Wordpress

IgÃ¥r bestämde jag mig för att äntligen uppdatera WordPress, frÃ¥n version 1.2 (som kom 2004…) till den senaste 2.6.3. Det var nödvändigt – för det första var den gamla installationen helt enkelt bara gammal (det har hänt en del om man säger sÃ¥…), men den hade även allvarliga säkerthetsbrister.

Men det var inte det enklaste – normalt uppgraderar man ju inte sÃ¥ stora steg pÃ¥ en gÃ¥ng, vilket onekligen ställde till problem. Det blev en massa konflikter i databasen som gjorde att jag trots att jag är admin inte hade fullständiga rättigheter till min egna blogg. SÃ¥ efter en in i helskotta massa trixande i php och direkt i databasen gav jag helt enkelt upp. Jag gjorde en helt ny databas och importerade alla inlägg frÃ¥n den gamla (vilket tog en massa tid, dÃ¥ WP inte klarade att importera sÃ¥ mycket data frÃ¥n en xml-fil, utan jag fick dela upp den i flera).

Efter det sÃ¥ stötte jag pÃ¥ lite andra problem – utan att gÃ¥ in i detalj sÃ¥ slet jag mitt hÃ¥r och var nästan grÃ¥tfärdig (jag hade vid det här laget suttit i >5 timmar och slitit). Men det löste sig till slut efter lite trixande i databasen.

Sen sÃ¥ försvann även min gamla layout vid uppgraderingen – eftersom themes-hanteringen i den gamla inte funkade som i den nya sÃ¥ sparades helt enkelt min gamla layout över. Nu gör i och för sig det inte sÃ¥ mycket – eftersom jag ändÃ¥ kände att det var dags för nÃ¥got nytt. Men dÃ¥ tiden gick Ã¥t till att problemlösa, när jag istället hade tänkt ägna den Ã¥t design sÃ¥ blev det sÃ¥ att jag laddade hem ett tema som jag bara fixade lite färger etc. med. Fast den är helt ok, sÃ¥ jag behÃ¥ller nog den ett tag (trots att jag är professionell webdesigner och vill göra sÃ¥nt själv).

Så, det blev ett långt inlägg om egentligen ingenting. Vad jag egentligen skulle säga är att bytet av databasen gjorde av någon konstig anledning att inläggen (vet inte om det gäller alla) har fått nya adresser/id-nummer. Så nu vet ni det.

Wed 26 Nov 2008 | Comments (4)

Ytterligare politiker med hjärnsläpp.

Att politiker fÃ¥r hjärnsläpp är snarare regel än undantag, men ibland kommer det nÃ¥gon som lyckas sticka ut lite mer än andra. Den senaste i raden pÃ¥ kontrollkÃ¥ta politruker som borde entledigas är vänsterpartiets rättspolitiska talesperson, Lena Olsson. Inspirerad av den sista sovjetstaten, Norge, sÃ¥ vill hon följa deras exempel och förbjuda sexköp för svenska medborgare – UTOMLANDS:

Norge har ju dessutom tagit ytterligare ett steg, genom att det blir förbjudet att köpa sexuella tjänster utomlands. Jag tycker absolut att vi ska följa deras exempel, säger hon till SvD.se.

I ärlighetens namn är det inte bara Lena Olsson som har den uppfattningen, utan den verkar delas av flera inom den svenska politiska ankdammen. Tomas Bodström som gjort det till en konstart att förfölja svenskar (och skylla på de borgerliga) delar också synen:

Det är glädjande att Norge har tagit det här steget, efter att ha funderat i flera år, säger han till SvD.se.

Folkapartisten och “liberalen” Birgitta Ohlsson ställer sig dock nÃ¥got tvekande – men enbart av praktiska skäl:

Men det vara ganska svårt rent, rent praktiskt, att lagföra ett sådant här brott som skett utomlands, säger hon.

No shit? Speciellt om det inte ens är ett brott i landet där det sker…

För min del handlar det inte om det moraliskt riktiga eller förkastliga med att köpa sexuella tjänster – utan synen som dessa politiker har pÃ¥ sitt eget lands medborgare. Vad dessa verklighetsfrÃ¥nvända politiker har missat är att lagar är knutet till ett territorium – inte till medborgarskap. I Sverige gäller svensk lag – oavsett var du kommer ifrÃ¥n. I Tyskland gäller tysk lag. I Kina kinesisk osv. Den svenska staten har varken rätt eller möjlighet att kontrollera vad vi gör utomlands (speciellt inte rätt).

I Tyskland är det lagligt att köpa sex. Detta gäller givetvis även för svenskar i Tyskland. I Holland fÃ¥r man röka pÃ¥ – därför har även svenskar rätt att röka pÃ¥ om de är där. I Tyskland fÃ¥r jag köra 180 pÃ¥ vissa sträckor av Autobahn – men vi kanske ska skicka dit svensk trafikpolis som övervakar svenska billister pÃ¥ genomresa? Och sÃ¥ vidare.

Problemet är att detta är en feministisk/jämställdhetsfrÃ¥ga – och ibland känns det som att de är liksom höjda över andra lagar och principer. Om man kritiserar ett lagförslag vars syfte kanske är “gott” – att skydda utsatta kvinnor sÃ¥ framstÃ¥r man rätt lätt som en okänslig typ. Men som sagt – det handlar inte om det, det handlar om rättsprinciper. Det är okej att övervaka svenskar med lagen inom Sverige, men utanför Sverige finns det andra länders lagar som tar över.

(Är dock medveten om att det kan finnas grÃ¥zoner här. T.ex blev en svensk man friad för vÃ¥ldtäkt pÃ¥ sin maka, dÃ¥ vÃ¥ldtäkten skedde i Tunisien. Och där är vÃ¥ldtäkt inom äktenskapet inte att betrakta som brott – vilket i sig är en ganska vidrig syn pÃ¥ kvinnors rättigheter.)

PS! Var tvungen att uppgradera mitt wordpress, och dÃ¥ försvann min design (samt av nÃ¥n anledning alla mina kategorier). Ska fixa en ny snygg form sÃ¥ fort jag hinner…

Tue 25 Nov 2008 | Comments (3)

De hemska datorspelen, del 20835.

Det krävdes tydligen nÃ¥got riktigt idiotiskt för att jag skulle skaka liv i bloggen igen. Det idiotiska jag pratar om är “nyheten” om 15-Ã¥ringen som “kollapsade av dataspel” – som slagits upp stort i dagens nyhetsflöde. Inte bara av den fördummande kvällspressen och de minst lika fördummande TV4 utan även av nästan seriösa SVT.

Och i alla källorna fÃ¥r man lära sig om hur hemskt datorspelandet är – och dÃ¥ speciellt WoW. Och givetvis hänvisar de alla till bondfÃ¥ngarpsykologen Owe Sandberg som har byggt en karriär pÃ¥ sitt korstÃ¥g mot denna ungdomskultur, vÃ¥r tids dansbaneelände. PÃ¥ Expressen/KvP fÃ¥r han t.o.m extra utrymme i form av en hel artikel där han som “expert” skrämmer upp föräldrar genom att pÃ¥stÃ¥ att uppÃ¥t 40 000 ungdomar är i riskzonen för grava spelmissbruksproblem.

Varför blir jag dÃ¥ sÃ¥ upprörd över detta? Jo för detta är sÃ¥ typiskt slaskjournalistik. SÃ¥ fort det allra minsta händer nÃ¥gon ungdom som spelar datorspel sÃ¥ slÃ¥ss det upp som en jättenyhet av typen “titta pÃ¥ hur farligt datorspel är” även om det rÃ¥kar vara väldigt isolerade händelser inom den enorma kultur som datorspelande är. Och varje gÃ¥ng ringer de den där Sandberg.

Det är inte seriös journalistik. Det är sensationsjournalistik. Det är samma mekanismer som exempelvis lÃ¥g bakom hÃ¥rdbevakningen av ravekulturen i mitten av 1990-talet. SÃ¥ fort en ravefest stoppades av nitiska poliser och nÃ¥gra Ã¥kte dit för droginnehav sÃ¥ blev det skräckrubriker om “knarkkultur” (och troligen var säker Sandberg “expert” även pÃ¥ det omrÃ¥det…) trots att drogerna flödade betydligt mer pÃ¥ krogarna pÃ¥ fina gatan. Men det är lättare att hacka ner pÃ¥ en ungdomskultur som journalisterna inte förstÃ¥r (drogkulturen kring Stureplan var/är dock mÃ¥nga journalister en del av, kanske förklarar varför det var större tystnad om det…).

Ska det finnas nÃ¥gon rättvisa sÃ¥ borde väl bli en stor riksnyhet varje gÃ¥ng exempelvis nÃ¥n kollapsar när de tränar nÃ¥gon sport/idrott? Det lär ju hända betydligt oftare än kollaps under datorspel – enligt min ödmjuka uppfattning. Men sport och idrott är ju nyttigt, folkligt och karaktärsdanande till skillnad frÃ¥n de där hemska datorspelen.

Mon 17 Nov 2008 | Comments (3)