Apoteket.

Jag är i grunden positiv till avregleringen av apoteksmonopolet. Speciellt delen när det gäller att sälja receptfria läkemedel i livsmedelsbutiker. Det är en av de största frihetsreformerna som gjorts i Sverige på många år och en reform som underlättar för miljoner människor.

Den andra delen av avregleringen är jag dock betydligt mer skeptisk till. Jag förstår vitsen med att släppa monopolet och tillåta privata apotek. Men det innebär inte att jag tycker det är rätt att i en hast sälja ut i stort sett alla apotek. Det känns som det skett för fort och för slarvigt för att regeringen ville hinna med det innan en eventuell valförlust. Man vet att det är svårare för en eventuell ny regering att återskapa monopolet om alla apotek redan är sålda. Att med tvång förstatliga privata företag är inte speciellt populärt och vore självmord för en eventuell rödgrön regering. Detta vet alliansen mycket väl.

Därför har man i relativ snabb hast genomfört en privatisering som troligen saknar motstycke inom svensk historia. En privatisering som vad jag kan se inte har gagnat oss konsumenter speciellt mycket. I bästa fall är det status quo – ett statligt monopol har ersatts av ett annat de facto-monopol – i alla fall lokalt. Ta min gamla hemort, Gränna, som exempel. Före reformen fanns det bara ett apotek – efter reformen finns det fortfarande bara ett apotek – fast nu drivs det av Kronans Droghandel.

Istället för att t.ex underlätta för privata apotek att nyetablera – och pÃ¥ sÃ¥ sätt skapa konkurrens – sÃ¥ har man alltsÃ¥ bara sÃ¥lt ut de befintliga och summan apotek är densamma. Fast sämre. För som jag skriver ovan sÃ¥ är det status quoi bästa fall. Men det verkar som väldigt väldigt mÃ¥nga istället upplever en försämring bl.a sämre sortiment och vattentäta skott mellan de olika apoteksbolagen – vilket gör att mÃ¥nga fÃ¥r fara mellan flera olika apotek för att fÃ¥ tag pÃ¥ rätt medicin.

Ett annat problem läser jag om i Aftonbladet idag – hur människor med smÃ¥ ekonomiska resurser av privata apotek nekas kredit och kanske inte längre har rÃ¥d att hämta ut sin medicin. Det gör mig riktigt förbannad. Speciellt när man – som jag skriver ovan – bara har ersatt ett statligt apotek med ett privat. Om man bor i Gränna och nekas kredit pÃ¥ Kronans Droghandel sÃ¥ finns det idag ingen annanstans att ta vägen om man inte vill Ã¥ka fyra mil söderut.

Det blir ju inte bättre av att socialministerns pressekreterare inte riktigt vill se allvaret:

Vi har bett branschen att själva lösa de här problemen, det är bättre än ny lagstiftning. De har visat att de kan och vill lösa problem tidigare.

Jag är ingen lagivrare men nu verkar det bestämt som om branschen fortfarande inte har löst problemet och då ser inte jag nån annan lösning än just lagstiftningen, tyvärr. Apotek och mediciner är nämligen så pass samhällsviktiga att det aldrig får finnas nån som nekas köp. Men de fattigaste i samhället kanske inte räknas till verklighetens folk?

Vi ska vara stolta över att vi har sÃ¥ pass generösa regler; högkostnadsskyddet för receptbelagda läkemedel ligger pÃ¥ 1800 kronor om Ã¥ret – en summa som alla egentligen borde ha rÃ¥d med. Men man fÃ¥r ocksÃ¥ acceptera att det finns människor med smÃ¥ ekonomiska ramar som kanske inte har rÃ¥d att lägga ut det pÃ¥ en gÃ¥ng (det är lätt hänt med dyra läkemedel att man “slÃ¥r i taket” pÃ¥ ett enda köp) och vill inte företagen ge kredit till dessa sÃ¥ mÃ¥ste antingen staten tvinga dom att göra det eller själva stÃ¥ för krediten. Det är djupt ovärdigt ett modernt samhälle att det finns folk som inte har rÃ¥d med livsviktiga läkemedel. Det fÃ¥r aldrig ske. Aldrig.

Jag känner att jag glider allt längre frÃ¥n alliansen ju närmare valet vi kommer. Synd bara att alternativet heller inte är nÃ¥gon höjdare – men de kanske i alla fall inte sÃ¥ regelbundet pissar pÃ¥ de som har det sämst i samhället.

Tue 31 Aug 2010 | Comments (8)

Vilka pengar Mona?

Jag läser på Text-TV idag att Mona Sahlin vill avskaffa RUT-avdraget:

Mona Sahlin sade även att rut-avdraget för hushållsnära tjänster ska bort och pengarna i stället satsas på välfärden om de rödgröna vinner valet.

Men dÃ¥ undrar jag en sak, Mona – vilka pengar? För vad jag har förstÃ¥tt det som sÃ¥ gÃ¥r RUT-avdraget jämnt upp och är t.o.m pÃ¥väg att ge vinst för staten. D.v.s de pengar som den här subventionen kostar kommer tillbaka till staten i form av ökad sysselsättning och mer skatteintäkter. Om det nu stämmer att 11 000 har fÃ¥tt jobb tack vare detta – och sÃ¥lunda gÃ¥tt frÃ¥n bidrag till jobb (eller frÃ¥n svartarbete till vitt arbete) -  sÃ¥ vore det väl megafel och dunderdumt att helt plötsligt avskaffa det och göra tusentals (främst kvinnor) arbetslösa. Ja, om de inte ska sköta tvättservicen i tunnelbanan vill säga…

Jag kan förstÃ¥ de känslomässiga och ideologiska resonemangen att inte vilja subventionera vissa typer av tjänster – men att börja gaffla om att flytta pengarna till välfärden istället köper jag icke – speciellt inte när det rör sig om icke-pengar.

Fri 27 Aug 2010 | Comments Off

Stackars lilla SD.

Handen upp alla som är trötta på Sverigedemokraternas offermentalitet!

Partiet ser sig som offer i allt, alltid. De är själva sinnebilden för den svenska offermentaliteten och lättkränktheten.

I politiken ser de sig som offer för den hemsa mångkulturen och då kanske främst islam. Islamiseringen av Sverige är ett återkommande tema (med islamiseringen av Sverige innebär alltså att muslimer inte tvingas köpa griskött på ICA, att kvinnor får bära slöja samt att det är tillåtet att döpa barn till Mohammed. I korta drag).

Men inget slår den offermentaliteten de visar så fort nån i media är lite dumma mot dom. Nu senast är det Expressens tur. Tydligen får stackars lilla SD inte vara med och leka i Expressens valstuga. Stackarna.

Jag vet inte vad SD vill införa för lagar när det gäller pressfrihet och näringsfrihet. Men i min värld – och i den verkliga världen fÃ¥r givetvis en privatägd tidning bestämma helt själva vilka de vill ha som gäster pÃ¥ sina arrangemang. Nu har man – förstÃ¥eligt – valt att inte bjuda in mupparna sÃ¥ deras grÃ¥t biter knappast pÃ¥ mig.

Fri 20 Aug 2010 | Comments Off

Fotboll.

Två intressanta fotbollsnyheter:

Dulee Johnson petas

Allsvensk stjärna åtalad för sexköp

Do the math.

Thu 19 Aug 2010 | kommentarer (1)

Arbetarpartiet del 2

Redan inför förra valet noterade jag att Moderaternas retorik om det nya arbetarpartiet hade gjort avtryck även på riksdagslistorna. I år profilerar man sig rentav som det enda arbetarpartiet - vilket givetvis syns även bland deras kandidater (återigen får Stockholm illustrera det):

  1. Fredrik Reinfeldt, Statsminister, 45 år
  2. Beatrice Ask, Justitieminister, 54 år
  3. Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturminister, 54 år
  4. Maria Abrahamsson, Jurist och samhällsdebattör, 47 år
  5. Sofia Arkelsten, Riksdagsledamot, 33 år
  6. Anna König Jerlmyr, Riksdagsledamot, 32 år
  7. HG Wessberg, Statssekreterare, 58 år
  8. Mats Johansson, Riksdagsledamot, 58 år
  9. Johan Forssell, Civilekonom, 30 år
  10. Gustav Blix, Riksdagsledamot, 36 år
  11. Jessica Rosencrantz, Studerande, 22 år
  12. Amir Adan, Redovisningsansvarig, 25 år
  13. Margareta Cederfelt, Riksdagsledamot, sjuksköterska, 50 år
  14. Cecilia Brinck, Redaktör, 48 år
  15. Anton Abele, Samhällsdebattör, 18 år
  16. Christoffer Järkeborn, Politiskt sakkunnig, 25 år
  17. Mohamoud M. Enow, Företagare, 55 år
  18. Tobias Sjö, Jur. kand., 38 år
  19. Marianne Watz, Riksdagsledamot, fil. mag., 70 år
  20. Edvard Unsgaard, Politiskt sakkunnig, journalist, 35 år

I år har man nämligen sjuksköterskan avancerat till trettonde plats! Tre platser bättre än 2006.

Arbetarpartiet onekligen.

Det är annat än exempelvis ett sånt rödvinsvänsterparti som Rättvisepartiet Socialisterna. Småborgare hela bunten:

  1. Jonas Brännberg, kommunfullmäktigeledamot, Luleå
  2. Lina Thörnblom, kommunfullmäktigeledamot, Haninge
  3. Kaan Özsan, sparkad bilarbetare, Göteborg
  4. Lucia Collazos, barnskötare, Rinkeby
  5. Per Johansson, sjuksköterska, Sundsvall
  6. Elin Gauffin, hyresrättsaktivist, Stockholm
  7. Kristofer Lundberg, distriktsordf. RS Göteborg
  8. Johanna Evans, ordf. Elevkampanjen, Luleå
  9. Ammar Khorshed, studerande, Lund
  10. Sigbritt Herbert, lärare, Östersund

En lärare på topp tio? Fnys. Jävla folkpartister i smyg.

Wed 18 Aug 2010 | Comments (3)