Släpp fånarna loss, det är höst – del 3

Det är uppenbarligen inte bara svenska politiker som är lågbegåvade, utan de finns även i vårt västra grannland.

Att ge Nobels fredspris till nån som hitills inte gjort ett jota utan att prata fint om vad han ska göra är oehört märkligt. Ja, rentav korkat. Missförstå mig rätt, Obama kan säkert jobba ihop till ett fredpris under de kommande åren – OM han omsätter sina vackra tal i praktiken – men det är en lång väg kvar dit. Det enda han hitills åstadkommit är att bli vald till president.

Ibland hör man det lite skämtsamt sägas att det lättaste sättet att få fredspriset är att starta krig och sen sluta det. Men då har man i alla fall gjort något. Nu verkar den nya given vara att det räcker att prata fint om att man vill ha fred. Men då borde en och annan vältaligt diktator ligga bra till också, för de pratar också fint om hur mycket de värdesätter fred.

Men att det blir en del märkliga val av fredspristagare har ju ändå sin förklaring. Alla andra pristagare utses av experter inom varje respektive fält. Fredspriset utses av en liten klick politker. Och norska till råga på allt. It’s bound to go wrong.

Det verkar som ett av de viktigaste kriterierna för att kvalificera sig för fredspriset är att man är en high profile-figur, de rätta kändisarna kommer och minglar i Oslo ett par kvällar i december.

Fredspriset är alltså inget annat än show-biz i idealistiska kläder.

Sen måste man dock -  i ärlighetens namn – säga att det är långt ifrån det sämsta valet hitills, och heller inte det fegaste.

Samtidigt kan jag inte undgå att dra paralleller till gårdagens text om litteraturpriset.

Att ge fredspriset till Barack Obama är nämligen i samma liga som att ge litteraturpriset till Jan Guillou eller Camilla Läckberg.

Eller kemipriset till Hemliga Arne.

Tillägg:
Jag vill här passa på att lyfta fram ett av historiens allra bästa val av fredspristagare, Norman Borlaug, som dog för mindre än en månad sen, 95 år gammal.

Borlaugs forskning och engagemang, i den s.k gröna revolutionen, kan ha räddat livet på en miljard människor.

EN MILJARD.

Smaka på det.

Varje större stad på jorden borde ha minst en park eller ett torg uppkallat efter honom. Det var en man som fick priset för att han verkligen gjorde något, inte bara pratade.

Kanske dags att starta upp ett nytt – riktigt – fredspris i hans namn så kan de där norrmännen fortsätta dela ut sitt sjaskiga lilla pris till de personer som drar mest uppmärksamhet (kan vi gissa på att Bono får det nästa år?)

Scientist. Teacher. Humanitarian. Nobel Laureate. Father of the Green Revolution. Those terms describe Dr. Norman Borlaug, who is distinguished professor of international agriculture at Texas A&M University, but they can’t possibly capture the magnitude of his accomplishments.

Ellen Ritter, Texas A&M University

2 reaktioner till “Släpp fånarna loss, det är höst – del 3”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.