Subjektiv fyller fem.

Idag fyller faktiskt subjektiv fem Ã¥r. Den 12 januari 2004 var dagen dÃ¥ jag började blogga här. Jag vill inte pÃ¥ nÃ¥got sätt framhäva mig själv som nÃ¥n pionjär men jag bör onekligen – tillsammans med en handfull andra vara en av de tidigare bloggarna i Sverige, som fortfarande existerar (även om jag haft en del bÃ¥de kortare och längre uppehÃ¥ll).

Det har varit en resa måste jag säga. I och med att jag var ganska tidig med bloggande och hittade nån slags stil som folk av någon konstig anledning verkade gilla så gick jag ganska fort från en blogg med bara närmast sörjande som läsare till rätt så uppmärksammad med tusentals läsare i veckan. Sen efter några år så tröttnade jag. Eller ja tröttnade och tröttnade. Ska jag vara ärlig så fick jag nån slags prestationsångest. I och med att läsarna och uppmärksamheten ökade stadigt hela tiden ställde jag massa krav på mig själv att hela tiden ha något vettigt att säga, och samtidigt skriva bättre och bättre. Bloggandet blev helt enkelt för allvarligt.

I och med att antalet bloggar – även inom “mitt” omrÃ¥de – verkligen ökade dramatiskt sÃ¥ kände jag att jag kunde inte hänga med i konkurrensen. Det fanns sÃ¥ mÃ¥nga som gjorde samma sak som jag, fast bÃ¥de bättre och snabbare. SÃ¥ dÃ¥ lade jag av.

Men sen en tid tillbaka har lusten kommit tillbaka och jag ställer inte längre samma orimliga krav pÃ¥ mig själv. Jag har inte längre nÃ¥gra ambitioner att vara “inflytelserik” eller sÃ¥. Och jag gÃ¥r heller inte in dagligen och kollar statistiken. Jag bryr mig inte sÃ¥ mycket längre. Och med mitt senaste – och rätt lÃ¥nga – blogguppehÃ¥ll sÃ¥ känns det som jag är tillbaka pÃ¥ ruta ett. Det är bara de närmast sörjande kvar.

Men de blir i alla fall inte av med mig så lätt den här gången.

Mon 12 Jan 2009 | Comments (9)

Bye bye, borgerligheten.

Ända sedan jag röstade första gÃ¥ngen, 1994, har min röst gÃ¥tt till nÃ¥got borgerligt parti. I tur och ordning har jag – i riksdagsvalet – röstat pÃ¥ Moderaterna, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet (i kommun- och landstingsval kan jag gjort nÃ¥n avstickare. I EU-parlamentsvalet minns jag inte). Men nu blir det inget mer. Jag kan inte se mig själv rösta borgerligt längre – i alla fall inte inom en överskÃ¥dlig framtid.

Jag gör slut med borgarna.

Det är inget beslut jag tagit pÃ¥ en hast utan nÃ¥got som vuxit fram gradvis, en känsla av att jag inte känner mig hemma i “alliansen” och det borgerliga blocket. Det handlar faktiskt om (*klyschvarning*) att kunna se sig själv i spegeln. Och att kunna se andra människor i ögonen.

Exempelvis kan jag inte stå framför en sjuk eller arbetslös och förklara varför det är en bra idé att jag med jobb och en skaplig lön ska få tusen kronor mer i månaden att leva för samtidigt som de ska få det tuffare och sämre ställt. Det går kanske att förklara rent nationalekonomiskt. Men inte moraliskt. Och jag bygger inte (längre) mina politiska ställningstagande på siffror och uträkningar.

Jag kan heller inte stödja ett politiskt block som röstat igenom några av de mest integritetskränkande lagarna i moderna tid. Och som är på gång att rösta igenom fler.

Jag kan inte stödja ett politiskt block som i regeringsställning släpper in ett parti som i grunden vilar på religiös tro och vidskepelse.

Jag kan inte stödja ett politiskt block som tycker att Jan “runka stridskukarna” Björklund ska vara utbildningsminister. En man som vill införa militär disciplin frÃ¥n späd Ã¥lder.

Det finns mängder med skäl till men det som var direkt avgörande för att det här beslutet kom just nu är Gazakonflikten.

I en diskussion om konflikten fick jag av signaturen Johnny kommentaren:

Det är obegripligt hur du kan sympatisera med en islam fascistisk shaira diktatur som vill utplåna ett demokratiskt land och dess befolkning.

Detta för att jag hade uppgett stöd för den palestinska civilbefolkningen och kritiserat staten Israel för att de använder sig av – i mitt – tycke oproportionenligt och urskiljningslöst vÃ¥ld.

Nu ska jag givetvis inte generalisera hela borgerligheten utifrÃ¥n vad Johnny säger – jag vet ju ens om hans politiska sympatier är borgerliga (dock är sannolikheten rätt stora om man säger sÃ¥…). Problemet är att Johnny inte är ensam. Det är inte bara inom den svenska vänstern som man ser saker i enbart svart eller vitt, där alla typer av nyanser saknas. Det är exakt likadant inom den svenska borgerligheten och högern.

Fast när vänstern lägger all skuld på Israel så lägger istället borgarna all skuld på Palestinierna. Och båda får mig att mer eller mindre koka av ilska.

Det vidrigaste jag läst i frÃ¥gan – frÃ¥n högerhÃ¥ll – är för övrigt detta:

Det är inte mÃ¥nga som är oskyldiga i Gaza. De allra flesta palestinier i Gaza sympatiserar med de islamiska terrorister som ju startade detta krig mot Israel. De röstade ju till och med pÃ¥ dem. Därför har de rent moraliskt blod pÃ¥ sina händer. De har därför endast sig själva att skylla om de nu dör för “saken” (dvs deras önskan att utrota Israel). Detta är bara _rättvisa_.

Att det överhuvudtaget finns en sån syn, som får mängder med medhåll, är för mig vidrigt. Lika vidrigt som att hylla fascisterna i Hamas.

Den omtalade bombhögern finns på riktigt.

Nu säger jag inte att alla inom borgerligheten är onyanserade (eller att alla inom vänstern är det) i PalestinafrÃ¥gan – men tyvärr verkar det vara den förhärskande Ã¥sikten.

Vilket gör att jag känner mig ännu mindre hemma där.

Så det är många saker som ligger bakom. Och jag har funderat på det i flera månader, kanske rentav år. Men nu är beslutet taget. Bye bye, borgerligheten. Det var väl kul att hänga ett tag, men nu är det slut. Och vi kommer nog inte sakna varann.

Nu återstår bara frågan var jag ska hänga nu? Det är ju inte direkt så att vänsterblocket lockar mig heller.

Fri 9 Jan 2009 | Comments (3)

Hur kunde jag missa detta?

Jag borde gÃ¥ in pÃ¥ Expressens debattsidor oftare. Där kan man hitta en skön blandning av jäkligt udda inlägg kombinerat med riktigt bra diton. Till de mer udda mÃ¥ste jag säga att Clara Lidströms “Jesus behövs i den svenska skolan” hör. Jag blir väldigt glad när jag läser det – för jag har letat efter tokiga religiösa att sÃ¥ga, och nu finns hon bara där – som en skänk frÃ¥n ovan! Nu ska man kanske inte ge sig pÃ¥ nÃ¥n stackars troende 22-Ã¥ring, men om man väljer att skriva debattartiklar i en av landets största tidningar sÃ¥ är man inte vilken 22-Ã¥ring som helst.

Jag vet knappt var jag ska börja. Men jag ger det ett försök.

Att inte vara religiös är normen, och allt religiöst är undantag. Trots att religiösa människor är i stor majoritet i Sverige.

(…)Och perspektivet man mÃ¥ste ha, är att religiösa människor är i absolut majoritet pÃ¥ jorden.

Hmm. Vi börjar med det första pÃ¥stÃ¥endet – att religiösa människor är i “stor majoritet” i Sverige. Vad har hon fÃ¥tt det ifrÃ¥n? Nu finns det inget klart svar pÃ¥ hur mÃ¥nga som är troende respektive icke-troende i Sverige – men det finns studier som visar att andelen icke-troende ligger nÃ¥nstans mellan 40-70%. SÃ¥ även om det rÃ¥kar ligga pÃ¥ den lägre procenten sÃ¥ är den där “stora majoriteten” svÃ¥r att hitta.

Att religiösa/troende människor är i absolut majoritet pÃ¥ jorden betvivlar jag dock inte, men enligt uppgift lär omkring 20% av världens befolkning vara icke-troende – vilket gör det till näst störst “livsÃ¥skÃ¥dningen” efter kristendomen. Sen ser jag personligen inte problemet. Även om en majoritet av jordens befolkning rÃ¥kar vara troende sÃ¥ ska vi andra givetvis inte tvingas leva efter deras normer. Mer om det senare.

Det är absurt att ateismen är normen i samhället och att naturvetenskapen anses vara det enda sanna och objektiva sättet att studera omvärlden på. Naturvetenskapen erbjuder inte den absoluta sanningen. Naturvetenskapliga upptäckter är bara ett sätt att betrakta och undersöka världen på. Filosofi och religion erbjuder andra vägar. Problemet är när ett tankesätt får företräde framför alla andra. Tidigare hade kyrkan den positionen, men nu är naturvetenskapen i dess ställe. Ingen av dem kan göra anspråk på att vara just objektiv.

OjdÃ¥. Här tar vi sÃ¥ det ryker om det. Jag vet inte ens om det är nÃ¥gon idé att förklara skillnaden mellan vetenskap och tro. Visst – naturvetenskap kanske inte erbjuder “absoluta sanningar”, men det är heller inte dess syfte – tvärtom faktiskt. Syftet med vetenskap är att genom forskning bevisa och motbevisa teser och vetenskapen är alltid föränderlig. Det är därför vetenskapen är trovärdig. Till skillnad frÃ¥n dogmer som exempelvis religion.

Det kan ibland lÃ¥ta som om exempelvis darwinister sitter inne med en absolut, objektiv sanning. Men sÃ¥ är givetvis inte fallet. Skulle det exempelvis komma fram trovärdiga bevis (dÃ¥ menar jag riktiga bevis – inte pseudeovetenskapsbevis som en del kreationstiska forskare ägnar sig Ã¥t) som visar att evolutionen är fel, att det minsann var en skapare bakom allt sÃ¥ accepterar man det. Till skillnad frÃ¥n dogmatiska religiösa dÃ¥ – som trots en enorm bevishög mot sig fortfarande kan hävda att jorden är 9000 Ã¥r. Eller platt.

Sen har hon ju missuppfattat begreppen en del. Hon blandar ihop sekularism med ateism. Det är inte ateism som är normen i samhället – utan just sekularismen. Att det inte är religiösa dogmer som styr samhället och forskningen. Att t.ex katolska kyrkan numera har ett öppet sinne för naturvetenskap har alltsÃ¥ inget med ateism att göra. Men mer om ateism vs sekularism senare.

Stellan Skarsgård skriver i Expressen att staten inte ska finansiera religiösa friskolor då staten är sekulär. Men jag frågar mig samtidigt varför kristnas skattepengar ska finansiera ateistiska skolor? Jag vet att många kristna barn och ungdomar känner sig väldigt utsatta när lärare helt öppet proklamerar att Bibeln är en påhittad saga. Lärarens uppgift är ju att vara objektiv.

Här blandar hon ihop begreppen igen. Sekulär kontra ateism alltsÃ¥. Vi har mig veterligen inga ateistiska skolor i Sverige, däremot är de som sagt sekulära. Dock kan jag hÃ¥lla med om att det är felaktigt om läraren säger att “Bibeln är en pÃ¥hittad saga”. Även om den är det sÃ¥ hÃ¥ller jag med om att läraren ska förhÃ¥lla sig objektiv.

Många humanister menar att tron ska vara en privatsak och att religionen inte ska blandas med politiken. Men sådana tankegångar är obegripliga för mig. Politik är i sig själv ingenting. Politik är summan av vad människor tycker, tror och hoppas vare sig de är religiösa eller ej.

Hmm, tankar att religion SKA blandas med poltiken är för mig obegripligt. Visst är det sÃ¥ att politik är är pÃ¥ nÃ¥t sätt “summan av vad människor tycker, tror och hoppas” men samtidigt tror jag inte hon riktigt förstÃ¥tt vad som menas med att tron ska vara en privatsak. Det innebär bl.a att religionen inte ska styra vÃ¥ra lagar eller vÃ¥rt dagliga liv. När religionen var politik sÃ¥ var det obligatoriskt att gÃ¥ i kyrkan, vetenskapsmän jagades och lagarna vilade pÃ¥ de tio budorden. Det som stÃ¥r i Bibeln kan aldrig styra ett samhälle.

Kristna kan inte och ska inte låta sin tro vara en privatsak. Det kristna perspektivet ska alltid representeras.

Hmm. Nej. Det kristna perspektivet har inte pÃ¥ nÃ¥got sätt mer rätt att “alltid representeras” än nÃ¥gon annan filosofi eller ideologi.

Till sist:

Vi kristna kan inte med lagar och regler tvinga andra att tycka som oss.

Finally. Äntligen något vettigt sagt.

Thu 8 Jan 2009 | Comments (3)

Ett klokt citat – och lite religionsbashing.

Jag börjar med att be om ursäkt – men jag mÃ¥ste citera en centerpartist (även om han kallar sig oberoende). Bloggen Bent skriver i ett inlägg om Gazakonflikten nÃ¥t som jag verkligen kan hÃ¥lla med om:

En självklar liberal ståndpunkt i frågan är att ta avstånd både från det som är auktoritärt och religiöst präglat, och det inbegriper faktiskt Israel och deras mer eller mindre vidriga religiöst betingade ställningstaganden i konflikten liksom från det auktoritärt och religiöst präglade ”motståndet” från Hizbollah och Hamas. Judiskhet är inte finare än islamism. Islaminsm är inte finare än judiskhet. Det är samma sida på samma mynt om båda används för att nedvärdera sin motståndares mänsklighet.

Klokt sagt. Fast jag kanske skulle använda mig av “sionism” som motpolen till “islamism” – dÃ¥ islamism är – kan man säga förenklat – en politisk ideologisk gren av islam, sÃ¥som sionism är en politisk ideologisk gren av judendomen.

Att stora delar av konflikten och dess histora faktiskt bygger pÃ¥ nÃ¥t hämtat ur sagoböcker – upphöjt till ideologi – är pÃ¥ alla sätt skrämmande. ÄndÃ¥ hör man alldeles för lite om att det faktiskt – i väldigt hög utsträckning – är religionens fel. Det blir dock rätt ofta utläggningar om att det minsann inte är religionerna det är fel pÃ¥ – det är tolkningarna, att religionerna minsann är fredliga men att det finns fundamentalister samt att religioner dödar inte – människor dödar.

Det sista är alltsÃ¥ samma typ av logik som vapentokiga rednecks använder när de ska försvara rätten att köpa automatgevär pÃ¥ bensinmackar – och pÃ¥ sÃ¥ sätt blunda för samband som är tydliga för alla andra.

Men alla kloka människor borde givetvis fundera pÃ¥ om det inte är nÃ¥got allvarligt fel i religionerna i grunden som gör att de skapar fundamentalister och gör att människor dödar andra människor i dess namn. Det kanske är sÃ¥ att det inte gÃ¥r att skylla pÃ¥ feltolkningar, utan tvärtom är de korrekta tolkningarna. Ju mer bokstavstroende man är, ju mer fundamentalistisk är man och ju mer vÃ¥ldsam är man. SÃ¥ kanske är det helt enkelt de s.k moderata religiösa krafterna som är feltolkarna, de som väljer att ta bort delar – av det de pÃ¥stÃ¥r vara Guds ord – för att det inte passar in i vÃ¥rt moderna samhälle?

Det gÃ¥r liksom inte att pÃ¥stÃ¥ ena sekunden att det handlar om feltolkningar, att religionerna i grunden är fredliga, samtidigt som man har Bibeln/Koranen/Tanach liggandes hemma – övertygad om att det är Guds ord. (Och om man inte anser det vara Guds ord, eller att bara vissa delar av dem är det sÃ¥ är det ju tveksamt om man egentligen är religiös.)

För om dessa s,k moderata religiösa faktiskt sätter sig ner och läser böckerna, med just utgÃ¥ngspunkten om Guds ord, sÃ¥ borde de ganska snart inse att det till stora delar inte alls är fredligt och kärleksfullt. Det är kanske precis sÃ¥ det ska vara – vÃ¥ldsamt och intolerant.

Eller sÃ¥ är det helt enkelt sÃ¥ – och här kommer kovändningen – att inga lyckas tolka skrifterna korrekt. För att det nämligen är fullständigt omöjligt, att vilken människa som helst som skulle försöka sig pÃ¥ att följa dessa heliga skrifter till punkt och pricka skulle bli svÃ¥rt psykiskt sjuk, ja mer än en vanlig religiös alltsÃ¥. För Guds ord innehÃ¥ller nämligen sÃ¥ mycket motsägelser och logiska kullerbyttor att det gör en bokstavstrogen tolkning i princip helt omöjlig. Men samtidigt – vem vÃ¥gar pÃ¥stÃ¥ det? Gud ska ju vara ofelbar, eller? Vad vet jag, Gud kanske ÄR ofelbar – fast en jävligt jobbig författare som ändrar sig hela tiden och hans redaktör missade att stryka alla motsägelser innan boken gick pÃ¥ tryck.

PS! Det verkar vara svårare att passera mitt spamfilter på kommentarerna än för en syndare att komma till himlen. Så om någon känner sig kränkt över att kommentarer som skrevs för flera veckor sen inte har synts förrän nu så ber jag högaktningsfullt om ursäkt. Jag har helt enkelt glömt att kolla efter. Om någon religiös känner sig kränkt av att jag kallar deras tro för sagor så bryr jag mig inte. Vi har åsiktsfrihet i det här landet.

Thu 8 Jan 2009 | Comments Off

Kompassens kortslutning är komplett.

Vi börjar med att fastslå två saker:

1. Iran är en fundamentalistisk religiös stat som sedan revolutionen 1979 bygger på (shia)muslimska principer och lagar baserade på koranen och sharia. Till exempel är det dödsstraff för homosexualitet och otrohet samt tvång för kvinnor att bära huvudduk, hijab.

2. Hamas är en fundamentalistisk religiös organisation som inte bara vänder sig mot Israels ockupation utan mot hela Israels existens. Man har som lÃ¥ngsiktigt mÃ¥l att – efter Israels utplÃ¥nande – ersätta Israel, Västbanken och Gaza med en islamistisk palestinsk stat.

Iran stödjer Hamas i deras kamp, inte bara motståndet mot den israeliska ockupationen utan även kampen för Israels utplånande.

Detta är faktum.

Iran är sålunda inte någon mysig demokrati som står på de utsattas sida. Hamas är heller inte någon mysig motståndsrörelse som vill kicka ut en ockupationsmakt för att skapa ett eget fritt land baserat på demokratiska, sekulära principer.

Jag fortsätter sen med att diskutera det gamla fina ordsprÃ¥ket “min fiendes fiende är min vän” som var en vanligt förekommande devis att leva efter under exempelvis kalla krigets dagar.

Till exempel så samarbetade gärna USA med de mest vidriga figurer och regimer så fort de var anti-sovjetiska/anti-kommunistiska.

Och på hemmaplan hade vi exempelvis en rad borgare som tyckte Pinochet var en hygglig snubbe, för han kastade ut socialisten Allende och diggade marknadsekonomi.

Men vi hade även – och det i betydligt större skala – en stor skara sektvänstermänniskor som i sin avsky mot USA och marknadsekonomi gärna visade sitt stöd för de mest avskyvärda profilerna inom det kommunistiska blocket. Mao, Stalin, Pol Pot, Hoxha, Castro, Kim il Sung. Listan kan göras hur lÃ¥ng som helst.

Som ni säkert förstår så tycker jag detta är en avskyvärd devis att leva efter då det i alldeles för många fall leder till att man samarbetar/stödjer avskum.

Vad har dÃ¥ detta med Iran och Hamas att göra? Jo, även om det känns som fler och fler i vÃ¥rt kalla land överger principen med “min fiendes fiende…” sÃ¥ dyker dom upp titt som tätt. Nu senast i den intensifierade Gazakonflikten sÃ¥ har vänsterdebattören och (f.d?) syndikalisten Andreas Malm en debattartikel pÃ¥ Newsmill som är ett modernt skolexempel pÃ¥ denna princip. Artikelns rubrik är – hÃ¥ll i er nu: Vi bör följa Iran och stödja Hamas i kampen mot Israels folkmordspolitik.

Grattis, Andreas. Om du n̴nsin haft en demokratisk kompass Рvilket man onekligen betvivlar Рs̴ befinner den sig numera i botten p̴ marianergraven utan n̴got som helst hopp om att ̴terfinnas.

Detta väcker ocksÃ¥ frÃ¥gor om hur vänstern ställer sig till frÃ¥gor om religion kontra ateism. Nu tänker jag givetvis inte generalisera hela vänstern utifrÃ¥n Malms gullande med religiös extremism, men jag känner att det frÃ¥n mÃ¥nga inom vänster finns en förstÃ¥else inte bara för fundamentalistiska muslimska rörelser som aktivt motarbetar USA och Israel, utan för islam som helhet. Detta trots att vänsterrörelser och socialistiska rörelser har en lÃ¥ng och – mÃ¥ste jag säga – fin tradition av aktiv ateism och antireligion. Vad hände med den? Men det är kanske en annan diskussion som jag lär fÃ¥ anledning att Ã¥terkomma till.

PS! Kan vara intressant i sammanhanget att nämna att Hamas även har stöd ifrån den svenska extremhögern. Min fiendes fiende är min vän var det ja.

PS2! Rubriken på det här inlägget är lånat från en debattartikel av Rasmus Fleischer sist Malm var igång och stödde islamistisk extremism i form av Guds Parti (Hizbollah).

Wed 7 Jan 2009 | Comments Off

Sluta bomba för helvete.

Jag tänkte först gÃ¥ in pÃ¥ ett nÃ¥got slags krÃ¥ngligt och genomtänkt politiskt resonemang om den rÃ¥dande situationen mellan Israel och Palestinier men det finns säkert de som gör det där betydligt bättre och mer insatt än vad jag har ork att göra – utan nedanstÃ¥ende text kommer främst att bygga pÃ¥ känslomässig argumentation, inte pÃ¥ massa historia och storpolitik.

Det känns som det enda jag kan säga är “sluta bomba för helvete”. Israel gör det onekligen svÃ¥rt för oss som tycker de ska existera som egen stat, och som anser att de är en demokrati – den enda i mellanöstern och sÃ¥ vidare.

Man kan diskutera i oändlighet vad som är rätt och fel angÃ¥ende Israels existens, att allt kanske inte sköttes sÃ¥ jäkla smart sÃ¥där för drygt 60 Ã¥r sen när Israel bildades. Men gjort är gjort – det är historia nu. Israel existerar och kommer att existera även i morgon. Det är ett faktum.

Visst kommer det att finnas de som alltid kommer att gapa om att förgöra Israel och radera ut dom frÃ¥n kartan – men det är ju budskap som hörs främst frÃ¥n människor med en ganska luddig demokratisk kompass, eller ja – fullständig avsaknad av sÃ¥dann om man ska vara ärlig.

Men Israel borde samtidigt förstå att deras agerande skapar mer aggresioner, att de förlorar vänner på detta. Att det inte bara skapar fler som (fullt legitimt) är emot den förda politiken utan mot hela dess existens som självständig stat.

Vad de egentligen borde göra är att skita i att några skäggiga fundamentalister skjuter granater mot deras land. Man borde helt enkelt riva den där satans muren/barriären/stängslet, skita i att diskriminera och mura in palestinier. Och givetvis borde de aktivt hjälpa till i bildandet av en palestinsk självständig stat. Då skulle det troligen bli betydligt svårare för Hamas och andra fundamentalistiska organisationer att rekrytera medlemmar.

Sen borde man givetvis släppa Jerusalem också. Men det borde palestinierna/muslimerna också. Hela staden borde ställas under typ FNs flagga med fritt tillträde för alla, oavsett om de är kristna, muslimer, judar eller whatever.

Men detta kommer nog aldrig att hända tyvärr. Och ska jag ändå drömma så kan jag ju likaväl ta det hela ett steg längre och presentera den ultimata lösningen:

Kasta ut religionen ur Israel och Palestina – och inför EN stat. En enda jäkla stat. En enda jäkla sekulär demokratisk stat för bÃ¥de israeler och palestinier. En enda jäkla sekulär demokratisk stat för bÃ¥de israeler och palestinier där religionen är förvisad till att vara en privatsak och inte politik. DÃ¥ snackar vi dröm.

Till sist: I lördags rÃ¥kade jag nästan hamna mitt i ett demonstrationstÃ¥g för Palestina. Jag har full förstÃ¥else för deras lidande men när det enda man hörde dom ropa var “Allahu Akbar” sÃ¥ fick jag rysningar. Att gÃ¥ i deras tÃ¥g har mer att göra med att stödja religiös fundamentalism och Hamas än att visa sitt stöd för barnen som dör (undrar dock om de svenska vänstertanterna längst bak i tÃ¥get förstÃ¥r det?). Hade jag inte haft andra planer sÃ¥ blev jag nästan lite sugen pÃ¥ att fixa ett plakat med texten “Gud ut ur Palestina och Israel!” – men dÃ¥ hade man väl antagligen Ã¥kt pÃ¥ rejält med spö av nÃ¥t uppretat skägg. Trots att det vore den bästa lösningen pÃ¥ hela konflikten. Vad som behövs i mellanöstern är en rejäl dos antiteism!

Mon 5 Jan 2009 | Comments (11)