Ingen kan ju missat att de Sverigedemokraternas övermupp igår hade en debattartikel i Aftonbladet där typ allt som är fel i Sverige skylldes på muslimer. Få kan säkert också ha missat att der välkammade führer inte heller hade speciellt mycket på fötterna när han skrev artikeln.

Givetvis har detta skapat en enorm debatt i riket. Åkessons svagbegåvade fan-base hyllar honom som en modig sanningssägare och ser vind i segeln för det där lilla scheissepartiet han företräder. Tydligen så är man sanningssägare även när man kommer med lögner. Intressant.

Givetvis har kritiken från etablissemanget varit massivt. Konstigt vore annat.

(Har dock en olustig känsla av att kritiken hade varit massiv även om allt i artikeln varit sant. För oavsett vad man har för grundinställning – själv är jag för öppna gränser och pluralism – så går det inte att komma ifrån att det är tabu i Sverige att överhuvudtaget prata kritiskt om invandring eller saker som muslimsk fundamentalism. Rasistkortet spelas ut alltför ofta. Detta är dock en annan diskussion.)

Men debattartikeln har också gett som resultat att en läskig gammal gubbe har krypit fram från den lerpöl han befunnit sig i i typ 15 år. Greve Ian Wachtmeister är nämligen tillbaka. Och han ger – surprise surprise – Åkesson sitt stöd, i en egen debattartikel på Newsmill.

Greve Wachtmeister kommer med fyra “fakta” som alla är intressanta:

1. Vi har på kort tid fått en halv miljon muslimer in i Sverige. Givetvis påverkar detta vårt land.

Har vi? Nu registreras ju inte religiös tillhörighet – tack och lov – i svenska offentliga register, så hur många “muslimer” vi har i Sverige är omöjligt att säga. Dock brukar trovärdiga bedömare nämna att vi har kanske runt 350 000 “muslimer” i Sverige. Men till dessa räknas även alla dessa sekulariserade och/eller icke-religiösa muslimer från exempelvis balkan eller Iran. (Det finns också en möjlighet att många av dessa som räknas som muslimer i själva verket rentav är kristna, men kommer från muslimskt dominerade länder. Vi registrerar som sagt inte religiös tillhörighet.) Utav dessa så brukar bedömarna säga att ungefär nånstans i storleksordningen 100 000 – 150 000 av dessa är aktivt troende, utövande muslimer. En ganska stor grupp förvisso, men långt ifrån en halv miljon.

2. Motsättningarna mellan kristna och muslimer har pågått i två tusen år. Vi måste därför se på dessa frågor i ett historiskt perspektiv och inte med Mona Sahlins “derases kultur är bättre än vår larviga midsommar” sätt att tänka.

Intressant att man måste se saker ur ett historiskt perspektiv samtidigt som gubbfan inte ens vet att att Islam är ca 600 år yngre än kristendomen. Sen har det givetvis inte varit motsättningar under hela den 1400-åriga perioden. Däremot så var kristna kyrkan ganska bra på att starta dessa motsättningar. Hört talas om korstågen, herr greve? Historiskt perspektiv var det.

När det gäller Mona Sahlin-tänket så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Har aldrig hört henne säga att någon annan kultur skulle vara bättre än den svenska, eller för den delen sämre. Däremot så har ett citat genom åren – felaktigt – tillskrivits Mona

Behövs svenska språket? Vad ska vi med det till? Allvarligt talat så kan jag inte bry mig mindre. Jag hatar allt vad bevara gamla traditioner heter. Jag hatar allt genuint typiskt svenskt.

Kanske är det det han tänker på?

3. Alla muslimer är inte terrorister men nästan alla terrorister är muslimer. Detta är ett faktum som mullorna ska förklara. Inte vi.

Hmm. Där verkar inte greve Wachtmeister vara överens med Europol:

Den nationalistiska terrorn är på det hela taget ändå ett större säkerhetshot än religiös och ideologisk extremism. Enligt Europol stod baskiska och korsikanska terrorister för tre fjärdedelar av alla planerade eller utförda terrordåd i Europa förra året.

Måste vara läskigt för Ian och Sverigedemokraterna att nationalism anses som större hot än muslimer…

4. Kanelbullefilosofin att alla är mjuka och snälla och menar väl är farlig för att inte säga infantil. Talibaner finns inte bara i Gudrun Schymans prat-prat-prat värld. De finns i verkligheten och planerar att döda svenska soldater.

De kanske inte hade planerat att döda svenska soldater om inte svenska soldater hade befunnit sig i deras – ockuperade – land? Just a thought.

Greven har en annan liten intressant punkt, som dock inte är med bland de fyra, som jag tycker är värt att nämna också:

Att vi numera inte ens har en religion, dvs. saknar en gemensam tro, gör oss underlägsna alla andra, även tokiga fundamentalister.

Jag skulle säga att ju längre ifrån religionen, “gemensam tro”, vi kommer desto bättre är det. Tokiga fundamentalister däremot har ofta en religion, en gemensam tro.

Dagens ord i Subjektivs skola är sålunda demens.

Dagens stora politiksnackis borde väl vara Politikerbloggens “avslöjande” om renoveringar på Harpsund. I en anda av lite vanlig journalistisk ohederlighet väljer bloggen att sätta rubriken:

Reinfeldts bastu lyxrenoverad — kostade 1,9 miljoner kronor

Givetvis hakar den dyngiga kvällspressen på med skandalrubriker och dumheter:

Aftonbladet skriver:

Fredrik Reinfeldts rekreationsbostad har fått en sprillans ny bastu, modell Deluxe.

Och räkningen tar skattebetalarna.

Expressen vill inte vara sämre:

Statsminister Fredrik Reinfeldt kan numera bjuda sina gäster på lyxbastu. Regeringskansliet har låtit renovera västra flygeln på Harpsund för nästan två miljoner kronor. Och det är skattebetalarna som står för kulorna, uppger Politikerbloggen.

Oavsett var man står politiskt så är detta givetvis inget som Reinfeldt varken behöver ta ansvar för eller stå till svars för, även om Politikerbloggen såväl som Aftonbladet och Expressen gärna antyder det.

För det första: Harpsund, om ni inte visste det, ägs av staten och är officiellt statsministerns “rekreationsbostad”, oavsett om statsministern är sosse eller moderat, heter Reinfeldt eller Sahlin. Så det är knappast “Reinfeldts bastu” som Politikerbloggens rubrik vill få oss att tro. Om ett år är det väl inte helt omöjligt att Mona får sitta i den “lyxrenoverade bastun” och dricka en kall öl, liksom…

För det andra: när byggnader som ägs av staten – oavsett om det är slottet, Harpsund eller något annat – renoveras eller byggs om så är det sålunda även fullt naturligt att det är skattepengar som betalar det. Det kan knappast komma som en nyhet för Niklas Svensson eller hans kollegor på kvällspressen.

För det tredje: Det är inte bara en bastu som har byggts/renoverats utan en renovering av en hel paviljong, som enligt Regeringskansliets förvaltningschef var i rätt dåligt skick:

– Det är egentligen inte en renovering av en bastu i sig, utan den västra paviljongen

– När vi gjorde det så upptäckte vi dessutom att den inte renoverats på länge så den var vattenskadad och allt vad den var, och det är en av anledningarna till att det kostat lite mer än vi ursprungligen räknat med. När man börjar riva i det här upptäcker man att det är fuktskador i grunden – som är från 1920-talet – och väggar som är fel. Det som varit dyrt är framförallt arbetskostnaderna. Dessutom är de här fastigheterna så gamla att de är byggnadsminnesmärkta vilket innebär att man måste vara väldigt försiktig med hur man får göra saker.

För det fjärde: statsministern har inte haft något med renoveringen att göra. Han är inte hyresgäst. Hyresgäst är – den opolitiska – Regeringskansliets förvaltningsavdelning. De hade med största sannolikhet beställt renoveringen oavsett vilken statsminister Sverige har för tillfället. I det här fallet litar jag faktiskt på att det kanslichefen samt statsministerns pressekreterare säger:

Renoveringen av bastun har inte initierats av statsministern.

Statsministern har inte varit inblandad i renoveringen på något sätt. Han har inte fått tycka till om någonting, som tex färgval eller materialval och har inte heller påverkat besluten eller själva renoveringsprocessen. Statsministern disponerar endast Harpsund, bland annat för representation och besök av gäster.

Renoveringen har beställts av Förvaltningsavdelningen på Regeringskansliet.

Slutsats: detta är en jävla amatörgranskning som bara för att den är gjord av en “trovärdig blogg” (som ägs av TV4 och drivs av en journalist som fått sparken från Expressen pga tveksamma metoder…) plötsligt blivit en stor nyhet och som helt oförskyllt slänger skit på statsministern.

Dagens ord i Subjektivs skola är sålunda källkritik.

Den här rubriken börjar bli en följetong nu, nästan så jag funderar på att byta namn på bloggen. Men det har på nåt sätt varit en passande rubrik för all dårskap som kommer fram under hösten. Det är som om folks hjärnor fungerar sämre ju närmre nollstrecket man kommer på termometern.

Nåväl. Till saken.

Svenska Fotbollförbundets disciplinnämnd har tilldömt Örgryte IS böter på 10 000 för nåt deras supportrar gjort. Inte helt ovanligt i fotbollssammanhang med stökiga supportrar som tycker det är mer lattjo att förstöra än bry sig om spelet, men det som sticker ut i det här fallet är att det är en banderoll laget tilldömts böter för. En banderoll som SvFF anser är anstötlig.

Så vad är det nu för djupt stötande budskap supportrarna haft som gett klubben böter? Jo, en banderoll med texten:

Free Dawit Isaak – Imprisoned in Eritrea since 2001

Anstötligt var ordet för dagen.

I Trollkarlen från Oz saknar plåtmannen hjärta och fågelskrämman hjärna.

I verklighetens Sverige verkar båda dessa egenskaper finnas hos ett paragrafridande fotbollförbund.

Det är uppenbarligen inte bara svenska politiker som är lågbegåvade, utan de finns även i vårt västra grannland.

Att ge Nobels fredspris till nån som hitills inte gjort ett jota utan att prata fint om vad han ska göra är oehört märkligt. Ja, rentav korkat. Missförstå mig rätt, Obama kan säkert jobba ihop till ett fredpris under de kommande åren – OM han omsätter sina vackra tal i praktiken – men det är en lång väg kvar dit. Det enda han hitills åstadkommit är att bli vald till president.

Ibland hör man det lite skämtsamt sägas att det lättaste sättet att få fredspriset är att starta krig och sen sluta det. Men då har man i alla fall gjort något. Nu verkar den nya given vara att det räcker att prata fint om att man vill ha fred. Men då borde en och annan vältaligt diktator ligga bra till också, för de pratar också fint om hur mycket de värdesätter fred.

Men att det blir en del märkliga val av fredspristagare har ju ändå sin förklaring. Alla andra pristagare utses av experter inom varje respektive fält. Fredspriset utses av en liten klick politker. Och norska till råga på allt. It’s bound to go wrong.

Det verkar som ett av de viktigaste kriterierna för att kvalificera sig för fredspriset är att man är en high profile-figur, så de rätta kändisarna kommer och minglar i Oslo ett par kvällar i december.

Fredspriset är alltså inget annat än show-biz i idealistiska kläder.

Sen måste man dock -  i ärlighetens namn – säga att det är långt ifrån det sämsta valet hitills, och heller inte det fegaste.

Samtidigt kan jag inte undgå att dra paralleller till gårdagens text om litteraturpriset.

Att ge fredspriset till Barack Obama är nämligen i samma liga som att ge litteraturpriset till Jan Guillou eller Camilla Läckberg.

Eller kemipriset till Hemliga Arne.

Tillägg:
Jag vill här passa på att lyfta fram ett av historiens allra bästa val av fredspristagare, Norman Borlaug, som dog för mindre än en månad sen, 95 år gammal.

Borlaugs forskning och engagemang, i den s.k gröna revolutionen, kan ha räddat livet på en miljard människor.

EN MILJARD.

Smaka på det.

Varje större stad på jorden borde ha minst en park eller ett torg uppkallat efter honom. Det var en man som fick priset för att han verkligen gjorde något, inte bara pratade.

Kanske dags att starta upp ett nytt – riktigt – fredspris i hans namn så kan de där norrmännen fortsätta dela ut sitt sjaskiga lilla pris till de personer som drar mest uppmärksamhet (kan vi gissa på att Bono får det nästa år?)

Scientist. Teacher. Humanitarian. Nobel Laureate. Father of the Green Revolution. Those terms describe Dr. Norman Borlaug, who is distinguished professor of international agriculture at Texas A&M University, but they can’t possibly capture the magnitude of his accomplishments.

Ellen Ritter, Texas A&M University

Idag har det tillkännagivits att Herta Müller får årets nobelpris i Litteratur. Ingen jag hört talas om kan jag väl säga, men det är heller inget jag tänker raljera över (”varför blir det aldrig nån man känner till?”). Jag erkänner gladeligen att jag har stora brister när det kommer till litteraturkunskap.

Jag gillar skräp- och popkultur.

Därför är det heller inte så chockerande att Müller inte funnits i min litterära värld. Men litteraturkritiker – som har bättre koll än jag alltså – verkar tycka det är ett lyckat val, och då är det fine with me.

Men så fort det kommer till litteraturpriset så har folk en massa åsikter. Och den förhärskande åsikten verkar vara som vanligt att eftersom jag inte hört talas om personen så är det inte en värdig pristagare. Det hade givetvis varit en intressant åsikt om det hade varit så att svenska folket hade varit ett ytterst beläst och intellektuellt folk, väl bevandrad i “finare” litteratur från hela världen. Men nu är det inte så.

De allra allra flesta svenskar gillar skräp- och pokultur av olika slag.

Precis som jag.

Det räcker med att se en lista över de bäst säljande böckerna i Sverige för tillfället för att man ska förstå varför majoriteten av svenskar inte känner till litteraturpristagarna. Att 32 av de 40 bäst säljande böckerna i Sverige för hela 2008 var skrivna av svenska författare visar också att det finns en viss snävhet i svenska folkets smak (24 av de 32 var för övrigt deckare…).

Men nu är inte litteraturpriset ett popularitets-, heders- eller folklighetspris, det finns det andra priser för. Det är världens förnämsta litteraturpris – och därför är det ganska vettigt att pristagaren utses av en liten klick “elitister” med stort litterärt kunnande. Och heller inte chockerande att de så ofta hittar värdiga kandidater som vi i vår lilla ankdamm aldrig hört talas om.

Därför blir det snudd på tragikkomiskt när Aftonbladets läsare fick nominera sina egna kandidater. Ett par av de som brukar nämnas av kännarna kom med, som Joyce Carol Oates och Tomas Tranströmer. Men även ett par märkliga giganter som Jan Guillou och Camilla Läckberg. Och givetvis Astrid Lindgren. Ständigt denna Astrid. Som för övrigt vann omröstningen fullständigt överlägset. Att hon varit död i sju år hindrar inte Aftonbladets läsare.

Dock lär det hindra akademien, då de – av naturliga skäl – inte får tilldela priset till avlidna (dock kan personen hinna dö innan prisutdelningen).

Men detta hindrar inte från att man lär få läsa en hel del bloggar och kommentarer som tycker det är förskräckeligt att Astrid inte fick priset – i år heller. Men kan ni inte bara sluta tjata om det? SNÄLLA.

(Det är möjligt att Astrid Lindgren kanske förtjänade priset under sin levnad, men att barn- och ungdomslitteratur inte ansetts fint nog. Det vet jag inte, jag är inte rätt person att bedöma det, men hon fick så mycket andra priser – bl.a Svenska Akademiens stora guldmedalj – OCH folkets kärlek. Så jag tror hon var rätt nöjd ändå. Hon har ju även gett namn till världens förnämsta barnbokspris. Ironiskt nog tror jag ganska få svenskar hört talas om dess pristagare…)

Men hur i hela friden kom Guillou med på listan? Och ännu värre – Camilla Läckberg? CAMILLA LÄCKBERG? Alla som har föreslagit eller röstat på henne har liksom uteslutit sig själva från all framtida litteraturdebatt och alla diskussioner om Nobelpriset i litteratur.

Vad är nästa steg? Föreslå att Hemliga Arne ska få kemipriset, Jan Bergqvist medicinpriset och Staffan och Bengt fysikpriset?

Fast det är klart. När det kommer till de andra nobelpriserna så brukar folk lita på att experterna har rätt. Men läsa, det kan ju alla göra, så därför måste man ju ha en åsikt.

Igår skrev jag ju om tokstollarna inom centern som vill förbjuda burka/niqab. Idag kan man läsa om hur en fundamentalistisk muslim, Mahmoud Aldebe, vill kandidera till Riksdagen – för just centern. Aldebe har mest gjort sig känd för att propagera för att muslimer ska få en – religiöst baserad – särlagstiftning.

Intressant. Ena dagen läser man alltså om två av Sven-Olles arvtagare som vill förbjuda vissa typer av muslimsk klädsel, nästa dag om en fundamentalist som säkerligen innerst inne vill göra samma klädsel till tvång. Båda i samma parti. Kanske är centern ett mittenparti trots allt…

Dagens pris till lågbegåvade politiker går till centerpartisterna Staffan Danielsson och Lennart Pettersson. Deras förslag är att förbjuda burka/nikab i offentliga miljöer. Säkert rätt många inom grotthögern (eller “realister”, “sanningssägare”, “nationalister” eller vad de nu vill kalla sig. Same shit, different name) som tycker det är en lysande idé, men nu kommer inte förslaget från nån Sverigedemokrat, utan från företrädare för ett parti som nästan ser sig som liberalt. Motionen innehåller en del konstigheter:

Ingen kvinna ska känna sig tvingad att dölja sitt ansikte. För att underlätta för dessa kvinnor skulle det vara ett gott stöd med en lagstiftning som förbjuder burka och nikab ute i samhället, på skolor och på arbetsplatser.

Men det är ok att tvinga kvinnor att VISA sitt ansikte, även om de inte vill? Märkligt.

Det känns överhuvudtaget svårt i ett öppet samhälle som Sverige att acceptera en sedvänja där kvinnor åläggs, själva accepterar eller vill bära burka eller nikab utanför sina hem.

Öh. Hur menar de här egentligen? Om kvinnorna själva accepterar eller rentav vill bära burka eller nikab helt frivilligt, hur kan det då vara svårt att acceptera? Personlig frihet står inte högt i kurs hos dessa grepbärare.

Sen får man ju lite andra funderingar, t.ex hur i hela friden lagen ska efterlevas? Ska snuten slita av kvinnorna sin huvudbonad? Ska de skickas hem? Hamna i fängelse? Hur har ni tänkt egentligen?

Sen en sak till. Är det överhuvudtaget ett stort problem? Ett problem värt debatt och lagstiftning? Knappast. I Sverige rör det sig om en ytterst liten minoritet, kanske något hundratal max, som bär plagg där även ansiktet är dolt. Jisses, det är inte ens speciellt vanligt förekommande i den muslimska världen, förutom i en del regioner. Så lägg ner den populistiska skiten, please.

Jag antar att Centerpartiets s.k öppenhetsmanifest inte riktigt fått något brett genomslag i partiet (vilket även deras ställning i FRA-frågan bevisat…):

Det är viktigt att yttrandefriheten och integriteten inte urholkas genom ökad registrering, förslag om maskeringsförbud eller andra åtgärder som i förlängningen kan komma att bli ett hinder för dessa rättigheter.

(För mig handlar motståndet mot detta förslag om en väldigt enkel princip: staten ska inte, kan inte, får inte bestämma hur folk ska gå klädda. Enkelt. Det är sånna lagar som finns i islamistiska diktaturer.)

Annars är väl årets motionsflora ungefär som vanligt, en blandning mellan högt och lågt, mellan galenskap och förnuft – och aktiva politiker som inte riktigt förstår vad som är statens ansvar. Att t.ex tvinga livsmedelsbutiker att tillhandahålla offentliga toaletter kan knappast tillhöra det senare, men det måste vara skönt att casha in 55 000 kronor i månaden och ägna sig åt de stora frågorna…

EDIT: bedrövad ser jag att 97% har röstat FÖR förbud i Expressens omröstning. Men det är ju lätt att bara tycka nåt på en anonym webbfråga utan att behöva ta hänsyn till konsekvensanalys. Jag är inte emot av nåt “politiskt korrekt” (detta uttjatade ord) skäl. Självklart tycker jag inte det är ok om kvinnor tvingas ha burka på sig, men man kommer inte åt ett tvång med ett annat.

Idag hade jag – i ett utslag av höstdepp (som till skillnad från vinterdeppen, vårdeppen och sommardeppen alltså inträffar under hösten), allmän cynism och människoförakt – en diskussion med en god vän där min ståndpunkt var att majoriteten av alla politiker har en intelligensnivå som ligger lägre än genomsnittet hos befolkningen. Vi kom inte fram till någon gemensam ståndpunkt, men då den allmänna motionstiden pågår som bäst i Sveriges Riksdag så är det dårarnas parad just nu i Kungliga Hufvudstaden. Största stolleriet hittills måste nog vara detta:

Engblom vill att Sverige återgår till regeringsformen som fanns fram till 1975. I den var det kungen som föreslog och utsåg statsminister och regering i stället för talmannen som det är i dag.

Nu är det inte på något sätt bevis för min tes, däremot visar det att i alla fall en lågbegåvad har kunnat ta plats i demokratins finrum. Och hon lär inte vara ensam. Tyvärr.

Jag tänkte jag skulle bli modebloggare, så här kommer dagens outfit (eller ja gårdagens…):

Jacka: Fjällräven Greenland
Glasögon: Ben Sherman
Kamera: Nikon D40
Klocka (syns ej): Seiko SKX031
Hjälm: Röd från Jönköpings Energi