Herr Pehrson och partipiskan.

DN.se uttalar sig volkparteiets gruppenführer Johan Pehrson om hur partidemokratin fungerar i Sveriges f.d liberala parti:

Jag förväntar mig att mina [min fetning] riksdagsledamöter röstar för både vårbudgeten, FRA-lagen och annat som ligger på riksdagens bord […]

Det är ju inte så att vi röstar hur vi vill i folkpartiet. [min fetning] Regeln är att vi har en hård och bra diskussion internt och sen kommer till en slutsats. Om vi inte gör det har vi ju ingen svensk riksdag utan en polsk riksdag.

Alltså, missförstå mig rätt. Jag har förståelse för att det finns en ”partilinje” – men samtidigt så borde ju riksdagsledamöternas huvudsakliga ansvar vara gentemot väljarna – inte Partiet. Har man gått till val på en viss ståndpunkt, och fått röster kanske mycket tack vare den ståndpunkten, man kanske till och med har kryssats in så borde ju givetvis det räknas. Speciellt om Partiets officiella hållning, som kanske rentav saknar stöd ute i distrikten, rentav bryter mot grundläggande demokratiska och liberala (även om liberalismen i folkpartiet numera är lika svag som socialismen hos socialdemokraterna) principer.

Samtidigt är det även intressant att folkpartiet väldigt tydligt är för utökade personval:

Låt väljarnas kryss helt avgöra vilka personer som blir invalda. Partierna kan fortfarande rangordna kandidaterna som rekommendation, men det blir kryssen som blir helt avgörande.

Vad är då vitsen med personval om man ändå inte kan rösta efter sin övertygelse? Att kombinera personval med partipiska är på alla sätt ett demokratiskt självmord. Visst finns det länder där just ett sådant system används, exempelvis Kuba – men att folkpartiet skulle få demokratiska inspirationer därifrån var faktiskt ganska otippat.

Jag trodde faktiskt i min enfald att ökat personval mer skulle hämta inspiration från USA, där partierna mer fungerar som paraplyorganisationer men där kongressens ledamöter främst företräder sina väljare – och inte sina partier.

Sen kan man ju också stillsamt undra vad herr Pehrson tycker om att folkpartiet genom åren varit ganska stenhårda i sin kritik mot den påstådda socialdemokratiska partipiskan? Och vad tycker herr Pehrson om att t.o.m riksdagsledamöter från hans egna parti öppet har pratat väl om friheten i partiet:

Visst viner partipiskan i riksdagsgrupperna. I Folkpartiet är dock tillåtet att anmäla avvikande mening. Det gjorde jag t ex då det gällde frågan om övergångsregler och inte tryckte på samma knapp som partiledaren.

Och var det inte samma folkparti som i valet 2002 hade med Mauricio Rojas på valsedlarna som ”oberoende liberal”, dvs han var inte medlem i partiet. Och om jag inte minns fel så var folkpartiet stolta över detta – för att man vågade testa nya grepp, fjärran från den vanliga partipolitiken.

Men numera är tonläget alltså annorlunda. Nu när en lag – som en ohygglig majoritet av svenska folket ställer sig emot och som enligt remissinstanser, allt från Justitiedepartementet till SÄPO, hävdar är grundlagsvidrigt och ett ohyggligt ingrepp i den personliga integriteten – är påväg att röstas igenom, ja då är allt detta som bortblåst. Då är det bara att ställa sig i raka led och göra som ledaren säger.

Jag skäms över att jag tidigare har röstat på folkpartiet. Jag skäms över att jag tyckte folkpartiet var ett bra alternativt, ett liberalt mittenparti med stark demokratisk förankring och ett stort socialt patos. Jag skäms så mycket att jag nästan blir gråtfärdig.

Dra åt helvete folkpartiet. Jag vill aldrig mer ha med er att göra.

There’s no trust. Not anymore
This time you’ve gone too far
So step aside. Out of my life
Take your troubles out the door

Please, get out, get lost. You’ve hurt me one last time
I’ve had enough, the deal is off

Uppdatering:
Idag på SVT Morgon så fortsätter gruppenführer Pehrson mosa de liberala idealen:

Vi är trots allt individer som ställer upp för ett Parti. Inte ett parti som ska ställa upp för en individ.

Dags för folkpartiet att införa en ny partisång:

Die Partei, die Partei,
Sie hat immer recht
Und Genossen es bleibe dabei,
Wer da kämpft für das Recht,
Der hat immer recht
Gegen Lüge und Ausbeuterei.
Wer das Leben beleidigt,
Ist dumm oder schlecht,
Wer die Menschen verteidigt,
Hat immer recht.
So aus Lenin’schem Geist
Wird von Stalin geschweißt
Die Partei, die Partei, die Partei.

1 reaktion till “Herr Pehrson och partipiskan.”

  1. Jag är också så j**la besviken på vad folkpartiet nu blivit. De kämpar endast för liberalism om den gynnar marknaden, individens frihet skiter dom i. Och varför har de blivit så militäriska? En gammal militär som partiledare, NATO-förespråkare, Irak-krigs förespråkare, FRA-lagstiftare.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.