känns som de svävar pÃ¥ mÃ¥let lite. Förutom Lars Ohly dÃ¥ som inte hymlar med att han vill höja varenda skatt som finns (förutom för fotbollsspelare i DjurgÃ¥rden vill säga…).

När denna osäkerhet (verklig eller inbillad) kring skatterma finns sÃ¥ är det nog en hel del som tvekar i att ge de rödgröna sin röst. Man vill helt enkelt inte riskera att fÃ¥ det sämre ekonomiskt (de flesta lever i nuet, att man kan bli sjuk eller arbetslös är inget de flesta människorna – troligen – funderar pÃ¥).

En intressant sak är ocksÃ¥ att arbetslösheten rankas högst – som den viktigaste frÃ¥gan. Och här har borgerligheten större trovärdighet än de rödgröna, trots att arbetslösheten är högre nu än för fyra Ã¥r sen. SÃ¥ här mÃ¥ste de rödgröna verkligen ha skitit sig i näven. Att en sittande regering har högre trovärdighet när det gäller att lösa arbetslösheten trots att den ökat under deras tid tyder pÃ¥ att oppositionen antingen saknar idéer eller är extremt dÃ¥liga pÃ¥ att föra fram dem.

Sen sÃ¥ tror jag även att de rödgröna förlorar mest pÃ¥ Sverigedemokraternas framgÃ¥ngar i opinionsmätningarna. Alliansen ser -trots SD – ut att kunna matcha förra valets resultat, t.o.m chans att man fÃ¥r ett bättre resultat. De rödgröna däremot ser ut att minska. Och samtidigt sÃ¥ ökar SD.

Nu ska man kanske inte dra slutsatsen automatiskt att SD tar väljarna vänsterifrÃ¥n. SÃ¥ enkelt är det inte. Alliansen fÃ¥r säkerligen en hel del f.d rödgröna röster samtidigt som en del borgerliga väljare gÃ¥r till SD. Sverigedemokraterna tar säkerligen röster frÃ¥n alla hÃ¥ll. Men det gÃ¥r heller inte att komma ifrÃ¥n att Sverigedemokraterna har stor röstandel bland grupper som traditionellt sätt ansetts vara socialdemokratiska – företrädelsevis yngre män med typiska LO-jobb, bosatta i mindre orter.

Det är ett faktum som alltid har varit en smula besvärande för socialdemokraterna.

Sen finns det en annan – inte helt oviktig – anledning till att de rödgröna inte gÃ¥r sÃ¥ bra som förväntat.

Mona Sahlin.

Oavsett vad man tycker om Mona så går det inte att komma ifrån att hon inte är speciellt populär hos det svenska folket. Tvärtom. Nu är det visserligen inte ett presidentval men det är tveklöst så att det är problematiskt att den ena av två statsministerkandidater är så opopulär. Speciellt när motkandidaten samtidigt är Sveriges populäraste politiker.

Sat 18 Sep 2010 | kommentarer (1)

Partiernas död.

Efter att ha plågat mig igenom fredagkvällens slutdebatt så är det en sak som är glasklar: den svenska partipolitiken är död.

Om man bortser frÃ¥n de korta slutanförandena sÃ¥ märktes inget av parti-individualism. Partiledarna var inte där som representanter för sina partier – de var där för sina block. Inte nÃ¥n gÃ¥ng var det nÃ¥n som stod upp för “vi i Partiet tycker si-sÃ¥” utan det var hela tiden “vi i alliansen” respektive “vi rödgröna”. Detta lär knappast ha underlättat för de som inte bestämt parti utan det enda jag kan känna är att det gynnar det tvÃ¥ stora eller möjligen att man väljer den som var “trevligast”. Eller i värsta fall att man lägger sin röst pÃ¥ nÃ¥n skit som t.ex Sverigedemokraterna.

Visst finns det en del fördelar med tydliga regeringsalternativ – att man vet redan innan regeringsbildandet exakt (nÃ¥ja..) vilken politik som kommer att föras. Men samtidigt är det fruktansvärt trÃ¥kigt om ideologier och parti-individualism fÃ¥r stÃ¥ tillbaka pÃ¥ grund av detta. Det är dÃ¥ kanske inte speciellt förvÃ¥nande att mÃ¥nga väljare med mig är helt desillusionerade.

Jag vill ha bråkiga småpartier, gärna i mitten, som inte kompromissar bort sina ideal för regeringsmakten. Jag vill ha partier som är beredda att säga fuck-off till sina samarbetspartier om det behövs.

Men den tiden är borta.

Det enda bråkiga småpartiet vi kan ha i Riksdagen på måndag är Sverigedemokraterna sen är det två stora kolosser med multipla partiledare. Och den tanken gör att jag kräks en smula i munnen.

Fri 17 Sep 2010 | Comments Off

Bidragssverige.

Jag har fullständigt missat den här filmen frÃ¥n Centerpartiet. Och jag mÃ¥ste i ärlighetens namn säga att jag trodde den var satir första gÃ¥ngen jag sÃ¥g den – men sÃ¥ kommer Maud in i slutet och med förakt i rösten säger “ska vi gÃ¥ tillbaka till bidrags-sverige?”.

MissförstÃ¥ mig rätt – jag vill ocksÃ¥ hellre att folk jobbar än gÃ¥r pÃ¥ bidrag – men i alliansens, och den här centerfilmens, retorik utmÃ¥las “bidragstagare”* som nÃ¥t fult och smutsigt, nÃ¥t föraktfullt. Man angriper inte bara systemen utan även människorna.

Visst, det finns en liten liten klick människor som är arbetsskygga eller fuskar men de är inte normen. De allra allra flesta människor som står utanför arbetsmarknaden vill inget hellre än jobba, få vara friska och leva ett drägligt liv. De däremot är normen.

Men med alliansens politik pekas de ut som en börda och för att göra det ännu jävligare skär man ner pÃ¥ deras ersättningar. Som om inte stressen av att inte fÃ¥ ett jobb/inte kunna arbeta är tillräckligt stor, nu ska man fÃ¥ lite extra ekonomisk stress ocksÃ¥. För hungriga lejon jagar bäst – eller hur?

Jag är dock medveten om att det givetvis har funnits – och finns – problem med socialförsäkringarna och det har varit lätt att fullt arbetsföra individer att hamna i bidragsfällan. MEN – att försämra för de som har det sämst sÃ¥ att jag samtidigt ska kunna fÃ¥ nÃ¥gra hundra mer i mÃ¥naden är inte rätt väg. Om vi säger sÃ¥ här – som ett räkneexempel – tusen kronor mindre för en arbetslös eller sjukskriven har en betydligt större negativ inverkan än vad tusen kronor mer för mig har en positiv dito.

Jag har inget emot skattesänkningar som sÃ¥. Det är alltid trevligt med mer pengar över – men när det sker pÃ¥ de sämst ställdas bekostnad sÃ¥ mÃ¥ste man reagera. Gör om – gör rätt, sÃ¥ att säga.

Och när man läser sÃ¥nt här – en riktig rapport, frÃ¥n den verkliga världen, fri frÃ¥n kvällstidningsjournalistikens förenklanden, sÃ¥ blir man fan i mig bÃ¥de illamÃ¥ende och grÃ¥tfärdig.

En gång i tiden fanns det borgerliga partier som stod för både stark välfärd och fri marknad. De verkar ha försvunnit helt. Förr var partier som Centern och Folkpartiet nån slags borgerliga vakthundar för välfärden, så att inte moderater skulle få fritt spelrum. Men det är de inte längre. Idag har Folkpartiet och Centern tagit moderaternas gamla retorik och i dragit den ytterligare ett steg till.

Jag är fortfarande “borgerlig” i meningen att jag tror pÃ¥ fria marknader, fritt näringsliv, frihandel och icke-socialism. Jag är fortfarande socialliberal dÃ¥ jag tror man kan kombinera detta med en väl fungerande offentligt finansierad välfärd.

Jag är nog fortfarande nån slags folkpartist snedstreck centerpartist. Problemet är att de själva inte är det längre. Istället är de idag nåt slags moderater. Och moderaterna i sin tur är bara konstiga och verkar ha en enorm identitetskris.

Jag är alltsÃ¥ inte i grunden emot en borgerlig regering – bara den nuvarande. Även om jag helst – som jag sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger sagt – ser en blocköverskridande regering. Vänsterblockets medkänsla och välfärd för alla kombinerat med borgerlighetens tro pÃ¥ individernas kraft, starkt näringsliv och icke-socialism vore fortfarande det bästa.

(Jag var pÃ¥väg att nÃ¥nstans i texten fÃ¥ in meningen “när jag ser Jan Björklund sÃ¥ osäkrar jag min revolver” men jag avstod eftersom satir är en svÃ¥r konst och alltför mÃ¥nga människor har förmÃ¥gan att läsa allt bokstavligt)

Fotnot*: det mÃ¥nga kallar “bidrag” är ju i själva verket försäkringar; a-kassa och sjukförsäkring som vi själva betalar för – antingen via de sociala avgifterna eller själva. Därför är det en smula märkligt varför arbetslösa och sjuka sÃ¥ ofta fÃ¥r benämningen “bidragstagare” i den borgerliga retoriken.

Fri 17 Sep 2010 | kommentarer (1)

Ett vanligt rån?

Jag har tyvärr svårt att tro att misshandeln av Federley var ett vanligt rån även om man givetvis inte kan vara säker. Men det låter en smula märkligt att fyra personer som är ute efter att personråna någon börjar med att slå ner honom, fortsätter sparka för att sen sno plånboken.

För det första brukar de flesta rÃ¥nare trots allt hota personen först – typ “ge oss plÃ¥nboken” – inte börja med att begÃ¥ grovt övervÃ¥ld.

För det andra sÃ¥ verkar det orimligt att fyra personer bestämmer sig för att rÃ¥na en enda – om han inte har väldigt mycket pengar pÃ¥ sig eller nÃ¥t annat väldigt värdefullt. Vid ett normalt personrÃ¥n sÃ¥ fÃ¥r man vara glad om det ger max en tusing i kontanter, en mobiltelefon värd nÃ¥gra hundra pÃ¥ hälarmarknaden samt eventuellt nÃ¥t smycke eller nÃ¥n klocka. SÃ¥ att fyra personer spöar upp nÃ¥n för att kanske i bästa fall fÃ¥ en tusing var känns en smula orimligt.

Nu förekommer visserligen personrÃ¥n av gäng – tyvärr – relativt frekvent, men i de flesta fall är det ungomar som rÃ¥nar andra ungdomar och väldigt sällan med grovt vÃ¥ld inblandat – däremot hot om vÃ¥ld.

Det KAN givetvis röra sig om ett rån. Men jag finner det osannolikt.

Det kan givetvis vara rent oprovocerat gatuvÃ¥ld helt utan anledning – och där stölden av plÃ¥nboken bara är en “bonus” för gärningsmännen. Men jag är ingen stor anhängare av slump. Att en högprofilerad politiker – med kontroversiella Ã¥sikter – och tillika nÃ¥n slags riksbög rÃ¥kar ut för rent slumpartat oprovocerat gatuvÃ¥l nÃ¥gra fÃ¥ dagar före ett val lÃ¥ter orimligt.

Det KAN givetvis vara så. Men jag finner det osannolikt.

Då återstår teorin om att det skulle vara politiska motiv eller hatbrott bakom. Tyvärr känns det som det mest sannolika.

Givetvis är det fruktansvärt illa och pÃ¥ alla sätt hemskt med rÃ¥n och oprovocerat vÃ¥ld. Absolut. Men om det nu skulle vara vÃ¥ld av andra anledningar – läggning eller politisk Ã¥sikt – sÃ¥ är det faktiskt ett angrepp pÃ¥ hela vÃ¥rt öppna samhälle. Jag vet att det lÃ¥ter som en klyscha – men det är tyvärr sÃ¥ det är. För det handlar ytterst om vÃ¥r yttrandefrihet. Om folk riskerar att spöas upp för sina Ã¥sikter eller sin läggning sÃ¥ har vi snart inga kvar som vÃ¥gar stÃ¥ upp för dessa saker. DÃ¥ är vÃ¥r demokrati under hÃ¥rd press.

Politiskt våld är givetvis aldrig okej. Oavsett om det är mot Centerpartister, Vänsterpartister eller t.o.m Sverigedemokrater. När man t.ex läser om Sverigedemokrater som misshandlas i sitt hem p.g.a sina åsikter så blir jag betydligt mer förbannad och äcklad än jag faktiskt blir av den politik de står för. Så viktig är demokratin och yttrandefriheten för mig.

Som sagt, jag vet inte alls motivet bakom Federleys misshandel. Det kan vara slump och olyckliga omständigheter likaväl som andra mörkare motiv – sÃ¥ mitt inlägg är enbart spekulation och för Federley själv spelar det nog inte sÃ¥ stor roll just nu – chocken och smärtan är densamma. Vi fÃ¥r i alla fall vara glada att det inte blev värre – oavsett vad man tycker om hans politik. Tyvärr är inte alla lika lyckosamma.

Thu 16 Sep 2010 | Comments (2)
Older Posts »