Sagostunden med Lars Ohly.

Nästa vecka så kommer Vänsterpartiet att på en kongress spika sin valplattform. Och om förslagen som listas av SVT kommer att slå igenom så kan man nog krasst konstatera att partiet har tappat det mesta av kontakten med verkligheten. För att försöka locka tillbaka väljarna som har flytt partiet så vill man för en dumsocialistisk politik som skulle vara djupt ansträngande för statens budget. Vad sägs till exempel om:

– 200 000 nya jobb i offentlig sektor

– Den offentliga sektorns andel av ekonomin ska växa.

– Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.

– Samhället ska återta och återreglera det som ska ägas och drivas gemensamt.

Sen är det alltid lika roligt att höra Ohly när han säger:

Att välfärd och offentliga investeringar är förutsättningar för privat företagande har glömts bort. Det är vår uppgift att stå för det.

Detta säger han för att han vill visa en motvikt gentemot Svenskt Näringslivs syn att privat företagande är en förutsättning för välfärd. En syn som enligt Ohly har fått för stor genomslagskraft. Men till saken hör ju att det har fått stor genomslagskraft för att det stämmer. När Ohly vänder på resonemanget så är det som att berätta en saga. Det låter fint, men saknar verklighetsförankring. Det är alltid så, hur mycket än Vänsterpartiet försöker, att det krävs privat näringsliv för att bekosta den offentliga sektorn. Det är i den privata sektorn som primärt driver på tillväxt. Det är från den privata sektorn som skatter primärt kommer ifrån. Och så vidare.

Nu verkar det dock som om Ohly inte riktigt har med sig alla tunga personer i partiet:

Partiets ekonomiske talesman Lars Bäckström har räknat och kommit fram till 200-300 miljarder i ofinansierade kostnader i förslaget.

Det är kanske ingen bra start på en valplattform om inte ens den ekonomiska talesmannen verkar tro på idéerna?

Nu är väl tanken att förslagen ska bekostas med höjda skatter (som om de inte vore höga nog…). Och med reformer för säg 300 miljarder så skulle det till en ganska rejäl skattehöjning. Det skulle kosta varje levande svensk i runda slängar 33 000 kronor.

Som om jag inte hade skäl nog att inte rösta på kommunisterna (ja, jag vet de kallar sig inte det längre. Men men – same shit – different name) så har jag nu 33 000 ytterligare skäl…

9 reaktioner till “Sagostunden med Lars Ohly.”

  1. Marita Ulvskog, partisekreterare (s), har jag också hört resonera på det viset, om att det offentliga är en förutsättning för det privata.

    Visst, kanske 10 % av de offentliga utgifterna är mer eller mindre direkt nödvändiga för den privata sektorn, men resterande motiveras på annat vis.

  2. Fast en detalj i Lars Ohlys förslag hoppas jag går igenom: återreglering av posten. Vad som helst måste vara bättre än det besynnerliga system vi har nu, där man hela tiden måste leta upp den diminutiva mack/kiosk/bar (?) som sköter verksamheten nuförtiden.

    Men det är en parentes.

  3. Det verkar som att alla som är duktiga och bidrar med något i samhället ska tryckas ner så att alla får det lika dåligt. Ska bli kul att höra vänsterns stollerier detta valår

  4. Jöns: apapapap…rör inte min post 😉

    Jag hämtar numera ut paket o liknande i en kiosk 150 meter från hemmet som är öppen till 23 sju dagar i veckan! Det blir revolution om jag måste gå tillbaka till ett postkontor en kilometer ifrån o som aldrig är öppet när jag är ledig 😉

  5. 1. Ja, och…?
    Som du säkert förstår så var min uträkning bara ett räkneexempel. Var den faktiska procentsatsen hamnar på för att finansiera vänsterns orealistiska förslag vet ingen. Knappast de själva heller…

    2. ja, och…?
    Knappast med 300 miljarder… så fall finns det utrymme för rejäla skattesänkningar…

  6. Ohlys yttrande är rätt allmänt accepterat av sossar i gemen. Tyvärr. Man måste troligen ha NÅGON motivering för sin ofantliga offentliga sektor.
    Till slut: RÖR INTE min post! Öppet 7dgr/vecka, i tim/vecka räknat mer än dubbelt så länge som antik-Posten och dess sura kärringar…

  7. Hmm. 300 miljarder? Undrar vad den siffran kommer från.
    Det viktigaste kravet på 200 000 nya jobb i offentlig sektor skulle, om det genomförs på fyra år, kosta 17,4 miljarder om de som anställs idag är arbetslösa. Och då har man inte räknat med de positiva effekter som en sådan satsning skulle ge.

    Och resonemanget kring att endast privat sektor kan driva på tillväxten är mycket föråldrat på alla sätt och vis.
    Produktion av varor och tjänster driver på tillväxten, vare sig det sker i offentlig eller privat regi.
    När det privata väljer att inte investera vinsterna i tillräckligt hög utsträckning så är det dock en fara för tillväxten. Då är det bra om det offentliga tar in större del av dessa vinster och sedan investerar det i offentlig sektor.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.