I partiets tjänst?

I går visade Dokument Inifrån Dan Josefssons dokumentär om vänsterpartiet, Vänsterspöket. Med tanke på Josefssons tidigare alster så kan jag säga att det var med skeptiska ögon jag såg programmet.

Nu var den visserligen i periodvis hyfsat intressant, men mest av allt kändes det som en granskning som partiledningen kan sitta och gnugga händerna åt. De s.k ”förnyarna”, eller pragmatikerna, framställdes mer eller mindre som borgare i vänsterklädsel, medans den mer dominerande kommunistfalangen mer eller mindre framfördes som arbetarrörelsens hjältar som bara för en ”klassisk socialdemokratisk politik” (ni vet en sån politik som förde in Sverige i en lånekarusell och som kulminerade i en av de värsta ekonomiska kriserna i svensk historia). De unga i partiet som kallar sig kommunister är egentligen inga kubakramande revolutionärer med nostalgiska drömmar till 68-rörelsens tid, nej – de är goda sossar som bara vill rädda välfärden och den keynesianska politiken.

Och alla är goda demokrater (ja, möjligen med undantag för gänget kring Vägval Vänster – som enligt programmet försökte genomföra en ”kupp” under en kongress).

Givetvis nämndes inte med en stavelse partiets sunkiga diktaturkramande historia, eller ännu viktigare, partiets svårigheter att göra upp med den. Inte ett ord om att partiledaren för inte speciellt länge sen såg sig som leninist, eller att förra ordföranden i Ung Vänster såg Kuba som en demokrati, eller hur högt uppsatta vänsterpartister fortfarande fungerar som Castros nyttiga idioter i Sverige.

Inte ett ord om detta som sagt var. Allt vi fick lära oss är alltså att Vänsterpartiet egentligen är goda socialdemokrater.

Lars Ohly kan vara nöjd.

Härligt.

PS! Josefssons sävligt bräkiga skånska får mig nästan att vilja förbjuda dialekter från svensk TV. DS!

10 reaktioner till “I partiets tjänst?”

  1. ”Inte ett ord om detta som sagt var.”

    Um, den dokumentären har de ju redan sänt för ett par år sedan, fast av den andre Josefsson.

  2. Johan: jo, det har du rätt i – men de har antagligen fortfarande inte gjort mkt åt det internt. Så hade kanske varit intressant att nämna i en ”granskning” inför valet…

  3. Jag har ytterligare en kommentar. Apropå Novemberrevolutionen så kom det ju en liten släng i samma anda även denna gången. När han redogjorde för keynesianismen och varför den övergavs så sa han något om ”ekonomer som ville ha arbetslöshet” eller något liknande. För övrigt är ESO-rapporten med titeln Novemberrevolutionen bättre, och intressantare, än Josefssons dolumentär.

  4. Som Dennis påpekade gav dokumentären en felaktig bild, eller åtminstone totalt onyanserad, av keynisianismen. Man fick intrycket att ”några” ekonomer fått för sig att denna politik i framtiden skulle ge för hög inflation och att ett fritt flytande kapital skulle omöjlggöra konkurenns i en allt mer globaliserad värld. I själva verket var detta under denna tid i allra högsta grad verklighet. De nödvändiga förändringarna – en avreglerad kreditmarknad, budgettak och en självständig riksbank – kläcktes inte av en klok gubbe över natten. Det var pragmatiska åtgärder utförda av samma socialister som i 20 år gjort allt för att hindra utvecklingen och därmed kört Sverige i botten.

    Klas Eklund och Eric Åsbrink är två socialdemokrater som båda bevittnade och beskrivitt dessa händelser.

  5. ”Givetvis nämndes inte med en stavelse partiets sunkiga diktaturkramande historia, eller ännu viktigare, partiets svårigheter att göra upp med den. Inte ett ord om att partiledaren för inte speciellt länge sen såg sig som leninist, eller att förra ordföranden i Ung Vänster såg Kuba som en demokrati, eller hur högt uppsatta vänsterpartister fortfarande fungerar som Castros nyttiga idioter i Sverige”.

    Tja om ambitionen med dokumentären var att skildra konflikten inom V de senaste åren så är ovanstående inte på något sätt intressant. Det temat har ju alla andra längre reportag och dokumentärer om vänsterpartiet.

    mvh
    /david

  6. jämför med t ex dokumentären om miljöpartiet. Där var det ideén om medborgararlön som stundals hamnade i fokus. Här gavs, därimot, utrymme föör både ros och ris och därmed kunde en mer nyanserad bild av denna stollighet ges.

  7. Nuförtiden kan man ju inte längre påstå att man missade ett program, så jag ska kolla på det senare.

    Hursomhelst verkar det intressant med ett program som också riktar kritik mot Vägval Vänster, även om det är vinklat. Precis som David kan jag inte heller se varför diktaturtemat skulle upp i detta program…

  8. Ni har säkert rätt när det gäller diktaturtemat, just eftersom det programmet redan gjorts (visserligen med ”tryggt” avstånd till valet…). Poängen är att jag tyckr inte det var mkt till granskning alls, att partiledningen o ”traditionalisterna” och ungdomsförbundarna kom undan väldigt lätt som ”goda socialdemokrater” trots att de kallar sig kommunister.

    Lite av poängen kändes som ”se, de är inte farliga, de vill bara värna om välfärden”.

  9. ”Poängen är att jag tyckr inte det var mkt till granskning alls, att partiledningen o ‘traditionalisterna’ och ungdomsförbundarna kom undan väldigt lätt som ‘goda socialdemokrater’ trots att de kallar sig kommunister.”

    Tja, vill du driva hem den poängen så får du nog först visa på vad det finns för konkreta kommunistiska frågor som dessa personer driver.

    Man kan tycka vad man vill om det, men jag har åtminstone svårt att se vad det finns för kommunistiskt samhällsomstörtande i den konkreta politiken eller i visioner. Även om det finns dem som gärna putsar på gamla begrepp och symboler.

    mvh
    /david

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.