Blir SD martyrer nu?

Nedstängningen av Sverigedemokraternas webbplats häromdagen var inte bara ett problem ur ett demokratiskt perspektiv – nu riskerar det även att ge partiet framgångar i det kommande valet. Resumé skriver idag om hur ”Sverigedemokraterna tackar Säpo för pr-skjutsen”:

Sverigedemokraterna har fått en rejäl pr-skjuts sedan Säpo fick deras webbplats nedsläckt. Ett ypperligt tillfälle för partiet att förändra bilden av sig självt:

– Vi har under en längre tid arbetat med pr och har lite olika vägar för att nå ut. Bilden av oss har påverkats. Bland annat får folk upp ögonen för hur vi motarbetas. Situationen i Danmark visar att folk får starka nationella värderingar och att man känner att vissa saker inte är så självklara längre. Det tror jag gynnar oss, säger Björn Söder.

Så tack SÄPO. Inte nog med att ni med era hotelser framstår som Gestapo-light, nu ger ni även SD den bästa gratisreklamen de kan få. Jag har full förståelse för partiets glädje. Grejen med partier på ytterlighetskanterna är att de ofta använder sig just av ”motarbetad-argumentation”, där man påstår att ”etablissemanget” motarbetar dem för att de har ”obekväma” åsikter. Och finns det då nåt bättre bevis för detta än när statsmakterna indirekt tvingar fram en självcensur?

Detta är ytterligare ett tydligt exempel varför yttrandefriheten är så ohyggligt viktigt i ett demokratiskt samhälle. Genom att låta ytterligheterna och extremisterna komma till tals, och faktiskt ta debatten med dem, så förhindrar man ett av deras absolut viktigaste argument.

Med Mohammed-debatten i färskt minne kombinerat med medias bilder av skjutglada svartmuskiga män i turban så ökar riskerna betydligt för att ett främlingsfientligt och invandringskritiskt parti*, som t.ex Sverigedemokraterna, kommer in i Riksdagen i höstens val. Och det enda vi kan göra åt det är nog att behandla dem som vilket parti som helst, ta debatten och höra vad de har att säga.

Vi har i tidigare val sett två tendenser för att slippa Sverigedemokraterna i riksdagen. Båda är lika värdelösa. Det första är att låtsas som de inte existerar, stänga ute dem från den offentliga debatten helt enkelt. Och kritisera de som trots allt vågar diskutera. Det andra är att anamma lite väl valda punkter ur SDs program, lite hårdare krav och batongpolitik, för att visa väljarna att de minsann inte behöver rösta på SD.


Fotnot*: Jag tänker inte kalla Sverigedemokraterna för ett ”rasistiskt” parti – som en del gör. Varför har jag förklarat tidigare.