Blandade FRA-tankar.

Vi börjar med det uppenbara. Tyvärr, Annie och Federley vek sig för allianstrycket.

Visst – det var säkert skitjobbigt för dom, jag led t.ex verkligen med Federley under hans tal. Det syntes att han tyckt hela uppståndelsen och pressen varit skitjobbigt. Och jag tyckte Annies tal var väldigt bra – hård kritik både mot förslaget och sosse-hyckleri (mer om det nedan). Men i slutändan var det inget annat än brasklappar från dem båda – ni vet ”härtill är jag nödd och tvungen”. Dock måste man ge dem lite cred för att de ändå lyckades få till en återremiss med ökad övervakning av övervakarna. Men det är ändå långt ifrån en seger, vilket de säkert inser själva trots en positiv fasad utåt.

Att det ens finns en myndighet som kommer att behöva mängder med olika kontrollinstanser för att ”garantera” den personliga integriteten är i sig tillräckligt för att alla varningsklockor ska ringa.

Även med alla dessa nya kontrollinstanser kommer hela FRA-förslaget vara fundamentalt fel. Nämligen möjligheten att en statlig myndighet kan massavlyssna sina medborgare helt urskiljningslöst, utan att någon misstanke föreligger. Det kvittar om det sitter en miljon människor och kontrollerar att de inte har kränkt den personliga integriteten – kränkningen har ju redan skett innan.

Men hoppet är det sista som överger människan. För trots att Federley och Annie troligen kommer att rösta igenom det ”nya” uppsminkade förslaget så vet vi ju inte om det duger åt de andra kritikerna inom allianspartierna.

För visst borde det finnas några liberala krafter som ser det fundamentala felet i lagen, trots sminket? De som ser att en bajskorv målad i guld fortfarande är en bajskorv. Och som känner att den fortfarande stinker.

Ni kan fortfarande rösta NEJ, och sänka förslaget.

Och är ni rädda för partipiskan så har jag ett förslag: gå ur era partier. Bli politiska vildar. Rösta efter eget huvud. Sen efter detta kan ni bilda en egen liten grupp i riksdagen för oberoende liberaler. Visst vore det vackert?

Sure, ni kanske bränner era partipolitiska karriärer i respektive parti – i alla fall för ett tag framöver. Men – i ärlighetens namn, vem fasen vill göra karriär i ett parti som tvingar en att svika sina ideal? (JaÂ…jag vet – innerst inne så har alla partikarriärister nånstans på vägen svikit idealen, men ändå.) Men framtiden ser ändå ljus ut för er – finns väl hur många organisationer och företag som helst som kan tänka sig att jobba med folk som har lite cohones.

Sen vill jag bara ta och nämna lite om hela debatten kring FRA. Visst har det blivit en del vulgärdebatt om det hela? Från båda sidor.

JA-sidan har ju slagit nåt slags rekord i ”niiiiine eleven”-referenser (i ett avsnitt av Family Guy driver dom med att politiker bara behöver nämna ”niiiine eleven” så får man folket med sig). Mycket snack om att kunna hitta hot mot Sverige i form av bl.a internationell terrorism och annat. Något som Sveriges främsta terroristexpert säger mer eller mindre är bullshit (vilket jag kan förstå, om Sverige får världens mest kända övervakningssystem så tror jag terrorister aktar sig lite extra noga för vad de skriverÂ…).

Man framför t.ex bombningarna i London och Madrid som exempel på vad man ska skyddas mot. MenÂ… begicks inte dessa dåd av personer bosatta i länderna? Där planeringen skedde inom länderna? I London var det väl t.o.m brittiska medborgare? Så hur är det ett argument FÖR spaning? Blir ju väldigt märkligt med tanke på att alla så bestämt hävdar att FRA inte får spana inom landet. Men de kanske tror att det förs öppna mejlkonversationer mellan inhemska terrorister och nåt skägg i en grotta?

Ett annat argument som hördes under gårdagens riksdagsdebatt är att systemet behövs för att skydda svensk trupp utomlands.

Japp. Det funkar säkert.

Tar vi t.ex. den svenska truppen i Afganistan så är det absolut främst hotet s.k IED – Improvised Explosive Devices. Hemmabyggda bomber alltså, ihopsatta av motståndsgubbar i nåt garage eller nån grotta. Men det förstår ju alla att de säkert har fått order från Sverige, eller laddat ner beskrivningarna från nån svensk webbplats. Det säger sig ju självt liksom. De har säkert hitta dom på Flashback, och i så fall får ju myndigheterna en anledning att äntligen stänga ner denna nagel i ögat.

När det gäller NEJ-sidan så är det i många fall en överdriven rädsla för vad som kommer att övervakas och sparas. Missförstå mig rätt – de allra flesta har den sunda och sakliga kritiken, men samtidigt så har en del haverister och foliehjälmar fått ett större utrymme i NEJ-sidan än vad de kanske förtjänar.

Dom kommer inte sitta och läsa varenda mejl och SMS på FRA. De kommer inte att lyssna på alla telefonsamtal. Och de kommer heller inte att sälja ut politiska flyktingar i Sverige till sina hemregimer. Och de kommer inte att kontrollera vilka som skickar tipps till media. Det handlar faktiskt inte om STASI som en del motståndare använder som argument.

(Att en del av de argaste kritikerna säkerligen tillhör kategorin som anser att man har rätt att inneha automatgevär som man får skjuta statliga tjänstemän med, tycker att all stat är av ondo och att skatt är stöld kan vi lämna därhän…)

Men bara att vi funderar på att bygga upp ett system som definitivt skulle underlätta för att en framtida regering ska kunna övervaka allt medborgarna gör är faktiskt argument nog – det behövs faktiskt inte vulgariseras ytterligare.

Sen i en egen kategori i vulgärdebatten så har vi ju sossarna. Ständigt dessa sossar. Som i den här debatten stått upp och låtit som om de är integritetens försvarare, när nu nästan samtliga svenskar vet att det var deras förslag ursprungligen – men som skrivits om lite sen dess. Det blir nästan pinsamt att höra. Socialdemokraterna påbörjade övervakningssamhället – alliansen ”bara” slutför det sista steget. De är lika goda kålsupare – sossar och alliansare.