Om ni inte redan har läst intervjun med Göran Persson i Stockholm City sÃ¥ gör det nu. Det är en smÃ¥tt fantastisk upplevelse att läsa om hur Göran äter julmat, hur Göran och Anitra sjunger julsÃ¥nger, hur Göran önskar sig “fred pÃ¥ jorden och ett underställ” (antingen kandiderar han till Miss Universum eller sÃ¥ är han egentligen sju Ã¥r) till jul.

Samtidigt sÃ¥ är det intressant att notera hur det säkerligen är ett försök att framstÃ¥ som en landsfader, nu med ett valÃ¥r pÃ¥ ingÃ¥ng. En statsminister som blir mer presidentlik, som vi ska titta beundrade pÃ¥ och tänka “det är en riktig karl den, han vill ha sin sillsallad utan grädde”.

Jag vill inte att politikerna blir kändisfigurer i allmänhet. Jag vill inte se småsmysiga hemma-hos reportage eller puttriga julintervjuer. Det gäller inte bara sossar. Jag vill inte se Göran Hägglund prata hockey, Lars Leijonborg prata om rakade intimdelar eller Maudan baka bullar. Bort. Bort. Bort.

Politiker har ett jävla ansvar. Kortfattat: de snor våra pengar och ska förvalta dem så bra som möjligt. Det är den huvudsakliga uppgiften. De ska bli bedömda efter deras politiska förmåga inte efter hur trevliga de är i lekprogram eller hur bra de dansar med kor.

Jag skiter i hur de gör sig i TV och tidningar som privatpersoner – eller hur trevliga de är. Jag behöver ingen landsfader. Jag vill ha nÃ¥n som gör det bästa med de tusentals kronorna de tar frÃ¥n mig varje mÃ¥nad. Sen kvittar de om de är sÃ¥ trÃ¥kiga att Bo Lundgren framstÃ¥r som Jerry Seinfeld i jämförelse.

Det räcker liksom med att vår kungafamilj varje år ska vika ut sig i TV och visa upp ur den fina patriarkala kärnfamiljen firar traditionsenlig jul med egenstoppade äckliga korvar.

MÃ¥ste vi importera även de usla idéerna frÃ¥n USA – där det viktigaste för en politiker är att vara bra pÃ¥ bild och i TV. Där de har degraderats till nÃ¥t slags show-businesstyper av sämre snitt.

Vem vet – nästa jul kanske vi pÃ¥ regeringens webbplats fÃ¥r se bilder av Anitra framför granen? Ni kan ju alltid föreställa er.

God Jul!