Som sĂ€kerligen ingen har missat sĂ„ presenterade den s.k. Alliansen sitt första gemensamma valmanifest i veckan. Ăven om det var tunt och viktiga delar saknas sĂ„ gĂ„r det inte att vara annat Ă€n imponerad (om det Ă€r rĂ€tt ord?) över att vi för första valet i historien har en sĂ„ pass enad borgerlighet, eller enat block överhuvudtaget.
MotstÄndarna gör visserligen sitt bÀsta för att hitta alla skillnader som finns mellan allians-partierna för att pÄvisa att de minsann inte Àr eniga. Ett drag som vÀljarna troligen genomskÄdar  jag antar att svenskarna i gemen Àr ganska medvetna om att det faktiskt fortfarande rör sig om fyra olika partier. Men att regeringskoalitionen försöker hitta olikheter Àr ju givetvis fullt naturligt, det blir ett sÀtt att försöka dölja det faktumet att det inom deras egna rÀtt skakiga samarbete egentligen inte finns nÄgon enighet som ens kommer i nÀrheten. Det Àr nÀstan sÄ jag skulle kunna kosta pÄ mig en gissning att oenigheten inom enbart det socialdemokratiska partiet Àr minst lika stort som inom Alliansen.
Vi har alltsÄ pÄ ena sidan ett hyfsat fÀrdigt regeringsunderlag och pÄ andra sidan tre kÀbblande partier, dÀr Miljöpartiet och VÀnsterpartiet gör sitt bÀsta att lÄta som oppositionspartier trots att de stödjer den sittande regeringen  och vill ingÄ i en framtida. Och vi har ett maktkÄt socialdemokratiskt parti som envist vÀgrar slÀppa in sitt stöd i en regering, trots att de sjÀlva bara lockar en dryg tredjedel av valmanskÄren.
SÄ lÄngt Àr allt klart för de flesta. Inga direkta nyheter, om man sÀger sÄ. Men jag hade tÀnkt försöka mig pÄ en liten analys  eller ett framtidsscenario kanske Àr mer rÀtt formulering.
Jag tror att höstens val Àr sista chansen för allians-partierna att ta över regeringsmakten. Lyckas de inte med det nu sÄ Àr det kört för mycket lÄng framtid. Jag Àr t.o.m. nÀstan övertygad om att valet Àr direkt avgörande för blockpolitikens framtid  men Àven för partiernas.
Om det inte blir regeringsskifte sÄ kommer vi till nÀsta val om fyra Är se ett delvis nytt politiskt landskap i Sverige. Om inte borgerligheten lyckas vinna trots den största enigheten mellan partierna nÄgonsin sÄ finns det liksom inte sÄ mycket kvar att göra. DÄ Àr det kört  dÄ kommer de inte att försöka igen, i alla fall inte pÄ samma sÀtt som nu.
För det första kommer det inte lÀngre att finnas fyra borgerliga partier. Vi kommer att fÄ se partisammanslagningar. Troligen inte till ett enda stort borgerligt parti  det tror jag inte deras vÀljare och medlemmar Àr speciellt intresserade av. För trots allians-enigheten sÄ finns det ganska stora ideologiska skillnader inom borgerligheten  som i alla fall Àr tillrÀckligt stora för att inte rymmas under en partiflagga. Nu har ju visserligen socialdemokraterna lyckats hyfsat att samla allt frÄn rena socialister till socialliberaler i sitt parti  men sÄ finns det ganska stora splittringar ocksÄ.
Jag tror pĂ„ att dagens borgerlighet kommer att bli tvĂ„ partier  ett mer (social)liberalt mittenparti som hĂ€mtar sin bas frĂ„n frĂ€mst Centern och Folkpartiet och ett mer liberalkonservativt högerparti med basen frĂ„n moderater och kristdemokrater. Ăven om Reinfeldt har i sin retorik och politik gĂ„tt mot mitten sĂ„ tror jag Ă€ndĂ„ att moderaternas kĂ€rnvĂ€ljare inte har förĂ€ndrats nĂ€mnvĂ€rt.
I och med detta sĂ„ tror jag att blockpolitiken som den ser ut ocksĂ„ kommer att förĂ€ndras. Vi kommer kanske inte lĂ€ngre ha tvĂ„ block, ett ÂvĂ€nster och ett Âhöger som det ser ut idag – blocken kommer att ha spelat ut sin roll. Det nya socialliberala mittenpartiet kommer snarare att vĂ€nda sig mot socialdemokratin Ă€n mot högern. NĂ„got som sĂ€kerligen sossarna inte kommer att ha nĂ„got emot.
Jag tror att Göran Persson et consortes i dagslÀget Àr besvikna pÄ den borgerliga alliansens nuvarande enighet av mer Àn ett skÀl. Det första Àr givetvis det officiella  att de inte vill se en borgerlig regering. Det andra Àr att jag tror att utan Alliansen hade vi redan i Ärets val sett en socialdemokrati som hade strÀckt ut en öppen hand mot Centern och/eller Folkpartiet för nÄgot slags samarbete.
Det finns tydliga indikationer pĂ„ detta  och det Ă€r vĂ€l ingen direkt hemlighet att mĂ„nga sossar Ă€r ganska irriterade pĂ„ att de behöver stöd frĂ„n VĂ€nsterpartiet och/eller Miljöpartiet. Och som sĂ€kerligen hellre ser, Ă„terigen, samarbete med Âden borgerliga vĂ€nsternÂ.
Detta scenario kan givetvis vara aktuellt utan att partistrukturen bland borgerligheten förÀndras. Vinner inte Alliansen Ärets val sÄ splittras den sÄ sakteliga upp och ett eller ett par av de borgerliga partierna kommer att försiktigt nÀrma sig sossarna. Och tvÀrtom. Och fred sluts i leden.
Men det beror givetvis pÄ hur en eventuell sosseregering sköter sig de kommande fyra Ären. Kommer de att gÄ Ànnu mer mot mitten eller kommer de att dras Ät vÀnster och Äterigen börja med en mer socialistiskt fÀrgad retorik? Blir det det sistnÀmnda sÄ tror jag det finns ett ganska stort motstÄnd frÄn borgerliga mittenvÀljare mot ett samarbete. Och jag tror heller inte att de kommer att acceptera att stÄ vid sidan av  utan faktiskt krÀva att ingÄ i en framtida regering i sÄ fall. Och om socialdemokraterna fortsÀtter att tappa mark sÄ kommer de faktiskt vara sÄ illa tvungna att ingÄ i en koalitionsregering  oavsett Ät vilket hÄll de vÀnder sig.
Detta Àr min gissning om framtiden om Alliansen inte vinner Ärets val. Och jag Àr i stort sett beredd att skriva under pÄ samma scenarion Àven vid ett eventuellt regeringsskifte. Bara att dÄ kommer förÀndringarna att ske lÄngsammare. Men eftersom de allra flesta svenska vÀljarna stÄr hyfsat nÀra mitten i allmÀnhet, sÄ Àr en mittenregering kanske det enda realistiska framtidsalternativet. Oavsett vad regeringsmedlemmarna har för partisymboler pÄ jackan.