Anarkistvänstern lider av svåra vanföreställningar och kognitiv dissonans. Jag vet det eftersom jag umgicks i sådana kretsar en gång i tiden. Redan då gnagde samvetet med frågor i stil med ‘men om ingen måste arbeta, vad ska vi leva av?’ och ‘men om det inte finns poliser, vem ska skydda oss mot våldsmän?’ men sådant yttrade man aldrig högt.

Jag gillar fortfarande deras idealism på något sätt, tror t o m att många av ungdomarna kommer att arta sig väl.

Men deras problem består nog i att de inte lärt sig vidden av de etiska dilemman som människolivet består i. Man kan inte inrätta livet efter solklara ideal, utan måste kompromissa. Autonoma anser sina ideal vara så glasklara att de har rätt att bruka våld för att upprätta dem. Men deras självinsikt är lika med noll, och de lider av värsta grupptryck och konformitetstänkande. ‘Småborgerliga’ är bästa ordet för att beskriva anarkister, syndikalister och allt vad reclaim the streets packet och ‘osynliga partiet’ heter.

Så stenar genom rutor eller ej, poppis är hon inte. Och lär inte bli heller…

“Nordiska Samfundet stiftades den 7 oktober 1882 av dåvarande kommersrådet, sedermera statsrådet, Johan Christopher Lembcke, som vid en inbjudan till Prinsessan Eugenie föreslog bildandet av en skandinavisk organisation till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet. Förutom nämnda personer voro vid detta tillfälle närvarande fru Julie Lembcke, hoffröken Adèle Rudenschöld, professorn, grefve Georg von Rosen, arkivarie Otto von Felitzen, generalkrigskommisarie N. A. Varenius och fru Josephine Varenius ..”

Dett är alltså gamla Nordiska Samfundet mot Plågsamma Djurförsök, som nu heter Djurens Rätt.

Låter inte precis som om vänstern var först utan snarare som om vänstern hakat på i ett sent skede!