Tor hos Liberala Studenter i Linköping skriver:
När Esbati minns den gripande låten Strange Fruit och ser bilder från de fruktansvärda raslynchningarna bryter tårarna fram hos honom. Hedervärt. Den öppna och från samhället godkända rasism som frodades i USA på den tiden var vidrig.
I kommentarerna uppstod en debatt om att de som faktiskt kämpat hårdast mot rasism och slaveri är det republikanska partiet och då speciellt presidenten Abraham Lincoln. Alla de kommentarerna har nu Ali Esbati censurerat. Min kommentar som tydligen var så upprörande att den inte fick stå kvar löd
Att Abraham Lincoln är en av de största frihetshjältarna någonsin inser även kommunister då friheten ska försvaras. Länk Friend of the Abraham Lincoln battalion
Och jag håller med dig Ali Esbati, raslagarna då var en stor skam för USA och speciellt för demokraterna (dixiecrats) som försvarade dem.
Det får mig att tänka på de svenska raslagarna som fanns ända till femtiotalet. En del av det “fina” folkhemmet. Jag kallar det för “Det andra Sverige”
Ali motiverar censuren i det aktuella inlägget med
Jag tänker inte presentera någon policy för detta, eller publicera några motiveringar, utan man får räkna med att ett fåtal kommentarer tas bort. Ibland kan man själv uppleva det som onödigt eller felaktigt. Men skulle jag inleda en diskussion om detta skulle jag arbeta heltid med enbart det. Då och då gör jag också försök att stävja metadebatter – alltså debatter om debatten. Så kan det till exempel vara nu.
Ali har visserligen den fulla rätten att ta bort vilka inlägg han själv vill på sin egen blogg. Men när han faktiskt tar bort inlägg som är relevant för ämnet kan man börja fundera. Om man skriver om den öppna rasismen som har funnits i USA så kan det vara intressant att diskutera det även ur ett amerikanskt partipolitiskt perspektiv. Men jag blev själv censurerad för att jag svarade på en fråga och förklarade att republikanska partiet bildades som ett slaverifientligt parti under 1800-talets mitt.
Att det skulle handla om en s.k. metadebatt, och motivera bortagningen p.g.a det är inte riktigt rätt väg att gå. Visst är det intressant, och viktigt, att diskutera den amerikanska rasismens historia – men att inte tillåta en debatt som handlar om dess motstånd – även från “höger” – leder ju knappast nånstans alls. Bara en bekräftelse av den egna världsbilden.
Ali fortsätter i sin “brasklapp”:
Kommentarfälten har från början blivit dominerade av obehagliga högerdemagoger med sociala problem, som ägnar en icke obetydligt del av sin tid åt att hänga här. Jag har några gånger återkommit till varför jag ändå låter dem hållas. Det har visst underhållnings- och pedagogiskt värde.
Visst har det underhållningsvärde, precis som de obehagliga vänsterdemagoger med sociala problem som också frodas på bloggen (”mupp” är väl det vanligaste skällsordet från dessa demagoger – vänder sig till alla som står till höger om Lenin…) – men jag misstänker tyvärr att det finns ett annat skäl. Genom att vara snabb med delete-knappen när det kommer till seriösa inlägg från pålästa “höger”-debattörer och lämna kvar knäppskallarna så framstår motståndarna som ohyggligt mycket värre än vad de någonsin är eller har varit.
Då kan man undra varför de värsta knäppgökarna även från vänstern står kvar? Kanske för att det ideologiska filtret inte ser hur knäppa de egentligen är? Man kan bara spekulera.
Men av någon anledning så återkommer jag till ett Per Bjurman-citat som jag använde häromdagen:
Men så envisas den sortens människor också med att se varje bekräftelse av den egna världsbilden som uttryck för intelligens och godhet.
Jag kanske avviker från huvudämnet nu, debatt-debatten, men jag måste få säga något om påståendet om A Lincoln.
Det är en ganska intressant tolkning av verkligheten att hävda att “republikanerna och speciellt Abraham Lincoln” kämpade hårdast mot rasismen.
Jag citerar Wikipedia, som citerar A. Lincoln:
“I will say then that I am not, nor ever have been in favor of bringing about in any way the social and political equality of the white and black races [applause]–that I am not nor ever have been in favor of making voters or jurors of Negroes, nor of qualifying them to hold office, nor to intermarry with white people, and I will say in addition to this that there is physical difference between the white and black races which I believe will for ever forbid the two races living together on terms of social and political equality. And inasmuch as they cannot so live, while they do remain together, there must be the position of superior and inferior. I, as much as any other man, am in favor of having the superior position assigned to the white race. I say, upon the occasion, I do not perceive that because the white man is to have the superior position the black should be denied everything.”
Snabbt & koncist översatt säger Abraham Lincoln här: den vita rasen skall härska över den svarta. Jag undrar i vilken taktik i “kampen mot rasismen” dessa åsikter passar in.
Att hävda att republikaner & A Lincoln var de som hårdast kämpade mot rasismen är ungefär som att hävda att det svenska högern som kämpade hårdast för allmän rösträtt, eller att svenska överklassen som kämpade hårdast mot nazismen. Men, det stämmer faktiskt inte i något av fallet.
Observation 1:
Visst, många republikaner var uppenbarligen mer toleranta än många Demokrater (underlig benämning på partiet). Men Förenta Staterna består inte bara av Republikanerna och Demokraterna, två snarlika högerpartiet. Den centrala kampen mot rasismen fördes utomparlamentärt och av andra grupper än av de två bjässepartierna.
Man skall inte kasta sten i glashus och kräva att Ali läser skolboken mer noggrant. Dessa åsikter bekräftar mina misstankar om att en stor grupp bloggkommentatorer består av 16-åriga LUF-/MUF-are som har som huvudsyfte att förolämpa och sabotera diskussioner, istället för att läsa läxorna.
Observation 2: Man kan vara emot slaveri utan att vara emot rasism – det är två skilda saker. Amerikanska inbördeskriget var inte något befrielsekrig för att rädda de svarta, konflikten var mer komplex än så.
Ang. observation 1: Jag säger inte att republikanerna på nåt sätt stod för den antirasistiska kampen, men däremot så anser jag att det kan vara värt att föra diskussionen om republikanerna som ett slaverifientligt parti. Även om de verkliga förändringar skedde mkt tack vare en stark medborgarrättsrörelse så är det historiska skeendet ganska intressant. Som Tor skriver:
I Sverige vill man gärna måla upp amerikansk politik som kamp mellan de goda demokraterna och de onda republikanerna.
Därför kan det vara intressant att se att förhållandena faktiskt varit de omnänmda.
Men som sagt var – Ali får givetvis censurera vilka inlägg han vill. Och eftersom den debatten inte fick föras där så öppnar jag upp för den här.
Sen så är det inte jag som anser att Lincoln är en stor frihetshjälte, det får stå för Tor – och den amerikanska vänstern. Jag är lite mer kluven.
Sen skulle jag heller inte kalla Rep och Dem för “två snarlika högerpartier”. Främst för att vi inte kan se på dem som partier så som vi ser på partier i Europa.
Jag tänker inte gån in alltför mkt på skillnaderna – de har jag berört ganska många ggr tidigare.
Observation 2: Alldeles riktigt. Slaveriet – och valet av slavmotståndaren Lincoln som president – var en utlösande faktor, men motsättningarna gällde så mkt mer än så.
Esbati är bisarr. Det var väl inte så länge sedan han tog bort kommentarsfunktionen. Sedan dök den upp igen efter ett par dagar. Särskilt högt i tak är det inte heller i hans bloggdebatt, inlägg han tycker är “rasistiska” tas bort omedelbart.
Debatten hos Esbati har alldeles för högt i tak tycker jag, eventuell censur är helt godtycklig – dessa båda faktorer ser jag som det egentliga problemet. För bland kommentarerna hos Ali frodas rättshaverister både till höger och vänster som gör bokstavligt talat allt för att sabotera en sansad debatt. Det är verkligt tragiskt och tyvärr något som spiller över på Esbati själv, som – oavsett att jag inte alltid, kanske till och med sällan, håller med honom – är väldigt läsvärd.
Vi ska komma ihåg att det är dumdryga bombhögeridioter såväl som helt världsfrånvända gapvänsterditon som frodas där, båda sidor är lika goda kålsupare. Och Esbati skulle nog vinna på att antingen moderera debatten lite bättre och mer konsekvent, eller låta bli helt och hållet. Godtycket förvärrar situationen, menar jag.
När jag försökte föra en debatt där häromsistens började någon (vänster-)idiot att skicka in falska kommentarer i mitt namn, där “min” profile dessutom var länkat till Ku klux klan och fan vet allt. Det var uppenbart att det inte var jag som hade skrivit kommentarerna, annars hade jag reagerat mer – jag skulle tro att det till och med är åtalbart… för Ali Esbati. Kanske borde han tänka på det.