Idag kom utspelet som vi mÃ¥nga väntat pÃ¥ – Mona Sahlin uttalar sig i frÃ¥gan om FRA. Och det pÃ¥ bästa populistvis:

Mona Sahlin säger till SVT:s Rapport att hon vill riva upp FRA-lagen. Om vänsterblocket vinner valet 2010.
[...]
Om det blir det förslag som låg i riksdagen, då river vi upp det och förändrar lagstiftningen.
[...]
Att inte bara sticka fingret ner i kablarna för att se vad man hittar, utan söka efter vad man ser som misstanke om brott, säger hon till Rapport.

VaddÃ¥ riva upp? Socialdemokraterna vill inte alls riva upp lagen och avskaffa en framtida potentiell massavlyssning av folkets elektroniska kommunikation. Jag förstÃ¥r att hon använder det ordet – kanske kan man locka nÃ¥n arg borgare som bara ser rubrikerna? Men samtidigt sÃ¥ säger hon ju faktiskt rätt ut att det enbart handlar om att skriva om lagen, kanske bara ytterligare nÃ¥n kontrollinstans som ska övervaka övervakarna? Men vad gör det för skillnad mot de “förbättringar” som Annie Johansson och Fredrik Federley fick igenom? Och hur skiljer det sig mot de ytterligare “förbättringar” som kommer (kanske) att tillkomma under hösten?

Att bara “söka efter vad man ser som misstanke om brott” hur godtyckligt är inte det liksom? Det handlar fortfarande om att massövervaka kommunikation – fast möjligen med snävare sökramar.

Det känns enbart som en retorisk skillnad.

Ytterligare ett lager guld på bajskorven.

Speciellt med tanke pÃ¥ att det ursprungliga förslaget – som de flesta vet vid det här laget – kom frÃ¥n den dÃ¥varande socialdemokratiska regeringen. Vi vet även att det ursprungliga för(s)laget – liksom borgarnas – fick av remissinstanser kritik för att det är integritetskränkande och innebär en möjlig massavlyssning.

Till exempel skrev Datainspektionen:

De föreslagna ändringarna synes innebära en långtgående utvidgning i fråga om svenska myndigheters möjligheter att övervaka och avlyssna enskildas kommunikation. [...]

Att området för signalspaning utvidgas till att avse även trådbunden kommunikation utgör dock en ny inriktning mot enskildas kommunikation och påverkar därmed enskilda personers rätt att kommunicera utan övervakning mer påtagligt än hittillsvarande mot trådlös kommunikation.

Ett annat exempel hämtar vi från Post- och telestyrelsen:

I det avsnitt i utredningen som berör den allmänna bedömningen av den enskilda individens skydd av sin integritet slår utredningen fast att ”en utgångspunkt måste vara att ingen medborgare i varje situation kan hävda rätt till handlingsfrihet eller rätt att bli lämnad i fred.” (sid 102) Denna bedömning, att utgångspunkten måste vara att integritetskränkning är normen snarare än undantaget är anmärkningsvärd.

Med tanke pÃ¥ bakgrunden och vad Sahlin egentligen säger – efter det fina om att “riva upp lagen” – sÃ¥ blir man onekligen rätt trött.

Jag kommer rätt ofta i kontakt med personer – även vänner – som röstar s, har röstat s eller kan tänka sig att rösta s. Personer med sunda värderingar, och som i mÃ¥nga frÃ¥gor inte stÃ¥r sÃ¥ lÃ¥ngt frÃ¥n mig – och som inte alls visar upp klassisk betongsossementalitet, tvärtom. Men sen sÃ¥ kommer partisekreteraren, partiledaren eller nÃ¥gon annan ur partinomenklaturen och visar samma hycklande, ljugande, verklighetsfrÃ¥nvända och kappvändande sida som jag alltid förknippat med Partiet. Fan. Att de aldrig kan lära sig?

Well, jag fick i alla fall svar på en fråga.

Det är inte lätt att vara en vacklande mittenväljare i dessa tider.