Att vara djävulens advokat.

Med rätta så är det många som kritiserar nyheten om att förra bostadsministern Lars-Erik Lövdén gör ett miljonklipp på att köpa loss sin hyresrätt i Stockholm. Samma person som när han var minister var stark motståndare till att hyresrätter ombildas till bostadsrätter. En lägenhet som han fått p.g.a sitt politiska engagemang – i ett hus som ägs av en stiftelse vars styrelse tillsätts av regeringen – och vars ordförande är förra sosse-ministern Ingela Thalén.

Så långt är det ett solklart fall av sossehyckleri. Vara emot en sak – så länge det inte gynnar en själv.

Men om man ska försöka sig på att vara lite djävulens advokat här så är det en sak jag funderar över.

Till SvD säger Ingela Thalén

För att få köpa en lägenhet måste du vara medlem i föreningen och det vet inte jag om Lars-Erik Lövdén är. […]

Men styrelsen kan inte fatta beslut om en försäljning till bostadsrättsföreningen där vi undantar en person som har kontrakt

Och eftersom Lövdén – eller bostadsrättsföreningen – själv inte har uttalat sig ännu så är det väl att gå lite väl långt att utpeka honom som hycklare av värsta sorten.

Det enda vi vet är att fastigheten han har en lägenhet i ska säljas till bostadsrättsföreningen för ett pris under marknadsvärdet. Vi vet alltså inte ännu huruvida Lövdén har varit ”aktiv” i ombildningen, eller ens om han får eller vill köpa. Så vad Lövdén borde göra nu är att lägga korten på bordet.

Sen tycker jag dock det finns stor relevans i Lars Leijonborgs uttalande:

Varför ska en stiftelse som i praktiken är skattebetalarnas bli en bostadsförmedling åt socialdemokraterna?

Uppdatering:
Lars-Erik Lövdén har valt att kommentera saken skriftligt:

Vid niotiden på torsdagen valde Lars-Erik Lövdén att ge en skriftlig kommentar angående den påstådda bostadsaffären. Han avslöjar dock inte om han kommer att köpa loss lägenheten eller inte.
”Jag har bara fått samma erbjudande som de övriga hyresgästerna”.
”Sedan 20 år tillbaka har jag hyreskontrakt med samma fastighetsägare i Stockholm. Jag har kvar lägenheten vid sidan om min tillfälliga tjänstebostad i Halmstad. När fastighetsägaren nu vill sälja har vi fått samma erbjudande att köpa som övriga hyresgäster”, skriver Lars-Erik Lövdén.

Det håller inte om man vill slippa anklagelserna om hyckleri. Korten på bordet – kommer han att köpa? Är han medlem i föreningen? Har han ändrat åsikt om bostadsrättsombildningar? Det är inte lätt att agera djävulens advokat när den eh… misstänkta inte kommer med någon bevisning som friar honom.

Uppdatering 2:
Jag avgår från mitt uppdrag som djävulens advokat, eftersom det har framkommit nya vittnesuppgifter som är synnerligen komprometterande för den misstänkte. DN skriver:

De boende i fastigheten på Östermalm bildade bostadsrättsförening i höstas. Lars-Erik Lövdén valde då att bli medlem och anmälde senare sitt intresse att köpa trerummaren, uppger föreningens ordförande för DN.se.

Jag har inget annat än säga att vår förre bostadsminister här gör sig skyldig till hyckleri. Att han som minister kämpade för att hyresrätter inte ska omvandlas till bostadsrätter, samtidigt som han nu går tvärt emot sina egna ideal går inte att beskriva på något annat sätt.

6 reaktioner till “Att vara djävulens advokat.”

  1. Det allvarligare är ju det som Leijonborg för upp: Hur regeringen använder en stiftelse för att fixa lägenhet åt sossepampar. Det är ju ren och skär korruption.

  2. Så synd för Lövdén att vi inte har något skydd mot att tvingas gå med i exempelvis bostadsrättföreningar, eller vänta, det har vi ju. Föreningsfrihetsen är ju faktiskt t o m grundlagsfäst…
    Det borde ju lösa Lövdéns problem, så kan han bo kvar som hyresgäst hos den nya fastighetsägaren (precis som lagen medger).
    Sen kan man ju tycka att om stiftelsen brydde sig så mycket om avkastningen på fastigheten att de kände att det var bäst att sälja den – varför hade de fyra tomma lägenheter? Hade inte avkastningen möjligtvis blivit något bättre om de faktiskt hade haft betalade hyresgäster? Världen är bra underlig ibland.

  3. Jag häller med, vill dock bara klargöra en sak angående det du skrev här:
    ”Det enda vi vet är att fastigheten han har en lägenhet i ska säljas till bostadsrättsföreningen för ett pris under marknadsvärdet.”

    Du inordnar dig här i vänstern verklighetsbeskrivning om att ”gemensamma tillgångar säljs till underpris”, det gör de inte.
    Fastigheten med Lövdéns lägenhet säljs under marknadsvärdet för ett antal bostadsrättslägenheter, ja, men det blir det ju inte förrän efter att den sålts. Fastigheten säljs som hyresfastighet, på annat sätt får det enligt lag inte gå till, och betalas med gällande marknadspris för hyresfastigheter.

    Värdeökningen kommer efter försäljningen, köparen har inte ”förlorat” det värdet eftersom denne aldrig kan komma åt det, de enda som kan det är en förening av hyresgäster som köper. Jag har utvecklat resonemanget i en postning förra året.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.