Journalistisk ohederlighet – del 19 239

Efter Ugglas löfte om att vi som har Spotify ska slippa snubbla över hans intellektuellt utmanande musik så verkar det som om kvällspressen har börjat nåt slags korståg mot Spotify och skivbolagen.  Stora skivbolag förtjänar visserligen i stort sett alltid skit, men när kritiken bygger på gammal god journalistisk ohederlighet, kvällspressens signum som det spridande av avföring de är, så måste man säga ifrån.

Båda de svenska kvällstidningarna har nämligen hakat upp sig på en påstådd värdering av spotify på närmare 2 miljarder kronor. Och med denna värdering som utgångspunkt så försöker dumhetens riddare få oss att tro att Sony BMG har tjänat 116 miljoner hitills på Spotify, och att detta är pengar som gått rakt ner i fickan på giriga skivbolag. De skriver det givetvis inte rent ut, men det är underförstått att det är så vi korkade läsare ska tolka artiklarna.

Problemet är att dessa pengar inte finns. De är en skrivbordsprodukt. En uträkning. En gissning, Spekulation. Det är ekonomer som suttit i sina grottor och räknat ut att si och så mycket är bolaget – hypotetiskt – värt om det skulle säljas idag. Eller vad de i alla fall anser att själva affärsidén är värd. Och eftersom Sony BMG fortfarande sitter hårt på sin andel av företaget har de hitills inte sett röken av de där 116 miljonerna, mer än en siffra i en tidning. Och mig veterligen har har Spotify än så länge enbart gjort väldigt blygsamma resultat – en fågel viskade i mitt öra att vinsten hittills ligger i en storleksordning runt 300 000. Varav då Sony BMGs andel (6%) uppnår till den enorma summan av 18 000 kronor.

Sen är det säkerligen så att de tar en del av kakan per lyssning av sina artister, det ligger liksom i skivbolagens natur. Men det är fortfarande en väldigt blygsam summa per lyssning – även delen som skivbolagen får.

Så hur man än vänder och vrider på det hela så kan jag knappast få det till att Spotify är det där fantastiska klippet för skivbolagen som exkrementpressen och aftonbajset försöker få oss att tro. Om de däremot säljer sina andelar idag till den summan som de pårökta ekonomerna kommit fram till så är det visserligen det, men det har ännu inte skett, och jag tror inte heller det kommer att ske. Jag tror nämligen inte – fast jag kanske är naiv – att skivbolagens främsta anledning till delägarskap i Spotify är rent ekonomiska, i betydelsen casha in pengar snabbt. Snarare är det ett sätt att (15 år efter resten av världen) hänga med i teknikutvecklingen och bevaka sina intressen gentemot en tjänst som många tror kommer revolutionera vår musikkonsumtion.

Nu har jag försvarat skivbolagen. Jag känner mig faktiskt en smula smutsig. Men i valet av två ondskefulla ting, stora skivbolag och kvällspressen, så kommer jag aldrig stå på de sistnämndas sida. Och det går heller inte komma ifrån det faktumet att det har hänt historiskt att stora elaka skivbolag faktiskt har gett oss något bra, av hög kvalitet. Ett påstående man verkligen inte kan säga om svensk kvällspress.

Som en liten extra bonus kan man också nämna att fördumningen modell Aftonbladet tar sig extra bisarra utryck när de i sin Spotify-artikel kallar stolpskott som Adam Tensta och Sarah Dawn Finer för ”stjärnor”, och nämner dem i samma andetag som The Beatles och Bob Dylan. Bara i Aftonbladet, barn. Bara i Aftonbladet.

Tillägg: Det kan vara värt att nämna att den första avräkningen- den som Uggla rasar mot – från Spotify som artisterna nu har fått är beräknat på perioden okt 2008 – feb 2009. Noterbart är även att sedan mars 2009, dvs efter senaste avräkningsperioden, har man ökat antalet användare i Sverige med närmare 300%! Så en inte alltför kvalificerad gissning är att vid nästa avräkning kommer också antalet lyssningar, och då även intäkterna för artisterna, ha ökat betydligt. Fast inte för Uggla, förhoppningsvis. Men tyvärr är det vetenskapligt bevisat att folk i allmänhet saknar god smak.

6 reaktioner till “Journalistisk ohederlighet – del 19 239”

  1. Låt oss syna din logik:
    Du säger att ägandet i spotify inte är värt något utan är en pappersprodukt.
    Så varför godtar skivbolagen en mycket lägre ersättning i spotify per spelad låt än i andra medium (inklusive andra internetlösningar)? Naturligtvis eftersom de anser att de får betalt på annat sätt (via de ‘värdelösa’ aktier i spotify).
    Pappersprodukt eller ej: Vi kan säkert vara överens om att skivbolagens händer här blir smutsiga. Aktierna är den huvudsakliga ersättningen för den musik som spelas, och av dem får artisterna ingenting.
    Så nästa gång skivbolagen skenheligt pratar om att de företräder artisternas intressen i fildelningsdebatten så kom ihåg spotify: Får skivbolagen själva välja, stjäl de nästan hela kakan själva och ger ingenting till sina artister.
    I sammanhanget är kvällstidningarnas val av formuleringar en skitsak. För Uggla har rätt i en sak: Han blir faktiskt ‘rövknullad av sitt eget skivbolag’. Inget vackert uttryck men tyvärr sanningen.

  2. Till Ugglas försvar:

    Magnus Uggla har visst gjort bra musik, men det slutade han med kring 1980.

  3. Mats: Artister har alltid blivit ”rövknullade” av skivbolagen, fast de verkar inte ha fattat det själva och spotify är inget undantag. Sen så begår du generalfelet att jämföra med andra internetlösningar. Mig veterligen så är alla andra nätlösningar som ger betalt dk nedladdningstjänster där du får en fil som du äger och kan ta med dig på bärbar mediaspelare eller rentav bränna ut på CD. Myspace som också är en strömmande tjänst får man väl inget betalt för vad jag vet…

    Alltså gör du kvällstidningarnas – och artisternas – fel att jämföra äpplen med kiwifrukter.

    Sen att du skriver att artisterna får mycket lägre ersättning än i andra medier generellt så har du fel. Som jag – och många andra med mig – har räknat ut så är ersättningen på spotify exempelvis mångdubbelt högre än likvärdig exponering i reklamradion.

    Och inget i din kommentar motbevisar heller min tes om ohederlig journalistik från kvällspressen.

    Så trots att skivbolagen är stora och onda (eftersom de till skillnad från alla andra privata bolag i Sverige inte har rätt att tjäna pengar) så kan jag inte annat än tycka att Uggla m.fl är rejält korkade om de drar sig ur nu. Som jag visar ovan så har antalet medlemmar ökat med 300% på ett halvår, trots att tjänsten fortfarande är en beta. Med fler medlemmar så ger det artisterna större exponeringar och därmed mer pengar. Fler medlemmar ger också högre intäkter och även mer pengar per exponering.

    (Sen begår jag här återigen misstaget att debattera mot någon som är anonym och inte ens klarar av att ange en giltig e-postadress. Nåt som jag lovat mig själv att inte göra)

  4. Perskull: därom tvistar forskarna fortfarande. Men det är ingen tvekan om att Uggla innan han blev en reaktionär buskisfarbror faktiskt hade vissa kvaliteter.

  5. je suis un ekonom.

    1. jag är inte pårökt.

    2. jag sitter inte i en grotta.

    men du har ju givetvis rätt i att värderingen av spotify inte på något sätt är en realiserad vinst för skivbolaget.

    när vi ändå är inne på det här med spotify, hur kommer det sig att den enda reklam jag hör (jag ska bli premium samma dag som appen släpps till iphone) är för artister som kevin borg, daniel lindström och för underfundigheter i spotifys egna söksystem?

  6. Anders: som tur är så är inte alla ekonomer pårökta grottmänniskor (de är väl dock överrepresenterade bland nationalekonomer?). Tror faktiskt andelen av min egen yrkesgrupp som är pårökta och lever i grottor rentav kan vara större 😀

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.