Det är marknadsekonomin, dumbom!

Idag förklarar Sven Wollter i Expressen med de vanliga flosklerna varför han är kommunist (”Jag är kommunist av solidaritet med mänskligheten och i tro på livet.” – jupp, det har ju historien visat…eh…). Fine with that. Vill han stödja en idelogi som för majoriteten av världens befolkning luktar sämre än det mesta så är det hans val. Visst – fina ord, men det har även religioner.

Till tidningen förklarar han även att han inte ser nån motsättning när det kommer till att vara relativt välbärgad och hålla den blodröda fanan:

Det är fånigt att någon med socialistisk övertygelse som blir framgångsrik då skulle bryta mot sina ideal och sin solidaritet med dem som har det sämre.

Det har han givetvis all rätt i att tycka. Han kan väl inte rå för att det kapitalistiska systemet har betalat honom väl. Ideologisk övertygelse behöver givetvis inte ha med plånboken att göra. Det finns välbärgade socialister och urfattiga liberaler. Det är ju bara fånigt att ändra övertygelse för att ens ekonomi förändras. Ska man ändra övertygelse så krävs det ju bättre skäl, t.ex. att man inser att det inte är nån slump att fattigdomen minskar snabbast i friare ekonomier – och cementeras i ofria. You get the picture.

Wollter får alltså behålla sin övertygelse trots att han drar in betydligt mer pengar än det s.k. småfolket han säger sig företräda kan drömma om. Det är okej med mig.

Men det finns ett par saker som luktar lite mer illa.

Till exempel så driver han, som så många andra artister, ett aktiebolag – Oberon & Son – med omsättning på 3,5 miljoner och en vinst på 800 000 kronor. Största anledningen till att artister driver bolag är för att det är betydligt mer gynnsamt rent skattemässigt än att få pengarna som lön direkt.

Inget fel i det. Men kom igen – kommunister som driver företag med miljonomsättning känns väl sådär. Nog luktar det lite ägg. Men Wollter kan givetvis försvara sig. Han säger att:

att pengarna ger honom oberoende att göra vad han vill. Han har till exempel satsat pengar i egna projekt som filmen ”Störst av allt” som hade premiär förra året.
– Den gav jag 500 000 till.

Grattis Sven! Utan att veta om det så har du faktiskt kommit med en perfekt motivering till att marknadsekonomi och fritt företagande fungerar. Oberoende att göra vad man vill. En del använder sina intjänade pengar till att köpa dyra bilar och hus. Sven lever enkelt – han har inte ens en bil, och bara en ”liten båt” och en ”risig sommarstuga”. Han använder istället pengarna han drar in på att leva ut sina drömmar – göra film och teater. Det är kanon – och nåt jag önskar att fler människor kunde göra. Ja, om nu inte Sven och hans kamrater fick bestämma vill säga – för då försvinner den möjligheten snabbare än vi hinner säga ”det är marknadsekonomin, dumbom!”.

12 reaktioner till “Det är marknadsekonomin, dumbom!”

  1. Jag har ett par låtar med Röda Kapellet, gissningsvis från skarven mellan 60- och 70-tal. Inbillar mig att det är Sven som sjunger på dessa, kan det stämma?

    Trevligt att se att han gör sig till en nyttig idiot (ur kommunisternas perspektiv) för kapitalismen.

  2. Johannes: jo, man ska väl egentligen inte ge sig på pensionärer, men eftersom han ändå kandiderar till kommunfullmäktige så får man ju anta att han har nåt att säga… 😉

  3. Alltså: ”…att det inte är nån slump att fattigdomen minskar snabbast i friare ekonomier – och cementeras i ofria.”
    Har du några belägg för det? Det beror naturligtvis på vad man lägger i begreppet ”fri” och ”ofri”, men empirin visar ju tydligt att statlig inblandning, inkomstutjämning, och stimulering av ekonomin leder till att ekonomin tar fart. ex: Kina, ”Tigerekonomierna”, Kroatien, Sverige (60-talet till idag) etc.

  4. wernher: jag hinner inte gå in på nån djupare debatt just nu utan väljer att citera Wolodarski från DN:
    ”För att skapa välstånd räcker det inte att privatisera, privatisera, privatisera. Det behövs en stat som garanterar rättssäkerhet, som ser till att unga människor får utbildning, som säkrar stabila priser och som skyddar äganderätten.

    Ekonomisk frihet är ett brett begrepp. Även i måttliga doser kan det åstadkomma mirakel.”

    Poängen är att med ”fri ekonomi” menar man med en minsta gemensamma nämnare en respekt för marknadsekonomi och privat äganderätt, medans ”ofria ekonomier” omhuldar ett mer statssocialistiskt synsätt med statligt ägande, kontroll och regleringar in absurdum.

    Gudmundson: 😀

  5. Hakar som vanligt upp mig på detaljer, men… Du skriver att fattigdomen minskar mest i fria ekonomier. Det har du säkerligen rätt i. Fattigdomen i Nordkorea och Kuba är påfallande stor, särskilt i det förstnämnda landet. Men tror du inte att en stor anledning till att fattigdomen inte minskar där i lika stor omfattning beror på att länderna är isolerade och utsatta för kraftiga sanktioner, inte minst från USA? Och Kina, det är väl ingen fri ekonomi? Där ökar välståndet enormt, och beskrivs som världens fjärde största ekonomi.

  6. Slutsatsen torde vara att fattigdomen minskar minst i ekonomier, eller länder, som är utsatta för handelssanktioner, inte på grund av att man valt ett annat ideolgiskt styrelsesätt.
    Dessutom är det faktiskt så att fattigdomen ständigt ökar i det land som beskrivs som det friaste av de alla, ja ni vet, überpolisstaten i väst.

  7. Problemet med Nordkorea och Kuba är att de sanktionerar sig själva, och inte gör särskilt många försök att handla med exempelvis Kina.

    Kinas ekonomi är relativt fri i så mån att det finns väldigt lite hinder för privat företagsamhet. Däremot finns det fortfarande en hel del sektorer som är hårt styrda, kombinerade med speciella utvecklingszoner som har exempelvis lägre skatter och mer förmåner för utländska investerare (nyligen öppnade en ny sådan mellan Peking och Tianjin, exempelvis).

    Men som sagt, det är ingen lätt fråga. Regleringar finns i alla ekonomier och man bör nog vara väldigt specifik med vad man menar när man vill ha ”mindre regleringar”.

  8. Jonas: Man får inte glömma att i USA ligger gränsen för fattigdom relativt högt i jämförelse med andra länder. Och när det gäller Kina så litar jag på Jöns 🙂

    Och man kan heller inte enbart hänvisa till sanktioner (ta t.ex Kuba, där det främst är USA som har sanktioner, inte EU till exempel.)

    Men visst – vad som är en ”fri” ekonomi är givetvis ett relativt begrepp, Sverige är ju t.ex en fri ekonomi, trots regleringar och välfärdsstat. Så man får inte förväxla begreppen antar jag. Sen var ju inte direkt det huvudkontentan av min text direkt 😉

  9. Det är väl stor skillnad på att en artist drar in pengar på diverse föreställningar och filmer och på att ett fåtal stordirektörer äger stora arbetsplatser där tusentals människor arbetar? Varför skulle inte Sven kunna vara emot att man t ex skär ned på lönsam verksamhet; var skulle Sven inte kunna vara emot den antiplanerade utvecklingen som innebär att många hamnar utanför?
    Socialismen handlar ju t ex inte om att alla skall ha exakt lika lön. Det handlar om arbetarmakt! Och även i ett socialistiskt samhälle så finns efterfrågade artister som inte nödvändigtvis måste ha samma lön som städaren.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.