Odell-domen

[14:29] Daniel: själv funderar jag på vad jag tycker om detta:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3443201.svd
[14:30] martin.: Det är väl rimligt? Hon fejkade, gjorde av med lite skattemedel i onödan och får nu betala. Fair tycker jag.
[14:30] Daniel: jo sant
[14:31] Daniel: men det blir lite läskig debatt, kulturvänsterkoftorna tycker domen är ett hot mot konsten och yttrandefriheten (!?) och mongohögern tycker hon borde spärras in…
[14:31] martin.: Men jag tycker också att det kan vara konst hon gjort. Men det betyder ju inte att hon inte ska betala för sitt material så att säga.
[14:32] martin.: En spraymålare gör ju till exempel utan tvekan konst. Men självklart så ska det vara kriminellt att göra det.
[14:32] Daniel: sant… kanske rentav kan dra av böterna som arbetsmaterial?
[14:32] martin.: Precis. haha.
[14:33] martin.: Nä, men det är såklart inte rimligt att göra falsklarm medvetet.
[14:33] Daniel: fast just det dömdes hon inte för 🙂
[14:33] martin.: Nä, jag såg det.
[14:33] martin.: Om jag krossar en ruta som en del av ett konstverk kan det ju absolut vara konst. Jag måste ju fortfarande betala rutan om den var någon annans.
[14:34] Daniel: fast jag tycker nog mongohögern är läskigast som går och blir konstkritiker på kuppen. Jag har varit på nationalmuseum en gång, det är väl sån konst de gillar. stela porträtt på despoter…
[14:34] martin.: Ja, men konst motsätter jag mig inte att det är. Jag tycker ju tv-spel och videoinstallationer är konst liksom.
[14:34] Daniel: jo exakt
[14:35] martin.: Men det innebär inte att man inte får betala för sig om man bryter mot lagen. Tycker hon själv borde tycka det är rimligt.
[14:35] Daniel: fast den faktiska kostnaden är ju 37 kr 😉
[14:35] Daniel: icke inräknat arbetstiden för läkarna då
[14:36] Daniel: men materialkostnaden för sprutorna hon fick
[14:36] martin.: Är den? Nä … men räkna med arbetstiden också, vad kan det bli då?
[14:36] martin.: Säg 4000-5000 tusen?
[14:36] Daniel: då är ju 2500 rena fyndet
[14:37] martin.: Ja, var det inte mer hon fick betala? Det är väl en utmärkt dom tycker jag.
[14:37] Daniel: och för den kostnaden har hon blivit hjälte för sveriges samlada kulturkoftor… win-win liksom
[14:37] martin.: De pengarna kan du ju knappt göra en oljemålning för liksom.
[14:37] martin.: Kanonbra utgång. Case closed.

PS! Jag ber givetvis om ursäkt för att jag använde mig av benämningen mongohögern. Detta är givetvis kränkande för alla eh… mongos, som ofta har mer i skallen än mongohögern.

Jag måste vara rätt ute.

För några månader sen blev jag i en bloggkommentar anklagad för detta:

Det är obegripligt hur du kan sympatisera med en islam fascistisk shaira diktatur som vill utplåna ett demokratiskt land och dess befolkning.

Anledningen? Jag tyckte det var korkat av staten Israel att bomba oskyldiga, civila palestinier för vad fundamentalistiska skägg gjorde.

Nu blev jag av en annan blogghaverist* anklagad för – paradoxalt nog – att vara ”rabiat israelkramare”.

Anledningen? Jag avfärdade Aftonbladets ökända organstöldsartikel som en tossig konspirationsteori samt ansåg att det låg nåt i vad en läkare sade om lämpligheten att använda krigsoffer för organdonationer. I samma artikel hade jag också, som antagligen de flesta rabiata israelkramare, även kallat framstående israeliska politiker för ”reaktionära kukhuvuden”.

Att två tokar med helt skilda sympatier ser mina åsikter som felaktiga måste betyda att jag är ganska rätt ute. Fundamentalister är alltid mina ideologiska fiender oavsett om de kommer från höger eller vänster, är israelkramare eller palestinakramare.

Jag antar att jag är ganska hårt för en tvåstatslösning

Fotnot*: Blogghaverist är en slags modern variant av rättshaverist. En blogghaverist har oftast en oehört skev världsbild och letar rätt på ett antal bloggar, ofta via blogglänkar hos SvD och DN, som helt eller delvis inte stödjer deras egna teorier och spammar dem med kommentarer. Ofta är det samma kommentarer som återkommer på ett stort antal bloggar. Blogghaveristen ger sig heller aldrig utan skriver längre och längre kommentarer ju längre ”diskussionen” pågår. I de allra flesta fall brukar dock blogghaveristen göra bort sig rejält genom att komma med grunlösa anklagelser, som de ovan, eller rena förolämpningar av typen ”du är utvecklingsstörd” eller liknande.

Blogghaveristen är också i de allra flesta fall anonym och/eller anger felaktiga mailadresser samt saknar egna bloggar där de kan skriva av sig sin dynga på.

Jag är en oempatisk jäkel

Japp så är det.

Jag har nämligen enormt svårt att tycka synd om Heidi, ett offer för snabba lån. Heidi har tagit massa SMS-lån och har tydligen saknat förmågan att förstå att de måste betalas tillbaka om en månad och även saknat grundläggande mattekunskaper och därför inte kunnat räkna ut att hon inte skulle ha råd att betala tillbaka. Detta har lett till att Heidi varit tvungen att sälja sin soffa för den elaka kronofogden. Och detta i sin tur har lett att Heidi, detta oskyldiga offer för egen dumhet, nu gråter ut i pressen – och ställer även upp på en oehört patetisk bild där hon sitter på en madrass och putar med underläppen och ser så där tragisk ut som bara ett offer i en kvällstidningsartikel kan göra.

Jag har alltså väldigt svårt att tycka synd om vuxna, myndiga människor som inte kan ta ansvar för sitt eget handlande och därför ser sig som offer. Jag kan däremot vara djupt empatisk mot att hon har ekonomiska svårigheter på grund av andra olyckliga omständigheter, det kan hända oss alla, så det säger jag absolut inget om.

För övrigt kan jag rekomendera en blogg som jag hittade – Dagens lokaltidningsbesvikelse – som letar rätt på alla dessa gråt-ut-i-pressen-artiklar från hela landet och samlar för oss som älskar artiklar med bilder på människor med putande underläppar.

Lägg ägg, Linderborg

I SvD idag så uttalar sig chefen för Aftonbladets brunröda kultursidor, Åsa Linderborg (vars förhållande till sanningen är välkänt) om den famösa artikeln som fick flera israeliska politiker att tappa det sista unset av vett och sans de möjligtvis hade (sällan har så många reaktionära kukhuvuden uttalat sig så korkat i en fråga). Men det Linderborg säger vinner inga priser heller direkt:

Den sensation som finns i artikeln är i så fall att det äntligen är någon som vågar prata om Israels brott mot de mänskliga rättigheterna

Ett egentligen typiskt uttalande från nån som jobbar på svensk journalistisks största dyngspridare, skryt om hur de vågar ta tag i de obekväma sanningarna.

Det finns dock några små problem.

För det första så bevisar artikeln ingenting om Israels brott mot de mänskliga rättigheterna. Den bygger helt och hållet på spekulationer och konspirationsteorier och bör därför bara tas på marginellt större allvar än David Ickes sinnesslöa teorier om reptilmänniskor som styr jorden.

För det andra så undrar man om Linderborg befunnit sig i en grotta i Afganistan de senaste typ 41 åren om hon har missat att diskussioner om Israels brott mot de mänskliga rättigheterna är tämligen vanligt förekommande i både den svenska politiska debatten och debatten som förs på svenska tidningars kultursidor, bland annat den hon själv ansvarar för.

Ett mycket märkligt uttalande med andra ord.

Tillägg: En sak som jag finner intressant och som jag kom att tänka på nu är hur starkt ändamålet helgar medlen-attityden lever kvar hos många med en mer extremistisk ideologisk syn på tillvaron. Linderborg ger ju i sitt uttalande klart uttryck för det, vad hon egentligen säger är att vi skiter i huruvida det som står i artikeln stämmer eller ej, så länge syftet är att demonisera Israel och väcka opinion mot Israels brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är beklämmande och en skrämmande typ av argumentation men tyvärr frekvent förekommande såväl till vänster som till höger.

Uppdatering: jag noterar att en överläkare har, på SvDs debattsidor, ganska bra försökt skjuta organ-myten i sank. De som köper konspirationsteorier kommer troligtvis inte lyssna ändå, men det han säger är intressant:

Det kan låta cyniskt, men organen bör knappast ha varit av den kvaliteten att man velat använda dessa till transplantation. Tanken att använda någon som avlidit ute på fältet som organdonator är absurd.

Det snitt som syns på bilden i Aftonbladets artikel stämmer med ett vanligt obduktionssnitt. Information till anhöriga om varför man utfört en obduktion hade sannolikt minskat risken för dessa spekulationer, vilka inte gagnar någon – allra minst de efterlevande.

Aftonbladet ledde häxjakten i Sverige

De senaste dagarna har det pågått en fullständigt vidrig häxjakt och mobbing mot den 18-åriga sydafrikanska löperskan Caster Semenya – vilket ingen lär ha missat. Eftersom hon – liksom ganska många andra elitidrottande kvinnor – inte är så ”kvinnlig” som en sexistisk omvärld förväntar sig av en kvinna så har könstillhörigheten ifrågasatts – överallt i media.

Det har varit mängder med artiklar i all världens press och rövhålen i IAAF har också de gått ut offentligt med att man ska könstesta Semenya. Testet kanske är befogat (även om hon könstestats i Sydafrika, men det är ju i Afrika, och negrer kan man väl inte lita på, eller?) men att gå ut med det offentligt som förbundet gjort är så fruktansvärt okänsligt att man kräks.

Men nu börjar media ändra fokus, och byter från häxjakt och börjar så småningom skriva om människan vars liv och karriär de genom sin journalistik kan varit med om att förstöra.

Även Aftonbladet. I en artikel förklarar de hur fina läsare de har, där en majoritet har röstat för att det bedrivs häxjakt mot tonåringen. Det finns bara ett litet problem. Aftonbladet kanske var värst av alla under häxjakten, åtminstone i vårt härliga land. Kolla t.ex in den kreativa leken med färg i rubriken till den här artikeln (”Utmanaren” – med ”man” förstärkt i rött).

Jag blir äcklad av denna varböld till tidning.

PS! Det är många som säger att man ska ignorera kvällstidningarna och det kan man visserligen göra, men samtidigt så anser jag att det är viktigt att granska skiten de skriver då de trots allt har miljoner läsare.

Aftonbladet – the dyngspridare does it again

I Aftonbajsets kamp för att fördumma svenskarna ytterligare så tog de idag, på sportsidorna, ytterligare ett steg. Med rubriken Springer i burka – trots 30 grader så skriver de om en kvinnlig löpare från Bahrain som är med i årets friidrotts-VM. Kvinnan de skriver om är (av nån konstig anledning) troende muslim, så istället för att springa i korkorta byxor och en topp så har hon en mer heltäckande dräkt – dock som alla löpardräkter tight, fast den täcker då även ben och armar.

Men hur i hela friden Aftonbladets begåvningsreserv har lyckats få det till en burka är för mig obegripligt. Speciellt när de, till artikeln, klipper in en definition från wikipedia om just burka:

Burka är ett slags ytterplagg som täcker hela kroppen och ansiktet. Vanligen sydd i ett lätt material bärs den utomhus över vanliga kläder av vissa muslimska kvinnor, främst i Afghanistan, delar av Pakistan och norra Indien.

Och som alla normalbegåvade (och troligen de flesta med lägre begåvning som inte jobbar inom kvällspressen) ser så täcker löpardräkten inte ansiktet, och den är heller inte speciellt ”formlös”, så som burkor är (de ska ta bort alla kvinnliga former). Vad den här löparen har på sig är helt enkelt en vanlig löpardräkt, fast heltäckande, med en löparanpassad variant av hijab (huvudduk).

Faktum är att dräkten inte alls är olik den som – den icke-muslimska – Cathy Freeman bar vid OS 2000.

Att Svenne Banan hemma i stugan i Sveg sitter och orerar över arabkärringen som springer i burka vore inte så chockerande, men borde man inte förvänta sig mer av Sveriges största dagstidning?

Men att Aftonbladet är ett hån mot all form av intelligens och allmänbildning är inte direkt nån nyhet.

Journalistisk ohederlighet – del 19 239

Efter Ugglas löfte om att vi som har Spotify ska slippa snubbla över hans intellektuellt utmanande musik så verkar det som om kvällspressen har börjat nåt slags korståg mot Spotify och skivbolagen.  Stora skivbolag förtjänar visserligen i stort sett alltid skit, men när kritiken bygger på gammal god journalistisk ohederlighet, kvällspressens signum som det spridande av avföring de är, så måste man säga ifrån.

Båda de svenska kvällstidningarna har nämligen hakat upp sig på en påstådd värdering av spotify på närmare 2 miljarder kronor. Och med denna värdering som utgångspunkt så försöker dumhetens riddare få oss att tro att Sony BMG har tjänat 116 miljoner hitills på Spotify, och att detta är pengar som gått rakt ner i fickan på giriga skivbolag. De skriver det givetvis inte rent ut, men det är underförstått att det är så vi korkade läsare ska tolka artiklarna.

Problemet är att dessa pengar inte finns. De är en skrivbordsprodukt. En uträkning. En gissning, Spekulation. Det är ekonomer som suttit i sina grottor och räknat ut att si och så mycket är bolaget – hypotetiskt – värt om det skulle säljas idag. Eller vad de i alla fall anser att själva affärsidén är värd. Och eftersom Sony BMG fortfarande sitter hårt på sin andel av företaget har de hitills inte sett röken av de där 116 miljonerna, mer än en siffra i en tidning. Och mig veterligen har har Spotify än så länge enbart gjort väldigt blygsamma resultat – en fågel viskade i mitt öra att vinsten hittills ligger i en storleksordning runt 300 000. Varav då Sony BMGs andel (6%) uppnår till den enorma summan av 18 000 kronor.

Sen är det säkerligen så att de tar en del av kakan per lyssning av sina artister, det ligger liksom i skivbolagens natur. Men det är fortfarande en väldigt blygsam summa per lyssning – även delen som skivbolagen får.

Så hur man än vänder och vrider på det hela så kan jag knappast få det till att Spotify är det där fantastiska klippet för skivbolagen som exkrementpressen och aftonbajset försöker få oss att tro. Om de däremot säljer sina andelar idag till den summan som de pårökta ekonomerna kommit fram till så är det visserligen det, men det har ännu inte skett, och jag tror inte heller det kommer att ske. Jag tror nämligen inte – fast jag kanske är naiv – att skivbolagens främsta anledning till delägarskap i Spotify är rent ekonomiska, i betydelsen casha in pengar snabbt. Snarare är det ett sätt att (15 år efter resten av världen) hänga med i teknikutvecklingen och bevaka sina intressen gentemot en tjänst som många tror kommer revolutionera vår musikkonsumtion.

Nu har jag försvarat skivbolagen. Jag känner mig faktiskt en smula smutsig. Men i valet av två ondskefulla ting, stora skivbolag och kvällspressen, så kommer jag aldrig stå på de sistnämndas sida. Och det går heller inte komma ifrån det faktumet att det har hänt historiskt att stora elaka skivbolag faktiskt har gett oss något bra, av hög kvalitet. Ett påstående man verkligen inte kan säga om svensk kvällspress.

Som en liten extra bonus kan man också nämna att fördumningen modell Aftonbladet tar sig extra bisarra utryck när de i sin Spotify-artikel kallar stolpskott som Adam Tensta och Sarah Dawn Finer för ”stjärnor”, och nämner dem i samma andetag som The Beatles och Bob Dylan. Bara i Aftonbladet, barn. Bara i Aftonbladet.

Tillägg: Det kan vara värt att nämna att den första avräkningen- den som Uggla rasar mot – från Spotify som artisterna nu har fått är beräknat på perioden okt 2008 – feb 2009. Noterbart är även att sedan mars 2009, dvs efter senaste avräkningsperioden, har man ökat antalet användare i Sverige med närmare 300%! Så en inte alltför kvalificerad gissning är att vid nästa avräkning kommer också antalet lyssningar, och då även intäkterna för artisterna, ha ökat betydligt. Fast inte för Uggla, förhoppningsvis. Men tyvärr är det vetenskapligt bevisat att folk i allmänhet saknar god smak.

Det är synd om Tito också…

Eftersom jag skrivit om hur synd det är Magnus Uggla, så måste jag också kommentera att det är synd om Tito Beltran också. Tito sitter i fängelse för våldtäkt (oskyldigt givetvis, som alla andra i fängelse) och tycker tydligen det är ganska hemskt att han måste jobba – det är som ett arbetsläger rentav, och inte kan ”studera” opera på halvtid.

Nåväl, han kan väl alltid sättas i isolering istället.

Och han kanske skulle tänkt sig för lite innan?

Om han nu kände att han behövde studera opera så kanske han inte borde gått och våldtagit en 18-åring barnflicka? Känns ju en smula onödigt så här i efterhand, speciellt när man vet att fängelse i många fall brukar  ha en negativ inverkan på karriären, ja om man inte är hip hop-artist. Och vem vet – Tito kanske tänker byta bana.

Just a thought.

Hoppas bara att Tito nu inte tappar tvålen i duschen. Vore ju för himla taskigt – och visserligen en smula ironiskt – om han råkar ut för en våldtäkt från nån annan oskyldig medfånge.

Stackars Uggla…

Idag kan man i Aftonblaskan läsa om hur Magnus Uggla (med en förmögenhet på närmare 30 miljoner, om nån är intresserad) fullständigt ”rasar” mot Spotify och den ”dåliga” ersättningen:

När jag fick den första avräkningen från Spotify visade det sig att jag under det första halvåret tjänat lika mycket på sex månader som en halvdan gatumusikant drar in på en dag.

Nu vet jag inte exakt hur pengarna från Spotify fördelas, men jag kan inte tänka mig att det är enorma summor per lyssning. Det är ju inte så att jag laddar hem och behåller låten, utan lyssnar strömmande – att jämföra med on-demand radio, ungefär.

För radio så betalar STIM ut ca 70 kr/minut för spelningar i P3 och 1-3 kr/min för spelningar i reklamradio. Så om man jämför Spotify med en reklamradiostation så borde ersättningen alltså vara rätt låg.

Och man kan givetvis heller inte jämföra varje enskild lyssning med en spelning på reklamradio, men däremot är det rimligt att säg 50 000-100 000 lyssningar av en låt på spotify motsvarar ersättningen man får från reklamradion (det är jämförbart med lyssnarantalet på en lokal reklamradiostation).

Så om man rent hypotetiskt säger att en miljon lyssningar har gjorts av Uggla-låtar så motsvarar det kanske 10-20 spelningar på en reklamradiostation, och räknar vi då ett snitt på 4 minuter per låt så innebär det alltså att han ska ha betalt för ca 40-80 min spelning enligt reklamtaxan, dvs (med högsta taxan, maximalt antal minuter) 240 spänn. Som en gatumusikant ungefär.

Nu är detta givetvis bara ett hypotetiskt exempel, men det lär var nåt liknande sätt ersättningen från Spotify räknas ut på. Sen tror jag iofs att deras ersättning är högre än vad man får i STIM-pengar från reklamradion, men den går ju aldrig, aldrig, aldrig att jämföra med den ersättningen artister får om nån köper en download från t.ex iTunes – helt enkelt för att du inte får behålla filen. Men hur ska man förklara det för en artist med ynka 30 miljoner på banken?

Men det kan ju också vara så enkelt att väldigt få människor, förhoppningsvis, har lyssnat på Uggla. Och även att en del av pengarna för spelningar av usla artister går som straffskatt tillbaka till staten, men det är bara en önskedröm.

(Man får heller inte glömma att Spotify fortfarande är i utvecklingsstadiet, ersättningar lär väl öka ju mer pengar företaget drar in. Förhoppningsvis. Sen är det också möjligt att artisterna blir rejält våldtagna av de giriga skivbolagen, men då är mitt tips att starta egna bolag och äga sina egna rättigheter – istället för att penningkåta skivbolag och förlag ska sno en stor del av kakan.)

En låt för er som har Spotify: http://open.spotify.com/track/08iFLcVgXtu5mgtFfgZXfP

Uppdatering: Enligt uppgift får artister ca 0,0001 kr/min en låt lyssnas på, dvs ca 0,0004 kr per fyraminuters låt. Visst – det är verkligen inte mycket – alltså ca. 40 spänn om 100 000 personer lyssnar på en låt. Så för att återknyta till min jämförelse med reklamradion så får artisten, om samma låt spelas på en station med typ 100 000 lyssnare, som max 12 kronor. Om vi då med mitt exempel ovan säger att musiken har spelats motsvarande 80 min på reklamradio så ger reklamradion fortfarande bara 240 kronor, men Spotify ger alltså för en likvärdig exponering ungefär 800 kronor. Spotify ger alltså – i dagsläget – mer än tre gånger så bra betalt som exponering i reklamradio.

Problemet är väl att en del artister, som exempelvis Uggla, inte förstår skillnaden mellan strömmande media och nedladdningsbar media. Självklart ska du som upphovsman ha bra betalt om nån köper en digital fil med din musik än om någon bara lyssnar på musiken. Och eftersom då Spotify är mer lönande än reklamradio så borde de kanske inte klaga…

Att Uggla handlar mer om pengar än att sprida bra musik borde man förstå bara genom att lyssna på skiten och det är ganska talande att han inte ens – längre – finns på Myspace – där artisterna, utan ersättning, strömmar musik till oss vanliga dödliga.

Intressant att notera i sammanhanget är också att STIM inte har något emot Spotify, tvärtom, och att Spotifys betalningsmodell är intäktsbaserad – ju mer de tjänar ju mer ger de till artisterna:

Men vi tillämpar en royaltybaserad ersättningsmodell. Det betyder att ju mer intäkter Spotify drar in, desto mer blir det till rättighetshavarna. Spotify har existerat mindre än ett år men har redan etablerat sig som en omtyckt musiktjänst som genererat mer än en halv miljon till musikens upphovsmän för de första 2-5 månaderna. Detta plus den noggranna musikrapporteringen vi får från Spotify indikerar fortsatt ökade och säkra intäkter till musikskaparna.