Apoteket.

Jag är i grunden positiv till avregleringen av apoteksmonopolet. Speciellt delen när det gäller att sälja receptfria läkemedel i livsmedelsbutiker. Det är en av de största frihetsreformerna som gjorts i Sverige på många år och en reform som underlättar för miljoner människor.

Den andra delen av avregleringen är jag dock betydligt mer skeptisk till. Jag förstår vitsen med att släppa monopolet och tillåta privata apotek. Men det innebär inte att jag tycker det är rätt att i en hast sälja ut i stort sett alla apotek. Det känns som det skett för fort och för slarvigt för att regeringen ville hinna med det innan en eventuell valförlust. Man vet att det är svårare för en eventuell ny regering att återskapa monopolet om alla apotek redan är sålda. Att med tvång förstatliga privata företag är inte speciellt populärt och vore självmord för en eventuell rödgrön regering. Detta vet alliansen mycket väl.

Därför har man i relativ snabb hast genomfört en privatisering som troligen saknar motstycke inom svensk historia. En privatisering som vad jag kan se inte har gagnat oss konsumenter speciellt mycket. I bästa fall är det status quo – ett statligt monopol har ersatts av ett annat de facto-monopol – i alla fall lokalt. Ta min gamla hemort, Gränna, som exempel. Före reformen fanns det bara ett apotek – efter reformen finns det fortfarande bara ett apotek – fast nu drivs det av Kronans Droghandel.

Istället för att t.ex underlätta för privata apotek att nyetablera – och på så sätt skapa konkurrens – så har man alltså bara sålt ut de befintliga och summan apotek är densamma. Fast sämre. För som jag skriver ovan så är det status quoi bästa fall. Men det verkar som väldigt väldigt många istället upplever en försämring bl.a sämre sortiment och vattentäta skott mellan de olika apoteksbolagen – vilket gör att många får fara mellan flera olika apotek för att få tag på rätt medicin.

Ett annat problem läser jag om i Aftonbladet idag – hur människor med små ekonomiska resurser av privata apotek nekas kredit och kanske inte längre har råd att hämta ut sin medicin. Det gör mig riktigt förbannad. Speciellt när man – som jag skriver ovan – bara har ersatt ett statligt apotek med ett privat. Om man bor i Gränna och nekas kredit på Kronans Droghandel så finns det idag ingen annanstans att ta vägen om man inte vill åka fyra mil söderut.

Det blir ju inte bättre av att socialministerns pressekreterare inte riktigt vill se allvaret:

Vi har bett branschen att själva lösa de här problemen, det är bättre än ny lagstiftning. De har visat att de kan och vill lösa problem tidigare.

Jag är ingen lagivrare men nu verkar det bestämt som om branschen fortfarande inte har löst problemet och då ser inte jag nån annan lösning än just lagstiftningen, tyvärr. Apotek och mediciner är nämligen så pass samhällsviktiga att det aldrig får finnas nån som nekas köp. Men de fattigaste i samhället kanske inte räknas till verklighetens folk?

Vi ska vara stolta över att vi har så pass generösa regler; högkostnadsskyddet för receptbelagda läkemedel ligger på 1800 kronor om året – en summa som alla egentligen borde ha råd med. Men man får också acceptera att det finns människor med små ekonomiska ramar som kanske inte har råd att lägga ut det på en gång (det är lätt hänt med dyra läkemedel att man ”slår i taket” på ett enda köp) och vill inte företagen ge kredit till dessa så måste antingen staten tvinga dom att göra det eller själva stå för krediten. Det är djupt ovärdigt ett modernt samhälle att det finns folk som inte har råd med livsviktiga läkemedel. Det får aldrig ske. Aldrig.

Jag känner att jag glider allt längre från alliansen ju närmare valet vi kommer. Synd bara att alternativet heller inte är någon höjdare – men de kanske i alla fall inte så regelbundet pissar på de som har det sämst i samhället.

8 reaktioner till “Apoteket.”

  1. Håller med, den ”reformen” var ritkigt slaftigt genomförd. Precis som sjukskrivningsreformen. Man får inte hantera människor så. (Även om vänstern knappast är bättre…)

    Jag kommer ju, som du kanske läst på min blogg, rösta Pirat i höst istället. Det är i alla fall ett vettigt parti…

  2. Tyvärr så tror jag att en Piratröst är ”bortkastad” och att de inte kommer komma in i riksdagen och det känns som de kommer i värsta fall underlätta för SD att komma in. Och det är nog den viktigaste frågan just nu – att INTE få SD som vågmästare.

    (Kan iofs hoppas att SD och PP lockar en del av samma väljare, och att de väljer PP. Inte för att de har några som helst likheter som parti – men jag tror ändå det finns en del missnöjesväljare som står mellan dom)

  3. Njae. Att personer med betalningsanmärkningar inte får kredit är inget nytt alls. Det var precis samma sak då Apoteket var statligt. Oavsett vad Aftonbladet tror är det faktiskt inte MacDonald’s, Stockholmshems, IKEAs eller Kronans Droghandels ansvar att gratis förse medborgarna med mat, möblerade hem och läkemedel.
    Saknas pengar till detta är det Socialkontorets ansvar.

    Vad gäller antalet apotek har vi internationellt sett få apotek per invånare och de olika bolagen planerar för hundratals nyetableringar, hur många som hamnar i Gränna vet jag dock inte.

  4. Intressant. Har aldrig tänkt på det där med partistöd och valsedlar. Men jag tillhör ju iofs de socialliberaler som gått på miljöpartiets flört så där ligger väl mina sympatier för tillfället. Tror jag. Problematiskt dock att man får Ohly på köpet… Inte för att jag gillar tanken att få t.ex Hägglund eller Majoren på köpet om man röstar borgerligt.

    Jag har aldrig varit så villrådig inför ett val, och den nya hårt cementerade blockpolitiken gör det inte bättre. Jag hatar båda blocken och hade gärna sett en mittenkoalition. Men det lär ju inte hända, tyvärr. Speciellt när man undrar om borgerligheten har några mittenpartier kvar…

    Tidigare har ju folkpartiet och centern varit de socialliberala borgerliga alternativen, med åtminstone en ambition att vara blåslampa mot högern. Men nu… jag vet inte. Idag känns de bara … borgerliga. Och jag känner mig inte borgerlig. Känns som de som står mest upp för human(istisk) behandling av människor är kristdemokraterna – och då är det riktigt riktigt läskigt.

    Ett riktigt socialliberalt alternativ hade ALDRIG genomfört idiotiska reformer som skadar de som är svagast i samhället. Det är ju för dj*vulen de som borde vara de som politiken främst ska skydda?! Vi andra, vi med hyggliga inkomster och jobb – det är ju inte främst vi som behöver politiken. Vi överlever oavsett om skatten är 30% eller 40%.

  5. ”Att personer med betalningsanmärkningar inte får kredit är inget nytt alls.”

    Man har vad jag förstått det som tidigare kunnat få ett delbatalningskonto, även med betalningsanmärkningar, då man betalar 150 kr i månaden till Apoteket – som enbart kan användas till medicinen (de privata apoteken verkar köra allmäna krediter).

    Sen kan man givetvis inte jämföra McDonalds med ett privat apotek. Tänker inte ens gå in på alla sätt det är så fel på.

    Sen så kan man inte heller per automatik hänvisa alla till socialen bara för man har taskig ekonomi eller betalningsanmärkning. Är inte säkert man har rätt till socialhjälp för det. Och här handlar f.ö heller inte om att nån annan ska betala, utan att personen själv ska betala – fast i en annan takt.

    Jag har själv periodvis jobbat deltid – och drog tyvärr på mig bet.anmärkningar (som jag är av med tack och lov, både den taskiga ekonomin och betanm). Jag var inte berättigad till socialstöd eftersom jag trots allt tjänade för bra, men jag hade heller inte möjligheten att hosta upp 1800 på ett bräde för medicin…

    Så att hänvisa till socialen känns onekligen en smula…cyniskt.

    Jag är alltså inte emot privata apotek som så, absolut inte, men den här reformen är trots allt inte den smidigaste som har genomförts.

  6. ”Tidigare” var från 1997, innan dess fanns inte möjligheten alls, och systemet stramades åt redan 2003, efter att det missbrukats och Apoteket AB fått 400 miljoner kronor i kreditförluster(!), och sedan igen 2005 http://www.aftonbladet.se/nyheter/article330160.ab

    Det är en avvägning, men apoteken är skyldiga att tillhandahålla läkemedel, inte att tillhandahålla kredit. Den exakta bakgrunden till fallen i Aftonbladet känner vi inte till.

    Sedan kan jag hålla med om att avregleringen kunde skötts bättre och satts igång tidigare. Men det är en stor manöver och omöjligt att få allt rätt från början. Själv tycker jag det borde varit fler små aktörer, men å andra sidan hade det initialt givit ännu större samordningsproblem, staten har ju slagit sönder det fungerande samarbete som fanns före förstatligandet 1970.

  7. ”Det är en avvägning, men apoteken är skyldiga att tillhandahålla läkemedel, inte att tillhandahålla kredit.”

    Det är helt rätt, men då MÅSTE det allmänna garantera det. Det finns säkert nån som inte kommer sköta sin kredit, visst, men det är smällar vi får ta – det har vi faktiskt råd med.

    För som sagt – det finns ju de fall som inte faller på socialens lott.

    Sen har givetvis folk ett eget ansvar också, det får man inte bortse från. Har man råd att betala 150 kr/mån i kredit så har man också råd att spara undan så mycket i stället – så man, om nu reglerna ser ut som de gör, får vara lite förutseende.

    Sen har vi ett annat bekymmer med individens ansvar – flera privata apotek ger allmäna krediter inte avbetalning av högkostnadsbeloppet – och då har det dykt upp en del minst sagt oansvariga kredittagare som slösat upp den på andra varor och inte har råd med sina mediciner pga det.

    Men apoteken kanske borde ha två olika varianter: en ren kredit som gäller allt som bara ges till kreditvärdiga och en betalningsplan som ENBART gäller medicin som du kan få även om du inte anses kreditvärdig eller har svag ekonomi. För jag kan ändå ha viss förståelse för att en del kanske passar på och köpa typ schampo och annat för krediten, om de har ont om pengar.

    Skönt dock att vi är lite lite överens om att avregleringen kanske inte gått helt hundra bra…

    Undrar förresten om det finns nån – i brist på bättre ord – public service-klausul för de privata apotek som är ensamma på en ort? Att de MÅSTE driva det oavsett om det inte är så lönsamt som de önskar… så man inte hamnar i situationer där små orter hamnar utan apotek… nån som vet?

    Kan tycka att även den mest förhärdade borgaren borde kunna se att det finns en viss problematik när samhällsviktiga funktioner privatiseras…

    Jag är som sagt i grunden för avregleringar och (välgenomtänkta) privatiseringar – men man vill ju inte hamna i en situation där lönsamma storstäder har apotek i varje gathörn medans olönsamma småorter inte ens har nåt.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.