Siande sossar skriver.

I lagom tid inför valet så har politiskt obundna Ordfront släppt en bok där tre regimtrogna tjänstemän lär oss oupplysta och lurade väljare hur den borgerliga politiken egentligen är. Och redan i beskrivningen av boken tar de i så de spricker, ackompanjerade av pompös musik och viftande fanor kan man läsa:

När alliansen i sina gemensamma skrifter hävdar att de ”vill slå vakt om den svenska modellen” visas här tvärtom att politiken medvetet är inriktad på att knäcka den svenska modellen. Genom att kraftigt sänka a-kassan och fördyra fackligt medlemskap rubbas maktbalansen på arbetsmarknaden till kapitalets fördel. Genom privatiseringar och försämringar av socialförsäkringarna slås det kitt som solidariskt håller samman samhällets grupper sönder. Resultatet blir beteendeförändringar som än mer framkallar krav på sänkta skatter och mer privata välfärdslösningar. Ett mer ojämlikt samhälle växer fram.

Nu har jag inte läst den här propagandapamfletten och tänker inte göra det. Även om det kan vara intressant att garva åt så är det väl det gamla vanliga konspirationsteoritiska tugget om borgare i fårakläder, hur de egentligen menar tvärtom mot vad de säger. Jag föreställer mig en dystopisk framtidsvision där arbetare är kedjade vid maskiner och godsherrar och direktörer i höga hattar styr över våra liv. Eh.

Allt annat vore en besvikelse.

Men om jag ska tolka Ordfronts beskrivning rätt så innehåller boken även, för ovanlighetens skull, inte bara fantasifull smutskastning utan även egna idéer vad som är bäst för Sverige:

I boken visas också att den svenska modellen trots många kvardröjande brister måste utgöra grunden för en framgångsrik politik [min fetning] i en allt mer globaliserad värld. Det är en modell som inte bara varit bäst på att leverera jämlikhet och livskvalitet, utan också tillväxt och konkurrensförmåga.

Visst känns det modernt och fräscht?

Och om nu ”den svenska modellen” är så överlägsna alla andra borde inte Sverige därmed enligt all logik ligga överlägsen etta i alla tänkbara rankningar om livskvalitet, hälsa, tillväxt och så vidare? Då kan man ställa sig frågan – varför gör vi inte det då?

Well. Det är säkert borgarnas fel. De har ju ändå haft makten i nio år under de senaste dryga 70 åren…