Jag är rädd för Henning Mankell.

Jag har precis tittat klart på Debatts rätt tröttsamma diskussion om Tillståndet i nationen. Det som slog mig mest – förutom att debattörer med mer ”borgerliga” åsikter var mer optimistiska och de med ”vänster”-åsikter var rätt pessimistiska – är att jag är på fullt allvar rädd för Henning Mankell och det han står för. Jag kan inte riktigt säga exakt vad det är, men det är en känsla helt klart. En känsla av att Mankell inte är nöjd med statens storlek som den är idag, en känsla över att Mankell vill att staten ska styra – och uppfostra – dess medborgare ännu mer. Det finns i Mankells argumentation otäcka vibbar av en föråldrad statskramande socialism som jag vill vara så långt borta ifrån som möjligt.

Så fort någon argumenterade för att staten är för stor och mer makt borde ges tillbaka till de enskilda individerna så skakade författaren på huvudet och med en dåres envishet hävdade att de har fel, de vill avskaffa all välfärd och missförstod ungefär allt annat också.

Nä du Mankell, du kan fortsätta skriva kioskdeckare och ägna dig åt skatteplanering – bara jag slipper höra dig diskutera politik i fortsättningen. Och du kan väl ta med dig Janne Josefsson, Britt-Marie Mattsson och en bunt andra av dina kamrater från diskussionen med till Afrika? Please! Och Bert Karlsson. Glöm inte Bert! Vem fan bjuder in honom till debatter egentligen?

Fotnot:
Det här har inte riktigt med saken att göra, men Globaljuggler har ett finfint exempel på hur Stat (i det här fallet Landstinget i Stockholm) och Parti smälter samman till en enhet och ägnar sig åt politisk propaganda i förklädnad av officiell information. Vidrigt.

3 reaktioner till “Jag är rädd för Henning Mankell.”

  1. Det som är mer skrämmande är att så många inte inser att vi lever i en ny samhällsstruktur och att det inte ens kom med i debatten.

    Urban har skrivit litet om det.
    http://www.sblogg.se/?p=265

    Jag har själv länge insett hur insnöad debatten och framtidsvisionerna är. De är fast i ett industrisamhälle som inte existerar längre.

    Gränserna kommer att suddas ut. Vi lever i ett nätverkssamhälle som alltmer blir mindre beroende av VAR du befinner dig och mer beroende av VILKA relationer har du.

    De gamla strukturerna hänger inte med…Låter vi bli att förändras och förändra visionerna kommer det påverka framtiden negativt.

  2. Jag tyckte debatten var rätt bra. Sen att Mankell är ett UFO är en annan sak.

    Jag uppskattade speciellt den gamle SKF-arbetaren, en äkta göteborsk sköning.

  3. Bengt: där har nog en viktig poäng. Överlag så märkes det tydligt i debatten från olika håll. Det var ju nån kvinna där (Elise?) – hon som pratade mest om familjen o statens makt – hon verkade drömma sig tillbaka ytterligare, t.o.m beyound industrisamhället till det gamla bondesamhället. Och Mankell o Mattsson drömde sig tillbaka till folkhemmet och industrisamhället. Men inga av dom hade visioner anpassade efter vår verklighet vi lever i – idag. ÄDr har politruker och andra en stor utmaning.

    Marcus: jag tyckte debatten var alldeles för pessimistisk o probleminriktad, var väl därför jag inte var så förtjust. Men gubben var skön, fast han hade egentligen inte mkt att säga – också mkt ”det var bättre förr”.

    För att återknyta till svaret till Bengt så är det bland det tröttsammaste som finns.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.