Om ni inte redan har läst intervjun med Göran Persson i Stockholm City så gör det nu. Det är en smått fantastisk upplevelse att läsa om hur Göran äter julmat, hur Göran och Anitra sjunger julsånger, hur Göran önskar sig “fred på jorden och ett underställ” (antingen kandiderar han till Miss Universum eller så är han egentligen sju år) till jul.
Samtidigt så är det intressant att notera hur det säkerligen är ett försök att framstå som en landsfader, nu med ett valår på ingång. En statsminister som blir mer presidentlik, som vi ska titta beundrade på och tänka “det är en riktig karl den, han vill ha sin sillsallad utan grädde”.
Jag vill inte att politikerna blir kändisfigurer i allmänhet. Jag vill inte se småsmysiga hemma-hos reportage eller puttriga julintervjuer. Det gäller inte bara sossar. Jag vill inte se Göran Hägglund prata hockey, Lars Leijonborg prata om rakade intimdelar eller Maudan baka bullar. Bort. Bort. Bort.
Politiker har ett jävla ansvar. Kortfattat: de snor våra pengar och ska förvalta dem så bra som möjligt. Det är den huvudsakliga uppgiften. De ska bli bedömda efter deras politiska förmåga inte efter hur trevliga de är i lekprogram eller hur bra de dansar med kor.
Jag skiter i hur de gör sig i TV och tidningar som privatpersoner – eller hur trevliga de är. Jag behöver ingen landsfader. Jag vill ha nån som gör det bästa med de tusentals kronorna de tar från mig varje månad. Sen kvittar de om de är så tråkiga att Bo Lundgren framstår som Jerry Seinfeld i jämförelse.
Det räcker liksom med att vår kungafamilj varje år ska vika ut sig i TV och visa upp ur den fina patriarkala kärnfamiljen firar traditionsenlig jul med egenstoppade äckliga korvar.
Måste vi importera även de usla idéerna från USA – där det viktigaste för en politiker är att vara bra på bild och i TV. Där de har degraderats till nåt slags show-businesstyper av sämre snitt.
Vem vet – nästa jul kanske vi på regeringens webbplats får se bilder av Anitra framför granen? Ni kan ju alltid föreställa er.
God Jul!
Är det här ett argument mot republik?
God jul, förresten.
Det behöver det inte nödvändigtvis vara – vi kan ju alltid anamma det franska systemet. En sån som gamle Mitterand, uppstoppad mumie med nackspärr, skulle ju t.ex aldrig kunna bli vald i dagens USA.
Problemet med republik kontra monarki är ju dock att alternativet faktiskt kan vara värre. Ta Australien som exempel, där en stooor majoritet är för att kicka ut drottning Elisabeth. Men när de hade folkomröstning för några år sen så var presidentkandidaterna så usla att man i protest valde att behålla drottningen!