Ödmjuk i nederlagets stund.

Det Àr glÀdjande att se att vÄ AvgÄende Landsfader visar en sÄdan stor ödmjukhet i nederlagets svÄra stund:

- Med tanke pÄ hur illa förberedda de borgerliga tycks vara bör en ny socialdemokratisk partiledning vara beredd pÄ att intrÀda i regeringsstÀllning redan före valet 2010, sade Göran Persson efter socialdemokraternas riksdagsgruppsmöte pÄ tisdagen. [...]
- Den har en knapp majoritet i riksdagen, det Àr fyra partier, varav tvÄ gÄtt tillbaka kraftigt i valet.

Japp. En knapp majoritet. Till skillnad frÄn de senaste socialdemokratiska regeringarna som i stÀllet har valt att vara i minoritet.

Men ödmjukhet har ju alltid varit vÄr Àlskade AvgÄende Landsfaders största egenskap.

Tue 26 Sep 2006 | Comments (2)

Redan en staty.

Mon 25 Sep 2006 | Comments (4)

Domedagen är här.

Mycket kan man sĂ€ga om söndagens valresultat, men mest nyanserad som vanligt Ă€r Ali Esbati. Eftersom han Ă€r en man av visdom, en domedagsvĂ€nsterns frĂ€mst profet – sĂ„ nĂ€r han mer eller mindre talar om en ny istid, en dystopisk framtid, bara för att vi har fĂ„tt en borgerlig regering sĂ„ mĂ„ste det givetvis stĂ€mma:

Japp. Det Ă€r sant idag ocksĂ„. Sverige har fĂ„tt en grotthögerregering som nu skrider till verket för att genomföra sĂ„vĂ€l utlovade men förskönade som massor, massor av surprise-betonade, och under alla omstĂ€ndigheter svĂ„rreparerade angrepp pĂ„ svensk vĂ€lfĂ€rd – frukterna av decenniers arbetarrörelsekamp. Jag önskar verkligen att jag just överdrivit. Men sorry. Det Ă€r illa, illa. Hur illa? Skitilla, usch usch usch.

Till en början kan jag sĂ€ga att jag har lika svĂ„rt att förstĂ„ begreppet “grotthöger” som jag har att förstĂ„ “höger om Djingis khan“. Är det höger att leva i grottor eller what? Trodde snarare det var jĂ€vligt mycket vĂ€nster – eftersom just tanken att leva i grottor snarare kĂ€nns bekant frĂ„n urkommunismen som profeten Marx talade om. Men vad vet jag? Jag antar att jag tillhör de som vill piska arbetare och Ă€ta smĂ„ barn i fyra Ă„r nu?

Men givetvis har Ali rĂ€tt. Folket har fel. Vi Ă€r alla lurade. Trots att fler sade sig vara “höger” Ă€n “vĂ€nster” i SVTs ValU sĂ„ Ă€r vi alla lurade. Snart sĂ„ kommer moderaternas verkliga ansikte visa sig (vad Ă€r det förresten för jĂ€vla idioter som gjort det klippet – det stavas statsminister för helvete, inte stadsminister!). Eh.

Men det Ă€r ju klart att profeten Esbati och hans församling, förlĂ„t parti, har rĂ€tt. Att de fick ungefĂ€r sisĂ„dĂ€r 2 351 026 röster fĂ€rre Ă€n den borgerliga alliansen kan vi lĂ€mna dĂ€rhĂ€n. Och jag förstĂ„r att Esbati Ă€r bitter, eller som han sjĂ€lv skriver “I detta lĂ€ge Ă€r det dĂ€rför politiskt viktigt att kunna vara bitter”. För med tanke pĂ„ att enbart 1395 personer valt att rösta pĂ„ honom i Stockholms kommun och lĂ€n – med sina 1 397 634 röstberĂ€ttigade (dvs nĂ€stan exakt en promille) – trots att han vet att han har rĂ€tt, och egentligen folket bakom sig och sitt parti sĂ„ mĂ„ste man bli bitter.

Och givetvis sĂ„ mĂ„ste det olyckliga valresultatet bero pĂ„ antingen valfusk (ja, eller för lite av den varan…) eller att den vinnande alliansen helt enkelt har vilselett vĂ€ljarna. De har visat upp en fasad dĂ€r de pĂ„stĂ„r en sak, men i realiteten vĂ€ntar skĂ€rselden – fyra Ă„r av plĂ„gor, tills de goda krafterna kan komma tillbaka och rĂ€dda oss.

Esbati avslutar med en uppmaning:

Visst. Sörj inte – organisera! Men var i alla fall jĂ€vligt bitter en liten stund. Jag förtjĂ€nar det. Du förtjĂ€nar det. Sen ger vi högern fingret. Varje dag. SĂ„ lĂ€nge det behövs.

DÄ Àr det ju skönt att se att deras översteprÀst redan har pÄbörjat det viktiga politiska arbetet att ge högern fingret. Det Àr givetvis en politisk strategi pÄ högsta intellektuella nivÄ.

Thu 21 Sep 2006 | Comments (7)

Heliga Gud i Riksdagen.

Samtidigt som jag Ă€r glad över att Annie kom in i riksdagen – sĂ„ Ă€r det en del personkryssade som jag bekymras över. Till exempel sĂ„ lĂ€ser jag att Lennart SacrĂ©deus har kryssats in för Kristdemokraterna. SacrĂ©deus tillhör KDs mer vĂ€rdekonservativa, högerkristna falang och har bl.a i tidigare val stötts av abortmotstĂ„ndarna i Ja Till Livet, uttalat sig mot homosexuellas rĂ€ttigheter och velat se söndagsstĂ€ngt i affĂ€rer – och varit en allmĂ€nt obekvĂ€m person i kristdemokraternas ögon. Ett parti som gĂ„tt mer och mer mot mitten och tonat ner det religiösa arvet. Nu kommer Ă„tminstonde en av deras ledamöter företrĂ€da en linje som vi förknippar med en mer hardcore kristen höger.

Det Àr Àven intressant att han faktiskt heter Heliga Gud i efternamn. Redan dÀr börjar mina varningsklockor att ringa.

Det Ă€r Ă€ven trist att se att den sympatiska liberala folkpartisten Erik Ullenhag har förlorat sin plats till Cecilia “litteraturkanon” Wikström.

Mer glÀdjande Àr dock att det ser ut som om det inte gÄtt nÄgot vidare för Per Nuder och Bagdad Bob Ulvskog. SÄ solen kan nog skina idag ocksÄ.

Thu 21 Sep 2006 | Comments Off

Grattis Annie!

Jag noterar att “min” kandidat, Annie Johansson, kryssades in i riksdagen med över 2000 personkryss.

Det Ă€r bara att sĂ€ga ett stort grattis, och ohehört kul att vi ifrĂ„n Jönköpings lĂ€n blir representerade av en ung liberal (synd bara att hon Ă€r för monarkin, men det finns vĂ€l grĂ€nser för hur liberal en centerpartist kan vara…).

Wed 20 Sep 2006 | Comments (4)

Vad tycker Djingis khan om alliansen?

Expressen skriver idag om att Lars Ohly i direktsÀndning har gett krönikören Marie Söderqvist fingret, lite fÄnigt kan en del tycka. Rycka pÄ axlarna Ät sÀger jag. Det intressanta Àr Lars Ohlys kommentar till det hela:

Jag har lÀst hennes krönikor. Min beskrivning av hennes uppfattning Àr att hon ligger nÄgot till höger om Djingis Khan. Hon Àr en extrem och oseriös moralfundamentalist. SÄ skulle jag bemött henne i tv ocksÄ, inte genom att inte peka finger, det Àr bara barnsligt.

Det dĂ€r Ă€r ganska intressant. Att frĂ„n vĂ€nsterhĂ„ll beskriva sina motstĂ„ndare som “höger om Djingis khan” Ă€r nĂ„got som förekommer till och frĂ„n hyfsat ofta i debatten. Och jag har inte riktigt fĂ„tt koll pĂ„ vad som menas med det dĂ€r. Kollar man pĂ„ Söderqvists krönikor sĂ„ Ă€r de i en första anblick ganska harmlösa, lite om att Per Nuders frus friĂ„r, valfrihet för förĂ€ldrar, litteratur, UDs skyldigheter, sossarna och staten. Ja, lite vanligt allmĂ€nborgerligt tugg. Liberalkonservativt sĂ„dĂ€r. Lite moderat, lite kristdemokrat. VĂ€ldigt lite av det som var ett av Djingis khans slagord:

The greatest happiness is to scatter your enemy, to drive him before you, to see his cities reduced to ashes, to see those who love him shrouded in tears, and to gather into your bosom his wives and daughters.

(Jag antar att Djingis sjÀlv inte sa detta pÄ engelska. Men mina kunskaper om 1200-talets mongoler Àr lite knapphÀndiga sÄ sÀker kan jag givetvis inte vara)

I övrigt vet jag vĂ€ldigt lite om Djingis khans politiska stĂ€llningstagande. Jag gissar att han var rojalist. Och jag har lĂ€st nĂ„nstans att han införde religionsfrihet och sĂ€nkte skatterna. SĂ„ om man bortser frĂ„n att han gillade att skrĂ€mma skiten ur sina fiender och erövra grannlĂ€nder (vilket i Ă€rlighetens namn Ă€r svĂ„rt att placera in pĂ„ en höger-vĂ€nsterskala, sĂ„vida inte exempelvis Sovjet var höger…) sĂ„ kanske han hamnar nĂ„nstans i det konservativa fĂ€ltet. Jag har iofs lite svĂ„rt att tĂ€nka mig att han var speciellt mycket för representativ demokrati, vilket troligen skulle ogillas av de nya Moderaterna. Och jag vet föga om hans ekonomiska politik. Vad tyckte t.ex Djingis om friskolereformen eller a-kassenivĂ„n? HĂ€r utelĂ€mnar historikerna mycket fakta som borde vara intressant för oss att veta.

Men en gissning Ă€r att, med tanke pĂ„ hur mĂ„nga borgerliga debattörer som fĂ„tt just epitetet “till höger om Djingis khan” sĂ„ borde han vĂ€l hamna nĂ„nstans i borgerlighetens mittfĂ„ra. Och med samma logik borde Lars Ohly befinna sig nĂ„got till vĂ€nster om Stalin.

Mon 18 Sep 2006 | Comments (11)

Lycka pć ett papper.

Mon 18 Sep 2006 | Comments Off

Hoppas ingen kommer ihćg…

Okej. Jag ska inte ge löften. Jag kan inte hĂ„lla löften. Fan, som sagt var – jag borde kanske bli politiker trots allt. Jag hoppas att folk glömmer fort, som att jag i ett ambitiöst nyĂ„rslöfte i december förra Ă„ret lovade:

Ett av mina stora projekt jag kommer att dra igÄng efter Ärsskiftet Àr en granskning av unga liberala politiker. Min förhoppning Àr att försöka ge nÄgon slags vÀgledning över riksdagskandidater som Àr relativt unga (under 30-35 Är Àr en bra vÀgledning) och som kallar sig liberala av nÄgon sort (socialliberaler, nyliberaler whatever) oavsett vilket parti de representerar.

Som ni sĂ€kert har mĂ€rkt sĂ„ blev det inget av det. Jag Ă€r expert pĂ„ att skjuta saker pĂ„ framtiden och det Ă€r mer Ă€n en gĂ„ng jag tĂ€nkt att “nu sĂ„ ska jag dra igĂ„ng” för att skjuta pĂ„ det ytterligare en vecka. Och, vips!, sĂ„ har vi varit mitt i valrörelsestressen och sĂ„ Ă€r valet slut. Men ibland (eller, ja, rĂ€tt ofta…) blir saker inte riktigt som man vill.

Jag vill inte skylla i frĂ„n mig, men det har funnits perioder under det senaste Ă„ret dĂ„ jag inte direkt har kĂ€nnt nĂ„got bloggsug överhuvudtaget beroende pĂ„ olika saker – och dĂ„ försöka dra igĂ„ng ett sĂ„ stort projekt…ja ni fattar sĂ€kert. Motivationen/lusten/kalla-det-vad-ni-vill har inte riktigt varit pĂ„ topp periodvis, med lÄÄÄÄnga pauser frĂ„n skrivandet som följd.

Ibland finns det saker som helt enkelt har kĂ€nts viktigare Ă€n att skriva, som t.ex. att hĂ„lla sig flytande rent mentalt – och dĂ„ har jag prioriterat det före att hĂ„lla ett löfte till det fĂ„talet som kan tĂ€nkas bry sig.

PĂ„ senare tid har dock lusten att skriva kommit tillbaka, sakta men sĂ€kert – och det nya politiska landskapet Ă€r onekligen spĂ€nnande att följa. I och med att jag för första gĂ„ngen sen jag blev myndig har fĂ„tt en regering som jag har varit med om att rösta fram sĂ„ tĂ€nker jag inte stĂ„ stillatigande och se pĂ„. Jag ser redan fram mot att dissa deras nya ministrar och galna förslag som kommer att lĂ€ggas!

Kom alltid ihÄg: The lesser of two evils is still evil!

(Eller varför inte Damn! why is everyone who agrees with me so full of shit?)

PS! PĂ„ tal om ingenting – jag Ă€r kanske lite speciell, men jag ser det som ett hĂ€lsotecken att “bara” 53% av vĂ€ljarna sĂ€ger sig ha stort eller mycket stort förtroende för vĂ„ra politiker. Trots att vissa proffsbedömmare tycker det Ă€r orovĂ€ckande. Om det Ă€r nĂ„gon som undrar hur jag kan tycka det sĂ„ Ă€r det bara att frĂ„ga… DS!

Mon 18 Sep 2006 | Comments (3)

Ulvskogs raka motsats.

Om Ulvskog tillhör kategorin sossar utan sjÀlvinsikt sÄ blir jag desto gladare nÀr jag lÀser Jonas Morian:

Å ena sidan fĂ„r man gratulera borgerligheten till att ha vunnit pĂ„ egna meriter, om Ă€n med Ă„tminstone delvis lĂ„nta fjĂ€drar. Å andra sidan Ă€r den socialdemokratiska valförlusten uppenbart i hög grad sjĂ€lvförvĂ„llad.

Vi socialdemokrater underskattade den borgerliga enigheten och i vilken hög grad man satte regeringsskifte framför partiernas hjÀrtefrÄgor. Vidare överskattade vi vÄr trovÀrdighet i regeringsfrÄgan, och misslyckades kapitalt med att presentera en trovÀrdig politik för jobb. DÀrmed inte sagt att den socialdemokratiska politiken pÄ det omrÄdet var felaktig, men vi lyckades inte vinna trovÀrdighet för den.

NÀr partier gör dÄliga val sÀger man ofta att man inte nÄdde ut med sin politik. Men den förklaringen hÄller knappast för socialdemokraterna den hÀr gÄngen. Budskapet nÄdde ut, men det lockade inte. Detta mÄste vi ta intryck av och allvarligt fundera över.

Mon 18 Sep 2006 | kommentarer (1)

“There are no American infidels in Bagdad, never”

Vi har inte förlorat, alltsÄ. Vi har starkt stöd i stora delar av landet.

Bagdad Bob Ulvskog i Gomorron Sverige idag.

Allt Ă€r ju relativt. Att göra sitt sĂ€msta val sedan 1924, samt förlora regeringsmakten skulle nog de allra flesta kalla en förlust. Men men – Marita Ă€r ju partisekreterare och som sĂ„dan Ă€r hon ju van vid att snacka skit.

Min gissning Àr att Àven Ulvskog ryker i samband med att partiet byter partiledare, och att de hittar en ny med sjÀlvinsikt.

Mon 18 Sep 2006 | Comments Off
Older Posts »