Det senaste man ska reagera på om man ska tro på kommunisterna hos Esbatis Folkbildningsinstitut (EFBI) är det s.k Postkodlotteriet. Det senaste inlägget är nämligen ett foto av lotteriets reklamkampanj – “Vi vinner alltid!”. Bilden har av EFBI begåvats med ett försök att vara ironisk. EFBI skriver nämligen:
Bilden föreställer såvitt jag känner till inte företagsledningen.
Men om man nu ska försöka sig på den svåra konsten ironi, eller möjligen satir så kan det vara bra att veta vad man angriper. Som exempel kan man ju ta reda på att Postkodlotteriet faktiskt inte har någon företagsledning utan drivs av en ideel förening kallad Svenska PostKodföreningen som grundades av Rädda Barnen, Barncancerfonden, Världsnaturfonden och Svenska Postkodsstiftelsen. Allt överskott går till dessa organisationer.
Nu är det antagligen så att EFBI, även om det inte sägs rakt ut, är allergisk mot a) privat välgörenhet och b) möjligheten för vanliga knegare att vinna en miljon på lotteri.
Men är det då inte bättre att säga det rakt ut istället för att låtsas som man är rolig?
För övrigt så förväntar jag mig att någon av de stora spelfirmorna tar upp möjligheten att “oddsa” på vad EFBI ska hitta på härnäst. Till exempel kan det ge 3000 gånger pengarna på att Ali fördömer dagens självmordsattack på civila i ett köpcentrum i Israel. Medans det knappt ger pengarna tillbaka om han skriver något om att rasistiska terrorstaten Israel mer eller mindre får skylla sig själv att civila som shoppar slits i stycken. Och ingen spelfirma kommer att anta vadslagning på att EFBI i kommande inlägg den här veckan kommer att bunta ihop den samlade svenska borgerligheten med den amerikanska kristna högern och ge dem epitetet “brunblåhögerfascister” – eller nåt i den stilen. Den sannolikheten är nämligen ungefär lika stor som att solen går upp även i morgon (platser norr om polcirkeln undantagna).
Egentligen borde jag sluta läsa texterna hos EFBI, men jag kan inte låta bli. Det är så… underhållande på nåt galet sätt.
Sen kan man ju faktiskt inte komma ifrån att Ali Esbati av någon outgrundlig anledning är en av de mer inflytelserika vänsterbloggarna där ute, som hyllas av skribenter som har fötterna betydligt stadigare på jorden.
Jag tycker det är hysteriskt roligt att någon som förespråkar en ideologi baserad på tvång och omformning av människor desperat försöker kladda ned en ideologi baserad på icke-tvång och frivillighet med epitet som “fascism” mm.
…som hyllas av skribenter som har fötterna betydligt stadigare på jorden.
Vilka skulle det vara?
Wille: Jag såg ordet “liberalfascist” i en kommentar på Esbatis blogg… Helt underbart.
“Liberalfascist” är väldigt humoristiskt. Mycket roligare än Alis försök till skämt i övrigt. Vänstern vägrar konsekvent inse sitt släktskap med den totalitära fascism, samtidigt som de blandar ihop liberala och konservativa under det missvisande samlingsbegreppet ‘borgerligt’ (som jag tror påpekats av Daniel här i ett bra inlägg tidigare, eller kanske det var på sömnlösa nätter… jag minns inte riktigt).
“liberalfascist” är ungefär lika träffande som att skälla ut någon som “jävla pacifist-krigshetsare”.
“Sen kan man ju faktiskt inte komma ifrån att Ali Esbati av någon outgrundlig anledning är en av de mer inflytelserika vänsterbloggarna där ute, som hyllas av skribenter som har fötterna betydligt stadigare på jorden.”
Har inget bra namn på den där företeelsen, men den verkar väldigt vanlig, även om jag givetvis med tanke på min politiska hemvist lättare sett den hos högerbloggare (hänvisningar till små gröna fotbollar bl.a).
Ett annat vanligt fenomen är när människor säger sig fördöma något, eller ha viss förståelse för det – och sedan dyka upp som fullfjädrade försvarare av företeelsen i fråga, eller glatt stödja några som förespråkar det man tidigare fördömt.
Liberalfascist är inte nödvändigtvis någon contradiction in terms – det är väl helt enkelt någon som vill införa liberalism med våldsamma medel…
Sedan är den där skillnaden mellan konservativt och liberalt inte så självklar och vattentät heller. Skilda åsikter i kulturella frågor skapar knappast en politisk klyfta.
Jöns:
Att införa liberalism med våldsamma medel vore rätt.. icke-liberalt.
Ser man till libertarianismen (eller “nyliberalismen” på svenska), så är dess absoluta kärnpunkt principen om icke-aggression, allt annat är en följd av den:
“The fundamental axiom of libertarian theory is that no one may threaten or commit violence (’aggress’) against another man’s person or property. Violence may be employed only against the man who commits such violence; that is, only defensively against the aggressive violence of another. In short, no violence may be employed against a nonaggressor. Here is the fundamental rule from which can be deduced the entire corpus of libertarian theory.”
Blir du t ex medlem i amerikanska Libertarian Party, så måste du i samband med ditt medlemskap svära att du aldrig kommer att använda aggression eller våld för att uppnå politiska eller andra mål.
Inte så väldigt fascistiskt precis, tvivlar på att Mussolini lätt sina hantlangare svära något liknande..
Att Ali har större inflytande än de flesta ska man nog inte ta så allvarligt. Om Big-Brother Linda skulle starta en politisk blogg så skulle hon säkerligen segla upp i topp
Wille: Jag har inget att invända i princip, förutom att det inte råder fullständig konsensus om vad sann liberalism är (och jag hoppas att jag inte sätter igång den diskussionen igen
.
Om man, som en självklarhet, anser att alla diktaturer i princip bör förändras till demokratier genom militärmakt, skulle man kunna kallas “liberalfascist” enligt den beskrivning jag givit ovan. Skulle dock aldrig använda den termen själv.
Men vad ar det som ar sa fascistiskt med att bekampa tyranner med militara medel?
Vill inte gärna göra mig lustig, men… vad är det som är så våldsamt med att bekämpa kriminalitet med våld?
Jag vill egentligen heller inte gora mig lustigt, men jag vet inte hur du menar att poliser skall stoppa valdsverkare.
Men fortfarande har det absolut inget med fascism att gora. For jag hoppas att du vet vad ordet betyder?
“Men fortfaranade har det inget med fascism att gora. For jag hoppas att du vet vad ordet betyder?”
Givetvis inte. Jag har suttit inlåst i en källare sedan jag föddes, men jag har för mig att det har med Italien att göra?
Skämt åsido – att det är fel med våld innebär inte att det inte ibland är nödvändigt. Men om man menar att ens egen filosofi eller politiska tänkande inte då råkar ut för problem man i alla fall reflekterar över, menar jag att man inte ser de egna fascistoida dragen.
Fast det ar ju tva skilda diskussioner som inte har med varandra att gora.
Vald ma vara ratt eller fel, det bor naturligtvis diskuteras. Men fascism ar en totalitar ideologi som har beskrivits och definierast av manga. Valdsanvandning mot diktaturer ar daremot inte en av dessa definitioner.