Lycka i en liten plastbit (och i en plåtbit).

När jag kom hem frÃ¥n jobbet idag lÃ¥g det i brevlÃ¥dan en fin liten plastbit – ett sprillans nytt VISA-kort frÃ¥n Swedbank. Ni som läste om min irritation över att häromveckan blivit nekad just ett sÃ¥nt, frÃ¥n just Swedbank, förstÃ¥r att jag blir glad över det. Äntligen fÃ¥r man bli lite vuxen och slippa bli hÃ¥nad för sitt bebiskort (ni skulle se minen när jag för ett tag sen skulle betala en hotellnota med mitt Maestro – det var som om de tittade pÃ¥ ett dött djur som kattungen släpat in). SÃ¥ Swedbank är kanske inte sÃ¥n miffobank trots allt.

(Jag testade helt enkelt att göra en ny beställning, fast från mitt lokala bankkontor istället för på internetbanken)

Nu väntar jag bara pÃ¥ att nästa roliga paket. Har beställt en ny klocka. Inget speciellt, bara en billig SEIKO-chronograph (dock med batteri. Usch) – som jag fick för halva priset (halva priset pÃ¥ en redan billig klocka = bra affär) direkt frÃ¥n Japan. Blir en perfekt sommarbeater. Jag har nÃ¥gra äldre mekaniska klockor som jag verkligen gillar, men de saknar bl.a en viktig egenskap för en vettig sommarklocka – nämligen i stort sett total avsaknad av vattentäthet. SEIKOn är i alla fall vattentät till 100 meter – vilket dock inte innebär 100 riktiga meter under vatten. 100 meter – eller 10 ATM – innebär, trots namnet, att man kan bada med den, och snorkla vid ytan. 50 meter tÃ¥l att duschas med och 30 meter tÃ¥l vattenstänk, typ regn. Vill du kunna dyka pÃ¥ riktigt med din klocka sÃ¥ bör den vara vattentät till minst 150-200 meter. Jag vet, det är en smula förvirrande det där.

Tue 30 Jun 2009 | Comments Off

Klart dom ska sitta bra…

Om ungefär en och en halv vecka sÃ¥ är det tydligen nÃ¥t EU-spektakel i grannhuset. Min spontana tanke om det hela är att allt verkar sÃ¥ hysteriskt – kommunen har fÃ¥tt för sig att köra en riktig floskel som slogan – “Hela Europas mötesplats”. Yeah right. Inga fötter pÃ¥ jorden här inte. Men förutom det sÃ¥ putsas, fejas och byggs om typ överallt, i alla fall runt högskolan. Jag visste faktiskt inte att det behövdes stÃ¥hej bara för att nÃ¥gra ministrar (av den mer oprofilerade sorten – inte nÃ¥t sexigt som typ utrikesministrar) ska vara här nÃ¥gra dagar. Det intressantaste är nog dock att det inte duger med vilka möbler som helst (typ de befintliga…) utan ministrarna och deras entourage mÃ¥ste tydligen ha speciella möbler. Men det är klart – de mÃ¥ste väl sitta bra? Vi vill ju inte ha massa griniga politiker. Tänk vad de kan snacka illa om Jönköping och högskolan om de inte fÃ¥r sitta som de är vana. K A T A S T R O F.

Idag anlände i alla fall nÃ¥gra lÃ¥ngtradare med möbler hit. Ska nog försöka tigga till mig en rundtur i de ombyggda lokalerna innan nästa hysteri startar – alla säkerhetskontroller.

ministerstol

Thu 25 Jun 2009 | Comments (2)

Ur Daniels skrivarlåda

Det gick snett redan från början.

Så skulle jag kunna sammanfatta mitt liv så här långt.

Allt beroende pÃ¥ olyckliga omständigheter och – i retroperspektiv – felaktiga val.

Jag kan inte komma på exakt när det började, men det första felaktiga valet jag gjorde var redan i tvåan på lågstadiet. då fick vi erbjudanden om att börja med diverse fritidsaktiviteter i kommunens regi. Hade jag varit smart och tänkt framåt så hade jag ju valt att spela gitarr, eller något annat som kunde grundlagt en rock- eller pop-pojke-med-gitarr-karriär. Flickor smälter av Pojke Med Gitarr. Så är det.

Jag valde det mindre sexiga Färg och Form. Jag gillade ju att rita och måla. Så under något års tid så ägnade jag en dag i veckan åt att dreja fula lervaser och måla hiskeliga akvareller. De enda som blir imponerade av det är välvilliga föräldrar.

Det andra olyckliga var att jag under hela min uppväxt var intresserad av två så ocharmiga saker som datorer och historia. Medeltiden. Riddare, borgar och svärd.

Andra barn började syssla med sport av olika former, sånt som gav både motion och arbetade av barnfläsket, eller hängde på fritidsgården där de kunde träffa flickor. Forever Young var låten som det dansades tryckare till. Själv satt jag hemma med min Commodore 64 och programmerade basic eller spelade Summer Games. Och jag var usel på datorspel. Är det fortfarande. Eller så hängde jag på biblioteket med näsan djupt nere i någon bok med bilder på svärd.

Behöver jag ens säga att jag hade glasögon? Och då ska ni veta att glasögon på 80-talet varken var speciellt snygga eller hippa. Idag däremot bär jag dem med stolthet och har även fått en viss fetisch för flickor med glasögon.

En bokläsande, småtjock datornörd med glasögon. Inte direkt vad flickorna skrek efter.

Inte blev det bättre på högstadiet. Då dejtande och hånglande för de flesta började på allvar. För att ytterligare förbättra mina aktier så började jag spela rollspel. Fyra finniga killar med glasögon instängda i ett svettigt rum där de dödade imaginära orcher har av någon anledning aldrig ansetts vara ett gott val när pojkvän skulle väljas. Att mamma fixade kläder, och att det i många fall handlade om storebrors avlagda, var dödsstöten.

Första hånglet var dagen jag slutade nian. I fyllan och desperationen dög alltså även tönten. Själv däckade jag någon timme senare på en toalett och gick hem. Så så mycket mer blev det inte av det.

På gymnasiet fortsatte jag den utstakade vägen. Som en logisk följd av datorer och rollspel så började jag lyssna på syntmusik. I den småstad jag växte upp i fanns inga tuffa syntklubbar med svartklädda flickor och dito pojkar. Det var en subkultur reserverad för pojkar med glasögon och portföljer som gick natur eller ekonomisk. Och som hyste osexiga ungmoderata åsikter. Glöm alltså allt ni har sett från tuffa syntklubbar i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Det var sånt vi knappt kunde drömma om. Och vi kunde ändå aldrig se coola ut hur mycket vi än försökte. De fysiologiska förutsättningarna fanns inte. Freaks and geeks.

Ett minne från gymnasiet som fortfarande sitter kvar är när killen jämte mig på en lektion bad att få låna mitt kollegieblock. Klart han fick. När jag fick tillbaka det strax efter hade han skrivit stort på en sida om vilken tönt jag var. Och så flinade han. Själv fnissade jag lite osäkert. Ville inte visa mig svag. Men i tankarna så raderade jag ut hans flin med en välplacerad vass penna. Han var lång och vältränad. Omsvärmad av flickorna. Märkeskläder och snorrika föräldrar. Sparka på dom som ligger har alltid varit en folksport.

Som så många andra så flyttade jag hemifrån strax efter studenten. Långt hemifrån. Började på universitet. Nu skulle man för första gången i livet hamna med likasinnande. I mitten av rangordningen istället för längst ner. En värld fylld av flickor, tentafester, musik, diskussioner och nya vänner låg framför mig. Trodde jag.

Wed 24 Jun 2009 | kommentarer (1)

6800 idioter har tyckt till.

I anknytning till en Aftonbladet-artikel om att Frankrikes president Sarkosy vill ha bort burkan sÃ¥ har de även en omröstning med den rätt läskiga frÃ¥gan “Ska staten bestämma hur vi ska gÃ¥ klädda?”. Resultatet är minst sagt skrämmande:

burka

Nu ska man ju i och för sig ta internetomröstningar med en busslast salt, och det är väl inte ens säkert att alla läst frÃ¥gan – en del tolkar det säkerligen som “Tycker du staten ska bestämma hur de hemska muslimerna ska gÃ¥ klädda”. Men om det verkligen är sÃ¥ att de här 56% tycker staten ska kunna lägga sig i vÃ¥r klädsel, ja dÃ¥ är – just nu – ca 6800 (minst!) av Aftonbladets läsare helt störda.

Uppdatering: Nu nÃ¥gra timmar senare sÃ¥ har antalet röster nästan fördubblats, men procentfördelningen ligger kvar.  Vi är alltsÃ¥ uppe i ungefär 13 000 idioter.  Den dagen rädslan för sÃ¥nt som är annorlunda leder till – ännu fler – lagar som inskränker vÃ¥r frihet sÃ¥ är det dags att flytta. Staten ska aldrig – med betoning pÃ¥ aldrig – lägga sig i vilka kläder vi bär.

Sen är det givetvis bedrövligt om kvinnor av religiösa skäl tvingas bära burka, men religiösa tokigheter bemöter man inte med korkade lagar. F.ö är inte ens burka – eller niqab – speciellt vanligt  i västvärlden. Jag har pÃ¥ resor i västeuropeiska – mÃ¥ngkulturella – storstäder kanske sett en handfull. Det är heller inte speciellt vanligt i den muslimska världen – förutom i ett fÃ¥tal stater/regioner. Däremot är det ett iögonfallande och lätt byte att attackera.

Tue 23 Jun 2009 | Comments Off

Dags att bli inspärrad.

Eftersom jag enligt Expressens test lider av “boreout” (”Eftersom du har svarat “Ja” pÃ¥ mer än fyra frÃ¥gor lider du troligen av boreout, eller är nära att drabbas”) sÃ¥ roade jag mig med att göra nÃ¥gra till av Expressens högst vetenskapliga tester. Det blev minst sagt bedrövliga resultat.

Har du vuxen ADHD?

Du har fått fyra poäng eller mer. Det kan innebära att du har vuxen-adhd. Du kan vända dig till din läkare eller annan specialist för utredning.

Ok. Troligen inget nytt för de som känner mig…

Lider du av social fobi?

Du har troligen en svårare form av social fobi, så kallad generaliserad social fobi.

Ok. Jag gillar inte att ringa folk jag inte känner sÃ¥ bra, jag är heller inte den som tar första steget till att prata med okända pÃ¥ fester och vid lunchbord. Jag har överhuvudtaget rätt svÃ¥rt att initiera kontakt. Men jag springer inte och gömmer mig om jag mÃ¥ste träffa nÃ¥n för mig okänd person, ofta brukar det lossna efter ett tag. Men visst, jag kan vara en smula blyg, eller ja – svÃ¥rare form av social fobi var det visst…

Depression – testa om du är i riskzonen!

Du ligger i riskzonen. Du har svarat ja på mer än fem av frågorna, inklusive fråga 1 och fråga 2. Du är sannolikt deprimerad och behöver söka läkarhjälp.

Göm knivarna om jag kommer på besök. Vilket jag troligen inte gör, p.g.a min sociala fobi.

Är du beroende av socker?

Du har svarat ja på fyra eller fler av frågorna. Du bör söka professionell hjälp av en sjuksköterska, dietist eller läkare för att göra en ordentlig bedömning av din situation och för att få hjälp att lägga om kursen.

Mmm. Kebab. Mmm. Godis. Mmm. Coca-Cola. Mmm. Chips. Alla normala människor skulle nog bli sockerberoende enligt det testet. Dock svarade jag “nej” pÃ¥ vad jag trodde var de viktigaste frÃ¥gorna (typ om jag blir arg om nÃ¥n snor ur mitt godisförrÃ¥d eller att jag ljuger om hur mycket bröd jag äter…).

Har du gott på hälsomyterna?

Du fick 9 rätt av 10 möjliga Oj, oj, oj. Du har verkligen inte gått på myterna. Jättebra jobbat!

Med tanke pÃ¥ att jag gör dessa jäkla hälsotester sÃ¥ borde jag väl gÃ¥tt pÃ¥ nÃ¥n myt? Men tydligen inte…

Lider du av hypokondri?

Du lider sannolikt inte av hypokondri.

Med tanke pÃ¥ att jag gör dessa jäkla hälsotester sÃ¥ borde jag väl vara hypokondriker? Men tydligen inte…

Tur kanske då att jag inte kommer bli så gammal

Du bör förändra ditt liv, risken är uppenbar att du riskerar att dra på dig sjukdomar som i förlängningen förkortar ditt liv.
Du kan ha svårt att nå medellivslängden som är 82,9 år för kvinnor och 78,7 år för män.

I övrigt anser jag nog att det krävs mer än bara ett fÃ¥tal ja/nej-frÃ¥gor för att ställa en diagnos pÃ¥ människor. Psyket är inte svart eller vitt. Men det kanske bara är jag som tycker sÃ¥? Knäpp som jag är…

Mon 22 Jun 2009 | Comments Off

Direkt från Nordkoreas journalisthögskola.

Det kan inte finnas mÃ¥nga svenskar som fÃ¥tt sin utbildning pÃ¥ en Nordkoreansk journalisthögskola, men Expressen har faktiskt en anställd. Jag pratar om deras “hovreporter” Johan T Lindwall. Jag har visserligen inga bevis för detta, men den personkult han ägnar sig Ã¥t när det kommer att krypa för kungahuset kan han knappast lärt sig pÃ¥ en svensk utbildning, den kan han bara ha lärt sig i Pyonyang.

Hans senaste artikel där svennen från Ockelbo jämförs med stålmannen måste vara det konstigaste jag har läst i svensk dagspress. Någonsin.

Jag hoppas du får ryggskott av allt bugande för den påhittade överhögheten, redaktör Lindwall.

Sun 21 Jun 2009 | kommentarer (1)

Klockor, klockor, klockor.

Jag har så här på gamla dar (nåja…) fått något av ett klockintresse – alltså armbandsur. Tidigare har jag mest sett klockor som ett bruksföremål, något som visar tiden – och för det kan man likaväl använda sig av mobilen. Men jag har insett att det är så mycket mer än så; det är smycken, konst, teknik. Kalla det vad ni vill.

Det började med att jag tilltalades av ett par äldre klockor rent estetiskt, men sen sÃ¥ föll jag snabbt djupare och djupare ner i träsket. Plötsligt sÃ¥ sitter man där och läser pÃ¥ om klassiska märken, om olika urverk och komplikationer. Och klockan är dÃ¥ sÃ¥ mycket mer än designen. Man inser att det inte gÃ¥r att nöja sig med vad som helst bara för att det är ett snyggt yttre, det är minst lika viktigt med vad som finns innanför boetten (ungefär som i mänskliga relationer alltsÃ¥. Dock verkar det vara fÃ¥ som – när det kommer till människor – kan se charmen i en smÃ¥tt defekt 34-Ã¥ring med skönhetsfel, men det är ett helt annat ämne).

Jag har dock ännu inte fastnat i det riktiga träsket, de som lägger varenda krona de har på klockor, och som bygger upp stora samlingar med allt från Swatch till svindyra prestigeklockor. Än så länge har jag bara en knapp handfull klockor från 60-70-talet, men visst finns det nån slags galen dröm om att börja äta enbart gröt och köpa en massa schyssta klockor till ohumana priser.

Men som sagt, där är jag inte. Än. Men det finns väl en risk att jag om några år råkar ut för en intervention med familj, vänner och psykolog som försöker få en grav missbrukare att inse att man inte måste ha en IWC Grande Complication – och att den inte är värd att bli kriminell för.

Mina kunskaper är väldigt begränsade än så länge, man kan säga att jag har tagit första fempoängskursen (eller ja, 7,5 hp för er ungdomar) i klocknörderi – och jag har alltså en lång väg kvar till min doktorsexamen, men jag tänkte ändå det kunde vara kul att dela med mig lite av de (blygsamma) kunskaper jag har skaffat mig. Kanske kan man väcka klockintresset hos någon mer?

Senare i veckan kommer jag att återkomma i detta ämne.

Wed 17 Jun 2009 | Comments (5)

Humor från piratbukten.

Expressen intervjuar Peter Sunde från The Pirate Bay om tjänsten Ipredator:

Varför tar ni betalt för er tjänst?
– Den kostar pengar att göra programmet. Det är svindyrt. Så den avgift vi tar ut är ett självkostnadspris helt enkelt.

Öh. Ja. Det brukar kosta pengar att göra program. Och skivor. Och filmer. Och böcker. Det är en av anledningarna till att upphovsmän (eller kvinnor) gärna tar betalt för sina produkter/verk och helst inte vill att de läggs ut gratis på exempelvis The Pirate Bay.

(Om de får säg tiotusen kunder som betalar 5 euro i månaden för Ipredator så ger det på årsbasis ca. 6,5 miljoner kronor. Borde det inte bli några kronor över till böterna också då?)

EDIT: NU blir jag besviken eftersom det visar sig att Expressen citerat fel, jag annars är barnsligt förtjust i den typen av självmål. Det korrekta ska vara:

Det är inte programmet som är dyrt utan all bandbredd. Det är svindyrt. Så den avgift vi tar ut är ett självkostnadspris helt enkelt.

Lite synd att de hann ändra det innan min blogg blev överlusad av arga – och troligen humorlösa – pirater. Ty även en pirat hade väl sett det roliga i citatet om det nu inte hade varit felciterat vill säga.

Givetvis hade jag kunnat räkna ut med lillfingret att han var felciterad, eftersom min erfarenhet från dagspress är att det finns alltid alltid fel i artiklar. Så vad lär man sig av detta, jo att man ska vara mediekritisk även halv ett på natten.

Sen vill jag bara förtydliga – att även om jag ironiserade över Sundes – felciterade – uttalanden sÃ¥ är jag en god medborgare och stöder inte pÃ¥ nÃ¥t sätt statens och företagens hetsjakt pÃ¥ medborgarna. Jag röstade t.o.m PP i EU-valet. SÃ¥ nu vet ni det.

(Sen är det fortfarande sÃ¥ att det givetvis är dyrt att producera böcker, filmer, program, musik etc. Även om det “bara” rör sig om engÃ¥ngssummor. )

Tue 16 Jun 2009 | Comments (5)

Miffobank.

Jag blev för mer än tio Ã¥r sen av med mitt Visa-kort pga en klantig biluthyrare som tog flera mÃ¥nader pÃ¥ sig att dra pengarna för en bilhyra vilket ledde till en övertrassering. Sen dess har jag haft bebiskortet Maestro. Jag har nÃ¥gra gÃ¥nger – när jag fick fast jobb med skaplig lön – försökt fÃ¥ tillbaka mitt Visa – men Swedbank har hänvisat till mina gamla synder. Sen dess har jag skitit i det, och vant mig vid Maestrot – det funkar liksom även om det känns pinsamt att inte ha ett “riktigt” kort.

För drygt tvÃ¥ Ã¥r sen (mars 2007) rÃ¥kade jag dra pÃ¥ mig en betalningsanmärkning, pÃ¥ drygt 700 kronor, pga en försenad TV-licens. Tydligen skickar Radiotjänst till kronofogden – med automatiskt utslag – snabbare än man hinner säga “avskaffa TV-licensen”.

För två veckor sen fick jag ett brev från Swedbank:

Idag har du ett Bankkort Maestro. Det är ett av våra enklare kort med begränsade möjligheter. Nu vill vi erbjuda dig att prova ett Bankkort Visa.

Givetvis fÃ¥r jag dÃ¥ tillbaka mitt gamla begär och skickar en ansökan. Tänker dumt nog att betalningsanmärkningen säkert inte blir nÃ¥gra problem. De erbjuder ju mig ett Visa ju. Och jag ska ju inte ha nÃ¥n kredit eller annat läskigt – utan enbart ett bankkort, kopplat till mitt konto, mitt konto som fylls pÃ¥ den 25:e varje mÃ¥nad med en skaplig (men inte hög ;) ) summa. Jag tänker även att “de ser väl att jag haft samma arbetsgivare i Ã¥tta Ã¥r, med en fast och ständigt ökande inkomst. Jag har lÃ¥g hyra och inga jättedyra lÃ¥n”.

Men ack vad jag bedrog mig. Idag kom svaret:

Vid en bankkortssansökan tas en kreditupplysning. Denna visade att du har betalningsanmärkningar och därför kan din ansökan om Bankkort inte beviljas.

Tack så jävla mycket. Skithögar.

Ja, jag vet. Jag får skylla mig själv som slarvar och drar på mig en betalningsanmärkning. Ja, det står säkert i villkoren att man skoningslöst nekar alla med anmärkning. Men jag blir ändå förbannad och ledsen.

Det är ett jävla piss att bankerna enbart tittar på den där satans, dumma, korkade, onödiga betalningsanmärkningen. Skitsamma om den är en slarvig försenad TV-licens på några hundra eller en skatteskuld på miljonen. Skitsamma att man har fast jobb och fast inkomst. Skitsamma om man inte ska ha kredit. Vi ska alla behandlas lika. Den allsmäktiga betalningsanmärkningen gör oss alla lika värdelösa.

Det blir ju extra bissart med tanke på att jag fick mitt första Visa-kort när jag var fattig student utan någon som helst inkomst förutom CSN.

Tyvärr gör ocksÃ¥ den där satans anmärkningen att jag heller inte kan byta bank – nÃ¥t jag borde gjort redan för flera Ã¥r sen.

(Hade det inte varit för den gamla historien och det fina “erbjudandet” som damp ner häromveckan hade jag inte blivit sÃ¥ här upprörd. Tyvärr – kanske jag ska säga – skickade jag även ett upprört mejl tillbaka till banken, det är verkligen inte min stil, men den här gÃ¥ngen trodde jag verkligen att jag kunde fÃ¥ ett Visa-kort igen och blev jäkligt irriterad över svaret. Well. Den Ã¥ttonde mars 2010 kommer undertecknad i alla fall att byta bank).

Mon 15 Jun 2009 | Comments (6)