Studieavgifter: svaret på mina frågor.

Tidigare idag så skrev jag om Studieavgiftsutredningen som skulle presenteras. Nu har den presenterats och efter att ha kollat på webbutsändingen av pressträffen så fick jag svaret på de tre frågorna jag ställde:

1. Vad kommer siffran 80 000 kronor ifrån? Är detta en absolut siffra, eller bara en rekommendation? Har högskolor rätt att bestämma avgiften själv – eller ska det planekonomiskt bestämmas av statsmakterna?

Siffran 80 000 kronor/läsår är en rent hypotetisk uträkning av en tänkbar studieavgift. Man har tagit snittkostnaden som staten ger varje student, samt lagt på 15% för tillkommande kostnader. Det är inte alls en fast siffra eller en rekomendation, enbart ett exempel. Det är helt upp till högskolorna att bestämma avgiften själva – baserat på främst två grundprinciper:
– avgiften måste vara kostnadstäckande för vad utbildningen kostar, samt kostnader för stöd och service till utbildningen etc.
– avgiften får inte vara höre än de faktiska kostnaderna. Detta innebär att den inte får ”gå med vinst”, och ge medel till andra enheter inom lärosätet. Man får alltså inte ta ut högre avgifter för att på så sätt ge ökade resurser till skolan. Avgiften är enbart till för att frigöra resurser.

2. Kommer avgifter att vara tvingande? Eller är det upp till högskolorna själva att bestämma om de ska ta avgifter eller ej?
Ja, det kommer att bli tvingande. Alla högskolor måste ta ut avgifter från utomeuropeiska studenter. Men däremot så finns det inget som tvingar dem att ta emot studenterna. Utbytesprogram berörs naturligtvis inte av avgiftsreformen.

3. Varför vill utredningen “införa regler som säkerställer att högskolestudier förblir avgiftsfria för europeiska studenter”? Borde inte detta också vara upp till lärosätena själva?
Studenter inom EES-området (EU, Norge, Island samt Schweiz) har rätt till utbildning i Sverige på samma villkor som svenska studenter. Därför är det inte möjligt att ta avgifter från dessa – enligt EES-regler.
(Note to self: ta reda på om exempelvis Nederländerna och Storbritannien följer detta)

På pressträffen fick jag en del annan information som kan vara intressant att känna till. Till exempel ansåg man det nödvändigt att ha en samlad strategi, med ett flertal punkter, om man ska inför avgifter. Till dessa punkter hör bl.a:

· Fortsatt utveckling av utbildningar som är attraktiva för utländska studenter.
· Ökade medel till stipendier för att motverka de negativa effekterna av införandet av avgifter och minska privatekonomins betydelse för rekrytering av studenter.
· Ökade insatser för att marknadsföra enskilda utbildningar och den svenska högskolan.
· Göra det lättare för utländska studenter som läser här att även få jobba i Sverige efter studierna.

När det gäller stipendier så var det lite oklart. Men om jag förstod det rätt så ska högskolorna inte ha rätt att dela ut egna stipendier, utan dessa ska skötas nationellt. En högskola får alltså inte anta en student som de vill ha och säga att han/hon får stipendium på hela, eller delar, av avgiften. Högskolorna själva får alltså inte på detta sätt subventionera vissa studenter. Däremot kan man ju inte hindra privata donationer som gäller stipendier på en viss skola.

Ett annat förslag när det gäller stipendier är att utredningen ansåg att man kan ta t.ex delar av biståndsbudgeten och dela ut som stipendier till studenter från länder som idag får svenskt bistånd. Ett förslag som jag inte alls är främmande för, jag har själv funderat i de tankebanorna innan.

Utredningen kan även tänka sig en övergångsperiod där subventioner till utomeuropeiska studenter fasas ut successivt, för att underlätta övergången för högskolorna.

Förslaget kan tidigast klubbas i höst, och införas fr.o.m höstterminen 2008.

Tidigare idag angav jag att jag var ”skeptiskt positiv”, nu är jag mera försiktigt positiv.

Jag har t.o.m under dagen ändrat mig på en punkt. Då skrev jag:

Jag anser att det ska vara självklart att svenska högskolor och universitet ska ha rätt att ta ut studieavgifter från utländska studenter – men det är givetvis något de ska besluta om själva. Precis som de själva ska få besluta storleken på den eventuella avgiften. Om en skola vill ta 20 000 eller 120 000 kronor per läsår borde givetvis vara upp till dem själva.

Men när jag tänker efter så är det bra att beslutet om avgifter gäller alla – och bra att avgifterna givetvis måste vara kostnadsbärande. Eftersom högskolorna till allra största delen är statligt finansierade så vore det givetvis orimligt att de konkurrerar med skattepengar och subventioner på den internationella marknaden.

Samtidigt är jag dock skeptisk till att utredningen indirekt föreslår att man sätter ett ”tak”. Jag tycker det ska finnas en möjlighet för skolorna att själva bestämma om de vill att utländska studenter ska kunna bidra till annan finansiering på skolan eller ej. Många lärosäten ser studieavgifter som en möjlighet att även på grundnivå få in externa resurser och minska det statliga beroendet något. Jag tror inte de blir helt nöjda med detta ”nollsummespel”.

Om förslaget nu klubbas igenom så återstår dock det allra svåraste – få den svenska utbildningen att bli så bra att studenter är beredda att betala stora pengar för att studera här.

1 reaktion till “Studieavgifter: svaret på mina frågor.”

  1. Det logiska borde iofs att vara att alla betalar högskoleavgiften och sen kan svenska studenter låna beloppet från CSN om de vill. Högskolorna skulle då bli fria från en stor del av statlig kontroll.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.