Okej. Sverige ÄR en demokrati. Sverige HAR yttrandefrihet och Ã¥siktsfrihet. Tyvärr mÃ¥ste man säga att det är illa ställt med respekten för detta bland vissa extremister. GudnÃ¥de dig om du kommer med förslag som inte faller vissa pÃ¥ läppen – dÃ¥ fÃ¥r du en anonym pöbel efter dig. Speciellt om du vÃ¥gar sticka ut hakan och synas i debatten.

Detta har bl.a Fredrick Federley, ordförande i CUF fått erfara. Idag skriver han lite om något av det politiska våld, hot och trakassier man tydligen måste stå ut med som politiker:

Mycket har handlat om politiskt våld. Mitt parti har varit utsatt för stenkastning, nedklottring, sambotage av offentliga möten, trackaserier av våra demonstranter mot arbetslöheten, Maud Olofsson har skydd och jag har mottagit brev med dödshot och annat. Långt ifrån allt publiceras av självklara anledningar här. Det man kan konstatera är att tonen och kopplingarna är helt uppenbara.

Jag kallar det för vad det är, maffiametoder och politiskt våld. Den som tillåter, och i vissa fall ursäktar, dessa ageranden legitimerar våldet. Den som gör det för sina egna gör det också för andra. Det yttervänstern nu gör är att legitimera trackaserier av olika slag för att föra politik. Då måste det också vara ok för andra, läs nazister.

Varje gång jag kommenterar detta så är det bara ett långt förlöjligande som kommer. Hur kan jag göra jämförelser hit och dit. Det kan jag med gott hjärta göra. Politiskt våld som börjar i denna skala fortsätter. Många regimer har börjat i dena lilla skala och det har tagits vidare.

Han har en klar poäng pÃ¥ slutet där. Om man som politiskt aktiv har tagit steget över första trösklarna, och man börjar slÃ¥ sönder andras egendom, komma med hotelser och pÃ¥hopp – vad är dÃ¥ nästa steg? När kommer de att gÃ¥ över till rena vÃ¥ldshandlingar riktade mot enskilda politiker? När kommer den första idioten att lägga sig pÃ¥ ett tak och prickskjuta pÃ¥ riksdagspolitiker? Var gÃ¥r gränsen egentligen? Och vad skulle egentligen hända om – hemska tanke – denna begÃ¥vningsreserv faktiskt nÃ¥n gÃ¥ng fÃ¥r nÃ¥gon reel politisk makt? Vi kan redan nu föreställa sig hur oppositionella kommer att tas emot i deras förvridna “idealsamhälle”.

En politisk riktning som redan pÃ¥ gräsrotsstadiet bygger pÃ¥ vÃ¥ld i olika former kan aldrig föra nÃ¥t bra med sig – det är ett första steg i förverkligandet av en utopi där den enskilda individen inte längre spelar nÃ¥gon roll, utan enbart är underordnade det ansiktslösa kollektivetivets vilja. Där varje form av oliktänkande bestraffas.

Sen kan de tala sig varma om att brinner för “verklig demokrati” och annat bjäfs. Det är inget annat än fascism under röda och/eller svarta fanor.

Riktigt vidrigt blir det när de även börjar trakassera familjemedlemmar. Federley skriver i ett annat inlägg:

Igår kom min syster hem till sin lägenhet i Örebro efter att ha bott i min lägenhet i Stockholm ett tag. Som den enda dörren i trapphuset har Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) satt ett klistermärke på hennes dörr. På dörren står det så klart Federley.

Klisterlappen lyder typ så här:
“Fred mellan folken krig mellan klasser”

I Nordkorea har de, enligt vittnesuppgifter, ett rättsystem som bygger pÃ¥ nÃ¥t som kan liknas vid “arvssynd” eller “genetisk synd”. Om nÃ¥gon begÃ¥r brott, eller agerar oppositionellt, sÃ¥ bestraffas hela familjen för det – inte bara den enskilda individen.

Är det det vi har att vänta oss om extremisterna får bestämma?

Jag tror ingen av oss är speciellt sugna pÃ¥ att testa och se…