Idag fyller faktiskt subjektiv fem år. Den 12 januari 2004 var dagen då jag började blogga här. Jag vill inte på något sätt framhäva mig själv som nån pionjär men jag bör onekligen – tillsammans med en handfull andra vara en av de tidigare bloggarna i Sverige, som fortfarande existerar (även om jag haft en del både kortare och längre uppehåll).
Det har varit en resa måste jag säga. I och med att jag var ganska tidig med bloggande och hittade nån slags stil som folk av någon konstig anledning verkade gilla så gick jag ganska fort från en blogg med bara närmast sörjande som läsare till rätt så uppmärksammad med tusentals läsare i veckan. Sen efter några år så tröttnade jag. Eller ja tröttnade och tröttnade. Ska jag vara ärlig så fick jag nån slags prestationsångest. I och med att läsarna och uppmärksamheten ökade stadigt hela tiden ställde jag massa krav på mig själv att hela tiden ha något vettigt att säga, och samtidigt skriva bättre och bättre. Bloggandet blev helt enkelt för allvarligt.
I och med att antalet bloggar – även inom “mitt” område – verkligen ökade dramatiskt så kände jag att jag kunde inte hänga med i konkurrensen. Det fanns så många som gjorde samma sak som jag, fast både bättre och snabbare. Så då lade jag av.
Men sen en tid tillbaka har lusten kommit tillbaka och jag ställer inte längre samma orimliga krav på mig själv. Jag har inte längre några ambitioner att vara “inflytelserik” eller så. Och jag går heller inte in dagligen och kollar statistiken. Jag bryr mig inte så mycket längre. Och med mitt senaste – och rätt långa – blogguppehåll så känns det som jag är tillbaka på ruta ett. Det är bara de närmast sörjande kvar.
Men de blir i alla fall inte av med mig så lätt den här gången.
Jag är kvar här, och är glad att du också är det (igen).
Hurra!
du var en av de största inspirationsskällorna när jag bestämde mig för att dra igång min egen “gnällhörna” på nätet.
tackar tackar, båda två
Kul att man har några läsare kvar – trots att man kommit ut som icke-borgare numera
(fast jag är ju fortfarande en anarkistisk socialliberal i själen…)
Skriv för bövelen, hr. Subjektiv. Du förlorar aldrig kärnan av uppskattare, eller vad man bör kalla oss.
Och du blir inte av med oss. Inte mig i alla fall.
Jag är kvar också
“Men de blir i alla fall inte av med mig så lätt den här gången.”
Jävla teaser! Du börjar men sen händer inget…
Piratpartiet.
Mmmm… å den kommentaren la jag ju på helt rätt inlägg. Doh.