Kompisar från förr.

På DNs valwebb kan man se bildspel över hur de olika partiernas valkampanjer har sett ut genom åren. Det som slår mig är att de äldre affischerna är snyggare, och mer vågade, både grafiskt, typografiskt och även till viss del budskapsmässigt. Dom är helt enkelt tråkigare nu för tiden, trots alla dyra reklam- och PR-konsulter.

Här är i alla fall några personliga favoriter:

Högerpartiet (nuvarande Moderaterna) 1928

Oj. Finns mycket att säga om den här. Först den schyssta illustrationen över de otäcka kommunisterna (sossarna) som smider sina onda planer. Och med ord som “barnens förvildning” och “sedernas förfall” sÃ¥ mÃ¥ste man bara älska den! Varför vÃ¥gar inga partier gör sÃ¥nt idag?

Socialdemokraterna 1936

Sloganen “Arbete och trygghet Ã¥t alla” känns igen, men formen känns ganska främmande för sossarna Ã¥rgÃ¥ng 2006. Klara vibbar av sovjetisk propaganda – komplett med hammaren och skäran! Men snyggt är det. Mer propagandaaffischer Ã¥t folket!

Socialdemokraterna 1946

Det är intressant att man inte ens behöver sätta ut partiets namn här – Per-Albins fagra (eh…) nuna räckte som varumärke. Men en gissning – han skulle nog inte fungera lika bra i dagens mer ytliga samhälle. För ärligt talat – skulle ni rösta pÃ¥ en man som ser ut som den mest skrämmande folkskollärare ni kan tänka er? Caligula – släng dig i väggen.

VPK, 1946

Den här skulle Vänsterpartiet kunna väcka till liv i Ã¥rets val, de behöver bara modifiera den lite. Det är inte bara Reinfeldt som har anklagats av vänstern att vara en ulv i fÃ¥rakläder (eller ett svin i zebradräkt…). Fast idag skulle nog vänstern tvingas ta bort tvÃ¥ngslagar och monopol frÃ¥n zebran. Det är ju snarare deras politik…

Folkpartiet, 1958

Idag blir det moralpanik över varenda liten nidteckning eller politisk satir. 1958 gick det alldeles utmärkt att hänga upp valaffischer över landet med karikatyrer pÃ¥ dÃ¥varande statsministern Tage Erlander. Idag skulle Bagdad-Bob Ulvskog sitta i TV-sofforna och säga att det är “ett hot mot demokratin”.

KDS, 1970

PÃ¥ 70-talet fegade inte kristdemokraterna – dÃ¥ hade man abortmotstÃ¥ndet som valfrÃ¥ga. Idag har de mesat ner sig hÃ¥rt och vÃ¥gar knappt ta ställning i sina gamla knökkonservativa kärnfrÃ¥gor. Trist. Jag vill ha fler revolutionärer och fler högerkristna i politiken. Mer rock and roll helt enkelt än dagens soppa.

Folkpartiet, 1970

Öh. Va? Hur. Tänkte. Dom? “Ett land. En klass. Ett folk” – var folkpartiet nationalbolsjeviker pÃ¥ 70-talet? Jag ryser.

KDS, 1982

Kan det bli mer kristet? En tecknad bild av den lyckliga kärnfamiljen flankerad av den äldre generationen. Jag gissar att de har anlitat samma illustratör som Jehovas Vittne brukar begagna sig av.

Centerpartiet, 1991

Okej. Det kan bli mer kristet. Om jag ovan gissade pÃ¥ Jehovas Vittnes illustratör sÃ¥ är jag övertygad här. FrÃ¥gan jag ställer mig – och som säkert mina centerläsare kan svara pÃ¥ är: VARFÖR? HUR TÄNKTE NI?

Inga kommentarer

  1. Angående den sista:
    Jag trro nog att man gjorde en miss. Det var nog ingen slump att man bytta grafisk profil unden den efterföljande mandatperioden. Det var nog ett försök att tvätta bort bismaken efter dylika affischer. (Men visst är den snygg!) ;-)
    Tyvärr så dröjde ju politiken kvar ett litet tag till.

  2. Du råkar inte ha fler av kosackvalets affischer inom räckhåll?
    “De nya moderaterna” har dem inte längre pÃ¥ sin webplats (obs – inget skämt).