Dagens lästips.

Den som så ofta briljanta kulturchefen på Expressen, Per Svensson, har skrivit en fin krönika som alla som ser sig som liberaler borde läsa – men även ni andra som gärna klumpar ihop begreppen. Han skriver bl.a:

Liksom stora delar av vänstern utgår de konservativa och de högerreaktionära från kollektiva identiteter och kategorier: klassen, folket, fosterlandet, den kristna kulturen och så vidare. Den liberala utgångspunkten är en annan: individen och hennes rätt att fritt välja och skapa sitt eget liv. ”Over himself, over his own body and mind, the individual is sovereign”, som John Stuart Mill formulerade det. Det är en princip som härbärgerar oräkneliga filosofiska, moraliska och politiska dilemman och konflikter, men den gör det också ibland lätt att avgöra hur man ska förhålla sig till omvärlden. […]

Islamisten och nationalisten (liksom för övrigt kommunisten) förenas i sin paradoxala syn på individen som å ena sidan fullständigt betydelselös – religionen, nationen, partiet betyder allt – och å andra sidan livsfarlig – varje avvikare utgör ett hot mot det som verkligen betyder något, den kollektiva identiteten.

Den liberala ståndpunkten är radikalt annorlunda. Det är därför den är så omistlig. Den borde tydliggöras oftare, inte minst i det parti som anser sig förvalta den svenska liberalismen.

En intressant krönika – lite extra intressant att den kommer samma dag som Sveriges s.k. ”liberala” parti återaktualiserar populistförslaget om språkkrav för medborgarskap.

Mitt förslag till ny folkpartislogan inför valet är:

Höger om marsch! Rättning i ledet!

Dagens (ja, eller helgens…) Von Oben-attityd.

Sveriges Radios ”bloggkrönikör” har tröttnat och lägger ner Bloggkrönikan – och han skräder inte på orden:

När de politiska bloggarna är som sämst kan man jämföra dem med illa tillyxade tidningsinsändare i sms-format. Att hitta det välskrivna, välgrundade och samtidigt relevanta kan osökt få en att tänka på det gamla ordstävet om gumman som klippte grisen och nödgades konstatera att det var mycket väsen och lite ull.

Har han läst Esbati nu igen? (Eller det här inlägget, om det inte vore så att jag skrev det efter han skrev sin krönika. Hahaha.)

Att hitta självständiga och fristående bloggare kan vara svårare än många tror. Bloggosfären vimlar av tyckare som redan har andra plattformar för sina idéer. Politiker bloggar för att få fler väljare, kvällstidningarna startar bloggportaler för att knyta läsarna ännu närmare sitt varumärke, journalister bloggar om sådant som inte håller för publicering i pappers- eller webbtidningen, författare bloggar för att sälja fler böcker.

Okej… den stora majoriteten av bloggar jag själv läser är skrivna av helt vanliga svennar, långt ifrån politikens finrum eller DN-debatt. Men, men. Vet man inte var man ska leta så vet man inte.

Livet levs inte heller på nätet och de stora, verkligt nyskapande och kreativa tankarna hittar man inte på bloggarna. De tänks helt enkelt någon annanstans.

Well. Så kanske det är, även om jag inte kan svara på det. En sak är i alla fall säker – på Sveriges Radio tänks dom i alla fall inte.

Varför skäms bara de som åker fast?

Idag skriver Aftonbladet om en folkpartistisk politiker i Halland som åkt fast med ett förfalskat pendelkort.

Korkat, javisst, men det intressanta är inte att han försökte blåsa länstrafiken utan att han kommer med politikernas standardsvar:

Jag mår mycket dåligt. Jag skäms verkligen för att jag gjorde så här.

Som vanligt skäms de alltså inte, eller mår dåligt, förrän de åkt fast.

Men. Tyvärr, grabben, det är inte det minsta jävla synd om dig att du måste avgå från alla politiska uppdrag – inklusive styrelseuppdraget i Hallandstrafiken, samma bolag som du försökte blåsa.

Du kan skämmas precis så mycket du vill – men kom inte och gråt ut bara för att du har åkt fast. Sånt kan du ju tänka på lite tidigare. Det borde alla göra. Jag är så trött på skenheliga och bluffande och fuskande kretiner som ska gråta ut så fort de åkt fast för sina dumheter.

Sköt er istället – så slipper ni stå där med arslet bart!

Minns ni pilkastningen?

Idag uppmärksammas hur man i LO:s tält på Hultsfredsfestivalen har kunnat slå i spikar på bilder av ”alliansens” partiledare. Ett korkat och barnsligt tilltag av LO:s representanter på plats – givetvis. Ett lågvattenmärke i en politisk debatt om man vill säga så.

Argast på tilltaget är LUF:

Jag reagerade direkt och sa åt dem, men de var helt oförstående av kritiken, säger Liberala ungdomsförbundets förbundssekreterare Nina Larsson till Expressen.se. […]
LUF:s ordförande, Fredrik Malm, kräver att LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin offentligt ber partiledarna om ursäkt.
– Wanja är ansvarig för det här och måste be om ursäkt, säger Malm.
Han ser ingen rolig grej i spikningen.
– Att fackligt anställda delar ut hammare och spik för att slå in i ansiktet på partiledarna är osmakligt. Det är groteskt.

Givetvis har de rätt att bli upprörda, men samtidigt kan man ta och fundera på om det inte är så att LO kanske har fått inspirationen från just LUF?

På Pride-festivalen 2001 ordnade nämligen LUF, som många säkert kommer ihåg, en uppmärksammad pilkastning – där folk uppmanades att kasta pilar på foton av bl.a Alf Svensson – under devisen ”Pricka homofoben”.

Groteskt var ordet för dagen.

Sten i glashus kanske är ett annat?

Akta dig för att tycka "fel".

Okej. Sverige ÄR en demokrati. Sverige HAR yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Tyvärr måste man säga att det är illa ställt med respekten för detta bland vissa extremister. Gudnåde dig om du kommer med förslag som inte faller vissa på läppen – då får du en anonym pöbel efter dig. Speciellt om du vågar sticka ut hakan och synas i debatten.

Detta har bl.a Fredrick Federley, ordförande i CUF fått erfara. Idag skriver han lite om något av det politiska våld, hot och trakassier man tydligen måste stå ut med som politiker:

Mycket har handlat om politiskt våld. Mitt parti har varit utsatt för stenkastning, nedklottring, sambotage av offentliga möten, trackaserier av våra demonstranter mot arbetslöheten, Maud Olofsson har skydd och jag har mottagit brev med dödshot och annat. Långt ifrån allt publiceras av självklara anledningar här. Det man kan konstatera är att tonen och kopplingarna är helt uppenbara.

Jag kallar det för vad det är, maffiametoder och politiskt våld. Den som tillåter, och i vissa fall ursäktar, dessa ageranden legitimerar våldet. Den som gör det för sina egna gör det också för andra. Det yttervänstern nu gör är att legitimera trackaserier av olika slag för att föra politik. Då måste det också vara ok för andra, läs nazister.

Varje gång jag kommenterar detta så är det bara ett långt förlöjligande som kommer. Hur kan jag göra jämförelser hit och dit. Det kan jag med gott hjärta göra. Politiskt våld som börjar i denna skala fortsätter. Många regimer har börjat i dena lilla skala och det har tagits vidare.

Han har en klar poäng på slutet där. Om man som politiskt aktiv har tagit steget över första trösklarna, och man börjar slå sönder andras egendom, komma med hotelser och påhopp – vad är då nästa steg? När kommer de att gå över till rena våldshandlingar riktade mot enskilda politiker? När kommer den första idioten att lägga sig på ett tak och prickskjuta på riksdagspolitiker? Var går gränsen egentligen? Och vad skulle egentligen hända om – hemska tanke – denna begåvningsreserv faktiskt nån gång får någon reel politisk makt? Vi kan redan nu föreställa sig hur oppositionella kommer att tas emot i deras förvridna ”idealsamhälle”.

En politisk riktning som redan på gräsrotsstadiet bygger på våld i olika former kan aldrig föra nåt bra med sig – det är ett första steg i förverkligandet av en utopi där den enskilda individen inte längre spelar någon roll, utan enbart är underordnade det ansiktslösa kollektivetivets vilja. Där varje form av oliktänkande bestraffas.

Sen kan de tala sig varma om att brinner för ”verklig demokrati” och annat bjäfs. Det är inget annat än fascism under röda och/eller svarta fanor.

Riktigt vidrigt blir det när de även börjar trakassera familjemedlemmar. Federley skriver i ett annat inlägg:

Igår kom min syster hem till sin lägenhet i Örebro efter att ha bott i min lägenhet i Stockholm ett tag. Som den enda dörren i trapphuset har Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) satt ett klistermärke på hennes dörr. På dörren står det så klart Federley.

Klisterlappen lyder typ så här:
”Fred mellan folken krig mellan klasser”

I Nordkorea har de, enligt vittnesuppgifter, ett rättsystem som bygger på nåt som kan liknas vid ”arvssynd” eller ”genetisk synd”. Om någon begår brott, eller agerar oppositionellt, så bestraffas hela familjen för det – inte bara den enskilda individen.

Är det det vi har att vänta oss om extremisterna får bestämma?

Jag tror ingen av oss är speciellt sugna på att testa och se…

Expressens vanliga överdrifter.

Okej för att förra bostadsministern har gjort bort sig big time genom sitt lägenhetsköp, men Expressen gör som vanligt enorma överdrifter. I en artikel idag skriver de om hur ”karriären hjälpt Lövdén bo flott”. Den inleds med:

Sedan 1980 har Lars-Erik Lövdén fått husrum via politiken.
Expressen har kartlagt hans spikraka bostadskarriär.

”Kartläggningen” börjar med att han 1980 fick övernattningsbostad i Stockholm tack vare att han kom in i Riksdagen. Inget konstigt med det. Det har riksdagsledamoter som kommer utanför Stockholm rätt till.

Expressen – Lövdén 0-0 (resultatet beror på att Expressen har rätt – men ändå fel if you get the point)

1983 köper han ”ett parhus på Lindeborg i Malmö för 475 000 kronor. Huset är på 140 kvadrat, plus källare.”. Hmm… på vilket sätt är det politikens ”förtjänst”? Ok, han har väl lön som politiker – men ändå.

Expressen – Lövdén 0-1 (att köpa en villa kan knappast räknas som att få ”husrum via politiken”)

1994 kommer dock första riktiga ”sosseförmånen” – då han får en lägenhet i det aktuella huset, en etta som han 2002 byter upp till en mindre trea i samma hus. Här är det dock ingen tvekan om att han fått lägenheterna p.g.a sitt engagemang i Socialdemokraterna.

Expressen – Lövdén 2-1 (här gör Expressen två mål – eftersom han i praktiken fått båda lägenheterna p.g.a sitt s-märkta engagemang)

2003 köper han ett nytt hus i Malmö-trakten för 2,9 miljoner. Hur han fått denna villa ”via politiken” framgår heller inte.

Expressen – Lövdén 2-2

2005 blir han landshövding i Halland och får flytta in i tjänstebostaden på Halmstad Slott. Heller inget konstigt med det, visserligen har han blivit landshövding p.g.a sitt engagemang i Partiet – men alla landshövdingar har tjänstebostäder den begränsade tid de innehar tjänsten.

Expressen – Lövdén 2-2 (här har Expressen precis som i fallet med övernattningsbostaden både rätt och fel samtidigt och därför kan ingen få poängen. Det intressanta här är inte bostaden – utan att han blev landshövding…)

Så som ni ser så ångar Expressen på som så ofta förr med överdrifter och rena dumheter i sin iver att granska politiker. Det är visserligen en god gärning att politiker och politiska förmåner granskas – men då bör man kanske ha mer på fötterna. Det är fortfarande så, trots Expressens artikel, att det enda som man kan reagera på är att Lövdén fick lägenheterna på Östermalm genom sitt partiengagemang – och att han brutit mot sina egna principer. Men resten är ingenting direkt att bry sig om.

Det andra är liksom irriterande nog.

Det här kan vara Expressens fånigaste ”granskning” sedan deras artikel om Moderaterna i mitten av april. Sen kan man diskutera om det är ren slump eller ej att deras ”politiska reporter” Cecilia Garme har varit inblandad i båda artiklarna…

(Det här inlägget kan tolkas som att jag fortsätter agera djävulens advokat. Så är dock inte fallet. Jag är bara innerligt trött på kvällspressens fördumning av den politiska debatten. Lövdéns hyckleri är fortfarande lika illa.)

"Alla ska med"

Precis när man har jublat klart över Sveriges seger över Paraguay så läser man hur Den Store Ledaren försöker sossefiera fotbollen:

Han tyckte också att man kan se den svenska segern som en framgång för den svenska modellen:

– Ja, det kan man nog säga att det är. Det är ett lag där alla håller ihop för alla ska med. Och så småningom får någon göra målet men alla känner sig delaktiga, sade Göran Persson.

Men då vill jag ge några fler likheter. Precis som i Sverige i övrigt så sitter en stor andel på bänken och får bara titta på när de andra jobbar. Och har ett par-tre stycken tur så får de hoppa in några minuter på någon annans egentliga position – som ett friår ungefär. Men när turneringen är slut så är det fortfarande säkerligen 25% av spelarna som aldrig har fått vara med på plan.

Den svenska modellen.

Att vara djävulens advokat.

Med rätta så är det många som kritiserar nyheten om att förra bostadsministern Lars-Erik Lövdén gör ett miljonklipp på att köpa loss sin hyresrätt i Stockholm. Samma person som när han var minister var stark motståndare till att hyresrätter ombildas till bostadsrätter. En lägenhet som han fått p.g.a sitt politiska engagemang – i ett hus som ägs av en stiftelse vars styrelse tillsätts av regeringen – och vars ordförande är förra sosse-ministern Ingela Thalén.

Så långt är det ett solklart fall av sossehyckleri. Vara emot en sak – så länge det inte gynnar en själv.

Men om man ska försöka sig på att vara lite djävulens advokat här så är det en sak jag funderar över.

Till SvD säger Ingela Thalén

För att få köpa en lägenhet måste du vara medlem i föreningen och det vet inte jag om Lars-Erik Lövdén är. […]

Men styrelsen kan inte fatta beslut om en försäljning till bostadsrättsföreningen där vi undantar en person som har kontrakt

Och eftersom Lövdén – eller bostadsrättsföreningen – själv inte har uttalat sig ännu så är det väl att gå lite väl långt att utpeka honom som hycklare av värsta sorten.

Det enda vi vet är att fastigheten han har en lägenhet i ska säljas till bostadsrättsföreningen för ett pris under marknadsvärdet. Vi vet alltså inte ännu huruvida Lövdén har varit ”aktiv” i ombildningen, eller ens om han får eller vill köpa. Så vad Lövdén borde göra nu är att lägga korten på bordet.

Sen tycker jag dock det finns stor relevans i Lars Leijonborgs uttalande:

Varför ska en stiftelse som i praktiken är skattebetalarnas bli en bostadsförmedling åt socialdemokraterna?

Uppdatering:
Lars-Erik Lövdén har valt att kommentera saken skriftligt:

Vid niotiden på torsdagen valde Lars-Erik Lövdén att ge en skriftlig kommentar angående den påstådda bostadsaffären. Han avslöjar dock inte om han kommer att köpa loss lägenheten eller inte.
”Jag har bara fått samma erbjudande som de övriga hyresgästerna”.
”Sedan 20 år tillbaka har jag hyreskontrakt med samma fastighetsägare i Stockholm. Jag har kvar lägenheten vid sidan om min tillfälliga tjänstebostad i Halmstad. När fastighetsägaren nu vill sälja har vi fått samma erbjudande att köpa som övriga hyresgäster”, skriver Lars-Erik Lövdén.

Det håller inte om man vill slippa anklagelserna om hyckleri. Korten på bordet – kommer han att köpa? Är han medlem i föreningen? Har han ändrat åsikt om bostadsrättsombildningar? Det är inte lätt att agera djävulens advokat när den eh… misstänkta inte kommer med någon bevisning som friar honom.

Uppdatering 2:
Jag avgår från mitt uppdrag som djävulens advokat, eftersom det har framkommit nya vittnesuppgifter som är synnerligen komprometterande för den misstänkte. DN skriver:

De boende i fastigheten på Östermalm bildade bostadsrättsförening i höstas. Lars-Erik Lövdén valde då att bli medlem och anmälde senare sitt intresse att köpa trerummaren, uppger föreningens ordförande för DN.se.

Jag har inget annat än säga att vår förre bostadsminister här gör sig skyldig till hyckleri. Att han som minister kämpade för att hyresrätter inte ska omvandlas till bostadsrätter, samtidigt som han nu går tvärt emot sina egna ideal går inte att beskriva på något annat sätt.

Replik till Bertan i Aftonbladet.

Idag har Aftonbladet fört in en replik till Bert Karlssons komiska mästerverk som de publicerade häromdagen – och som jag skrev om igår. Repliken är skriven av Piratbyråns Marcus Kaarto och Rasmus ”Copyriot” Fleischer och tar väl kål på alla Berts ”argument”. Slutklämmen är extra snygg:

Piratbyrån och The Pirate Bays ideologi stavas ”Copy me” och vår politik är en skön mix av allt mellan nyliberaler och radikal vänster. Några högerextremister har vi aldrig sett till och vi har ingen aning om deras inställning i kopieringsfrågor. Vad vi däremot vet är att sist det satt ett högerpopulistiskt parti i riksdagen, så drevs det av en misslyckad skivbolagsdirektör. Kasta inte sten i glashus, Bert.

Dock tycker jag det är synd att det inte nämns att Berts parti fick sponsring av just RIX Telecoms huvudägare inför valet 1991 – det hade nog svidit en smula till.

Dock är det en sak jag funderar över. De skriver:

”Upphovsrättsbrott går att jämföra med tillgreppsbrottet stöld.” – Nej Bert, de som bryter mot ett monopol är inte tjuvar, vare sig det handlar om att sälja Ipren på Ica, ta med sig en extra flaska sprit från semestern eller att ignorera skivbolags ensamrätt att kopiera låtar.

Jag håller med om att det absolut inte går att jämföra med stöld, t.ex så tar man ju inte en fysisk vara utan en fil som är kopierngsbar i oändlighet utan att nåt original försvinner (just det brukar väl vara fildelarnas huvudargument mot branschens ”stöld”-gap?). Men att jämföra med att t.ex sälja Ipren på ICA eller ta med sig en extra flaska sprit köper jag inte riktigt. I fallet med både ICA och spriten så har ju trots allt någon fått betalt. Om inte ICA pirattillverkar Ipren så har ju ”upphovsmannen” (i det här fallet Pfizer) fått betalt oavsett om medicinen säljs på Apoteket eller ICA. Och likadant gäller ju spriten. Köper jag en flaska Macallan utomlands och smugglar in till Sverige så har ju trots allt tillverkaren fått sina pengar.

Laddar jag däremot hem den nya Thursday-plattan från valfritt fildelningsnät så får ingen några pengar – varken skivbolaget eller artisten. Så ser man det ur en rent ekonomisk synvinkel så finns det en skillnad där.

Sen är det ju heller inte så att vi har ett lagstadgat skivbolagsmonopol för låtkopiering, till skillnad från de statliga monopolen för alkohol och mediciner. Det är faktiskt fritt fram för artister själva att bryta mot vad man kallar ”skivbolagsmonopolet” och hitta andra vägar att nå ut med sina alster. Något som däremot är omöjligt (i lagens mening) för en alkhol- eller medicinproducent.

Det är ett snårigt ämne det där visserligen, det beror på vilken syn man har på upphovsrätt givetvis. Och har man en negativ syn på upphovsrätt så är det självklart att man tycker den jämförelsen är relevant.

Det hade troligen alltså varit bättre att förklara varför det inte är att jämställa med stöld på ett annat sätt än monopol-jämförelsen. Speciellt med tanke på att replikens andra argument bygger på en mer objektiv kunskap, medans den här jämförelsen helt beror på vilken inställning man har till monopol, upphovsrätt och liknande.

PS! Apropå Bert Karlsson så noterar jag att han kommer att få en egen pratshow på TV8 i höst. Mitt svar på det är: noooooooooooooooooooooo!!!!! Då kommer karln ännu mer att tro att han har nåt att säga. DS!