No more notes, so take me now.

Ibland når man en punkt, en vägs ände. Så känns det nu som jag har gjort när det gäller bloggandet. Jag har hållt på i drygt två och ett halvt år och spridit dynga, och en och annan vettig tanke, här på subjektiv. Just nu vet jag inte om jag känner för det längre, orken börjar ta slut.

Att skriva ska vara roligt – det känns som jag har tappat den glöden. Det är inte speciellt roligt. Inte just nu. Och har inte varit på länge. Ni som läser här märker säkert det. Inläggen har kanske kommit mer sällan än tidigare, och har även varit sämre – om jag vågar säga det.

Kanske handlar det bara om en brist på inspiration som kommer att komma tillbaka? Kanske är det nåt annat, nåt djupare? Jag kan inte svara på det just nu. Därför känns det logiskt att just nu sluta. Lägga ner. Försvinna från blogghimlen. Bättre att erkänna det än att bara tyna sakta bort.

Jag kanske kommer tillbaka, vem vet. Antingen här på subjektiv eller i nån annan form. Jag kan inte svara på det just nu. Den som lever får helt enkelt se. Nu borde jag ta och svinga mig en bägare och se tillbaka på den tiden som har varit.

I vilket fall som helst vill jag säga till alla som läst mitt dravel, som har mejlat eller kommenterat:

Tack som fan! Kärlek!

IÂ’ve reach a point where I think I have it all.
No more notes, so take me now.

This could be the final song, cosÂ’ I think I have it all.
Only time can tell, but take me now.
CosÂ’ I donÂ’t wanna know if everything must go.
Please let me have this.
Or take me now.

Please let me have this.


Radio Dept. – ”Let me have this”

11 reaktioner till “No more notes, so take me now.”

  1. Nej! Kan du inte bara trappa ner? Typ skriva ett inlägg då och då när du känner för det? Har man en rss-läsare så spelar det ju ingen roll hur ofta det skrivs nya inlägg.

  2. Varje dag loggar jag in på min RSS-läsare i förhoppningen att det har kommit något nytt inlägg från en av Sveriges vassaste webb-pennor, men allt för ofta har det under rubriken Subjektiv.se, blinkat en stor fet nolla. Och nu säger du att det kommer fortsätta vara så även i framtiden?

    Snyft.

    Tro inte att du tas bort från Rss-läsaren i första taget. Minsta lilla knyst på bloggen och det kommer att läsas av minst en läsare. 🙂

    Vi hörs! Må väl!

  3. Skärp dig för fan! Gaska upp dig!

    Jag lånar Jan Gilloutins tankar: skrivande är ett jobb och handlar inte om ”inspiration”. Ska man blogga sätter man sig ner tills man har ett inlägg, oavsett om man är inspirerad eller inte.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.