På DNs valwebb kan man se bildspel över hur de olika partiernas valkampanjer har sett ut genom åren. Det som slår mig är att de äldre affischerna är snyggare, och mer vågade, både grafiskt, typografiskt och även till viss del budskapsmässigt. Dom är helt enkelt tråkigare nu för tiden, trots alla dyra reklam- och PR-konsulter.
Här är i alla fall några personliga favoriter:
Högerpartiet (nuvarande Moderaterna) 1928
Oj. Finns mycket att säga om den här. Först den schyssta illustrationen över de otäcka kommunisterna (sossarna) som smider sina onda planer. Och med ord som “barnens förvildning” och “sedernas förfall” så måste man bara älska den! Varför vågar inga partier gör sånt idag?
Socialdemokraterna 1936
Sloganen “Arbete och trygghet åt alla” känns igen, men formen känns ganska främmande för sossarna årgång 2006. Klara vibbar av sovjetisk propaganda – komplett med hammaren och skäran! Men snyggt är det. Mer propagandaaffischer åt folket!
Socialdemokraterna 1946
Det är intressant att man inte ens behöver sätta ut partiets namn här – Per-Albins fagra (eh…) nuna räckte som varumärke. Men en gissning – han skulle nog inte fungera lika bra i dagens mer ytliga samhälle. För ärligt talat – skulle ni rösta på en man som ser ut som den mest skrämmande folkskollärare ni kan tänka er? Caligula – släng dig i väggen.
VPK, 1946
Den här skulle Vänsterpartiet kunna väcka till liv i årets val, de behöver bara modifiera den lite. Det är inte bara Reinfeldt som har anklagats av vänstern att vara en ulv i fårakläder (eller ett svin i zebradräkt…). Fast idag skulle nog vänstern tvingas ta bort tvångslagar och monopol från zebran. Det är ju snarare deras politik…
Folkpartiet, 1958
Idag blir det moralpanik över varenda liten nidteckning eller politisk satir. 1958 gick det alldeles utmärkt att hänga upp valaffischer över landet med karikatyrer på dåvarande statsministern Tage Erlander. Idag skulle Bagdad-Bob Ulvskog sitta i TV-sofforna och säga att det är “ett hot mot demokratin”.
KDS, 1970
På 70-talet fegade inte kristdemokraterna – då hade man abortmotståndet som valfråga. Idag har de mesat ner sig hårt och vågar knappt ta ställning i sina gamla knökkonservativa kärnfrågor. Trist. Jag vill ha fler revolutionärer och fler högerkristna i politiken. Mer rock and roll helt enkelt än dagens soppa.
Folkpartiet, 1970
Öh. Va? Hur. Tänkte. Dom? “Ett land. En klass. Ett folk” – var folkpartiet nationalbolsjeviker på 70-talet? Jag ryser.
KDS, 1982
Kan det bli mer kristet? En tecknad bild av den lyckliga kärnfamiljen flankerad av den äldre generationen. Jag gissar att de har anlitat samma illustratör som Jehovas Vittne brukar begagna sig av.
Centerpartiet, 1991
Okej. Det kan bli mer kristet. Om jag ovan gissade på Jehovas Vittnes illustratör så är jag övertygad här. Frågan jag ställer mig – och som säkert mina centerläsare kan svara på är: VARFÖR? HUR TÄNKTE NI?
Angående den sista:
Jag trro nog att man gjorde en miss. Det var nog ingen slump att man bytta grafisk profil unden den efterföljande mandatperioden. Det var nog ett försök att tvätta bort bismaken efter dylika affischer. (Men visst är den snygg!)
Tyvärr så dröjde ju politiken kvar ett litet tag till.
Du råkar inte ha fler av kosackvalets affischer inom räckhåll?
“De nya moderaterna” har dem inte längre på sin webplats (obs – inget skämt).